Bishops & Earl's Palace - Kirkwall.

De här två ruinerna efter Bishops & Earl's Palace ligger på andra sidan gatan från St Magnus Cathedral, de betraktas som två av de finaste exemplen på arkitektur i Skottland och markerar Orkneys starka nordiska och kyrkliga länkar.  Biskopsgården byggdes ungefär samtidigt som St Magnus Cathedral.

Earl's Palace kom till när Patrick, Earl av Orkney (känd som "Black Patie"),  tyckte att Biskopsgården var för liten för hans behov. Det var i början på 1600-talet som han bestämde sig för att förlänga byggnaden och bygga ut den på angränsande mark. Ett problem var att han inte ägde den marken, fast det löste han genom att anklaga den ägaren av marken för stöld och avrättade honom. Inte så konstigt att Earl Patrick ansågs att  ha varit en av de mest tyranniska adelsmänen i Skottlands historia. Earlen dömdes senare för landsförräderi och hängdes.

Det här är det som finns kvar av utbyggnaden.

Det går fortfarande att ana att det här har varit ett riktigt pampigt palats. men vad är det här, sitter det inte en jungfru kvar i ett av tornen. Jag måste kika lite närmare på det.

Det börjar regna i kväll, och byggnaden har inte mycket till tak, så vi beslutar oss för att återvända hit i morgonbitti och hoppas på lite mindre blött väder.

Så rätt så, det var inget regn den morgonen och det lovades bättre väder under dagen också. Vi kanske kan få värmebölja med upp till +15 grader.

Det regnade inte men själva palatset var stängt och jungfrun verkar ha dragit sig tillbaka...inte en katt är vaken.

Fast där hade jag fel, där kommer det ju en katt tassandes över den blöta gräsmattan.

Inte alla katter som vill bli blöta om tassarna, vaktkatten håller sig inomhus uppe i ett av tornen. Kanske jungfruns katt.

Även om vi inte kommer in i palatset just nu så går det bra att gå runt och titta på byggnaden.

Fåglarna har fullt upp att söka mat i det våta gräset.

Vi kan också kika in till de dammiga källarhålorna.

Baksidan av palatset.

Det ser ut att bli en lovande dag, solen börjar redan kika fram och sänder sina stålar över husgaveln.

Dags för jungfrun och de övriga att vakna.

Jag sänder iväg en sista blick mot palatset...

...sedan drar vi iväg mot nya äventyr.

Rundtur i Kapstaden.

Förra gången vi var i Kapstaden åkte vi runt med sightseeingbussen och trodde att det kanske inte skulle vara lika intressant att göra dessa turer nu, men så fel vi hade, för nu hade de lagt om linjerna och det fanns dessutom flera att välja på, så vi hoppar på en av bussarna och åker iväg.

Den här turen tar oss runt mot vindistrikten och även på baksidan av Taffelberget.

Guidningen i lurarna är på svenska vilket inte är vanligt på många ställen i världen. Det tyder på att Sydafrika och Kapstaden är ett populärt resmål för oss svenskar.

Vi kommer förbi en väderkvarn byggd i holländsk stil. Den kallas för  Mostert's Mill och är byggd 1796 och är den äldsta och enda bevarade väderkvarnen i Sydafrika.

Turen fortsätter på baksidan av det pampiga berget och tar oss till området som beboddes av Khoikhoi-folket. Det är ursprungsbefolkningen och kallades av kolonisatörerna för Hottentotter. Khoe betyder människa.

Skogen är tät och träden ger välbehövlig skugga på varma sommardagar.

Här kan man hoppa av bussen och göra en tur runt bland vingårdarna och prova lite fina viner.

Uppe på berget framför oss klättrar kåkstaden Imizamo Yethu. Det var ett område med stora problem men ett stort arbete har gjorts för att förbättra för innevånarna här. En liten kul detalj i det arbetet är T-bag designs där helt otroliga konstverk skapas med hjälp av tepåsar.

Märkliga byggnader finns det även här. Högt uppe på berget ovanför Hout Bay ligger ett slottsliknande hus, Lichtenstein Castle. Det är byggt som en kopia av ett slott i Tyskland. Det var privatbostad förr men omvandlades till hotell. Det finns även en berättelse om detta hus, om en dotter som blev kär i en person som inte var accepterad av föräldrarna. Kärlekshistorien fick ett olyckligt slut och dottern lär spöka där i huset sökande efter sin käresta. Om ryktet är sant så köpte en rysk miljonär huset för 23 miljoner Rand.

Vi stannar en stund vid Hout Bay och njuter lite av havsluften.

Kul skyltar kan jag inte låta bli.

Här finns en fin sandstrand.

En grupp skolbarn har kommit för att njuta av en dag på stranden, det blåser ganska rejält och de söker skydd bakom klipporna.

