Litle Adams Peak

Vi är kvar i Ella och i dag ska vi göra en vandring upp på Little Adam`s Peak, funderar först på att avstå från den och stanna på hotellet med tanke på att mitt meniskopererade knä inte är färdigtränat och konditionen därmed är kraftigt reducerad. Det är otroligt så fort man tappar i ork då man ofrivilligt blir stillasittande. Men nyfikenheten tar överhand och kanske är det så att viljan var starkare än förnuftet. Så jag bestämmer mig för att följa med och jag behöver ju inte gå ända upp till toppen.

Början på vandringen är lätt, släta vägar som slingrar sig fram mellan teodlingar och vacker skog. Jag lufsar på i min egen takt, stannar till och beundrar utsikten då och då.

Kul att se hur vägen följer berget på andra sidan dalen.

Än så länge ångrar jag inte att jag följde med,  utsikten även på lägre nivåer är hänförande. Det är bara att ta det lungt och gå sakta i min egen takt.

Högre upp blir det plötsligt trappor, uppför är inget problem med knät även om orken får sig en liten törn. Andhämtningspauserna blir lite tätare och värmen gör att vattenflaskan verkligen var nödvändig att ha med.

Funderar ett tag på att sätta mig här och vänta, men tänker att jag kan väl gå en liten bit till. Går ju sakta och försiktigt. Senare tar trapporna slut och stigen blir smal och ganska så ojämn men inte så speciellt svår att gå så jag fortsätter en liten bit till

och så en liten bit till

och ytterligare en liten bit till.

Känns lite fel att vända nu och så plötsigt är jag uppe på toppen, ja nästan högst upp men här måste jag ju bara stanna till en stund. Här träffar jag på de mest bedårande små valpar. De måste bara fotas.

Någon har skurit upp en plastflaska och försett dem med vatten.  

Efter att ha hämtat kraft med att beundra de små valparna tar jag mig upp för den sista lilla backen och har bestigit Little Adam`s Peak.

Lilla Adams Peak har fått sitt namn efter att formen på berget påminner om "the holy mountain" Adam`s Peak, som är ett betydligt högre berg och svårare att bestiga.

Fin utsikt här upp, värt besväret med den svettiga vandringen upp.

Dessutom finns det fler goa valpar här uppe.

Men det är här det där med viljan och förståndet kommer in, har man gått upp så måste man även ta sig ner. Bara att traska på och sakta och försiktigt tar jag mig ner nivå för nivå. En bit ner kan de lite mer våghalsiga åka en slags linbana, där man hänger i en sele. Ser frestande ut, men med tanke på att min axel bara har två veckor efter operation och att jag inte får upp armen mer än i axelhöjd ännu, så är det inget för mig. Förstorat man den här bilden så ser man två modiga som åker ner.

Syns även här.

På vägen ner stannar jag upp och beundrar iderikedomen, marken behöver stöttas upp på vissa ställen och man tar vad man har.

Väl nere smakade min kalla Pepsi väldigt gott och efter den begav vi oss iväg för att hinna med att se när tåget passerar över Nine Arch bridge. Men det tar vi sedan.

                                                                    föregående  - nästa

Åka tåg

Är man i Sri Lanka så hör det till att man ska passa på att åka tåg, det är lite speciellt där och man färdas genom vacker natur.

Fast först stannar vi i Nuwara Eliya, det var en populär ort för britterna att slå sig ner på under kolonisationstiden. Speciellt för att det inte var så tryckande varmt där men också på grund av att klimatet är området också det enda i landet där "europeiska" grönsaker, frukter och blommor kan odlas.

Staden ser väl inte så brittiskt ut, men det här hotellet har en klar brittisk prägel.

Men förutom att där finns bevarat ett postkontor som byggdes 1894 av britterna så känns inte staden speciellt brittisk.

En brevlåda av välbekant modell har de.

Fast nu skulle vi ju åka tåg. Järnvägen anlade britterna under senare delen av 1800-talet för att få ut sina teskördar till utskeppningshamnen i Colombo för vidare transport med fartyg till teauktionerna i London. Från början ville britterna odla kaffe. Men katastrofala svampsjukdomar slog i ett nafs ut hela kaffesektorn. Så te fick bli räddningen och den nya inriktningen. 

Längre än så här får du inte komma utan biljett.

Ingen digitala tidtabeller här inte.

Nu är det bara att vänta in tåget.

Tågresenärerna börjar samlas på perrongen .

Till slut så kommer tåget och alla vill ha en bild på det då det tuffar in på stationen.

Resan kan börja. Vi hittar till och med sittplatser på det tämligen fullpackade tåget. En del står nästan hela sträckan på 2,5 timmar och andra turas om med att sitta. 

Alla vill fota tåget, jag passar på att göra det genom det öppna fönstret, men en hel del vill ta tågresan till ett äventyr...

...och hänger ut genom de öppna dörrarna. Ganska vanskligt syssla eftersom en hel del träd växer nära spåret.

Tåget tar oss högre och högre upp i landskapet, teodlingar kantar vår väg.

Ett och annat vattenfall skymtas .

När vi är vid tågresans högsta nivå, blir det svalare och moln och dimma driver in.

Inga automatiskt styrda bommar här, utan en person har fått arbete och sköter dem manuellt.

                                                                                                        föregående  -nästa

Smycken, stenar och batik

Att det bryts och finns gruvor för ädelstenar i Sri Lanka är nog mindre känt än att det finns teplantager. Den blå safiren är den mest kända och exporterade ädelstenen från Sri Lanka. Eftersom det finns en hel del ädelstenar på ön så är de också naturligt att det finns en hel del duktiga hantverkare också.

