Vattenfall

Nära Ella finns Ravana vattenfall och det är klart att vi stannar till för att föreviga det. Vattenfallet har fått sitt namn efter kung Ravana och är 25 meter högt. Enligt legenden sägs att Ravana hade kidnappat prinsessan Sita och hade gömt henne i grottorna bakom det här vattenfallet. Ravana sägs vara en av de mäktigaste varelserna som någonsin gått runt i universum. Om man nu ska tro på hinduiska legender så finns det mycket att läsa om Ravana, men i korta ordalag så levde han på den lilla ön Sri Lanka, där han styrde med mäktig kraft över gudar, människor och demoner.

Om legenden om Ravana är sann eller ej, så finns i alla fall detta vattenfall här. Jag tar en klassisk bild på vattenfallet.

Men tycker att den här med all trafik och folk är mer verkligheten.

Självklart finns det hundar även här.

Måste vara en fotointresserad hund, se bara ur den lyssnar till slutarljudet i kameran.

Finns det turister finns det försäljare.

Här finns också några apor till turisternas förtjusning men till matförsäljarnas förtvivlan, för aporna är skickliga på att knycka mat från deras vagnar. Apan som sitter lite högre upp har också lyckats få sig ett skrovmål.

                                                                                    föregående  -nästa

Peradeniya botaniska trädgård

Utanför Kandy ligger Peradeniya botaniska trädgård,  den anses vara en av de vackraste i Asien.

Välkomstkommiten höjer lite på ögonbrynen, flyttar om tassarna och släpper förbi oss in i den pampiga kungliga palmallén. Förr i tiden var den här trädgården bara tillåten för kungliga besökare. Tur att den här hunden inte hade för avsikt att sålla bland besökarna utan att vi kunde vandra vidare i parken.

Bland det första vi träffar på efter hunden är ett helt gigantiskt benjaminfikusträd. Trädet planterades här på 1600-talet och numera är det så stort att det måste stöttas upp. Fikusen räknas som världens största.

Ett annat lite speciellt träd är det här, Crooked Cook Pine. De kallas även för "The drunken trees" eftersom de ser ut som om de vinglar lite hit och dit. De böjer sig efter solen och får på så sätt de här lustiga formerna.

Det finns en hel del vackra träd där i parken.

Stora träd är bra att söka skugga under.

Tjocka rötter fungerar bra som bänk.

Ett annat väldigt speciellt träd är kanonkuleträdet. Trädet planterades 1901 av kung Georg V och drottning Mary av Storbritannien. Frukterna ser verkligen ut som rostfärgade kanonkulor. Couroupita guianensis, som den heter på latin, är en del av familjen Lecythidaceae och kan bli upp till 25 m högt.

Vackra orangefärgade blommor.

Det svärmade omkring en hel del flygfän vid blommorna.

Självklart vimlade det av vackra blommor i träldgården.

Pride of Burma.

Bougainvillea eller Trillingbloma. Den egentliga blomman är liten och vit, men varje samling av tre blommor omges av tre eller sex färgstarka, tunna, pappersliknande högblad.

Rätt vad det var så träffade vi på några söta apor. Otrolig charmig frisyr har de, lite åt pottklippningshållet. Det är  ceylonmakaker.

I en del träd ser det ut som om det samlats stora mängder med humlor

Men vid närmare betraktande ser man att här är något mycket större än humlor. Det är mängder av flygandehundar.

De flesta hänger bara där och vilar, men några flyger omkring. Jag skulle gärna vilja ha en bild på en flygande också, men det var inte lätt. De flyger högt och zoomar jag in är det omöjligt att hitta dem i sökaren.  Men en av dem lyckas jag få på en någorlunda bild.

                                                                                  föregående - nästa

Jozani nationalpark - röda colobusapor

Det är fredag och eftersom Zanzibar är till 97 % muslimskt så är många finklädda i sina traditionella dräkter, så även vår chaufför. Vi ska på utflykt till Jozani nationalpark och se om vi kan få syn på de sällsynta röda colobusaporna. De finns inte på någon annanstans i världen, så det gäller att passa på.

Det här är Zanzibars enda nationalpark och vegetationen i den här skogen är mycket lik en regnskogs, även om det inte regnar särskilt mycket på Zanzibar. Det beror på att området har otroligt mycket grundvatten som förser skogen med vatten året runt.

Som på alla andra ställen i Zanzibar där det är inträde får man en egen guide som följer med och berättar och hjälper till att hitta de intressanta sakerna. Vi får också sällskap med ett brittiskt par. Det finns flera små stigar i skogen och lokala rangers är bra på att hitta djuren och förklara vilka djurläten vi hör under vägen. Det här ingen djurpark så därför finns ingen garanti att få se djuren.

Men vi hinner inte gå så långt in i skogen innan vi träffar på några colobusapor. Piliocolobus kirkii heter de på latin och det är också det officiella svenska namnet.

Men de kallas också Zanzibarguereza eller Zanzibars röda colobus. Det senare närmast en direktöversättning av det engelska namnet; Zanzibar red colobus. Det där med röd kommer sig av att de har rödbrun päls på rygg och nacke.

Vi tittar och fotar aporna och de tittar på oss.

Aporna bildar flockar med upp till 50 medlemmar. När de söker föda delas flocken upp i familjegrupper som består av en hanne, några honor och deras ungar. Vi träffade på en hona med en liten unge.

De här aporna äter främst blad, omogna bär och frukter eftersom de inte tål socker. De har fyra magar där bakterier fermenterar födan och bryter ner. Ibland äter de även kol för att underlätta matsmältningen.

Får ta en bild på högkant för att få med den långa svansen som är nästan en meter lång.

- Oh! Titta vilka konstiga varelser som är här och tittar på oss.

