Ipanema gränsar till Copacabana.

Stadsdelen Ipanema räknas som en av de lyxigare delarna av Rio och ett av de dyraste områdena att bo i. Stranden Ipanema som bara ligger ett stenkast från Copacabanas strand anses vara lite finare. Eftersom vi bor så nära är det självklart att vi måste gå dit och titta.

Träffar på en charmig hund på vägen dit.Sådana där stackelhalsband är sedan 2003 förbjudna i Sverige.

Det här gänget hittade jag på en trappa på väg till stranden.

Vart den här killen är på väg, syns ju ganska tydligt.

Ipanemastranden såg inte så där mycket finare ut, men det var tydligen lite bättre surfvågor där. För om det var brädpaddlare på Copacabana så var det betydligt fler surfare här.

Trottoaren har ett eget mönster också.

Här liksom på andra stränder kan man hyra solstolar...

...och köpa förfriskningar.

Kokosvatten serverat direkt ur nöten var populärt och det kan knappast bli färskare än här där de hämtar ner nötterna på stranden. Två varianter av nötplockning.

Finns en del försäljare även här.

Den här stranden är inte lika lång som Copacabana men har det häftiga berget Två bröder som blickpunkt i slutet av den.

I Rio finns det flera olika favelor, en av dem syns vid foten av Två bröder.

Men nu börjar lite hotfulla regnmoln torna upp sig.

Två bröder försvinner in i molnen och vi drar oss hemåt.

Vi kommer nog att återvända hit en annan dag.

______________________________________________

Stamkund.

Ursäkta, kan jag få köpa en påse fågelfrö.

Fick intrycket av att denna duva var stamkund i den lilla kiosken. Damen där innanför luckan schasade inte bort den.

Ny dag och nya spännande mål.

Vi vaknar upp till en ny dag och strålande solsken, lite svalt på morgonkvisten och för att hinna fylla dagen med så mycket som möjligt är det tidigt upp för frukost.

Diset borta vid bergen tror jag först att det är morgondimma men får sedan veta att det även är röken från gårdagens skogsbrand som ligger över dalen och skymmer utsikten. Som tur var så lyckades de släcka branden innan den spred sig för mycket. Skogen är värdefull och de är rädda om den i Bhutan.

Vårt första stopp den här dagen ligger i utkanten av huvudstaden Thimphu och är en stupa fast här kallas den för chorten.  Den här som kallas för Memorial Chorten byggdes 1974 för att hedra den 3:e kungen av Bhutan. I en sådan brukar det finnas det en relik av något slag men i den här finns det bara ett foto av kungen. Vi går in genom en vackert utsmyckad port.

En försäljare har öppnat sitt lilla stånd intill porten. Skönt är att försäljarna här inte alls är så påstridiga som de i Indien. Vill du köpa något så får du säga till.

Det är redan mycket folk här som vandrar runt chorten.

Till vänster ser vi ett stort hus med de stora bönekvarnarna.

De stora innehåller mängder av böner och det plingar glatt från en klocka som aktiveras då kvarnen snurras. Har du inte tid att be själv så kan du låta mannen som sitter där be åt dig.

En liten krum farbror kommer och strör ut ris på marken, duvorna flockas omkring honom och en hund kollar in om det var något ätbart för den.

Hunden ger upp, för ris verkar inte vara något gott; inte om det är okokt i alla fall. Den kollar in oss turister i stället och finns det hundägare så finns det även lite kvarglömt hundgodis i fickan.

Vi går också gå runt chorten. Tre varv ska man gå.

Runt alla dessa heliga föremål ska man gå medsols.

Vi lämnar chorten för nu ska vi bege oss till Kuensel Phodrang som ligger högt upp på berget, för att titta på den jättestora buddhafiguren som håller på att byggas där uppe.

Vägen slingrar sig uppför bergssidan och här stannar vi till för att få en utblick över huvudstaden Thimphu.

Alla är fotografer.

