Röda fortet i Agra.

Röda fortet i Agra är även det ett måste om man är på plats, så vi styrde kosan dit.

Finns det en sevärdhet i Indien så finns det även hundar där.

Inte bara en utan flera.

Det regnade när vi skulle dit, men vad gör det med lite regn det var ju varmt i alla fall.

Röda fortet är byggt av röd sandsten. Det började byggas redan 1156 och var från början bara en militär anläggning men har sedan förändrats och byggts om flera gånger. Mogulhärskaren Akbar var en av de som byggde vidare på fortet (år 1565) och det fungerade som ett fort ända tills hans barnbarn Shah Jahan började bygga om det så att det mer liknade ett palats och innanför de dubbla halvmåneformade murarna växte det fram något som mer liknade en hel stad. Muren är 20 meter hög och det sägs att på den tiden simmade de krokodiler omkring i vallgraven. Tyvärr fanns det inga kvar nu.

Vi traskar in genom den pampiga porten.

Vi går förbi Jahangir Palace som var bostad för Akbars fruar. Framför det står Haus-i-Jahangiri som är en stor skål som är huggen i ett enda block av granit. Det var förmodligen ett badkar.

Regnet fortsätter att strila ner och folk söker skydd lite här och där.

De som inte flyr regnet är de pigga ekorrarna.

En kille kommer raskt fram när han ser att vi är intresserade av dem och lockar ner ekorrarna med lite mat. Han ger också mat till en i vår grupp. Snällt tycker vi, men när vi ska gå vidare vill han ha förstås ha pengar.

 Regnet fortsätter och det ser lite kul ut med allt folk som smyger utefter kanterna.

Har man paraply kan man gå var man vill, men det är lite svårt att vingla omkring med kameran under paraplyet.

Här finns snillrika anordningar för vatten.

Vi fortsätter vår vandring inne i det stora fortet.

Om man kikar ut genom öppningarna till höger, i bilden ovanför, så har man utsikt ut över Taj Mahal.

På vår fortsatta vandring kommer vi till Diwan-i-khas  den platsen där Shah Jahan hade sina privata möten.

Här kan man få en inramad bild på Taj Mahal.

I det här huset, med det gyllene taket, lär Shah Jahan haft sitt sovrum.

Musamman Burj är platsen där Shah Jahan satt fängslad i åtta år, av sin egen son. Han kunde trösta sig med att ha fin utsikt mot mausoleet där hans älsklingshustru låg begravd. Han lär ha avlidit där.

På toppspiran på Taj Mahal fanns det en halvmåne, här finns det en annan prydnad. Lite mer levande och även rörlig.

Anguri Bagh var trädgården för de kungliga damerna, här odlades det både druvor och blommor. Här kunde de ströva omkring fritt utan insyn.

Nu har det slutat regna och inte kom det så mycket så att det ens blev fuktigt nere i vallgraven.

Dags för oss att avsluta vår vistelse i Agra och i Röda fortet.

Vi drar oss mot utgången och ser att det jobbas fortfarande här.

Mot Agra

I dag styr vi kosan mot Agra. Det är ingen viloresa vi är ute på så vi startar tidigt och är uppe före tuppen. Det är en samling lite yrvakna som kommer ner till frukost; känns som om tidsomställningen sitter kvar i kroppen. Vi kommer iväg innan den värst morgonrusningen börjat i Delhi och nu ska vi upp på den nya och även privata betalvägen som leder mot Agra.

Det är ett cementföretag som anlagt vägen. De som bor utefter vägen blev glada då de fick höra om att vägen skulle byggas för nu tänkte de att de skulle öppna lite försäljningsställen till alla som skulle köra där, men de blev ganska besvikna när vägen var klar för den är kantad med taggtråd och ingen får vare sig stanna för inköp eller ha några bodar där. Men vad bryr sig indier om förbud, för trots att det var förbjudet att både korsa vägen och vistas där så var det fullt med folk som tog sig upp dit. En del liftade och andra bara skulle korsa vägen.

När vi startar dagens färd är det fortfarande mörkt och när det börjar dagas så hänger diset tungt över nejden och alla tegelbruk som vi åker förbi.

Men eftersom tiden går så ser det ut att bli lite klarare väder. Vi håller tummarna för att Agra inte ligger insvept i ett töcken.

Vi stannar för en bensträckare och ser att fåglarna redan är i full gång.

Inte bara fåglarna är på alerten där vi stannat utan hundarna kommer för att kolla om vi har något att bjuda på. De är väldigt nyfikna på min kamera.

Här får jag också se att det som vår guide berättade om att det är fint med en Volvo här, så fint så att man skriver VOLVO med stora bokstäver på bakrutan på bussarna, spelar ingen om det är en Volvo eller ej.

Så kommer vi fram till Agra. Där är det full rulle.

