Yamal och hans faciliteter

Följ med på en liten rundvandring på Yamal.

Vi börjar nere i föreläsningssalen som ligger i fören. Så här glest befolkad var den aldrig under en föreläsning då var det alltid fullsatt. Det blev väldigt varmt där och den varma luften gjorde att man lätt kunde nicka till...även om föreläsningen var hur intressant som helst så var det svårt att hålla sig vaken. Det stående skämtet var att på de två första raderna fick man inte sova.

David som berättar om sina målningar och arbete.

När vi ändå är nere under däck så kan vi fortsätt att gå runt och se hur det ser ut där nere. Isbrytaren är stor och det var inte så lätt att hitta runt. Hände ofta att jag virrade runt lite och gick fel.

Här nere i de långa gångarna är trösklarna höga. En del så höga att det behövs ett extra trappsteg för att kunna kliva över dem. Med jämna mellanrum sitter också Geiger -Müller mätare.

Vi fortsätter och kommer till idrottsavdelningen, där ligger också simbassängen. Den med det nollgradiga vattnet.

Eget tvätteri finns det också ombord.

Det var varmt där nere så vi går ut en liten sväng och svalkar av oss lite. Fast ställer man sig framför de här luckorna vid maskinrummet så blir det ingen svalka. Där strömmar överskottsvärmen från reaktorerna ut.

Vi tar en sväng upp på bryggan, där var det tillåtet att vara bara man inte gick ivägen för personalen.

Här finns också radiorummet.

Nummer 35 är våran hytt och vi har havsutsikt genom ventilfönstret.

Även en liten shop finns det ombord. Fast några mössor kunde man inte köpa där, de försvann någonstans i Murmansk och kom aldrig tillrätta. Var vanligt att vissa varor aldrig nådde butiken.

Inredningen i biblioteket var lite sommarbetonad.

Strax utanför biblioteket hade vi baren med svenske bartendern André. Vad sägs om att beställa dagens drink som är "Nuclear Glow". Om någon undrar varför alla sitter uppradade vid baren så är det inte för att vänta på att den ska öppna. Nej, de är hungriga och väntar  på att dörrarna till matsalen ska slås upp. Jag tror egentligen inte på att de var hungriga för det gick absolut ingen nöd, matmässigt på oss. För maten var riklig och severades ofta. Det var nog snarare så att maten var så god som förorsakade en ivrig väntan.

Vi serverades frukost, lunch och middag varje dag. Dessutom en riklig kak- och tårtbuffé på eftermiddagen och var någon mot förmodan hungrig eller sugen däremellan fanns det kaffe och kaffebröd dygnet runt att hämta i lilla pentryt.

Första dagen ombord uppmanades vi att alltid ha en hand fri för att kunna hålla i oss. Speciellt när vi kommit in i isen. Dessutom berättade de att det inte var av snålhet som vinglasen inte fylldes fullt upp. Handen fri, var av säkerhetsskäl för det skumpade och hoppade rejält när vi tuggade oss fram genom isen. Hur det var med vinet i glasen såg vi. Man behövde inte lyfta glaset från bordet för att spilla, det sköttes helt av sig själv.

Rita, måla och fota.

Eftersom det tog ungefär en vecka till  Nordpolen och en vecka tillbaka till Murmansk igen så hade vi gott om tid ombord för diverse sysselsättningar. Många intressanta föreläsningar av ytterst kompetenta föreläsare, var det flera gånger om dagen.

Med ombord hade vi också en konstnär . David McEown han var från Canada och undervisade i vanliga fall på Royalty Ontario Museum i Toronto.

Nu hade vi förmånen att vara hans elever.

Vi började första lektionen med att försöka rita isbjörnar.

Det var inte lätt men alla fick till slut till något som liknade isbjörnar. Mitt allra första försök såg mer ut som en gris. 

Men med lite vägledning så liknade även min gris en isbjörn och stolt kunde jag låta hänga upp den bland de andra på mitt allra första teckningsvernisage i Yamals bibliotek.

Nästa  lektion var akvarell. Fast jag har inte förstått varför vi i Sverige kallar det för akvarell när de i engelskspråkiga länder kallar det för "vattenfärg".

David gör sitt bästa med att försöka inviga oss i färgernas hemligheter. Tänk att kunna måla så som han gör, det ser så enkelt ut och blir så fint.

