Vid Ognifloden.

Eftersom vi nu bor vid Ongifloden så måste vi väl kolla in hur den ser ut, sedan tänker vi gå upp på berget bredvid och hälsa på stendjuren där uppe.

På väg dit träffar jag på ett vackert litet kryp.

Ytterligare ett exempel på hur man här tager vad man haver. Gamla element kan bli bra staket. Något imponerad över den som sågat itu alla elementen. 

Men nu var det floden som var vårt mål, hoppas det finns lite vatten i den.

Flodens tillstånd är en anledning till oro på grund av dess progressiva torkning. Även om orsakerna till detta fenomen inte är helt klara, så skyller vissa miljöorganisationer , inklusive det lokala "Ongi River Network", på den intensiva industri- och gruvutnyttjandet av floden. Förutom att floden torkar ut blir vattnet  förorenat och innehåller kvicksilver och cyanid.

Den ser ganska så torr ut nu, men inte helt torr ändå

Vi går upp på berget för att lite utsikt.

Ser där nere att det är fler som kommit på samma idé. 

Här uppifrån så ser man att det inte är mycket till flod så här års. 

Går man upp så får man även gå ner, vi väljer att gå över berget och ner på andra sidan för stigen upp var brant och massor av löst grus. Inte kul att halka i det. Maken är snabbare ner och svalkar sig i skuggan under ett träd. Betydligt fler träd här än vi är vana vid hitintills. 

Åter vid campen är det tvättbestyr, blir mycket tvätt när de flesta nattgäster bara stannar en natt. 

Det här är ingen scen, med straffarbete, ur Tv-serien "Orange is the new black". Det är campens personal som fått i uppdrag att röja sten efter ett staketbygge. Tjejerna tjoar glatt och hivar iväg stenarna i full fart. De ser ut att ha riktigt kul.

Nu ska vi vila fram till middagen och sedan besöka några klosterruiner. Min lilla maskot passar på att posera lite.

Kulan i luften

                                                              föregående --- nästa

Liten promenad med sand i skorna.

Eftersom vi tyckte att det där med att rida kamel var lite väl långsamt så passade vi på att ta en promenad ut i sanden i stället 

Här var sanden varm, mjuk och skön, inte den steniga sanden vi upplevt tidigare.

Vi traskade på och kom fram till floden.

Här hade många djur samlats, även om det inte var så rikligt ned vatten i floden så gjorde det att växtligheten var bättre här. 

En liten flicka lekte där nere i vattnet. 

Såg ut som om hon tvättade sina skor.

Trots att sanden var finkornig och mjuk så kändes sandbanken vi stod på, hård och stadig. 

Fina mönster i sanden.

Men tråkig att hitta plast långt ute i öknen. 

Även om vi red kortare stund än planerat, så fick vi en skön promenad och åter på vår Ger-camp var det skönt att hoppa in i duschen och få en kall avrivning,  för något varmvatten har vi  inte här.  Men blåsa håret och värma sig kan ju vara skönt ... ja, visst ja, vi har ingen ström så det fungerade inte heller.  Men den pyttelilla toastolen och handfatet i tvättrummet är väl charmiga,  fast de är nog bara till lyst, för de är inte inkopplade.

Det blir att sova tidigt i kväll för i morgon har vi tänkt oss att gå upp vid fyra och möta solen över sanddynerna. 

En promenad på Bund.

Som jag skrev i förra inlägget så är the Bund ett populär promenadstråk utefter Huangpufloden, så det var ett givet mål för promenad även för oss.

I norra änden av promenadstråket finns Monumentet för folkets hjältar.

En enorm pelare där man kan gå ner bakom och titta på en hel vägg med reliefer.

Många människor promenerar här, men det finns även lite fåglar att titta på.

Vill man så kan man ta sig sightseeingtur på floden också.

De flesta verkar nöja sig med att titta på de spektakulära husen på andra sidan floden. 

Det kan väl även vara kul att titta på alla fartyg som trafikerar floden.

Längre söderut så finns en byggnad som har formen av en ångbåt. Rektangulär och med en stor skorsten som mäter 49 meter, detta är ett café, men förr i tiden användes Signaltornet för att förmedla information om väder och tid till båtarna på floden.