Vi fick tillfälle att besöka ett ställe för ädelstensslipning och smyckestillverkning. Riktigt finlir och pillerjobb är det för att slipa en sten på rätt sätt och låta dess lyster komma fram.

Det gäller att vara stadig på hand också när stenen ska fästas i ringen...

...eller i örhänget.

Kronan som den här mannen håller på med, är nog inget nybörjarprojekt.

Efter att några i vårt sällskap stillat sin köplust i smyckesbutiken drog vi vidare till ett ställe som gjorde batikarbeten.

Det var ingen enkel knytbatik som tillverkades här, riktigt pillerjobb med att vaxa ytorna för att få fram önskade mönster.

Mycket jobb innan den här blev klar.

Lite annat hantverk, skräckinjagande figurer i trä.

Den snidade elefanten karvar man nog inte fram på en eftermiddag.

Elefanten ger skön skugga till hunden och även folket bakom.

Nyvaken,!

Vi lämnar alla hantverkare och tänker åka tåg istället.

                                                                                        föregående    -  nästa

Ceylonte

Är man i Sri Lanka, forna Ceylon och färdas förbi grönskande teplantage så kommer det sig ganska naturligt att man vill besöka en tefarm med tefabrik.

Vi lämnar Kandy och reser vidare genom höglandskapet. Vi  befinner oss på relativt hög höjd, runt 1900 m.ö.h, så den tyckande värmen vi hade nere i Colombo är inte lika jobbig här uppe, men det känns definitivt inte kallt ändå. Vi stannar vid Glenloch, som trots att namnet mer påminner om en skotsk whiskeyfabrik än en tefabrik så är det ändå te som framställs här.

En tjusigt klädd kvinna hälsar oss välkomna och ska bli vår guide och berätta allt om hur de nyplockade tebladen blir till det te vi dricker.

De stora och långa banden för torkning och luftning lockar fram kamerorna. Blir trevliga motiv.

Här läggs bladen för torkning.

Folk jobbar för fullt med att flytta om blad.

Och luft släpps på för att få bladen att cirkulera.

Teet torkas i stora fläktar så att ungefär hälften av vikten försvinner. Sedan hackas det, sorteras, separeras och förpackas. Mycket av maskinparken i fabriken kommer från början av 1900-talet. Men maskinerna går än. Man kan säga att av fem kilo teblad blir det ett kilo färdigt te. Så väldigt, väldigt mycket går bort.

Det är ganska mörkt inne i fabriken, så med min lilla Sonykamera som inte är så bra i mörker blir det bara några minnesbilder.

De som jobbar ute på fälten och plockar tebladen är kvinnor, det sägs att de är flinkast i händerna och att männen klarar inte av att plocka lika snabbt.

Varje plockerska ska få ihop 20 kilo teblad om dagen i den klassiska korgen de har på ryggen. För det får hon ungefär 60 kronor.

Fördelen med te är att det kan skördas året runt. Man ger bara den just plockade busken en vila på en vecka. Därefter är den plockbar igen.

Tefält.

                                                                                        föregående - nästa

Peradeniya botaniska trädgård

Utanför Kandy ligger Peradeniya botaniska trädgård,  den anses vara en av de vackraste i Asien.

Välkomstkommiten höjer lite på ögonbrynen, flyttar om tassarna och släpper förbi oss in i den pampiga kungliga palmallén. Förr i tiden var den här trädgården bara tillåten för kungliga besökare. Tur att den här hunden inte hade för avsikt att sålla bland besökarna utan att vi kunde vandra vidare i parken.

Bland det första vi träffar på efter hunden är ett helt gigantiskt benjaminfikusträd. Trädet planterades här på 1600-talet och numera är det så stort att det måste stöttas upp. Fikusen räknas som världens största.

Ett annat lite speciellt träd är det här, Crooked Cook Pine. De kallas även för "The drunken trees" eftersom de ser ut som om de vinglar lite hit och dit. De böjer sig efter solen och får på så sätt de här lustiga formerna.

Det finns en hel del vackra träd där i parken.

Stora träd är bra att söka skugga under.

Tjocka rötter fungerar bra som bänk.

Ett annat väldigt speciellt träd är kanonkuleträdet. Trädet planterades 1901 av kung Georg V och drottning Mary av Storbritannien. Frukterna ser verkligen ut som rostfärgade kanonkulor. Couroupita guianensis, som den heter på latin, är en del av familjen Lecythidaceae och kan bli upp till 25 m högt.

Vackra orangefärgade blommor.

Det svärmade omkring en hel del flygfän vid blommorna.

Självklart vimlade det av vackra blommor i träldgården.

Pride of Burma.

Bougainvillea eller Trillingbloma. Den egentliga blomman är liten och vit, men varje samling av tre blommor omges av tre eller sex färgstarka, tunna, pappersliknande högblad.

Rätt vad det var så träffade vi på några söta apor. Otrolig charmig frisyr har de, lite åt pottklippningshållet. Det är  ceylonmakaker.

I en del träd ser det ut som om det samlats stora mängder med humlor

Men vid närmare betraktande ser man att här är något mycket större än humlor. Det är mängder av flygandehundar.

De flesta hänger bara där och vilar, men några flyger omkring. Jag skulle gärna vilja ha en bild på en flygande också, men det var inte lätt. De flyger högt och zoomar jag in är det omöjligt att hitta dem i sökaren.  Men en av dem lyckas jag få på en någorlunda bild.

                                                                                  föregående - nästa