Florens stolthet - Il Duomo

Ja, vad var det alla tittade på i förra blogginlägget om inte den pampiga och vackra Katedralen Santa Maria del Fiore.

Mer känd som Duomon, som är ett italienskt ord för katedral.

Den magnifika kupolen, dominerar Florens siluett och för oss var det bra, eftersom vi bodde nära katedralen var det aldrig svårt att hitta hem.

Så gott som hela dagen ringlade sig kön lång för att komma in i katedralen. Vi hade inte så många dagar på oss här i Florens, så trots att det var lockande att få klättra upp för kupolens 463 trappsteg (det finns ingen hiss) för att få en fantastisk utsikt över staden, så avstod vi från ett besök där inne. Det får bli någon annan gång.

Den rosa, vita och gröna marmorfasaden var nog så imponerande och det finns mängder med detaljer att beundra där.

Även kvällstid var torget vid katedralen välbesökt och framför allt så vimlade det av försäljare, de flesta sålde selfiepinnar.

Trots att jag hade en lins med 24 mm så...

...fick jag backa rejält för att få med hela taket.

Som sagt, där det finns mycket folk och turister finns det också försäljare.

Många ambulerande som lätt kunde packa ihop sina varor då det kom poliser.

Inte alla sålde något, men de var inte många som tiggde. Tror jag bara såg tre-fyra stycken i hela Florens.

De här killarna spexade inför en fotograf.

Alla ska vara med.

Till slut.....

S:t Magnuskatedralen

Fortsätter med temat kyrka i dag, fast det här är en något större variant och med en annan historia. Den här har rötter tillbaka till vikingatiden.

S:t Magnuskatedralen, som ligger i hjärtat av Kirkwall, dominerar verkligen stadsbilden. Den imponerande katedralen i röd sandsten började byggas år 1137 på uppdrag av den norske jarlen Ragnvald till minne av sin mördade farbror Magnus, som mördades av sin kusin år 1117. Mellan 1154 och 1472 var ärkebiskopen i Nidaros (Trondheim) även ärkebiskop över Orkney.

Vi går in i kyrkan och tittar. Just nu när vi är här så pågår det en festival S:t Magnusfetivalen. Det här är ingen festival med öltält och stojande ungdomar utan det är mer musik, dans och konst, och inne i kyrkan håller några musiker på att öva då vi kommer in.

Jag smyger tyst runt för att inte störa musikerna.

Vi får njuta av lite vacker musik då vi går runt och tittar.

Polaräventyraren John Rae är tydligen en stor lokal hjälte. Han stod staty i Stromness och här inne i kyrkan har han fått sin viloplats med en pampig skulptur, med geväret vid sin sida.

Här vilar också en annan av ortens hjältar, William Henryson.

Det här är första gången jag ser ett vikingaskepp på ett altare.

Vi går även tillbaka till katedralen en annan dag då festivalen är över och man kan se hur det ser ut i kyrkan i vanliga fall.

Här satt musikerna vid förra besöket.