Så härligt att få uppleva riktig vinter.

Bryter in med lite vinterbilder, så San Francisco får vänta ett tag. Svärmor uppe i Hedesunda fyllde 90 år och när vi ändå var så nära tog vi lite vintersemester i Gävle. En av dagarna for vi över till Sandviken och Högbo och där fick vi uppleva lite riktig vinter. Vi kom dit när solen började leta sig upp över trädtopparna och det ångade rejält från ån.

Jag hade hoppats på att få träffa på strömstaren men det var bara änderna som var på alerten där. De var desto piggare och var övertygade om att vi hade något gott till dem.

Lite grann hade vi med oss och änderna insåg snabbt att det gällde att vara på hugget för att få med en smakbit.

De kom med sådan fart så att jag nästan blev omkullflugen.

Tjoho, här kommer jag, var har du maten?

Det märktes att de var vana att få mat när det kom någon, och inte var de blyga av sig heller.

Om jag lägger huvudet på sned och ser riktigt söt ut, kan jag få något då?

Ja, men det är ju klart. Ser du så rar ut så.

Hur gjorde du? Berätta, jag vill också ha.

Brödet vi hade med tog slut och änderna ledsnade på oss så vi tog en promenad istället i det fina vädret.

Palace of Fine Arts Theatre

På promenaden i förra inlägget fick vi syn på en pampig byggnad som vi bara måste kolla lite närmare på. Hade läst att det var det enda som fanns kvar efter den stora utställningen Panama Pacific. Allt skulle egentligen rivas efter utställningen och var byggt därefter, men den här byggnaden som vi såg har rustats upp och fått stå kvar. 

Sagt och gjort vi promenerar iväg och på en promenad ser man en hel del, det första vi träffar på är Oktagonhuset. Det heter Colonial Dames Octagon House.

Tidigare fanns det fem åttkantiga hus i San Francisco. William C. McElroy byggde det här 1861, fast då låg det tvärs över gatan från sin nuvarande plats.  Han valde att bygga ett hus i denna form, eftersom man trodde att om man bodde i ett åttakantig hem resulterade det i ett längre och friskare liv - en slags artonhundratalet feng shui.  Det stod länge tomt och försummade, men 1951 när National Society of Colonial Dames of America i Kalifornien köpte huset, flyttade det tvärs över gatan och restaurerade upp det. Det går att få komma in och se hur det ser ut inne också, men av skylten så verkar det bara vara möjligt på sommarmånaderna, så vi fortsätter vår promenad.

Man får bra träning av lårmusklerna i den här staden och jag är glad över att min fot och även jag själv är så tränad nu att jag klarar av det bra. Det är svårt att göra de branta och backiga gatorna rättvisa på bild, men kullarna syns lite i alla fall.

Det är lätt att orientera sig i San Francisco, för gatorna är långa och raka utan att byta namn, dessutom så behöver man inte leta gatuskyltar på husväggarna för i gathörnen finns namnen på gatorna nere vid trottoarerna.

En lite kul effekt som jag undrar om fler än jag ser, när jag tog bilden var texten upp och ner, så jag vände den rätt och då ser texten ut att sticka upp och de gula knopparna bli gropar istället för tvärtom.

Fast nu var det till Palace of Fine Arts Theatre som vi tänkt gå. Den byggnad som vi såg på håll i förra blogginlägget.

Det vi först träffar på där och som drar till sig min uppmärksamhet är ett vackert svanpar.

Lite gråtrist väder, där regnet hänger i luften, så någon vacker spegling i dammen framför byggnaden blir det inte.

Men en pampig byggnad är det. Allt det här och en hel del mer, byggdes 1915 till utställning som hölls för att fira att Panamakanalen var färdig för invigning.

Vi är inte de enda som är här för att beundra den pampiga byggnaden. Här sitter de på rad.

En del av de besökarna poserar villigt för en bild.

Andra är upptagna av lite mer kärleksfulla sysslor.

Nu hänger inte regnet bara i luften längre, det regnar och vi lämnar fåglarna och palatset.

Jag vet att San Francisco är en stor stad, men jag fick aldrig känslan av storstad då jag var där, tror det beror på den lite mer gemytliga bebyggelsen. Mitt emot palatset var det visserligen stora villor. Den här var kul med ett litet hus ovanpå skorstenen.

Vi drar oss ner mot stranden för att kolla hur bron ser ut i diset och regnet, passerar ett gatukök där några fåglar sitter i regnet och hoppas på en smakbit.