Barnen verkar tycka att det är badväder trots blåsten och sanden som yr. Här är det bäst badväder på vintern, på sommaren är det vindar från Antarktis som blåser hit det kalla vattnet och det är då isande kallt med bad. På vintern är det frånlandsvindar och bättre badtemperaturer.

Vi lämnar de badande barnen och fortsätter kustvägen runt. Havet här är både oberäkneligt och lömskt; vi kikar bakåt och guiden gör oss uppmärksamma på något som sticker upp bakom klippan längst bort.

Det är en kran, värd flera miljoner dollar som förlist, men bärgningen skulle bli dyrare ändå så den får ligga kvar där.

Kustsidan av Signal Hill, där ligger de dyra bostäderna. Alla vill bo med havsutsikt så husen ligger tätt och vägen är smal.

I Gren Point finns det många pubar och attraktiva restauranger. Där finns även den här fina fyren från 1824. Den är fortfarande i drift.

Här finns också en fin strandpromenad och de konstverk som finns där lockar till en närmare undersökning och en promenad dit senare under dagen.

Kalmar slott

Efter en tidig frukost...vi var först på plats...passar vi på att dra ut på stan. Förra gången vi var i de här trakterna blev det bara en kort biltur runt stan och såg slottet på håll, nu tänkte vi gå dit för att titta lite närmare.

Fåglarna hade inte vaknat ännu.

Slottet badar redan i solljus.

Skarven vaknar, tittar sig omkring.

och så iväg.

Det här är ett minnesmärke över fartyget Kalmar nyckel.

Jag får syn på en fotograf som fördjupat sig i rosenbusken.

Han hinner gå sin väg innan jag hinner fram så jag vet inte vad han fotograferade, bakom busken finns i alla fall slottet.

Myrinvasion på galleriet i parken.

Det var inte regn eller dagg som skapat vätan bland blommorna. Någon hade varit här och vattnat blommorna.

Nu börjar vi närma oss slottet.

Vid yttre porten och vindbryggan ville Vasaätten visa att slottet tillhörde dem. Där står två krönta lejon och håller upp riksvapnet Tre Kronor, Vasaättens sädeskärve och Folkungaättens lejon.

Vi fortsätter in genom portar och gångar.

Kommer in till borggården. Där är det fullt med aktiviteter för barn. Tur att vi är så tidiga så att vi kan få vara lite barnsliga och testa lite spel innan alla barn har kommit.

Efteråt när jag läste om slottet så såg jag att om man kommer efter klockan 10 så är det inträde, då kan man även få komma in i slottet.

På ena halvan av huset inne på borggården var fasaden renoverad i det här fina mönstret.

Vi kunde inte gå in i slottet men runt på baksidan kom man.

Där bakom bland bänkarna skuttade en rädd liten kaninunge omkring, Den fick syn på en liten öppning under en låst port och försvann iväg ut där.

Arkeologer höll på att knacka bort puts på fasaden för att se om de kunde finna gamla öppningar, här har de knackat fram något som ser ut som ett fönster eller dekor i den gamla murväggen.

En kanonkula har också kommit i dagen.

När slottet öppnades för besökare 1870 anställdes en tillsyningsman,  han bodde först inne på slottet i Ståthållarvåningen. Men det ansågs senare att brandfaran var för stor att ha någon boende där och den här vackra villan byggdes. Den nya tillsyningsmannen kallade sig för Kastellan och efter det fick villan sitt namn, Kastellanvillan. Numera är den kansli för slottschefen och dennes personal.

Efter slottsbesöket tar vi en promenad i den vackra och rikligt blommande slottsparken.

Kalmar börjar vakna och några sitter utanför Byttan och väntar på något, vet inte på vad.

Riksettan mot Jönköping

På sommarresan i år hade vi beslutat oss för att åka söderut i Sverige. Efter att ha packat in det nödvändigaste i bilen och tankat så lämnade vi ett varmt Bromma. Skönt att slippa omläggningarna för T-banans renovering och ett dammigt Stockholm. Det är rörigt på Drottningholmsvägen nu.

Efter att ha lämnat Essingeleden och även Södertälje bakom oss så letade vi oss ner till gamla Riksväg ett.

Den var uppmärkt med skyltar som sa att vi var på Utflyktsvägen, men en och annan R1 hittade vi ibland. Fast Utflyktsvägen, det passade ju bra för vår utflykt.

Det första stoppet blev vid Tullgarns slott. Eftersom vi startat tidigt så var det inte öppet men titta utvändigt går också bra.

Vackert stuprör.

Inne i Drottning Victorias hovstall  kan man fika det var fint inrett med sittplatser i de gamla hästboxarna och i år fanns där en del fina bilder på örnar också. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem fotografen var.

Kul detalj.

Det var turligt nog inte parkeringsförbud vid slottet men kul att se att några gamla skyltar lever kvar.