De har inga tummar, utan bara fyra fingrar på händerna, men på fötterna har de fem tår.

I ett träd som vi går förbi sitter en hane sover...

...eller om han bara vilar lite, för ibland kikar han ner på oss.

Ooooooooh.

Vi promenerar vidare in i skogen bland eucalyptus och mahognyträd.

Silverbladsapor

Efter att ha lämnar grottorna for vi vidare till Bukitt Malawati som är den högsta punkten i Kuala Selangor. Vår trevlige guide berättade att Kuala betyder bredvid floden och därmed så blir då Kuala Lumpur, bredvid floden Lumpur och då förstår man att vi nu är bredvid floden Selangor. Här finns eller fanns ett fort som övervakade fartyg längs Malackasundet och Selangorfloden. Fast det var inte för fortets skull som vi ville hit och inte heller för fyren som står här uppe på kullen.

Utan det som lockade var alla silverbladsapor. De bor egentligen i skogen nedanför fortet, men på morgonen då försäljarna och turisterna kommer så kommer även aporna upp hit. De har lärt sig att här vankas det godsaker. Att det är ett fort tänker man inte så mycket på, mer än för alla kanoner som aporna gillar att sitta på.

Nu sitter de inte bara på kanonerna de sitter på det mesta där.

De här aporna är riktigt sällskapliga och låter sig klappas och vill gärna ha lite närkontakt, ibland mer än vad besökarna vill.

De gula små ungarna är också väldigt söta.

Det tycker tydligen även fler än deras mamma, för ibland blir det kiv om vem som ska ha hand om ungen.

Få hit, det är mitt barn!

Det är många som matar aporna.

Jag ville ha en närbild på en apa, men det lustiga var att genom kameran gick det inte att få ögonkontakt med någon apa. De tittade bort då, utan kamera så tittade de gärna på mig, men inte med.

Corcovado och Limhamnsjesus.

Ett måste när man är i Rio de Janeiro för första gången är att besöka kristusstatyn (Cristo Redentor, på portugisiska) uppe på berget Corcovado. Berget är 710 meter högt och det borde vara en hänförande utsikt där uppifrån vid klart väder. Vi har väl inte haft så mycket klart väder och dagen för vårt besök lovar väl inte det klaraste vädret heller. Det regnar i alla fall inte. Ser ni statyn där borta bland molnen?

Från vårt hotell ser statyn ut att sväva bland molnen.

Vi har i alla fall bokat in en tur upp till statyn, en liten minibuss hämtar upp oss vid hotellet och vår lilla grupp består av två engelsmän, mig och maken och vår guide Eduardo. Tror inte han var så van guide, för det han delgav oss läste han innantill på en knagglig engelska. Men hur som helst så begav vi oss iväg för att stifta närmare bekantskap med den 38 meter höga statyn. Ett litet stopp på uppvägen ökade våra förhoppningar om att det skulle klarna upp något.

När vi så kom upp till mellanstationen för bergbanan som går upp till statyn, tanken är att vi ska åka bil upp, kan jag inte påstå att vädret kändes lovande för utflykten.

Man ser inte många meter bort.

Vi får veta att under nattens oväder så har ett träd fallit rakt över vägen och vi måste vänta tills det röjts bort, jag roar mig med att kolla in djurlivet.

Hittade några sådana här baggar som valt att sova på rygg.

Jag väckte dem genom att vända dem på rätt köl...

...och de satte genast igång med dagens jobb.

Fanns en del fåglar också, men de var lite blyga.

Efter lite väntande och diskussion med personalen där uppe så fick vi veta att det inte gick att komma fram bilvägen utan vi fick åka ner igen och ta bergbanan upp. Där nere står en lite annorlunda staty.

Efter lite köande så kommer vi iväg med första vagnen för dagen.

Turen upp går genom skog och moln och lite högre upp kommer vi förbi den mellanstation där vi stod och väntade nyss. Ett mycket fallfärdigt hus håller på att renoveras och det ska bli hotell så småningom.

Sista biten upp mot statyn kan man välja på att gå trappor eller åka hiss och rulltrappa.

Så var vi uppe vid den stora kristusstatyn. Ett som är bra med alla dessa selfies är att folk ser så glada ut.

Jag läste att statyn skulle ha förlorat ett finger på högerhanden i ett åskväder, tog en bild men de måste ha lagat handen.

Sedan måste vi beskåda den formidabla utsikten. ;)

Här en till som verkar fundera på hur det ser ut där nere.

Molnen skingras lite emellanåt så man ser att det finns en stad under oss.

Masterna på berget intill ser lite spöklika ut då de skymtar fram då och då.

Vår guide beklagade sig för att vi hade otur med vädret och sikten men jag tycker nästan att det var lite mer spännande så här. Kom att tänka på sången "Jag har hört om en stad ovan molnen", här kan vi säga att vi såg en stad under molnen. Det var nästan som om någon gläntade på förlåten och lät oss skymta en glömd och gömd stad. Lite magisk känsla när molnen öppnade sig för en stund.

På baksidan och i sockeln av statyn finns det ett litet kapell.

Men hur var det där med Limhamnsjesus då? Jo, det ryktas om att statyn är gjord av cement som kommer från Cementa i Limhamn, det blev känt bland svenska sjömän och de döpte statyn till Limhamnsjesus. Nu stämmer inte det helt och hållet, visserligen levererades cement från Limhamn, men den användes bara till fundamentet.

Man får inte mata aporna här...

...men det bryr sig inte aporna om utan förser sig gärna av det de kan roffa åt sig. Den här som satt ovanpå maskinhuset till bergbanan hade lyckats få tag på ett stort bröd.

Vi åker ner igen.

På kvällen är statyn belyst och synes sväva över Rio.

_______________________________________