Hoppas de fick smaka något av de här två fikande personerna, när vi gick tillbaka sedan var det tomt på kunder och även fåglarna hade övergivit stället då, så de hade tydligen koll på att om där var folktomt så fanns det inget mat att få heller.

Man såg inte mycket av Goden Gate bride nu men det var lite häftigt att stå där och se hur den förändrades med av hur molnen drog förbi och hur regnet ökade och minskade intensitet.

Regnet avtog och vi fortsatte vår promenad, men det tar vi en annan gång.

Corcovado och Limhamnsjesus.

Ett måste när man är i Rio de Janeiro för första gången är att besöka kristusstatyn (Cristo Redentor, på portugisiska) uppe på berget Corcovado. Berget är 710 meter högt och det borde vara en hänförande utsikt där uppifrån vid klart väder. Vi har väl inte haft så mycket klart väder och dagen för vårt besök lovar väl inte det klaraste vädret heller. Det regnar i alla fall inte. Ser ni statyn där borta bland molnen?

Från vårt hotell ser statyn ut att sväva bland molnen.

Vi har i alla fall bokat in en tur upp till statyn, en liten minibuss hämtar upp oss vid hotellet och vår lilla grupp består av två engelsmän, mig och maken och vår guide Eduardo. Tror inte han var så van guide, för det han delgav oss läste han innantill på en knagglig engelska. Men hur som helst så begav vi oss iväg för att stifta närmare bekantskap med den 38 meter höga statyn. Ett litet stopp på uppvägen ökade våra förhoppningar om att det skulle klarna upp något.

När vi så kom upp till mellanstationen för bergbanan som går upp till statyn, tanken är att vi ska åka bil upp, kan jag inte påstå att vädret kändes lovande för utflykten.

Man ser inte många meter bort.

Vi får veta att under nattens oväder så har ett träd fallit rakt över vägen och vi måste vänta tills det röjts bort, jag roar mig med att kolla in djurlivet.

Hittade några sådana här baggar som valt att sova på rygg.

Jag väckte dem genom att vända dem på rätt köl...

...och de satte genast igång med dagens jobb.

Fanns en del fåglar också, men de var lite blyga.

Efter lite väntande och diskussion med personalen där uppe så fick vi veta att det inte gick att komma fram bilvägen utan vi fick åka ner igen och ta bergbanan upp. Där nere står en lite annorlunda staty.

Efter lite köande så kommer vi iväg med första vagnen för dagen.

Turen upp går genom skog och moln och lite högre upp kommer vi förbi den mellanstation där vi stod och väntade nyss. Ett mycket fallfärdigt hus håller på att renoveras och det ska bli hotell så småningom.

Sista biten upp mot statyn kan man välja på att gå trappor eller åka hiss och rulltrappa.

Så var vi uppe vid den stora kristusstatyn. Ett som är bra med alla dessa selfies är att folk ser så glada ut.

Jag läste att statyn skulle ha förlorat ett finger på högerhanden i ett åskväder, tog en bild men de måste ha lagat handen.

Sedan måste vi beskåda den formidabla utsikten. ;)

Här en till som verkar fundera på hur det ser ut där nere.

Molnen skingras lite emellanåt så man ser att det finns en stad under oss.

Masterna på berget intill ser lite spöklika ut då de skymtar fram då och då.

Vår guide beklagade sig för att vi hade otur med vädret och sikten men jag tycker nästan att det var lite mer spännande så här. Kom att tänka på sången "Jag har hört om en stad ovan molnen", här kan vi säga att vi såg en stad under molnen. Det var nästan som om någon gläntade på förlåten och lät oss skymta en glömd och gömd stad. Lite magisk känsla när molnen öppnade sig för en stund.

På baksidan och i sockeln av statyn finns det ett litet kapell.

Men hur var det där med Limhamnsjesus då? Jo, det ryktas om att statyn är gjord av cement som kommer från Cementa i Limhamn, det blev känt bland svenska sjömän och de döpte statyn till Limhamnsjesus. Nu stämmer inte det helt och hållet, visserligen levererades cement från Limhamn, men den användes bara till fundamentet.

Man får inte mata aporna här...

...men det bryr sig inte aporna om utan förser sig gärna av det de kan roffa åt sig. Den här som satt ovanpå maskinhuset till bergbanan hade lyckats få tag på ett stort bröd.

Vi åker ner igen.

På kvällen är statyn belyst och synes sväva över Rio.

_______________________________________

Ipanema gränsar till Copacabana.

