Cusco och en speciell sten.

Cusco ligger på cirka 3 400 meters höjd över havet så när man tar en promenad där går man inte så fort, men vi tar en liten promenad för att få se hur staden ser ut.

Det finns många legender om ursprunget till Cusco. En av dem berättar om Manco Capac och hans maka Mama Ocllo som blev nedsända från himlen på en solstråle på en ö i Titicacasjön. Solön, som ligger i den delen av sjön som numers tillhör Bolivia. Han fick en guldstav som de skulle sätta ned i marken var de än gick och där staven sjönk ned i marken och försvann skulle de bygga sin stad. De vandrande och vandrande innan de kom fram till den plats där Cusco nu ligger och där slog de dig ner.

Många i Peru och även Cusco verkar försörja sig på att visa upp sig i sina vackra och färgrika kläder och även ha ett djur med sig. Tanken är att turisterna ska fotografera dem mot betalning. Selfis med någon är också populärt.

Vi fortsätter gatan fram och kommer till Plaza Mayor.

Med katedralen Templo de la Sagrada Familia.

och även kyrkan Iglesia de la Compañía de Jesús.

Här vid torget vajar också indianernas flagga.

Skulle man mot förmodan bli sugen på peruanskt majsöl så vet vi nu att den här röda plastpåsen visar var den serveras.

Vi besöker katedralen istället.

Den är stor och pampig med massor av olika avdelningar och intressanta målningar. Där inne får man inte fota.

Men den söta hunden som håller vakt utanför får jag fota.

Därefter beger vi oss till Coricancha vilket var inkaindianernas soltempel. Soltemplet i Cusco var det mest storslagna av inkafolkets byggnader. Det var täckt av guldplattor och inne i templet fanns dessutom guldornament och statyer. I tempelträdgården stod statyer i guld och silver, föreställande såväl tama som vilda djur, till exempel lamadjur, fåglar och växter i naturlig storlek.

Det som i dag är kvar av Soltemplet är delar av grundmuren. När de spanska conquistadorerna hade intagit Cusco, revs större delen av templet  och stenen användes till spanjorernas husbyggnader. Över det gamla tempelområdet uppförde sedan spanjorerna konventet Santo Domingo. Konventet blev senare förstört i en jordbävning och då upptäckte man flera inkamurar från det gamla inkatemplet som varit okända.

Det var även fotoförbud där inne, men en bild på innergården, kantad med mängder med blommor, smög jag mig till. Personerna i mitten var en grupp som hade någon form av meditation där.

Men hur var det nu med den där speciella stenen. Jo den ska vi ta och se om vi hittar.

Vi letar oss in på smågatorna där de flesta hus är byggda på grundmurar från inkatiden.

Det vi letar efter är "Stenen med de 12 hörnen" och det är en sten i en mur, den har blivit så känd just för att den har 12 stycken hörn. Fast först så träffar vi på en Inkahövding. Kan det vara en reinkarnation av inkan Pachakutiq, han som står staty på torget.

Vi lyckas hitta stenen. Det är egentligen inget märkvärdigt med den stenen mer att den har just tolvkanter. Den ser i övrigt ut som alla andra stora släthuggna stenar i Cusco med omnejd, fast alla de andra har inte tolv hörn. Antar att någon har gått runt och räknat hörn och kommit fram till att den här är unik. Vi kontrollräknar och det stämmer, den har tolv hörn. Räkna gärna du också.

Efter den här promenaden går jag direkt tillbaka till vårt hotell och kryper till sängs med en praktförkylning som är på väg mot lunginflammation. Lätt att få på hög höjd. Får piller och sover i ett och ett halvt dygn och känner mig sedan pigg för nya äventyr.

Bra med stöttor ibland. 

Sacsayhuamán och Cusco Q'inqu .

Ruinerna av Sacsayhuamán är en befästningsliknande anläggning från Inkariket. Anläggningen är konstruerad av stora stenblock som är släthuggna med stor precision och den är utan tvekan den största incaruinen utanför Machu Picchu.

Sacsayhuamán konstruerades troligtvis ursprungligen av militära skäl med avsikten att försvara sig emot de invaderande stammar som hotade Inkariket, men moderna forskare tror att detta var ett bostadsområde för rika adelsmän som hade stora hus, tempel och torg för religiösa ceremonier. Byggandet påbörjades av inkan Pachakutiq, byggandet av fortet lär ha tagit 50 år.  Pachakutiq står som staty på torget i Cusco.