Vi upptäcker också vad omdragningen av den gamla riksvägen fört med sig. Ställen dör ut när ingen längre har vägen där förbi. Som här i Tuna där Motellet stod tomt och övergivet.

Fast Kalle i backen verkar klara sig. Nedanför den backen var det förr i tiden ett populärt ställe för polisen att stå med fartkontroller.

Eftersom vi har ett barnbarn som heter Tilda var det bara tvunget att stanna och kolla in Tildas glada ägg.

Ett par pampiga grindstolpar på vägen skvallrade om att här fanns det någon stor egendom och vi svängde in och tittade på ytterligare ett slott, nämligen Löfstad slott.

I den här värmen så behövdes det många små pauser och vid Motala ström kändes det svalkande att kliva ur bilen en stund.

Fikatid närmade sig och det blev en paus i Linköping, vad kan väl passa bättre än att ta en promenad i Gamla Linköping och festa på östgötakringlan på Dahlbergs café.

Jag tror inte det var kaffe i hans flaska.

Efter Linköping avviker vi lite från Riksettan och träffar på Heliga Birgitta. Hon har fått en högt uppsatt placering.

Kan du din Åsa-Nisse så vet du varför det här namnet låter bekant.

Sedan har vi inte så långt kvar till dagens resmål som är Jönköping, men det är en annan historia som vi kan återkomma till.

9:40 from Glasgow och en halv ko.

Är man så nära Skottlands huvudstad som man är då man är i Glasgow så vore det dumt att inte passa på att ta tåget och besöka Edinburgh. Dumma var vi inte, så vi tog tåget och gjorde ett besök. Vi fick ett tips om att ta tåget från Queens street.

Så vi hoppade på tåget där.

Landskapet vimlade förbi utanför fönstret.

Efter mindre än en timme var vi framme i Edinburgh.

Visserligen behöver man mer än några timmar för att hinna se Edinburgh men lite ska vi väl hinna med. Edinburgh har gjort det lite lätt för sig med världsarvsutmärkelsena, man har utsett två hela stadsdelar till världsarv, nämligen Gamla staden och Nya staden. Det finns mer än 4 500 bevarade byggnader där. Vi börjar vår promenad med att gå mot Gamla staden.

Det som känns mest angeläget att titta på är slottet som ligger högt uppe på en klippa.

På vägen upp passerar vi en stor byggnad som mer ser ut som en kyrka än den universitetsbyggnad som det är.

Det är ganska branta backar och att få stanna upp för att ta någon bild är bra för andhämtningen.

Vi kommer upp till en stor öppen plats framför slottet, där kan man i augusti se Royal Edinburgh Military Tattoo.

Vindlande gångar leder oss in i själva slottet.

Mest imponerande ser slottet ut när man vandrar runt berget och ser det underifrån.

Vi fortsätter vår promenad runt klippan med slottet och hittar en halv ko.

Vi kommer till Princes street är som kantad av blommande träd.

Här nerifrån ser inte slottet lika imponerande ut.

Princes street är Edinburghs främsta shoppinggata men här finns även några äldre hus bevarade som huset med Romanes & Paterson Tea Room. Det var Sir Walter Scotts favorit tea room.

Inte så konstigt då att han fått sitt pampiga minnesmärke intill.

Mest känd är han för romanen Ivanhoe, kanske det är den boken han håller i handen här.

Vill man bli fotograferad tillsammans med en säckpipspelande skotte i kilt så går det bra här. Åtminstonde den här dagen, det var tydligen populärt för det var kö fram till honom.

Det var inte alla här som gick omkring klädd i kilt men det fanns betydligt fler än i Glasgow. Kolla in strumpan på den här killen. Verkar inte som de har någon knivlag i Skottland eller om killar i kilt är undantagna den.

Vi fortsätter Princes street frammåt. Den går mitt emellan gamla och nya staden och i slutet av den har vi Carlton Hill, som också är ett världsarv. Högt där uppe syns The Nelson Monument. Varje år den 21 oktober, som är Nelsons dödsdag, flaggas det med örlogsflaggan där.

Vid Dugald Stewart monument (Dugald Stewart var en skottsk filosof) kan man blicka ut över både nya och gamla staden.

Här uppifrån ser man hur den stora shoppingatan Princes street delar av staden.

En pampig byggnad som får mina tankarna att gå Grekland, men det är Skottlands nationella minnesmärke över skotska soldater och sjömän som dog i Napoleonkrigen.

Upp till Arthur's Seat hinner vi inte, även om det ser inbjudande ut.

Våra tågbiljetter gäller för "low peak" så vi nöjer oss med att titta på utsikten från den här kullen.Gamla staden.

 Nya staden.

Fotografer var det gott om här.

Vi traskar ner igen för att ta tåget tillbaka till Glasgow.