Chinatown Singapore

I dag tar vi en tur till Chinatown.

Redan 1822 tog Sir Stamford Raffles fram en stadsplan som delade upp Singapore i klart definierade kvarter, områden som är synliga än i dag. Den största etniska gruppen i Singapore är kinesisk men inte lika stor som den var på 1800-talet.

Namnet Chinatown är det bara de icke kinesiska Singaporeborna som använder. Kineserna själva kallar området för Niu Che Shui, som betyder något som blir ungefär oxdragarvattnet. Det kommer sig av att  Chinatown var det område som skötte vattenförsörjningen för staden, främst med oxdragna vagnar. Syns inte många oxar här nu, faktiskt inte en enda, men den gatan där vi hoppar av vår taxi  är fint dekorerad med blommor.

I mitten mellan filerna är det ett överdåd av blommor och figurer.

Fast vi lämnar den stora huvudgatan för att komma in i det riktiga Chinatown. Det känns inte så ruffigt utan är nog uppfräschat en hel del sedan Ing-Marie var här för 30 år sedan.

En kul detalj som jag inte sett någon annanstans än här är de hållare för tvätt som finns på de flesta hus. Såg att det finns färdiga hållare på själva huset för tvättspröten.

Annars kan man ställa torkställningen direkt på trottoaren också.Men vi vill in till själva saluhallen och titta, så vi får kolla var de med kassar kommer ifrån.

Så slinker vi in i gränderna och det första vi träffar på är ett stånd med durianfrukter. Dit kan man hitta på lukten.

De luktar så illa så man inte ens får ta med dem på tunnelbanan.

Först är det en massa kläder.

Ser en liten tös som fått en färgglad fläkt, hon står och håller sin  sin pappa i handen och flickan har fått syn på en tidningsförsäljare som även säljer godis.

Flickan och försäljaren får ögonkontakt och vad händer då. Jo, försäljaren tar en liten godispåse och går fram och ger henne den. Hon är lite blyg men vågar till slut ta emot påsen.

Vi har inte hittat ner till själva saluhallen ännu men matmarknaden hittar vi.

Populärt ställe ser det ut som.

Vissa stånd är det alldeles tomt vid...

 ...och vid andra är köerna långa.

Här är det nog middagsmaten som ska tas med hem.

Äggen fick tydligen inte plats inne i matståndet.

Alla har visst inte mobiltelefon.

På jakt efter saluhallen så hamnar vi utomhus igen och jag börjar svettas bara jag ser hur rejäla kängor dessa båda herrar har på sig. De tycker nog att det är kallt för den ena har även en extra tröja på sig.

Men se där! Där bakom cykeln ser det ut som det finns det som vi letar efter.

Vi kilar ner dit.........men det tar i morgon.

Jag flög min väg.

Mycket politik och val, både här i bloggarna och i alla tidningar. Jag gjorde ett val och flög iväg hoppades på lite andra val och framför allt lite nya vyer. Färden gick lite norrut men mest västerut.

De här vyerna har jag inte sett från ovan förut men det var lite kul att molnen lättade och jag fick se de norska fjällen uppifrån, de var vackra även där. Enligt kartan i flygplanet så var det Jotunheimens fjäll vi passerade.

Stiger man upp lite tidigt kan det vara svårt att hålla sig vaken och titta på utsikten. Sovstilarna varierade.

Vi närmar oss resans mål som är Island. Satt på fel sida i planet för att kunna få en glimt av Vatnajökull och Bárðarbunga men Vestmannaeyjarna var på min sida.

Även den lilla vulkaniska ön Surtsey som dök upp ur havet på 60-talet fick jag se.

Sedan hopade sig molnen och jag såg inte land innan det var dags att landa. Jag kikade nyfiket ner på detta land som vi skulle utforska i några dagar.

Jag var verkligen nyfiken på det här resmålet. Mellanlandade här på väg till USA för många år sedan och har velat komma hit sedan dess. Så det är med spänning vi går genom ankomsthallen i Keflavik.Inte hade jag en aning om att jag uttalat det namnet fel i alla år. Eftersom det är ett fl i namnet så ska det uttalas Keblavik. Men det har jag lärt mig nu på min korta vistelse på ön.

Vi stannar förstås inte på flygplatsen utan åker iväg för att ta ett varmt bad.

Men det tar vi i nästa inlägg.

Sedan åkte vi hem.

I flera år har jag pratat om att sätta mig någonstans där det går mycket folk förbi och bara plåta fötter. Hitintills så hade det inte blivit av men nu i Kalmar då vi satt på en uteservering där det passerade en hel del folk och det var så pass mycket folk på restaurangen så vi fick vänta lite på maten, då passade jag på.

Lite trevande först och det verkar även som om jag är upptäckt.

Sedan började det promenera förbi en hel del fötter.

även små fötter.

En del fötter kom väldigt nära.

En del fötter hade mer spring i benen.

Andra fötter stannade upp en stund.

Någon har ont i foten.

Många fötter var det som traskade förbi, sedan fick vi in maten och hade annat att ägna oss åt.

Som sagt, morgonen därpå åkte vi hem...

...och då kom regnet.

Åker över bron till Öland.

Efter att ha tittat på Kalmar slott tänker vi bege oss över den där bron som syns bakom RAMLAK på bilden under.

Den bron är lång närmare bestämt 6 072 meter. På andra sidan den bron ligger Öland och i Eriksöre bor Annika Lund och hennes man Lars. Vi stannade på kopp kaffe.

Annika är en mycket duktig fotograf.

Hon har också ett fint galleri som här håller på att ställas i ordning inför Skördefestdagarna. Missa inte att besöka Eriksöre bygata om du tänker ta dig till Öland då.

Förutom superfina bilder så gör Annika också konstverk i betong. Två av dem syns på bordet i första bilden. Så har du vägarna förbi tycker jag absolut att ett besök hos Annika är ett måste.

Vi far en bit söderut på Öland.

Kommer förbi radbyn i Lilla Frö som nu är ett världsarv.

Cikoria eller vägvårda som den också heter. Förr användes roten till kaffesurrogat och även som bot mot gikt.

Annika berättade om majslabyrinten i Ventlinge och den vill jag titta på. Där står även den här väderkvarnen som vittnar om äldre tider och i bakgrunden anas den nya tidens väderkvarnar som inte maler ned säd utan skapar el.

Genom fönstret på Ventlinges lilla konsthall ser du gårdsbutiken där vi köpte rapsolja. En utsökt fin olja.

När jag var i Röstånga så trodde jag att deras konsthall var den minsta men den här är nog till och med mindre.

Lite tveksam om jag vågar mig in i labyrinten med dessa odjur vid ingången.

Men jag repar mod och går in.

Majsblommorna eller vad de kallas för är väldigt vackra.

Där inne hälsar jag på Tuppen Ture.

Vad grisen heter vet jag inte.

Efter den lilla rundan inne i labyrinten och glädjen över att ha hittat ut igen for vi vidare och så här ser det ut då man kör tvärs över Allvaret som också är ett Världsarv.

Vi nöjer oss med en liten tur på Öland och återvänder över bron.

Åter i Kalmar är det dags för lite lunch, När vi letar ett trevligt ställe så får jag syn på det här lilla gulliga huset.

Kallskänken gör reklam för smörebröd, så det får det bli i dag,

Smörebröden var goda även om de inte var lika välmatade som de man får i Dankmark men deras skylt var lite kul.

Ska vi gå ut och äta i kväll...

...och umgås lite.