Jag spanar ut över berget på motsatta sidan av dalen och ser att någon byggt sitt hus högt där uppe.

Området uppe vid Buddhan är inte helt färdigbyggt men det ser ut att bli riktigt pampigt, här en del av det blivande staketet.

Den gyllene buddhafiguren är hela 51 meter hög och den lär vara fylld av 125.000 små buddhafigurer.

Ett lätt dis ligger över Thimphu i dag.

Det här bygget skulle ha varit klart år 2010 men det ser ut att vara en del kvar att jobba med.

Men själva buddastatyn ser ut att vara helt klar.

Det är mycket symboler i en sådan staty, det mesta har någon betydelse.

När Buddha blev upplyst så satt han så att högra handen vilade på knä och fingrarna pekade mot jorden som en symbol för att jorden är vittne på hans upplysning och hans kontakt med moder jord.

Högt där uppe på berget bakom Buddhan vajar en mängd böneflaggor. Dessa samlingar av flaggor reses när någon anhörig avlidit, det ska vara 108 flaggor för en man och 105 för en kvinna.

När vi är på väg tillbaka ner i dalen passerar vi skolan. Där står alla uppställda ute på gården och sjunger. Det är föräldradag. All skolundervisning är gratis och en stor del av undervisning sker på engelska. Alla Bhutans rektorer har förbundit sig till att utveckla skolans undervisning i grön riktning. Man har dessutom meditation på schemat.

Vi åker vidare, kan inte stanna för länge här, för den vägen där vi ska fram håller på att byggas om och den stängs av vissa tider för all trafik så vi måste hinna dit innan det händer, men vid gamla fortet som nu är klosterskola kan vi stanna för ett fotostopp.

Vägen här är inte heller så bred men den är fullt framkomlig.

I sådana här hus bor det folk som ska hjälpa till med vägen, de får rycka ut då det är halka och bilar inte kommer fram och även om det händer något med vägen.

Åskdrakens land - Bhutan

Vi har nu kommit till Bhutans huvudstad Thimphu, det är kul att se hur de bevarar sin byggnadsstil även i staden och när det byggs nytt.

Husen dekoreras också fint med målningar.

Här kan man se den öppna övervåningen där man förvarar hö.

Bambu fungerar bra som byggnadsställning.

Vi kommer in i själva staden Thimphu.

Nu börjar vi bli hungriga och det ska bli gott med lite mat. Jag är nyfiken på vad det är för typ av mat man äter här, har hört i förväg att det ska vara buffé.

Kyckling serveras till alla måltider men den tillagas och styckas inte så som vi är vana vid hemifrån, här verkar de hugga kycklingen i mindre bitar och så ner i grytan med alltihopa. Det smakar bra men är lite knepigt att pilla ut kycklingköttet från skinn, brosk och benbitar...men det går. Rött ris till är gott och så lite olika grönsaksrätter, ibland får vi också nudlar. Men så har vi nationalrätten Ema Datshi  som är en chili-och cheesegryta. Man kokar chilin i mjölk och sätter sedan till ost och låter den smälta ner, det blir starkt och gott.

Mätta och belåtna beger vi oss nu till Thimphu Dzong som är en fästning och ett buddhistiskt kloster. Det korrekta namnet är egentligen Bkrashis-chhos-rdzong som betyder fästningen av den lyckobringande läran. Den byggnad som nu är kloster och säte för regeringen är inte så gammal utan byggdes så sent som 1962, men den gamla byggnaden som flera gånger förstörts av brand och jordbävningar och byggts upp igen, finns kvar och är nu klosterskola.

Alldeles intill ligger nuvarande kungens bostad, vi får inte fotografera det huset men det är en liten villa som ser ganska alldaglig ut. Kungen vill leva lite enkelt och vara som sitt folk.

Innan vi går in så får vi berättats lite om klostrets historik och får veta att man inte får ha huvudbonad på sig och inte heller ha sjal.  Bhutaneserna däremot ska bära en speciell sjal då de går in i ett kloster, olika färger beroende på vem man är. Vår guide visar hur den sjalen ska tas på.

