Störst, nyast, minst och äldst.

Sista hamnen för den här dagen är Rørvik.

Vet inte varför det heter Rørvik, men tror inte att det beror på alla rör på kajen. Är nog en slump. 😀

Även här har de en stor fin bro. Ser ut som det är en Hurtigrutbåt som kommer där borta.

På andra sidan om vårt fartyg Finnmarken ser jag att Hurtigrutbåten Spitsbergen börjar lägga ut.

Bakom oss ligger Lofoten. Det var den som kom under bron.

På sedvanligt vis så vinkas det från alla båtarna och lite kul är det att den största Hurtigrutbåten, den minsta och äldsta och även den nyaste möts vid samma hamn.

Spitsbergen som är nyast och Lofoten som både är minst och äldst lämnar Rørvik. Båda går norrut, har en lite annan rutt än alla andra Hurtigrutbåtar. Färre nattliga hamnar och fler längre stopp dagtid.

Kvällen blir till natt och även vår båt lämnar kaj, men seglar söderut.

Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.

Stockmarknes

Nästa hamn som vi ska till är Stockmarknes.

Stockmarknes fick privilegier som handelsplats 1776, med årliga marknader från 1851 till 1939. År 2000 fick den stadsprivilegier.

Fint läge på de röda husen.

Namnet Stokmark härstammar troligen från ett gammalt norsk ord som betyder "skog och en plats för att hugga timmer". 

Stokmarknes har en speciell plats i Hurtigrutens historia. Det var i Stokmarknes som redaren Richard With  grundlade Vesteraalens Dampskipbsselskab år 1881. Företagets ångdrivna kustfartyg trafikerade den första Hurtigrutlinjen, 1893. 

Här finns Hurtigrutenmuseet.

Hurtigrutens museum en av Stokmarknes sevärdheter. Det gamla fartyget "Finnmarken" ligger vid kaj och besökare är välkomna ombord.

Hon håller på att rustas upp nu.

Livbåtarna var lite enklare på den tiden.

En fin bro har man även här.

Jag tror att troll och broar är lika vanliga här i Norge.

Hittade en hjärtlig bänk.

Även lite konst.

mer konst? Nä ett trasigt fönster.

Sortland - Den blå staden.

Nya vyer dyker upp och vi seglar vidare söderut.,

Berg som är så svindlande höga.

Gröna dalar där gräset verkligen lyser i grönt.

Vi kommer till Sortland en stad som profileras som "Den blåa staden vid sundet" efter ett initiativ om att måla alla byggnader i nyanser av blått. Detta projektet är omstritt bland invånarna i Sortland. I dag är det ett tiotal byggnader i centrum som är blåa men de är dessutom väldigt blå.

Vi får en del budskap på vägen när vi går runt här i byn. Att dagen ska gå i uppfyllelse låter tryggt.

Vi följer de blå spåren.

... och får veta att om man nu skulle ha det för roligt här i stan, så finns det hjälp att få.

Spåren går vidare.

Vi får med oss fler budskap på vägen.

Glada bänkar.

Den käraste bänken.

Ser ut som om någon börjat nalla på fiskbullarna.

Graffiti hittar jag även här.

En blå kur.  

Spåren fortsätter.

Ja, var ska vi vara?

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man balanserar omkring.

Fler budskap.

Vi lyssnar på vinden.

Morgon mellan fjällen.

Vaknar ganska tidigt och dagen ser lite färglös ut. Nästan som om jag har svartvit film i kameran.

Men trots regntunga skyar så anar jag en sol där bakom molnen.

Se där, mitt antagande om bättre väder stämmer nog för där kommer det en regnbåge.

Mäktiga berg och djupa dalgångar här.

När det duggar ute är det ganska skönt att sitta uppe på däck 8 i utsikstsloungen och titta på landskapet som vi flyter förbi.

Det är så pass grått ute så mina färgbilder ser nästan svartvita ut, testade att göra om till det och det blev inte någon större skillnad.

Det dagas mer och mer, fler vaknar och kommer upp till 8:e däck.

Vi möter  norrgående Vestervålen, tradition är att man samlas ute på däck och vinkar då man möter ett hurtigrutenfartyg, men den här morgonen är det inte många som känner sig lockade att gå ut.

Havøysund är dagens första hamn, kort uppehåll och duggregn så jag nöjer mig med en bild från vår balkong.

Vi tuffar vidare mot Hammerfest, där har vi mer tid på oss i land och det finns mer att se.

På väg in passerar vi Snövit, där tas gasen från Berents hav hand om.

En mäktig anläggning. Gasen kyls sedan ner och transporteras vidare i sådana här fartyg.

Men nu är det dags att gå iland och utforska Hammerfest. Norges nordligaste stad.