14. Rovos rail

"Sedan starten 1989 har Rovos Rail gjort sig känt som världens lyxigaste tåg. Äventyret börjar ofta på Capital Park strax norr om Pretoria, Rovos Rails privata tågstation i kolonialstil, som är scenen för de flesta avgångar och ankomster. Här kliver ni ombord på Pride of Africa med de klassiska vagnarna, ombyggda och renoverade, och upplever romantiken och atmosfären från en förgången tid. Avnjut utsökta måltider i femstjärnig lyx alltmedan det mest varierande landskapen uppenbarar sig där ni sakta ringlar fram.
Rovos Rail har de rymligaste kupéerna i världen med all lyx och komfort ni kan tänka er. Med vackra träpaneler och inredning i edvardiansk stil. Det finns kassaskåp, rumservice dygnet runt och en minibar fylld med de drycker ni önskar, allt inkluderat i priset."

Så beskriver Rovos rail sig själva och jag kan bara hålla med i den beskrivningen. Har bara lite svårt att förstå hur kockarna klarade av att laga den utsökta maten i det lilla kök som de hade  till sitt förfogande och detta samtidigt som tåget skakade fram.

Ett litet smakprov på första dagens lunch. Fyra smakrika rätter som en vegetabilisk förrätt, huvudrätten som är en Zambisk fisk ,Tilapia. Fromage Blanch som mellanrätt före en Vappuccino creme till dessert.

Samtidigt som tåget fortsätter att tuffa fram och vi kan se hur det afrikanska landskapet förändras utanför.

För att inte hungra allt för mycket före middagen drar vi oss tillbaka allra längst bak till observationsvagnen för att avnjuta en afternoon tea.

Några drar sig tillbaka till sin kupé istället.

Det finns även en trevlig sällskapsvagn längre fram i tåget men populärast är det att sitt bak i observationsvagnen. Där kan man känna både dofter från landskapet, höra fåglarnas kvitter och se allt utan ett glas framför.

Ser en lite lustig skylt vid dessa silos, undrar just varför den finns där. Jag förstår att loken inte kan känna sig trygga bakom det stället men hur har de tänkt sig att få dit loken då det inte finns någon räls dit?

Ofta så hoppar det fram folk ur buskarna för att heja och vinka till oss.

Allt är dock inte idyll, nära en kåkstad fanns den här soptippen.

Inte bara människor som dyker upp bakom tåget.

Vi passerar små byar.

Adam, vår sommelier och bartender, undrar om det ska vara något mer att dricka före middagen:

Nu är det dags att byta om till middagen, för till middag råder det "dress code".

Middagen äter vi i restaurangvangen som är smakfullt renoverad i 20-talsstil.

Middagen är även den utsökt god och alla viner som serveras är utvalda med omsorg. Min favorit av desserterna under resan, var den här. En macadamia-nut parfait med likören serverad i en liten chokladskål.

Under natten kommer vi att passera gränsen in i Botswana, då sover vi så personalen kommer att sköta alla passärenden och även fixa vårt visa in till Zimbabwe. Tågets maximala hastighet är 60 km/h men järnvägsspåret är inte alltid i sitt bästa skick och ganska ojämnt underhållet så på vissa sträckor är hastigheten så låg som 20 km/h. Trots att det är ganska så skumpigt och hoppigt emellanåt så sover åtminstone jag bra, vaknar nog bara då tåget stannar till. Kanske så att det råd om att ta en extra sängfösare av favoritdrycken inte är så dum ändå.

13. Nu ska vi åka tåg.

Nu ska vi äntligen åka tåg och inte vilket tåg som helst, utan vi ska gå ombord på Rovos rail. Känner mig väldigt lyxig när uniformerade killar kommer och tar hand om vårt bagage redan vid bussen.

Därefter blir vi mottagna med ett glas bubbel och kommer in i vänthallen.

Den har inte så många likheter med SJ och vänthallen vid Stockholms Central.

Inte heller perongen liknar Stockholms Centralstation på något sätt.