Konstruktionen i sig är märklig med de enorma stenblocken som fortet består av. Uppifrån ska det se det ut som huvudet på en puma, där staden Cusco ska likna själva pumans kropp. Inte så konstigt då att det finns en fontän nere i Cusco med en pumafamilj.

Ruinens sicksackväggar är byggda med några av de största stenarna som finns i ett av inkatidens byggnader. Den första nivån av muren i fortet är tillverkad av stora stenblock som är monterade tillsammans med absolut perfektion .

Det största stenblocket är 9 x 5 x 4 meter och vikten har beräknats till 360 ton. Det är den här hörnstenen.

Några av stenarna visar fördjupningar som kan ha tjänat ett syfte i byggprocessen, sådana som syns i nederkanten av stenen till vänster.

Grundmuren i fortet är tillverkat av kalksten som hämtades från ett stenbrott som ligger över 15 km bort. Med bara naturfiberrep, stenhammare och mejslar av brons måste det ha varit en enorm uppgift att forma till dessa block i så perfekt passform. Många liv lär ha gått till spillo i arbetet med att bygga fortet.

Går man upp på de högre nivåerna av fortet så får man en vidsträckt utsikt över staden Cusco.

I dag kan man bara se rester av konstruktionen och endast omkring 20 procent återstår. Redan på kolonialtiden monterade spanjorerna ner murarna för att konstruera hus och kyrkor i Cusco så av de tre torn och de andra byggnaderna som fanns uppe på tredje nivån av fortet  finns det bara lite rester kvar. 

Inte så långt ifrån Sacsayhuamán ligger Cusco Q'inqu. Det är ett lite speciellt Inkatempel som är uthugget ur en stor sten.

Templet kallas också för Qenko som betyder labyrint. Det var de spanska conquistadorerna som kallade platsen för det på grund av de underjordiska gångarna som är i form av just en labyrint.

Här nere i gångarna finns det uthuggningar i berget som ser ut som altare, troligtvis kan dessa ha varit en plats för mumifiering.

Men det exakta syftet med platsen är inte känt.

Vi kommer ut ur gångarna till ytterligare en plats med utsikt ut över staden Cusco...

 en liten skogsdunge...

och en bergssida som skulpterats ut till trappsteg och sittplatser.

Nu har vi sett Cusco från ovan och det är dags att besöka själva staden också, på vägen dit passerar vi en liten by med fina reliefer på husväggarna.

Någon kommer hem med bussen och har köpt med sig blommor.

En liten tös leder sina hästar till betet.

Och vi fortsätter till Cusco.

Ollantaytambo

Ollantaytambo är en stad i Den Heliga dalen och är en arkeologisk fyndplats från Inkatiden, Arkeologerna ser Ollantaytambo som det enda välbevarade exemplet på förcolumbiansk stadsplanering och är den enda staden från inkatiden i Peru som fortfarande är bebodd.

Byggnaderna och gårdarna lika väl som de smala gränderna har sin ursprungliga form. De raka, trånga gatorna bildar i dag femton fyrkantiga kvarter, eller canchas, som har en öppning till en central gård som omges av hus.

Ett antal vackra kolonialhus är konstruerade på välarbetade murar från inkatiden av mörk sten. De var otroligt skickliga på att fila till stenarna för att passa in mot varandra,  måste ha krävt  en hel del tålamod i alla fall.

De var också tidiga med att bygga ordentliga avloppssystem. 

Uppe på berget Pinkuylluna finns det en hel del ruiner efter förrådsbyggnader. Har man tid och god kondition så kan man gå upp dit och beundrar utsikten över staden och de omgivande bergen. 

Jag gick inte upp där, men är imponerad av de som byggt husen där uppe och även mödan ned att få dit skörden och även hämta hem den när det var dags. 

Den som klättrade högst upp till toppen med flaggstång och hissade indianernas flagga var nog inte höjdrädd. På bilden med hela berget kan man ana den vid förstoring. 
 

Indianernas flagga sitter också på turistinformationens hus.

Vi vandrar vidare i de mysiga gränderna. 

Även här får vi följe av en liten hund.

Fast nu ska vi gå på besök hemma hos en familj och dit får inte vår nya lilla vän följa med. Alla bilder går att förstora. 

På taket till huset sitter det ett kors och några figurer,  även två oöppnade ölfkaskor. Antar att det är en gåva till Gudarna. 

På andra sidan av staden finns det en fästning från inkatiden, den byggdes för att de skulle kunna skydda sig emot angrepp från de djungelindianer som var ett permanent hot emot imperiet.

