Igendammat luftfilter.

Det är torrt och dammigt i Gobiöknen och vår bil börjar gå lite knackigt. Amdraa beslutar sig för att det är dags för ett verkstadsbesök. Första stället vi stannar på har en väldigt speciell skylt. Jag skyndar mig ut för den har jag inte i min samling med skyltar.

Skylten är lite av "Mongolian way", den är gjord av en gammal plåttunna och handmålad. Man tar liksom vad man har och fixar till det.

Vi har kommit till en liten by.

Här liksom i alla andra byar så ser man inte så mycket, det mesta är plank.

Men ibland finns det små öppningar i planken.

Eller så har någon bosatt sig utanför planket. Såg inte då jag tog bilden att någon var hemma, men då jag sedan gick förbi Geren så vinkade de glatt där inne.

Vi har kommit till byn ganska tidigt, så det är tämligen tyst och lungt.

De här bussarna är specialbyggda ryska fordon och gick allmänt under namnet "Ryssen". Lite av en budgetvariant på resa i Mongoliet.  Ingen komfort i dem och ingen  luftkonditionering och stötiga, fast hoppigt och skumpigt är det i de flesta bilar på dessa vägar. Dessutom så spelar det inte så stor roll om man har luftkonditionering i bilen,  de flesta kör med mongolisk luftkonditionering.  Alltså öppna fönster och korsdrag även om bilen är utrustad ned AC.

Eftersom vägarna eller bristen på vägar är så påtaglig, går det åt mycket däck.  Dessa däck återvinns som vägavdelare, staket och blompottor. Såg till och med hur delar av ett hus var byggt med däck.

Men nu var det en verkstad vi skulle ha tag på, vårt luftfilter hade dammat igen helt och hållet. Men det är lördagsmorgon och byn verkar ganska sovande.

Amdraa behöver också få tag på en bank, den är förstås stängd men trots det så lyckas han fixa så någon kommer och öppnar den.

En verkstad hittar vi också.

Medans Amdraa och killen på verkstaden gör rent vårt luftfilter, så går jag runt och tittar lite. Luftfiltret var helt igentäppt av damm. 

Här i byn finns det skola, en liten för de små...

...och en stor för de större.

Alla barn i Mongoliet går i skola och man har fri undervisning i 12 år, man börjar skolan vid 6 års ålder. Nomadbarnen och de som bor långt från någon skola inakorderas antingen hos någon släkting eller på annat sätt. Föräldrarna får hjälp med kostnaden för inakorderingen från staten. Efter dessa 12 år kan man fortsätta att studera på universitetet,  då finns det förmånliga lån för nomadfolket att ta. Fast de flesta säljer något djur för att finansiera barnens studier.  Det är flest flickor som läser vidare och många ungdomar åker dessutom utomlands och studerar sponsrade av staten. Vår guide Solongo är bara hemma på sommarlov, läser annars till lärare i Ungern.  Hon berättade att de inporterar kunskap. Berättade även att när hon var färdig med sin universitetetsexsamen i engelska så kunde hon ändå inte prata engelska, bara skriva och läsa det. Fanns inte lärare som kunde undervisa ordentligt i det språket. 

Vid så gott som alla skolor står det ett sådant här lekschabrak i plast.

Kul sopåtervinning.

Jag kikar in i gränderna.

Träffar på en söt och lekfull hundvalp.

Ryssbilen har också kommit hit och ska in och bunkra på minimarket. De har lite enklare hushållning och får laga sin lunch själv.

Med rent luftfilter, tankade och glada drar vi ut i öknen igen.

Zanzibar-Ferrari

I dag lämnar vi paradiset och stranden i Nungwi för att åka till Stone Town (Stenstaden). Zanzibars huvudstad. Vi åker genom små byar, som definitivt inte är avfolkade utan det är fullt med folk och livlig verksamhet.

Bussarna som går här är fullpackade med folk och konduktören klamrar sig fast längst där bak på bussen.

Ska båten flyttas och det inte finns plats inne bilen så funkar det lika bra att sitta i båten.

Å så har vi ett av de vanligaste färdmedlen ute på landsbygden, Zanzibar-Ferrari. Inte jag som hittat på namnet utan det var vår chaufför som berättade att de kallades så. Han stannade till och med vid ett tillfälle där det var några småpojkar som körde och frågade om vi fick fota, men de ville inte vara med på bild så det fick bli en bild från bilen vid att annat möte.

Palmskog och byar avlöser varandra.

Skörden ska in till marknaden för att säljas.

