Utsikt från en balkong.

Morgonstund har guld i mund, sägs det och det känns även så här i Kapstaden när solen färgar Taffelberget i guldljus.

En säl bestämmer sig för att testa bryggan nedanför vår balkong.

Den hoppade runt på bryggan ett tag innan den bestämde sig för att det var bättre nere i vattnet.

Det är tomt och tyst vid de stora båtarna som ligger vid kaj. Ingen har vaknat ännu.

Några scouter ger sig ut på en båttur.

Staden börjar vakna och byggjobbarna kommer för att bygga klart på bryggan.

Segelbåten som tar ut turister på tur kommer.

En båttur i lagunen.

Någon riktig lagun är det förstås inte som de har där i Kapstaden. Det är mer åt kanalhållet, men känslan då man färdas runt där, är nästan som att ha dragit sig tillbaka från storstaden och hamnat i en lagun eller en oas.

Det är rent och fint vatten i kanalen och vattnet byts regelbundet. Men vem är det som dyker där bredvid vår båt. Kan det vara en av alla de sälar som lever här i hamnområdet?

Nej, jag skarvar inte om jag påstår att det var en skarv som dök upp.

Det sägs att det är här de rika och kända bor eller tillbringar sin semester. Här kan man köpa sig en lägenhet på ett helt våningsplan eller bara hyra en för sin semester.

Kanalen är grävd så att alla har sjötomt.

Egen båtplats utanför dörren är väl inte så dumt heller.

Vill man inte ge sig iväg med båten så kan man paddla iväg på en bräda. Stand-up paddlebording heter det visst.

Såg kul ut.

Vi skarvar vidare.

Oprah Winfrey och Ronaldo lär vara två av alla de kändisar som ryktet säger att de brukar tillbringa sin ledighet här men trots att solen sken såg det ganska tomt ut på balkongerna och ingen annan stans siktades det några kändisar. Fast vem vet, det var kanske någon berömdhet som vandrade förbi, jag är alltför dålig på att känna igen dem ändå.

Lite kul speglingar.

En gås står och spejar ut över båttrafiken.

Och skarven sitter på vakt.

Dubai creek - Deira

Efter att ha tittat runt i Dubais gamla souk så drog vi oss ner till floden. Där finns de gamla passagerarbåtarna som kallas för Abra och de fungerar fortfarande. De användes för att transportera folk över floden innan det fanns några broar och jag ser att det är inte bara turister som tar sig en nöjestur utan de används fortfarande av ortsbefolkningen. Det kostar en dirham att åka över till Deira (ungefär 2 kronor)

Båten går när den är fullsatt.

Vi ska över till Deira sidan, där finns det en hel del gamla souker som guldsouken, kryddsouken och fisksouken.

Men det som är mer intressant på den sidan är nog myllret nere vid hamnen. Det var här som det gamla Dubai låg och det är här de billigare bostäderna finns nu.

Men även här förändras området och det går ibland under namnet Business Bay.

Men borta där fraktfartygen ligger kan man mer eller mindre tro att man rest tillbaka i tiden.

Inga kranar som sköter lastningen utan allt sker för hand och med människokraft.

Det är trängsel och livligt.

När jag såg båtarna trodde jag att de bara trafikerade närliggande områden, men de här kommer långväga med sina laster.

Känslan av att ha gjort en tidsresa var hög när jag såg de här arbetarna. Det var nästan som om bronsfigurerna i statyn som står i Singapore vaknat till liv.

Vi hoppar på bussen igen och åker tillbaka över floden.

En tur på Singapore river.

Återgår till Singapore, när jag gjorde paus var vi på väg ut på en liten flodkryssning. Vi köpte en biljett och en båt vinkades in till en liten brygga där vi fick hjälp att kliva ombord.

Vi fick en trevlig liten tur och här kommer lite bilder från den.

De här, i den lilla båten, trodde jag var fiskare som var ute på floden men kom underfund med att det var folk som var ute och städade och fiskade upp skräp.

Ett spännande träd.

Posering för fotografen.

Art Science Museum

 Den här bilden är kul att jämföra med vykortet i Ing-Maries blogginlägg och se hur det förändrats sedan hon var i Singapore. Då var det hav utanför den här bebyggelsen och det runda huset är lätt att känna igen.

 Här ungefär där fyren står var det som de första emigranterna klev iland.

Esplanade theatres on the Bay som den innehåller en konserthall med plats för ca 1.600 och en teater med en kapacitet på ca 2000 för scenkonst och även ett stort köpcentrum.

Till sist så ser vi den stora statyn med Marlion som är en symbol för Singapore.

En promenad utefter Singapore River.

Kvarteren nere vid Floden i Singapore har numera blivit inneställen berättar en taxichaufför, dessa chaufförer är bra informationskällor om man vill veta vad som är på gång i staden och de berättar gärna. Vi tar oss ner till de äldre kvarteren och på en av bakgatorna ser vi var all kyla kommer ifrån.

Luftkonditioneringsaggregaten fullkomligen klär in väggarna.Skåpen som står på bakgatan är tydligen en form av förvaringsutrymme för de som arbetar här. De har sina prylar där och byter om ute på gatan till arbetskläder.

En klassisk PUB påminner om den brittiska kolonialtiden.

Vi är nu nere i de kvarter där många restauranger och serveringar ligger och som enligt vår chaufför är fullsatta på kvällstid men nu har de inte öppnat ännu. Vi är ofta ute ganska tidigt på morgnarna för som en av de taxichaufförer som vi åkte med sa: Det är skönast på morgonen för då är det bara 30 grader.

Vi tar en promenad åt andra hållet och spar serveringarna tills det är dags för lunch. Nu är vi på mark som fanns även för några år sedan och de som varit hit då kan med all säkerhet känna igen sig.

Det finns mycket konst ute i det offentliga rummet här i Singapore och här träffar jag på en fågel av Botero. Jag gillar hans lite bulliga figurer.

Fullerton Hotel och Singapores äldsta bro Cavenagh bridge ser vi där borta.

Över den bron får man nöja sig med att gå numera.

In på hotellet kan man ta en sväng och titta på den lite gammeldags prakten och även passa på att svalka sig lite.

På en hel del olika platser finns det statyer som låter oss bli påminda om hur det var på den tiden då Singapore var på väg att bli just Singapore.

Man får lite glimtar av vardagslivet då.

Och när man går runt så känns det lite som små gluggar har öppnat sig i tiden och man kan kika tillbaka och få en glimt av hur det var. Plötsligt är det en grupp barn som sliter av sig kläderna och hoppar ner i floden.

På ett annat ställe köpslås det i en trappa...

...och nedanför görs en affär upp.

Medan livet i nutid går vidare med sina sysslor.

Framför Victoria Teater & Consert Hall står Sir Thomas Stamford Raffles staty.

Han var tydligen en stilig karl.

Inte så långt därifrån finns han även som en vit staty, det var ungefär här som han klev i land den 28 januari 1819 och började förändra Singapore från att ha varit en liten fiskeby till stor hamnstad.

Men nu har vi traskat omkring ett bra tag och min trassliga fot känner att den vill vila och lite svalka skulle också vara skönt också. Varför inte ta en flodtur.
Sådana här kiosker som säljer  biljetter till flodtaxi och flodkryssningar finns det utefter floden, man köper en biljett och så ropar de på en båt som är i närheten och vinkar in den till sin lilla brygga. Där kliver man på och slipper gå bort till startpunkten och blir sedan avsläppt där man klev på efter avslutad runda.

Vi kliver ombord men det återkommer jag till senare.