Ångloket Shaun är framkört för att vi ska få bekanta oss med vår draghäst den första etappen.

Alla pojkars dröm, kan jag anta, för trängseln är stor där inne i loket.

Även om jag aldrig drömt om att bli lokförare eller lekt med modelljärnväg så klättrar även jag upp i loket för att beundra skönheten.

Vår lokförare visar mig också hur han skottar koks för att få fart på maskinen.

Strax kommer Mr. Rohan Vos "himself"...

...för att visa runt i lokstallar...

...och berätta om hur allt fick sin början och hur de bygger om gamla vagnar till 20-talsstil.

Väskorna står klara på perongen och tåget körs fram och vi får komma ombord.

Dags att börja resan mot Victoria Falls.

Mysigaste platsen att sitta på, är den öppna observationsvagnen längst bak i tåget.

Mer om resan och tåget i nästa inlägg.

12. Pretoria.

I dag lämnar vi Kapstaden och flyger till Johannesburg och en bussfärd ut till Pretoria eller Tshwane som staden numera ska kallas. På vägen dit stannar vi vid Voortrekker Monumentet. Det är en stor monolit som byggdes för att hedra de pionjärer, som lämnade Kapkolonin under perioden 1835 till 1854 för att bosätta sig längre in i landet.

Här finns många statyer, friser och även broderier som  berättar historien om de olika slagen om marken som ägde rum mellan pionjärerna och Zulufolket. Även berättelser om hur folk levde på den tiden.

Vår guide Mona berättar medryckande om byggnaden för vår lilla grupp.

Jag blir inte riktigt klok på skylten med kameran. Vill de att jag ska stå där i planteringen och fotografera eller att jag inte ska trampa ner blommorna när jag fotograferar. Tar för säkerhets skull en bild på skylten...;)

I kupolen i taket finns ett hål där solen kan skina in.

I den stora hallen en trappa ner, finns en minnesgravvård. Klockan tolv den 16 december varje år lyser solstrålen från hålet i taket mitt på orden som står på minnesgravvården. Orden betyder "Vi, för dig Sydafrika". Strålen av ljus ska symbolisera "Guds välsignelse över liv och strävanden för pionjärerna".   Den 16 december 1838 var slaget vid "Blood River".

Vi tar hissen högst upp i byggnaden, det finns även trappor men i dag skyller vi på värmen för att slippa gå upp. Här uppe är det en vidsträckt utsikt.

Man ser även muren som är byggd runt omkring som ska symbolisera hur pionjärerna ställde upp sina vagnar runt lägerplatsen.

Ser även att det går många vilda djur och betar där nere på ängarna.

 I de fyra hörnen står statyer av Voorterkkerledare.

Inan vi lämnar området får jag syn på den sällsynta tvåhövdade sebran. Den har ovanligheten att ha ett huvud både framtill och ett baktill.

 Vi passerar Krugermuseet som är stängt för renovering. Där bodde Kruger själv, satt på verandan och rökte cigarr och vinkade till förbipasserande.

Lite gatuhandel.

Kruger själv står staty på torget, som vanligt klädd i rock och hög hatt.

Pretoria är inte en lika lugn stad som Kapstaden. Brottsligheten är mycket hög och ibland även mycket rå. Trots det så stannar vi en liten stund mitt i staden för att skynda ut för att ta några bilder.

Martinus Wessel Pretorius, är en av Voorterkkerledarna han står staty här.

Vi blev varnade för att brottsligheten var hög. Förstår att det är riktigt då det finns sådana här skyltar.

Ett normalt gatukök.

Vi tar en tur upp till regeringsbyggnaden.

Även där uppifrån är det utsikt över själva staden. Den grå byggnaden rakt fram är vårt hotel Sheraton. Kan inte rekommendera det......

 Souvenirer i mängder finns till försäljning.

