Stromness - Orkney

Stromness är Orkneyöarnas näst största stad. Namnet får mig att tänka på Norge, och det är inte så konstigt för det kommer från det nordiska Straumsnes. Straum kommer av tidvattenströmmarna och Nes betyder udde, så Stromness blir "udden som skjuter ut i tidvattenströmmen".

Vi gör vårt första avhopp av bussen här i Stromness...

...och tar en liten promenad för att få en första titt på staden. Tanken är att vi ska ta en annan linje härifrån sedan, men under tiden vi väntar så kan vi få en kort blick av hur Stromness ser ut. Det första vi får syn på är det pampiga "The Stromness hotel".

Framför hotellet får jag syn på en lite rolig lyktstolpe med inbyggd blomlåda.

Den har dessutom hovar som fötter.

En av stadens stoltheter står staty här. Trots att jag är mycket intresserad av Arktis och dess äventyrare så får jag erkänna att jag inte hört talats om honom. Det är Dr. John Rae.

Den som vill fördjupa sig i hans äventyr kan läsa lite här.

Om Stromness kan man läsa att den består av en huvudgata kantad av stenhus från vilken prång och gränder förgrenar sig. Det stämmer också och det är en mycket smal huvudgata.

De smala gränderna leder ner till havet.

Vi går en liten sväng. Vi är där ganska tidigt så det är inte så mycket folk ute men alla vi möter hälsar med ett glatt "God morning" och ett leende.

Vi går förbi kyrkan.

Det verkar vara tillåtet att parkera alldeles vid ingången till kyrkan.

Nu är det snart dags för vår buss att komma så vi återvänder mot hamnen och färjeterminalen. Här kan man ta färjan över till fastlandet och Scrabster.

En skolklass är ute och tränar rodd.

Ser att det är en fyr långt där borta, det måste vara ön Gremsay som den finns på.

Zoomar in men det är långt dit över.

Stromness är en fin liten stad och vi kommer med all säkerhet att komma hit igen.

Men nu kommer vår buss och vi drar iväg till nya mål. Lite lustigt är att det är samma busschaufför som på den bussen vi åkte hit med.

Kort, men naggande god promenad.

Man får göra det bästa av dagen även om foten ömmar och värker. Inte så långt från vårt hotell fanns dessa rester från den tiden då det var en livfull hamn där dagens Waterfront nu ligger i Kapstaden. Det här, som nu är en gångväg, användes tidigare för att frakta varor från den forna hamnen.

Det finns lite information om den här.

En bro har byggts så man slipper korsa genomfartsvägen.

Går man över den så är man strax nere vid havet.

På de stora betongklumparna höll några grabbar på att träna parkour.

Kranarna såg lite kul ut med sina polkagrisrandiga spröt.

Vi slår oss ner där nere vid havet och njuter av det fina vädret och utsikten. Ljuset ute till havs var lite speciellt den här dagen.

Dubai creek - Deira

Efter att ha tittat runt i Dubais gamla souk så drog vi oss ner till floden. Där finns de gamla passagerarbåtarna som kallas för Abra och de fungerar fortfarande. De användes för att transportera folk över floden innan det fanns några broar och jag ser att det är inte bara turister som tar sig en nöjestur utan de används fortfarande av ortsbefolkningen. Det kostar en dirham att åka över till Deira (ungefär 2 kronor)

Båten går när den är fullsatt.

Vi ska över till Deira sidan, där finns det en hel del gamla souker som guldsouken, kryddsouken och fisksouken.

Men det som är mer intressant på den sidan är nog myllret nere vid hamnen. Det var här som det gamla Dubai låg och det är här de billigare bostäderna finns nu.

Men även här förändras området och det går ibland under namnet Business Bay.

Men borta där fraktfartygen ligger kan man mer eller mindre tro att man rest tillbaka i tiden.

Inga kranar som sköter lastningen utan allt sker för hand och med människokraft.

Det är trängsel och livligt.

När jag såg båtarna trodde jag att de bara trafikerade närliggande områden, men de här kommer långväga med sina laster.

Känslan av att ha gjort en tidsresa var hög när jag såg de här arbetarna. Det var nästan som om bronsfigurerna i statyn som står i Singapore vaknat till liv.

Vi hoppar på bussen igen och åker tillbaka över floden.