Road trip north X - Lofoten mot Å

Vi vaknar upp till en fantastisk morgon i Henningsvær, ett spegelblankt hav, fåglarna kvittrar och solen börjar smyga sig upp... Nä nu fantiserar och drömmer jag. Det är ingen förändring i vädret, regnet strilar och vinden har inte mojnat. Det blåser rejält, säkert lika mycket som dagen innan om inte mer.

Det tar tid innan det ljusnar en sådan här mulen dag.

Men har man tagit sig ut på Lofoten så duger det inte att sitta och deppa på hotellet, vi hoppar in i bilen och far iväg.

Första stoppet blir vid Vikingamuseet, men det är inte öppet, renovering pågår. Där blåser det mer än behagligt men jag tar en bild på det pyramidformade berget i närheten.

Det är ganska molnigt och disigt, bara några få berg som framträder ända upp till toppen.

De flesta får man gissa hur höga de är.

Vi kommer fram till en trappa upp till en utsiktspunkt, den måste undersökas trots att det blåser så pass att man får hålla sig fast i räcket för att inte blåsa omkull. Det regnar dessutom en hel del.

Ser hur vinden randar sjön nedanför oss.

Även borta vid Ramberg blåser det rejält och vågorna går höga och slår mot klipporna.

Här hittar vi en lite omtvistad väg. Språkrådet gillar inte valet av vägnamn. Den som är mer intresserad av det kan läsa mer i den här artikeln.

I Ramberg finns även det här konstverket, fanns ingen skylt om vad det är men ser lite spännande ut.

Torkställningarna vid Ramberg för fisk ser också ut som ett konstverk.

Broarna i bakgrunden leder ut till Selfjord.

Bygga broar kan de i Norge.

Vi gör ett stopp på en lite större rastplats där det ska finnas ett naturkonstverk, men jag måste erkänna att jag inte hittade det. Kan vara ett hus som mer såg ut som ett dass eller så är det borden och bänkarna i betong. Även om det var något annat som var konstverket så hade jag nytta av dessa stabila bord för här stormade det så rejält att jag verkligen hade blåst omkull om inte de funnits.

Gick ur bilen för att försöka fånga det stormiga havet. Det var inte så höga vågor men vinden gjorde att det låg som ett vattenmoln över havsytan.

Dessutom så var molnen som ett skådespel, ibland regnade det småspik. Däremellan försökte solen tränga sig igenom de svarta molnen.

Ljuset skiftade hela tiden. Jag tog de här tre bilderna och sedan stod jag och klamrade mig fast i betongbordet. Kunde inte flytta mig för de kraftiga vindarna, min man hade redan satt sig i bilen innan de värsta vindarna drog igång och han tittade förvånat på mig och undrade vad jag sysslade med. Tog en stund innan det mojnade lite och jag kunde skynda tillbaka till bilen.

Vid Hamnøya stannar vi för att ta lite bilder, men här blåste det så kraftigt att jag inte ens kunde öppna bildörren. Trotts tappra försök så gick det bara inte, fick upp dörren en liten bit och tänkte att om jag får ut foten så kan jag skjuta på med benet. Fast vinden var så stark att det var bara att dra undan foten snabbt som blixten innan den krossades. Men  det sägs ju att bilen är bästa gömslet, öppnade fönstret och tog några bilder.

Borta mot fjällsidan ser man hur vattnet skummar i vinden.

Med den vinden så blir det inte så många fotostopp.

Men vi kommer fram till Å.

Ett fint litet samhälle där vi hittar lä mellan husen och kan gå ut och titta.

Efter Å finns det ingen bilväg, vill man komma längre ut på ögruppen än den här parkeringsplatsen så är det apostlahästarna som gäller. Dessutom bör man nog välja en dag med bättre väder än vad vi fick.

Road trip north VIII - mot Narvik.

Vi lämnar Mo i Rana innan solen riktigt gått upp. Fast innan vi lämnar stan så vill jag ha en bild på "Havmanen" som står med fötterna i fjorden.

Inte många är vakna, men några fåglar simmar i viken.

Vi lämnar stan och hoppas på att det ska bli en solig dag, det ser i alla fall lovande ut nu.

Den sträckan vi ska åka i dag är rikligt begåvad med vägbyggen och vi hinner inte så långt innan det första dyker upp.

Här är det stopp från båda hållen och vi väntar och väntar i en halvtimme. Tiden går sakta då man bara sitter och tittar på hur det lastas sten och vi hinner ju nästan bli kompis på Facebook med killen med stoppskylten.

Även om vägen inte är vacker och vägarbetena avbyter varandra med jämna mellanrum så är naturen runt omkring vacker.

Ibland försvinner solen bakom ett berg och vi får en ny soluppgång.

Ovanliga moln.

Vi kommer upp på högfjället.

Snart är vi vid polcirkeln.

Det har byggts en enorm anläggning här uppe sedan jag var här förra gången, fast dit kommer vi inte. Det är stängt och oplogat så vi får nöja oss med att titta från vägen.

Vi njuter av allt det vita och alla fjäll.