11. Two Oceans Aqvarium.

Något man inte bör missa när man är i Kapstaden är Two Oceans Aqvarium. Hade inga speciellt höga förväntningar då vi gick dit, har ju varit på  på Skansen-Akvariet och blev väl inte direkt överväldigad där.

Tittade runt lite  på de olika akvarierna som var i början. Visst det var ganska stora och vackra med alla färger.

Spännande fiskar som man knappt upptäckte eftersom de maskerade sig så bra.

Underliga djur och...

...hästar till havs.

Smakfulla djur.

De har även lite pingviner här, många är sådana som de tagit hand om när de varit skadade eller drabbats av oljespill.

Hittade även en utställning om vilken skada allt skräp som hamnar i havet gör. Såg en bild som fick mig att minnas den pälssäl som jag såg i Antarktis med ett plastband runt nacken och som växt in i huden. Pälssäl 

De hade en liknande bild här på Akvariet.  Även den här med all plast kan man få sig en tankeställare av. Det lär vara en fisk under all plast.

Hitintills så tyckte jag det var fint och ett mycket välgjort och vackert akvarium, inte så mycket mer... men så kom jag ner till det riktigt stora akvariet, och då menar jag stort. Det största jag någonsin sett. Där växte klep, stora som tallar och fiskarna som simmade runt var inte bara stora, de var mer än stora. Bilderna gör inte storleken riktig rättvisa, men den innehåller 800.000 liter havsvatten. Vattnet pumpas in från hamnen. Jag lät städaren vara med på bild så man kan se lite av hur stort här är.

Här hade jag kunnat sitta länge och bara njuta, vacker musik på alldeles lagom volym spelades, så att sitta ner och titta på fiskarna och lyssna på musiken kändes som en mjuk meditation.

Sydafrikas nationalfisk är Galjoen. Den är rödlistad eftersom den varit överfiskad och på väg att försvinna. Fritidsfiskare får bara fånga två fiskar per dag och de får inte sälja dem. Den lite mörkgrå fisken under de tre stora silverskimrande är en galjoen.

I nästa stora akvarium var det hajar.  Stora farliga fiskar som man kan bli skrämd av.

Bäst att avlägsna sig från dessa farliga djur, innan man själv hamnar på bild med en farlig haj.

En god måltid  i skuggan under ett parasoll, ett glas vitt vin och hummer därtill smakade bra.

Glöm inte bort att ta del av varningen vid vinbutiken, alkoholkonsumtion är farligt.

10. Kirstenbosch Botaniska trädgården

Ett besök i en trädgård, kan det vara något? Jag var väl lite tveksam till det besöket, hade gärna skippat det för att stanna längre hos pingvinerna men fördomar sätts ibland på sin spets. Det här är ingen vanlig liten villaträdgård. Trädgården är på 500 hektar och har över 7.000 olika sydafrikanska växter.

Trädgården anlades 1913 och är man bara det allra minsta naturintresserad så är ett besök här givande. Den blev dessutom förklarad som ett av världsarven år 2004.

Det är lummigt och grönt i parken och vi beundrar mängder med växter, som den här kottepalmen Cycad som bevisligen fanns redan på dinosauriernas tid. Beviset är i form av fosiler.

Det finns inte bara växter här, lite varstans kan man råka på lite vilda djur som den här pärlhönemamman med sina kycklingar.

 Jag trodde att  det här paret var ute på picknick med sin tama sköldpadda.

Men den var inte alls tam utan levde här i trädgården, den var kanske inte så snabb som en motordriven gräsklippare men jag såg att den betade av gräset ganska så snabbt ändå. Man t.o.m ser på bilden ovan att det är ett spår i gräset där den betat sig fram.

 Även lite små och mindre trevliga djur bodde här.

Fast deras hem är desto vackrare.

Via en vacker kamferallé lämnade vi parken.

Vi for till vårt tillfälliga hem på Cape Grace där pälssälarna lustfullt simmade i hamnbassängen.

Och fartygen fortsattes att renoveras.

På återhörande och då ska vi gå på Two Oceans Aqvarium i Kapstaden.