Väderleksrapporten sa regn.

Lite regn kom det, men inte var det mycket inte.

Molnen såg ganska hotfulla ut men, det var mest bara hot.

En liten skur och sedan sken solen igen.

Någon var glad för de droppar som kom och offrade sitt the och ett glas vatten till gudarna.

Och jag kunde titta på folklivet igen.

Efter regn kommer solsken och eftersom det var så få droppar behövs det mer vatten för att hålla staden grön.

En del har ganska små kontor.

Religionen har stor del i thailändarnas liv, blommorna är viktiga, bilförarna har den för att inte råka ut för olyckor, taxichaufförerna för att få många kunder.

En del träd är tydligen heliga och offerplatser.

Olika seder och bruk så det förvånade mig inte, men det som förvånade mig var att allt det här fick vara ifred.

Även allt detta som, också var något slags tempel, fick vara ifred. Ingen förstörelse.

Mycket arbete utförs för hand utan en massa maskiner.

Fortsätter att vandra runt och bara njuta folklivet.

Är det varmt behöver man lite rast och även fylla på med vätska.

Någon såg mig.

Några var upptagna.

Andra rusade förbi.

Det går bra att ha sin sömmerskeateljé ute på gatan också.

Här kan du få råd.

Kul hus.

under strecket_______________________

När helgen kommer så öppnar weekendmarknaden.

Den enorma helgmarknaden Chatuchak vill vi gärna se. Den marknaden är verkligen stor, ca 112 000 kvadratmeter, så det vi såg var bara en liten del. Vägen in kantades av en hel del försäljare.

Giftgröna läskflaskor.

Vi går in och tittar.

Eftersom vi hade hört att här kan bli rejält trångt och trängsel i kombination med värme är inte den optimalt trevliga upplevelsen, så vi startade tidigt och var där när de öppnade. Då var det ingen trängsel och lätt att gå runt och titta.

Det lär finnas både ett system på hur de olika varuutbuden är uppdelade och en karta över detta, men vi strosade runt lite planlöst och tittade på utbudet och på folk.

En del barn fanns det bland stånden, en del sysselsatte sig själva...

...andra hjälpte till i butiken.

Som sagt så var det stor variation på utbudet.

Många glada och trevliga människor träffade vi på där också.

Den här killen fick jag ingen ögonkontakt med. Han stod strax före ingången till marknaden, både då vi gick dit och när vi lämnade marknaden, och sjöng inne i sitt paraply. Om det var för akustiken eller om han var blyg, det vet jag inte, men jag tror inte han hade behövt skämmas för sin sång.

Brukar bli mest att gå runt och titta lite och se på folklivet på dessa marknader, men här blev det faktiskt ett inköp. Den här väskan kunde jag inte motstå.

under strecket_______________________________

Nattmarknad.

Dags att gå på nattmarknad, få se om vi hittar dit.

Man behöver inte gå hungrig så länge i den här staden. Inte ens på kvällen.

Vi går över en av stadens kanaler.

Och hittar fram till nattmarknaden. Eftersom det står på huset att det är nattmarknad så slank vi in och fann en näst intill tom byggnad. Träffade på några personer, men de sålde inget och trodde att vi var där för att leta reda på toaletten, så den vet jag nu var den finns.

Så vi gick ut igen och hittade marknaden. Vet inte om det var tänk att den skulle vara inne i huset och att det var så nytt så ingen flyttat in eller att lokalerna kanske var för dyra så gatan var bättre plats. Fast det såg inte så nytt ut där inne. Vem vet de kanske hade annat motiv, men marknaden var utefter en stor del av den gatan.

Träffade på en hel del glada människor. En kul sak i Bangkok var att jag fick aldrig ett nekande svar då jag frågade om jag fick ta en bild. Oftast en nick och ett leende.

Hittade en katt bland tidningarna.

Damen i ståndet bredvid såg att jag fotade katten och då ville hon att jag skulle ta en bild på hennes katt också....så det gjorde jag.

Vi fortsätter gatan fram där det vimlar av försäljare av olika slag.

Även om det ser ut så, så var det inte bara mat som såldes här, men hur kul är det att fota kläder.

Bra att ha barnen sysselsatta då mamma och pappa jobbar.

under strecket__________________________________________

-Vad gör du? Får man inte klia sig i fred!

Men du satt ju mitt i gatan. - Ja, är man gatuhund, så var ska man annars sitta?

Florens stolthet - Il Duomo

Ja, vad var det alla tittade på i förra blogginlägget om inte den pampiga och vackra Katedralen Santa Maria del Fiore.

Mer känd som Duomon, som är ett italienskt ord för katedral.