Första lektionen kunde jag vara med på men missade tyvärr den andra eftersom jag fick chansen att besöka maskinrum och det inre av Yamal just då.

Det var inte å lätt att få färgerna att göra som jag ville så jag antar att det skulle behövas åtskilliga  lektioner för min del. Men David var en bra lärare och visade med varsam hand hur vi skulle gå till väga.

Fotografera och teckning fungerar bra tillsammans. Sue Flood,  filmare från BBC, sitter bredd med kameran. Hennes berättelser om hur många filmsekvenser gått till var fängslande att lyssna på. Riktigt intressant att få veta hur de gör för att få till de filmsekvenser som vi sedan kan njuta av på TV. Hon har bl.a arbetat med David Attenborough.

Senare på resan kunde vi även njuta av Davids målningar, han hade en liten utställning.

Marketa Jirouskova, som har många fotografiska utmärkelser bakom sig, hade både lektioner i foto och bildbehandling. Jag var ner i föreläsningssalen och lyssnade, men liksom i teckningen, var det mest för nybörjare.

Verkar vara något trevligt i displayen där.

Även Marketa hade en liten utställning med sina bilder.

David måste ha varit en bra lärare, för jag vet att jag inte kan teckna men med efter lite trevande försök med den första isbjörnen som mer liknade en gris så var det här vad jag lyckades få till.

I dag ska jag iväg in till den stora staden igen, men inte till sjukhuset, utan till mitt första besök till sjukgymnasten. Ska bli trevligt med lite omväxling och även att få se vad jag klarar av att prestera där.

Neptun.

Händelserna från den här resan kommer inte i kronologisk ordning men så är det inte med minnen heller, de brukar inte dyka upp i någon riktig ordning. Minnen ploppar liksom upp i en enda röra och helt osorterat.

Det här är innan vi kommit fram till målet. För innan vi får tillåtelse att komma fram till Nordpolen så måste Neptunus ge vår kapten nyckeln dit och ge sitt tillstånd till fortsatt färd. Men korruptionen är stor även inom gudavärlden. Det går inte att få den eftertraktade nyckeln utan att muta havsguden först. Vad är då det  naturligaste att en rysk kapten har med sig, om inte en flaska rysk vodka. Visserligen lite maskerad med en plastpåse. Vi får hoppas att havsguden inte tar påsen med sig ner i djupet.

Se där det lyckades, den åtråvärda nyckeln till Nordpolen är överlämnad. Yamal har fått tillstånd att fortsätta sin färd.

Nu räckte det inte med att isbrytaren fick tillstånd att fortsätta färden, alla ombord måste också ha tillstånd. Vår expeditionsledare Laurie har beväpnats sig med en tunna öl som han försöker muta Neptunus med. Hoppas han har samma framgång som kapten.

Ja! Det lyckades Laurie lyfter glädjestrålande upp isborren som han fick i utbyte mot ölen och som är bevis på att han får fortsätta leda färden mot Nordpolen.

Men det räcker inte med mutor, vi måste bevisa att vi är starka nog för att klara av de kommande strapatserna. Först ut är vår läkare Dr. Peter Kenrick som får visa om han är stark nog att ta hand om oss.

Efter att några till fått bevisa sin styrka var det dags för styrkeprov i form av dragkamp.

Klarar man alla dessa kraftprov så finns det chans att få dansa med en isbjörn.

En glädjefylld långdans blev det sedan på däck.

Det fungerade bra att vara med i dansen och hantera kameran med en hand.

Att gå ut och äta får en annan innebörd här.

Grillparty ute på däck var inte så dumt det även om det var både jacka, mössa och vantar på. Gott var det. Det är inte kaffe i muggen. Vin i plastmugg smakade faktiskt riktigt bra därtill.

Fyller man år på väg till Nordpolen, vankas det tårta och skönsång från de övriga deltagarna. Han såg glad ut ändå...

Mera om vad man kan roa sig med.

De som läst mina tidigare inlägg här i bloggen vet att det inte behöver bli långtråkigt att vara på Nordpolen. Innan vi lite mer vanliga släpptes ut på isen så var det en hel del som skulle ställas iordning. Alla som var med på färden skulle representeras med en flagga från sitt land. Här fixas det så att vår svenska flagga ska vara med i flaggspelet.

Titta, där vajar vår vackra svenska flagga. Vi är bara tre svenska deltagare, jag, min make och bartendern.