Vi börjar närma oss stan och trafiken tätnar, här finns inga trafikljus, men det finns poliser som hjälper till och dirigerar trafiken så det inte blir totalstopp i rondellerna.

En timme senare är vi framme. Nu ska vi ut och utforska stan.

Ni är i Afrika nu.

På vår promenad genom den lilla byn fick vi en lektion i afrikansk barnuppfostran. Vi kom gåendes och svängde runt ett hörn, där bröts lugnet och det var ett rejält rabalder. Skrik och klagolåt. I röran ser jag en man med en käpp som spöar upp en ung grabb. 

Ingen runt omkring verkar reagera, de sitter lungt kvar och tittar på. Grabben skriker och vrider sig i mannens stadiga grepp. Till slut släpper han honom och det är över på några sekunder.

Vår självpåtagna guide som följer med oss på promenaden genom byn, ser våra förvånade och lite halvt skräckslagna blickar. Då säger han; "Ni är i Afrika nu". Han fortsatte och sa att det här är enda sättet att få ordning på ungarna.

Han fick sin uppläxning till vänster om de som sitter under solskyddet, gick sedan gråtandes och skrikandes och satte sig på stocken. Hans kompis är på väg fram, för att trösta som jag tror...

..men när han ser vem som sitter och gråter så verkar det som om det är säkrast att lägga benen på ryggen och dra därifrån. Han hade kanske varit delaktig i busstrecket.

Den lilla byn.

Om man har gått ända bort till fyren så hittar man också den lilla byn Nungwi. Vi promenerar sakta igenom byn och en av byborna berättar för oss om livet där.

De flesta här lever på fisket, tempot är så som de säger på Zanzibar, pole, pole alltså sakta sakta.

Man bor i enkla små hus.

Mycket av livet är ute på gatan.

Fast man har ett shopping center.

Även en restaurang, fast den var stängd då vi kom.

Skomakaren hade tagit siesta. Stenhögen som ligger vid skomakarståndet är den sten de bygger sina hus av. Värmes den upp så smälter den och blir som cement.

Även en fotostudio hittade jag. 

Minst ett sådant här träd finns det i varje by, inte bara för att de ger välbehövlig skugga utan dess blad har dessutom läkande effekter. Tror inte det fanns någon sjukdom som den inte ansågs bota. bra mot allt alltså.

Som sagt, så var tempot i byn ganska långsamt.

Men det lugna tempot till trots så arbetades det, den här kvinnan flätade korgar. Barnen lekte runt omkring och det fanns alltid vuxna till hands.

Här bakas det typiska zanzibarbrödet. Någon som ser lite sugen ut där.

Grönsakshandlaren hade inte siesta.

Allt tas tillvara på, kokosnötskalen kommer också till användning. De kokas till de blir mjuka och grävs sedan ner i sanden, sen kan man få loss fibrerna och göra rep av dem. Repen används sedan till det mesta, bl.a. så flätas det sängbottnar av dem.

Barnen kommer från skolan och lockas till den lokala affären. De går i skolan i två pass, de yngre går på förmiddagspasset och efter 12 då skolan är slut för dem så kommer de äldre barnen. Alla barn har skoluniform.

Den här lilla killen är tydligen yngre än sju år för han har inte börjat skolan ännu, utan kan leka med sitt tunnband.

Alla byar av aktning ska tydligen ha en rondell, även den här har en. 

I en liten balinesisk by.

Vi kommer till en liten pittoresk by.

Jag tar en bild på bygatan och får med det vanligaste transportmedlet på Bali.

Där borta går det en höna och pickar lite förnöjt.

Känns som rena idyllen eller är det paradiset med alla tänkbara frukter i träden runt omkring mig, såg dock inga äppelträd men kunskapens träd är kanske dold ute i grönskan.

Banan.

Med en stor lila blomma under bananklasen.

Kakaoträd.

Även det med frukter.

Jackfrukt.

Och så har vi den livsfarliga frukten.

Det sägs att fallande kokosnötter dödar fler människor än vad hajar gör.

Vad den här frukten heter har jag tyvärr glömt bort.

Den här frukten är Mangosteen.

Tycker man om frukt så lär man inte behöva svälta här.Frukten med den vackra sexklövern i botten är Manggis mangosteen och den med det ormliknande skalet är Salak snake skin fruit.

Så här kunde en av våra luncher på Bali se ut. Gott och hälsosamt.Frukten i mitten är Manggis mangoseen och den delade till höger heter grenadilla. (IPadbild)

Men strax ska vi gå på visit hem till en balinesisk familj...