Efter den här fjällpassagen kommer vi ner till fjorden. Solen värmer och sänder ner sina strålar på fjället.

Isen i fjorden skapar små konstverk.

 Sedan bär det uppåt igen och naturen blir vit och vacker.

Frosten klär in träden i vitt.

Så vackert med alla vita träd.

För att inte tala om fjällen som ser ut som gräddbakelser.

Beskådar de sista vita landskapen innan vi kommer ner till fjorden igen.

Där nere bor men fint.

En ovanlig skylt i en vägkorsning.

Till slut har vi kommit ner till fjorden och färjar över från Bognes till Skarberget i regn.

Efter färjan är det inte så långt kvar till Narvik, bara några broar och lite berg.

Framme i Narvik är det isigt och halt med dålig halkbekämpning. En promenad där var obehaglig, blev bara en kort en till restaurangen. Vi hittade ett riktigt bra ställe, Viva,  som serverade en utsökt skrei.

Road trip north VII - mot Mo i Rana.

Är man uppe i norr i februari så tar det ett tag innan det ljusnar på morgonen. Vi lämnar Gäddede för att köra mot Norge, vi tar vägen över fjället.

Det sägs att det är lite snö i år, men jämfört med hemma i Bromma så är det bra mycket mer här.

Vitt och fint, fast så här innan det ljusnat riktigt så blir det ett mjukt blåskimmer över fjälllet och snön.

Vägen går över fjälllet och även genom fjälllet. 

Tunneln som vi kommer fram till ser ut att vara stängd, men när vi närmar oss tunnelöppningen går porten automatiskt upp. Rödljuset ändras till grönt och vi kan köra in. Bakom oss sluts porten igen. Ingen återvändo alltså.

På andra sidan fjället har vädret förändrats. Dis och dimma döljer utsikten. 

Vi kommer till porten till Nordnorge.

Vid Laksforsen stannade vi vid vår resa i maj, lunchade på en god laxmacka och hade tänk att reprisera det på den här resan. Tyvärr var det stängt så vi fick nöja oss med forsen. Där var det bara -8 grader men luftfuktigheten som vattenkaskaderna från fallet skapade gjorde att kylan trängde in genom märg och ben.

I Norge byggs det vägar och breddas vägar på många håll. Så emellanåt tar det lite extra tid att ta sig fram.

Nya broar skapas. 

Under bron var det en fors, den var helt frusen nu.

Dagens etapp innehöll inga dramatiska tillfällen eller tillbud och vi anlände välbehållna till Mo i Rana.

Fick en fin solnedgång, synd bara att det stack upp en byggkran mitt i vår utsikt från hotellet.

Sov gott!

Kiruna 2004

Satt och letade i bildarkivet efter en gammal bild och ramlade in på året 2004, vi var på besök i Kiruna. Det var januari och kvicksilvret hade sjunkit ner till under -30 grader, tur att långkalsongerna var med fast det var lite kyligt innan de kom på.

Första morgonen vaknade vi till ett soligt men svalt väder. Man behöver inte vara så morgonpigg där uppe för att vara med om soluppgången.

Efter frukost var det dags att åka ut och njuta av allt det vackra.

Så fint när det är vitt, vitt och vitt.

En del dagar var inte sikten så klar.

När dimman lättar lite går det att ana vindkraftsnurrorna.

Kryssled.

En tur ut mot Nikkaluokta.

Åter till Kiruna. 

Dubbel halo.

Polarsirkelfirande.

I dag är det ganska många ute på däck och spanar, beror inte bara på det fina vädret utan många spanar efter en speciell sak.

Solen skiner och det blir ganska milda färger ut över havet.

Det vankas champagnefrukost ute på däck för de hågade, men av åtgången att döma så är det inte den som lockat ut folk den här morgonen.

En hel del fiskformade skedar har också dukats fram, inte ska man väl äta champagnen med sked?

Landskapet lockar till fler bilder.

De här tre kullarna ser nästan ut som om Storsjöodjuret simmat hit.

Nu börjar vi se vad det är som alla väntar på.

Vi ska passera polcirkeln, polarsirkeln på norska. Lite kul att de gör så stor affär av det, minns från barndomen och resor upp till mormor och morfar i norr, hur vi passerade den och då var det mer ett rastställe för oss än något märkvärdigt.

Fjället Hästmannen dyker också upp här, det fjället finns med i en historia som har med de Sju systrarna och Torghatten, dit har vi inte kommit än men de som vill läsa om sagan kan göra det här.

Nu börjar det att hända något på däck.

Kapten ser lite finurligt skadeglad ut. Vad är det han har i kikaren, blicken har han i alla fall på de där fiskskedarna.

Det har smugit sig in en katt bland hermelinerna, eller något som inte liknar champagne bland champagnen. Något som är väldigt rikt på omega-3 och vitaminer, men inte lika gott som skumpan.

Det är dags för polcirkelcermonin och den består av att man ska ta en hel sked fiskleverolja.

Stora som små får den nyttiga dosen. En del grimaserar illa och andra ser ut att gilla dosen.

Skeden får alla behålla som belöning och minne av proceduren.