Tyvärr har vi ingen tid för att strosa runt på de livliga gatorna och bekanta oss med folket där, men jag försöker fånga lite av folklivet från bussen. Den kan inte köra så fort här så lite bilder blir det, även om de inte blir så skarpa så ser man hur där är.

Tar några av de bilderna här och det kommer nog fler i nästa inlägg.

New Delhi med India Gate.

India Gate är triumfbågen som står på den pampiga paradgatan Rajpath. Med ett späckat program så får det bli en bild från bussen när vi passerar gatan på den avspärrade sidan.

Triumfbågen byggdes till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Vi åker runt och hoppar av bussen och kan se triumfbågen från andra hållet.

Från det här gathörnet kan vi även beskåda Presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan.

Även den runda parlamentsbyggnaden finns här.

Vi återvänder till vår buss och hittar en charmig bil.

En Hindustan motors Ambassador Classic.

Djur gillar jag att fota och i den här staden finns det gott om hundar som verkar få klara sig bäst de kan. Den här lyfte på ena ögonlocket och verkade inte bry sig så mycket om oss turister. Den sov lugnt vidare när vi hastade vidare till nya äventyr.

När kvällen sänkte sig och vi åter var på väg till vårt hotell och den väntande middagen så passerade vi India gate igen och nu hängde månen där också.

Indien - Delhi - Qutab Minar

Vi har alltså kommit till Indien och Delhi. Visserligen är alla trötta efter en lång resa hit men varför sova bort tiden när man kan bege sig ut och uppleva staden. Vi beger oss till Qutab Minar som är en minaret och där finns det högsta tornet som är byggt av sten i Indien.

Tornet är 72,5 meter högt och började byggas år 1199 av Sultanen Qutb al-Din Aibeg för att markera sin seger över Rajputs. Det finns trappor som går upp till toppen av tornet men numera får man inte gå upp dit. Det är utnämnt till ett världsarv sedan 1993.

Qutb Minar och Alai Darwaza.

Pelargång.

Tjusig frisyr.

Järnpelaren som finns på det här området har också sin historia, den kan vara så gammal som från 912 f.kr. Pelaren stod först i mitten av ett tempelkomplex med 27 tempel som förstördes av Qutb Al-Din Aibeg, och byggnadsmaterialet användes för att bygga upp den islamiska moskén. Pelaren består av 98% smidesjärn.

Att det har återanvänds en hel del av det hinduiska templet kan man se om man tittar sig omkring och fördjupar sig i detaljer.

Vår svenska guide, Anne-Sofie, berättar med inlevelse om allt som vi vandrar runt och tittar på.

Det står också ett halvfärdigt torn här, det var den indiske härskare Alauddin Khilji som började bygga det och hade tänkt sig att det skulle bli två gånger högre än Qutb Minar men det blev bara 24,5 meter högt när han avled 1316 och bygget fullföljdes aldrig.

En del stressar runt för att hinna se så mycket som möjligt.

Andra tar det ganska lugnt.

Ville du något?

Tittar man lite förbi alla gamla byggnader så finns det också en hel del djurliv också.

Mount Batur

Det finns många vulkaner på Bali och minst en ville jag få se när jag var där så vi begav oss till Kintamani för att se utsikten över Mount Batur. Senast den hade utbrott var 2000.

Det går att vandra upp på vulkanen för att titta ner i kratern. Många vandrar upp dit för att uppleva soluppgången men då startar vandringen redan kl. 02.00 och dessutom är det  kallt då man kommer upp på toppen. Inte helt riskfritt heller. För år 2010 vandrade en liten grupp svenskar upp, en av dem snubblade när han skulle fotografera och föll ner i kratern, han föll 150 meter och omkom.

Vulkanen ligger bredvid sjön Batur.

Här i Kintamani, där man har fin utsikt över både berget och sjön, där passade befolkningen även på att få lite inkomster från de som stannar för att beundra utsikten.

Färggranna kläder säljs.

Och läcker frukt.

Det är inte bara berget som kan vara farligt även att ta sig fram på trottoaren kan ha sina faror. Någon ligger där och sover och när jag försöker ta mig förbi utan att störa får jag ta till den rikligt trafikerade vägen. Bilarna är ingen fara men motorcyklarna måste man passa sig för. Vår chaufför försöker schasa bort hunden men det vill jag  inte.

Det är ju den jag vill fotografera.

Jag ser att det byggs en hel del och jag vet inte om jag tycker att det ser så stabilt och säkert ut, ser mer ut som ett korthus som klättrar på bergväggen.

Tar en sista blick mot vulkanen innan vi fortsätter. Vi har tur den här dagen för det ligger ofta moln runt vulkanens topp.

Nere vid foten av berget syns det fortfarande spår av senaste utbrottet.

I detta svarta fält ser man även spår av aktiviteten där just nu. Vägar slingrar sig fram i den svarta lavan.