Ollantytolla ligger på 2 792 m.ö.h så det tar lite på krafterna att gå upp dit. I vår grupp var det bara två kämpar som tog den utmaningen. Jag var inte en av dem, sparade krafterna till nästa dags utmaning. 

 Jag och några till hittade en trevlig servering istället. 

Där passade vi på att svalka oss lite. Den färgglada drinken heter Macau Picchu.  Passande namn eftersom Inkaleden börjar inte så långt härifrån.

Vem vågar slänga skräp i de här papperskorgarna?

Nu ska vi åka och prova öl, får bli som en sängfösare det.

The Girl on the Train och God Jul!

Verkar bli en jul även i år, även jag har ägnat mig åt lite julstök så det får bli en eftersläntrare till den häftiga tågresan i dag.

Den här kvinnan hade valt en lämplig bok för sin resa och jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Sänder också en önskan om en fridfull jul till er alla.

ANDEAN EXPLORER - En tågresa utöver det vanliga - vi når slutmålet Cusco.

Tågresan går vidare och nu börjar man se hur landskapet förändras...

...från att ha varit väldigt torrt och färglöst...

...börjar det nu bli lite mer grönt.

Tåget far fram i ett varierande landskap och livet ombord på tåget är också varierande och underhållande. Det är musik och dansunderhållning, även en modevisning får vi.

Stämningen ombord är ganska hög, många dansar med och sjunger med i sångerna. Det är full fart med andra ord.

Mat behöver man också på en tågresa och den kan vi inte klaga på.

Efter lunchen är det trevligt att sitta i den öppna observationsvagnen längst bak och se på landskapet.

Det är dags för tågmöte och även ett stopp vid resans högsta punkt. Vi möter tåget som är på väg till Puno från Cusco och det finns inte så många ställen utefter vägen där det går att mötas. Befolkningen vet om när tåget kommer och många kommer för att sälja sina lokala produkter.Köp av mig!

Det lönade sig att försöka göra affärer där, även jag köpte mig en liten alpacka. Fast jag förstår inte att de orkade springa där, vi var ju på över 4.000 meter.

Tåget vi saktat in för kommer nu.

och det far iväg mot samma mål som vi kommer ifrån.

Strax har vi kommit till tågresans högsta punkt som är 4.319 m.ö.h och där gör vi ett kort stopp.

Eftersom lokalbefolkningen vet om det här stoppet så har det blivit som en marknad på den här platsen. Finns mycket fint till salu.

Köp en sjal!

Stoppet varar inte så länge och vår resa fortsätter, mer berg omger vår färd nu.

Många odlingar och mindre samhällen passerar vi.

Vägen som våra övriga medresenärer åker buss går ofta bredvid järnvägen.

Och ibland ser vi deras vita buss borta på vägen.

Vi närmar oss en stad igen. I Marangani verkar de hylla marsvinet. Jag vet att det äts marsvin men varför det hyllas med en stor staty här vet jag inte.

Vi har kommit till ännu en stad där järnvägen går rakt igenom de centrala delarna. Det är full aktivitet vid spåren  även här.

Folk kikar ut från sina skjul och hejar.

Alla är glada och vinkar och ropar något glatt. Fast den lilla killen i orange tröja verkar ha råkat ut för något, men vinkar glatt ändå trots näsblod.

Det ser ganska kul ut då vägen bakom oss snabbt täpps till då skjulen fäller ut sina tak, då vi passerat.

När tåget passerat så stängs dessutom portarna till området.

Några flickor står på en bro och slänger ner blommor till oss.

Vi lämnar stan och kommer ut på landsbygden igen.

Vi åker bredvid floden.

Det gäller att ha koll på tågets tidtabell om man är rädd om sina kalkoner.

Fast hundarna gillar att jaga tåget.

Innan vi når Cusco som är slutmålet för dagens tågresa, så är det dags för lite förfriskningar och Afternoon Tea.

Det börjar mörkna och snart ska vi avsluta resan, men först några bilder på landskapet.

Även Peru hade en supermåne då i november.

Vi har nu kommit till Cusco, en lång och mycket innehållsrik tågresa är till ända. Jag ångrar inte att vi valde tåget istället för buss. Det är tänkt att vi ska ha en rundtur där och även en dag på egen hand i stan, men det är förvarnats om strejk och då bör man inte vara kvar i stan. Vi får se vad som väntar oss istället.