Det var bara en flagga som de missade, den danska. Tur att Rajan hade med sig en egen.

Den indiska flaggan var inte heller med eftersom de från Indien bodde i USA. Men våra fiffiga indiska vänner ritade och målade en egen och så kunde de sätta den indiska flaggan på Nordpolen och även ta en bild som minne.

En bild inifrån ringen också strax innan vi vandrar runt alla världens tidzoner.

Fotografera är en bra sysselsättning om man är vid Nordpolen. Då kan det vara bra att ha riktigt många och stora kameror. Det här är Marketa Jirouskova som var expeditionens officiella fotograf.

Vi hade också en fototävling ombord. Jag lyckade få med en bild till final i alla klasserna och i klassen "Is" så vann jag med den här bilden på hur det droppar vid 90 grader Nord.

När det är riktigt kallt är det bra att ha varmt om både händer och kamera.

Vi hade även en egen konstnär med ombord.

David McEown var hans namn. Han målade fantastiska bilder och hade även lektioner för oss ombord. Mer om det i ett annat inlägg.

Exakt vad de här ryska besättningsmedlemmarna pysslade med vet jag inte. Men de samlade in vatten från smältvattenpölarna. Vattnet i pölarna såg blått ut och de hade blå flaskor så det såg ut som om de samlade in blått vatten. Vad de skulle ha det till vet jag inte eftersom de bara talade ryska. Gissningarna var många. Antingen skulle de ha det som dricksvatten, eller sälja det som vatten från Nordpolen när de kom hem eller så var det vattenprover.

Vi hade även lektioner i Tai chi ombord och det var klart att världens nordligaste Tai chi grupp ville visa upp sig.

Med vår ledare geologen Susan Currie i spetsen.

Grillparty kan man också ha vid Nordpolen, passar bra för sjön suger ju.

Medan kapten smyger iväg i bakgrunden och överger skeppet. 

Det kommer mer, för vid senaste läkarbesöket fick jag veta att jag har ungefär sex veckor till i relativ stillhet och med kryckor innan det är dags att få testa att kliva ner med hela tyngden på foten. Men lite omväxling blir det, får börja träna på sjukgymnastiken nu på måndag. Men kul med extra tid också för så många blogginlägg som jag hunnit med att läsa nu har jag aldrig tid med annars.

Nordpoolen.

Så har vi baxat isbrytaren ända hit. Tungt och slitit var det men är man ute på expedition så ska det vara lite strapatser också.

Behövde inte slita alldeles ensam med det tunga uppdraget, fick lite avlösning.

Tungt var det, för Yamal är ingen liten skorv. Finns lite jämförelse här med de två personerna bredvid fartyget.

Många undrar kanske vad man ska till Nordpolen och göra, och vad finns det där att göra. Egentligen ingenting om man nu inte kommer dit med en enorm isbrytare. Allt var inte bara allvar, utan det blev mycket skoj också. En del tyckte att det roligaste man kunde få göra var att få bada på Nordpolen. Jag hade en idé om att även jag skulle göra det och hade faktiskt packat ner baddräkten. Men den fick ligga oanvänd i väskan. Hade jag inte frusit så mycket på natten då jag stod på däck och tittat på när Lewis simmade så kanske att jag hoppat i, men nu nu tyckte jag att det räckte med kyla.

Vad kan vara mer lämplig klädsel än solhatt och baddräkt då man ska bada i Nordpoolen på Nordpolen. Först måste säkerhetslinan tas på, ingen fick hoppa i vattnet utan den. Vattentemperaturen var -1,8 och man kan verkligen säga att det blev som en kalldusch att hoppa i där.

"Poolen" fram till Yamal var ungefär 15 meter. Så det skulle egentligen inte ta så lång tid att simma dit,en av mina medresenärer slog vad om att han skulle klara av det men förlorade vadet. Han fick nöja sig med snapsen med vodka som var belöningen för att ha vågat hoppa i.En ryss i besättningen var den enda som klarade av det.

Stilarna var många, men rekommendationen var att hoppa i. 

Även vår expeditionsledare Laurie Dexter hade en helt egen stil.

Fast varianten att blunda och sedan hoppa var inte så bra med isklumpar liggandes i badvattnet.

Närkontakt på det viset är inte nyttigt för näsan.

Några modiga vågade sig på några simmtag.

Klart man sedan måste ha bildbevis med sig hem för att visa de där hemma hur modig man var.