På andra sidan av Bund kantas gatan av pampiga tegelbyggnader som samtliga är uppförda i västerländsk stil och kom till under kolonialtiden på 1920-1930-talet.

Men det är ganska trevligt att slå sig ner på någon av bänkarna här och iaktta folk också. En del passar på att ta sin lunch här.

Andra kopplar av lite.

Trodde det här var en uteliggare först, men han hade bara sökt sig en plats i skuggan och satt och ritade på sitt ben.

Andra flanerade omkring och njöt av det fina vädret.

Jag tyckte det var ganska varmt med +30 grader, men den här lille killen var tydligen stolt över sin överrock för han knäppte inte ens upp den.

Titta pappa vilken liten polisbil.

En Pepsi kan svalka i värmen.

Paraply kan vara bra att ha som skydd för solen.

The Bund och När var tar sin...

Nästa dag i Shanghai tog vi oss ner till The Bund, det är en berömd gata utmed Huangpufloden. Odet Bund härstammar från  urdu och betyder jordvall, fördämning eller kaj, så jag antar att det var en stor kaj där tidigare. Men det är inte själva gatan som dar till sig folk utan promenadstråket som går utefter floden.

Där är sällan folktomt och alla verkar vilja stå vid staketet för att fotografera sig själva eller varandra. Selfies är omåttligt populära i Kina. Jag tyckte att de lite speciella husen på andra sidan floden var intressantare, TV-tornet och kapsylöppnaren och de andra.

Lite kul med jordgloben bredvid TV-tornet där Kina är rött.

Förutom att flanera och njuta av det vackra vädret och utsikten så är det ett populärt ställe att ha sin bröllopsfotografering.

Hallå fotografen, det blir lite tungt så här.

Fick lite associationer till brudslöjan då jag såg den här statyn vid sidan om promenadstråket.

 Nästa brudpar.

Av mängden brudpar där på Bund så förstår jag att paraplydatingen fungerar ganska bra.

Det här paret hade valt lite grönska som bakgrund till sina bilder. - Här kan du sitta.

En puss blir nog bra på fotot.

- Nej, så här ska ni göra!

-Bättre så här?

En sista bild.

På väg tillbaka har vårt första par bytt position och brudbukett. 

En familjebild trodde jag att det var på gång här. Folk var glada och skrattade och verkade ha hur trevligt som helst.

De radade upp sig runt brudparet. Fast det visade sig att det var en spansk turistgrupp som ville bli fotograferade med brudparet.

Med många gracias och muchas gracias vinkade de farväl och brudparet såg både lite generade och glada ut.

En promenad utefter Bishnumati River

En stilla promenad utefter floden en solig dag, kan vara en skön tillvaro. Fast ibland kan det bli en lite annorlunda upplevelse.

Alla floder flyter inte fram med rent fint vatten och vackra ständer.

Här i Kathmandu så bär till och med floden spår efter jordbävningen. De här gudabilderna kommer säkert från något tempel som blivit förstört och sedan flutit med i floden hit ner.

Korna är heliga och rör sig fritt omkring i staden, här en som letat sig ner till floden.

Inte den trevligaste miljö för en liten kossa, men hittar man mat från en  helig blomsterkrans så kan även en ko frestas att gå ner till vattnet.

Vi kommer till en bro och går över floden.

På många ställen är det renhållningsarbetare som håller på och sorterar sopor.

Allt som inte är återvinningsbart åker rakt ner till floden. Titta vid siffrorna på muren. Där åker det iväg.

Mer sopor anländer för sortering.

Det är ett rikt fågelliv vid floden, men det är inte alltid som det är vackert där fåglarna håller till.

Miljön ser inte så trevlig ut och jag undrar om deras mat är så hälsosam.

Några större fåglar seglar omkring här också, brun glada gissar jag på, men den som vet får gärna rätta mig eller bekräfta om jag gissat rätt.

Ledningarna som går över floden är tätt befolkade av dessa stora fåglar.

De sitter där och spanar efter byten.

Lyfter då och då och tar en sväng för att spana in området.

För att sedan slå sig ner igen.