Stadsdelen Ipanema räknas som en av de lyxigare delarna av Rio och ett av de dyraste områdena att bo i. Stranden Ipanema som bara ligger ett stenkast från Copacabanas strand anses vara lite finare. Eftersom vi bor så nära är det självklart att vi måste gå dit och titta.

Träffar på en charmig hund på vägen dit.Sådana där stackelhalsband är sedan 2003 förbjudna i Sverige.

Det här gänget hittade jag på en trappa på väg till stranden.

Vart den här killen är på väg, syns ju ganska tydligt.

Ipanemastranden såg inte så där mycket finare ut, men det var tydligen lite bättre surfvågor där. För om det var brädpaddlare på Copacabana så var det betydligt fler surfare här.

Trottoaren har ett eget mönster också.

Här liksom på andra stränder kan man hyra solstolar...

...och köpa förfriskningar.

Kokosvatten serverat direkt ur nöten var populärt och det kan knappast bli färskare än här där de hämtar ner nötterna på stranden. Två varianter av nötplockning.

Finns en del försäljare även här.

Den här stranden är inte lika lång som Copacabana men har det häftiga berget Två bröder som blickpunkt i slutet av den.

I Rio finns det flera olika favelor, en av dem syns vid foten av Två bröder.

Men nu börjar lite hotfulla regnmoln torna upp sig.

Två bröder försvinner in i molnen och vi drar oss hemåt.

Vi kommer nog att återvända hit en annan dag.

______________________________________________

Are you traveling?

Are you traveling? Den frågan fick jag när en elegant kvinna stoppade mig när vi var ute och gick i Bangkok. Det var jag ju, så hon fick ett jakande svar och då tipsade hon oss om att vi borde gå till Lumphini Park för där finns det en alligator. Dit skulle bara ta 20 min att gå, så dit gick vi.

Det första vi träffade på var den här lite frodiga damen "Women in Next Three Decades".

Vi promenerade vidare och kom fram till en av sjöarna och började spana efter alligatorn. Där simmade en svan omkring.

Bredvid en kiosk såg jag den här lilla statyn...

...ja, jag trodde att det var en liten staty ända tills den rörde på sig. Det var en riktigt stor sköldpadda men ingen alligator.

Men nu var det alligatorn jag ville se, ute i vattnet var det något stort som rörde på sig och även började klättra upp på ett fontänfundament som stod en bit ut i sjön. Kan det vara alligatorn, stor är den i alla fall.

Det är något stort djur som kravlar sig upp, rejäla klor har den.

De i svanbåten har också upptäckt den och återvänder till stranden för att hämta sin kamera.

Nog var djuret stort, men inte var det där någon alligator utan en jättestor ödla. Minst lika stor som en vuxen alligator.

En liten sköldpadda simmar också i närheten.

Ödlan ville tydligen upp för att sola sig lite.

En lite större sköldpadda simmar också här.

En häger kommer seglandes...

...och slår sig ner på ett annat fontänfundament.

Där trippar den omkring som en annan balettdansör och spanar efter något gott att äta.

En annan ödla kommer kravlandes alldeles framför mina fötter. Den är också ganska stor, men inte lika stor som den ute i sjön.

Den glider ner i vattnet...

...kikar upp på mig...

...och simmar iväg.

En korp, med en uppsyn som en äldre herre, spanar också på ödlorna.

Borta vid bron plaskar det och skvätter det rejält, det måste vi kolla in.

Full fart på fiskarna där.

Jag gör duvan på bron sällskap för att se vad det är som är på gång. Vi är ungefär lika nyfikna.

Det är några personer som har en stor påse med brödkanter med sig och de matar fiskarna. Populärt både bland barnen och fiskarna. Fiskarna slår nästan knut på sig själva för att komma först till godsakerna.

 Många fiskar gapar stort för att få tag på godsakerna.

Ett riktigt myller av fisk.

Korpen vill också vara med och få del av godsakerna.

Småfåglarna lyckades inte fånga några bitar.

Det är mycket folk i rörelse här och njuter av den gröna oas som parken är och många tränar också.

Träffar på fler stora ödlor.

Men alligatorn ville inte visa sig, så nog trodde jag att det var en skröna med denna alligator. Kollade också med personalen på hotellet och några till och det hävade att det SKA finnas en stor alligator där i parken men man får ha tur om man får se den.  Korpen tycker att det räcker väl med att få se den. Titta så fin jag är!

Men hur det är med den alligatorn fortsätter jag undra över och när jag sedan googlade lite så var det nog ändå deras stora alligator som jag sett och fotat, för där står det om "Alligator-size lizards" som invaderat den parken.

Under strecket_______________________________