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Så där, nu är den strax på plats trots blåsten.

Sedan är vi klara att gå in i klostret. Den bhutanesiska flaggan vajar stolt, flaggstången är så hög och flaggan så stor så vaktposterna ser onaturligt små ut.

Här blommar körsbärsträden för fullt.

Lustigt att det kan vara så olika färg på blommorna på samma träd.

Vi går in. Bakom den gyllene Buddhan är det en säkerhetskontroll.

Vi kommer ut på en stor kringbyggd gård där klosterbyggnaderna ligger.

För att gå in i den här byggnaden där bönerna hålls och där det finns flera tusen buddhafigurer, så måste man ta av sig skorna och fotografering är förbjudet.

Huset är vackert dekorerat.

Det är föresten alla byggnaderna här.

Tänk att ha så här vackert fönster på sitt hus.

Vi strosar runt och tittar på allt det vackra.

Men hur gick det här till, hon har en sjal på sig och det fick man inte ha?

En munk kommer ut ur en byggnad och nedför den branta trappan. Att trapporna är så branta är för att förhindra fienden att kunna storma in.

Munken verkar vara fåglarnas vän, för när han kommer så kommer även fåglarna.

Vid bankomaten.

När några behövde besöka bankomaten och ta ut pengar så krånglade den och jag fick en liten stund för att ta några bilder på livet i Agra.

Är det här det som kan kallas diversehandel, ett digert sortiment har den butiken.

Det händer lite av varje den stunden vi väntar på de med bankärenden. Brödförsäljaren passerar.

Grönsakshandlaren kommer förbi.

Potatis eller om det är lök som ska levereras.

En lite annorlunda cykel som trampas med händerna.

Fint klädda flickor kommer förbi, kanske lunchrast på skolan.

En bräda ska levereras och en blick på de snygga tjejerna hinns med.

Mer folk i färgglada kläder vandrar förbi mig.

En häst i full fart kommer också.

Ett lite ovanligare fordon tuffar förbi. Tror att det är en sådan manick som de pressar saft ur sockerrören med. De brukar stå i gathörnen och sälja till förbipasserande.

En buss av det inte helt moderna slaget.

Hittar en gatukorsning där det är något rörig trafik.

Några skolbarn på väg hem från skolan. Jag skulle inte våga cykla där.

Navkapslar var populära att dekorera fronten på bilarna med.

Oljedunkar på väg någonstans.

En däckverkstad.

När alla var klara med sina pengauttag så tittar vi in på ett ställe där de slipar olika stenar och tillverkar vackra saker i marmor. Stensliparen verkar kunna sitt yrke utan att titta på vad han gör för han är mer intresserad av besökarna som kommer in än att hålla koll på det han slipar. Han håller slipstenen i gång genom att röra pinnen fram och åter.

Här ett exempel på vad de tillverkar.

Vi fick testa att rista in våra namn i den hårda marmorytan.

De små bitarna som slipas, fogas in i marmorn för hand och det används samma hemliga "lim" som användes för att sätta fast marmorplattorna på Taj Mahal. Ett tuff jobb att karva ur marmorn för att få dit de små bitarna, mannen här visade sitt finger och det var alldeles platt där han höll det mot verktyget. Ett sådant mormorbord skulle inte vara så dåligt att ha i trädgården här hemma, tyvärr lite för tungt att ta med i handbagaget.

Inte för att jag vill sticka huvudet i sanden eller doppa det under ytan för att slippa se hur en del lever på vår jord, snarare tvärtom, men det är dags för lunch för oss och för att klara oss mot montezuma's revenge så styr vi kosan till ett närbeläget hotell och slår oss ner vid den stora poolen. Intressant hade det varit att våga testa något av alla gatustånd men eftersom det inte är sista dagen på resan så är det bäst att låta bli.

När lunchen var avklarad började det regna och i det regnvädret beger vi oss till Röda fortet.