Den magnifika kupolen, dominerar Florens siluett och för oss var det bra, eftersom vi bodde nära katedralen var det aldrig svårt att hitta hem.

Så gott som hela dagen ringlade sig kön lång för att komma in i katedralen. Vi hade inte så många dagar på oss här i Florens, så trots att det var lockande att få klättra upp för kupolens 463 trappsteg (det finns ingen hiss) för att få en fantastisk utsikt över staden, så avstod vi från ett besök där inne. Det får bli någon annan gång.

Den rosa, vita och gröna marmorfasaden var nog så imponerande och det finns mängder med detaljer att beundra där.

Även kvällstid var torget vid katedralen välbesökt och framför allt så vimlade det av försäljare, de flesta sålde selfiepinnar.

Trots att jag hade en lins med 24 mm så...

...fick jag backa rejält för att få med hela taket.

Som sagt, där det finns mycket folk och turister finns det också försäljare.

Många ambulerande som lätt kunde packa ihop sina varor då det kom poliser.

Inte alla sålde något, men de var inte många som tiggde. Tror jag bara såg tre-fyra stycken i hela Florens.

De här killarna spexade inför en fotograf.

Alla ska vara med.

Till slut.....

Årets stora händelse!

Alla vet väl redan att det är sista helgen i juli som det händer och att det är fotofestivalen i Säterdalen som gäller.

Många har redan bloggat om händelsen, men här kommer festivalen ur mina ögon.

Det är så spännande redan innan det är dags att åka iväg till Säter, först för att se om man kommit med och sedan att välja ut bilderna som ska vara med. På lördagsmorgonen är det lika spännande och trevligt att komma dit och få se vilka som är där och träffa både gamla och nya vänner.

Utlottningen av platser är även den lite spännande.

Vädret var strålande och solen visste vem den skulle sända sina strålar över just i dag, nämligen vår utställningsgeneral, Peter.

När alla fått sina nummer på upphängningsplatser blev det en febril aktivitet med upphängning och även så för mig. Med utfört arbete så kunde jag konstatera att Heléné utnyttjat en störande skylt på ett alldeles förträffligt sätt och passande skyltar kan jag då aldrig gå förbi utan att få med mig en bild.

Sedan var det dags att gå runt och beundra varandras bilder. Lena ser ut att vara beväpnad med stora Canonen.

Torbjörn poserade glatt vid sina bilder.

Peter håller sitt inledande anförande och hälsar alla välkomna.

Björn Grünewald förklarade utställning öppnad.

Anders Geidemarks föredrag och bilder berörde mig starkt av flera anledningar.

Peter tar sig en välförtjänt glass.

Blir det för mycket "sitta stilla", så får jag lätt spring i benen nu för tiden. Så jag drog iväg på en liten promenad för att bli av med springet. Kom till en liten sjö. Näsåkerspussen heter den visst, träffade på några balanserande änder där.

Kikade ut genom lövverket och fick syn på sångsvanarna som passade sina ungar ute i vassen.

Sångsvanar tycker jag är så vackra, synd bara att de var så pass långt borta.

Pappa svan vill också ha lite uppmärksamhet.

Något som jag inte upptäckte att det fanns här, vid mitt förra besök, är Fäboden. Kom ju inte så långt från utställningsplatsen med mina kryckor den gången, desto roligare att få gå på upptäcktsfärd nu. Barnens favorit där verkade vara laman.

En annan populär plats bland barnen, var något som jag tror är Säters brantaste backe. Så härligt att få se barn var just barn och få pröva sin förmåga. Mamma blev kanske inte lika glad över att få ta hand och deras byxor efteråt, efter att de hade hasat ner på byxbaken, men kul hade de.

Sedan var det dags för lite bildmingel igen. Någon betraktar mina ökenbilder.

Annika i fototagen.

Björn har kommit på besök.

Några fyrbenta besökare kom det också. Dom tittade inte så mycket på bilderna, den här labben ville bara leka.

Prick klockan 16:00 kungjorde generalen att det var dags att packa ihop för kvällen.

På kvällen återvände vi för att äta lite kolbullar och lyssna på Dan Anderssonvisor, Thomas Pa Jansson presenterade kvällens underhållare. Fast jag tror nästan att det var tvärtom, att det var underhållaren som presenterade Thomas och sig själv.

Lite synd att de inte hade så stor koll på ljudanläggningen, en orolig Thomas skymtar i bakgrunden. Dessutom så trodde en del i publiken att det var allsång.

Så var det dags att göra kväller. Utställningsplatser ser oroväckande blöt och även tom ut.

Jag och maken vandrar  sedan hemåt i regnet.