5 Camps Bay och solnedgång på Taffelberget.

Vi hoppar på sightseeingbussen igen och far nu mot den södra kustvägen, men först en tur upp mot liftstationen vid Taffelberget. Den första linbanan öppnades redan 1929. Platån där uppe är 3 km lång.

Berget ser verkligen imponerande ut då man står här nere på parkeringen. Högsta punkten är Maclear's Beacon 1086 m.ö.h. med en vidsträckt utsikt över omgivningarna.

Även här nere vid parkeringen har man fin utsikt. Vi spar färden upp till platån tills solnedgången i kväll. Här på bilderna ser man både huvudet och baken på det Liggande lejonet och i svanken kan man skymta Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 27 år.

 Här syns ön lite bättre.

På sluttningen nedanför berget finns det en överenskommelse om att inte bygga höga hus för att det skulle se enhetligt ut, men någon lyckades kringgå det och byggde dessa tre höghus ändå. De ser något malplacerade ut bland alla de låga husen.

I folkmun går de under benämningen Salt, Peppar och Senap.

 Vi fortsätter färden mot Camps Bay.

Här brukar innefolket hålla till, inte så mycket för att bada för det är kallt i vattnet. Även om det är mycket varmt i luften så blir vattentemperaturen sällan över +10°C. Klippan ute i vattnet med det runda hålet i kallas för "Bakugnen".

Med den vattentemperaturen så är det nog förståndigt att ligga under parasollet och läsa en bok och lyssna till vågornas brus.

Eller bara stå på stranden och spänna musklerna.

Även en lugn dag som den här så slår vågorna högt.

Någon verkar älska den här stranden.

Brott lönar sig inte. Brottslingar får passa sig eftersom vakterna är beväpnade.

Vänder man blicken bakåt så ser man bergskedjan som kallas "De tolv apostlarna",  som är en fortsättning på Taffelberget.

Utefter kustvägen finns det många vikar.  I Clifton är de så många att man inte gett dem namn. De heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

När vi kommer till Sea Point uppmanas vi att vända oss om för att se de dyra och fina villorna som klättrar uppför berget. Somliga har egen hiss som går upp till villan från gatunivån.

Det påstås att mäklarna försöker hävda som säljargument i Three Anchor Bay att det inte blåser där, men om man ser på träden är det nog lite svårt att tro det, så som träden där hukar för vinden.

Det börjar närma sig kvällning och  hotellets BMW är redo för oss för färd till Taffelberget och solnedgången där. Vi tar linbanan upp.

Lite svårt att fota från linbanekorgen eftersom golvet vrider sig runt så att alla ska få utsikt men jag lyckas ändå få en bild ut över stan. Den stora runda byggnaden där nere, som ser ut som ett rymdskepp, det är stadion som byggdes inför fotbolls-VM. Står nu mest oanvänd och kostar en massa pengar.

Solnedgången uppe från Taffelberget var väl inte så mycket som fotoobjekt men jag måste medge att det var fint ändå att vara där uppe och känna stämningen.

 Det är tydligen ett populärt utflyktsmål, vi var inte ensamna om att ha valt den platsen den kvällen.

Sedan blev det väldigt mörkt och vi åkte ner och tog en taxi tillbaka till hotellet.