13. Nu ska vi åka tåg.

Nu ska vi äntligen åka tåg och inte vilket tåg som helst, utan vi ska gå ombord på Rovos rail. Känner mig väldigt lyxig när uniformerade killar kommer och tar hand om vårt bagage redan vid bussen.

Därefter blir vi mottagna med ett glas bubbel och kommer in i vänthallen.

Den har inte så många likheter med SJ och vänthallen vid Stockholms Central.

Inte heller perongen liknar Stockholms Centralstation på något sätt.

Ångloket Shaun är framkört för att vi ska få bekanta oss med vår draghäst den första etappen.

Alla pojkars dröm, kan jag anta, för trängseln är stor där inne i loket.

Även om jag aldrig drömt om att bli lokförare eller lekt med modelljärnväg så klättrar även jag upp i loket för att beundra skönheten.

Vår lokförare visar mig också hur han skottar koks för att få fart på maskinen.

Strax kommer Mr. Rohan Vos "himself"...

...för att visa runt i lokstallar...

...och berätta om hur allt fick sin början och hur de bygger om gamla vagnar till 20-talsstil.

Väskorna står klara på perongen och tåget körs fram och vi får komma ombord.

Dags att börja resan mot Victoria Falls.

Mysigaste platsen att sitta på, är den öppna observationsvagnen längst bak i tåget.

Mer om resan och tåget i nästa inlägg.

12. Pretoria.

I dag lämnar vi Kapstaden och flyger till Johannesburg och en bussfärd ut till Pretoria eller Tshwane som staden numera ska kallas. På vägen dit stannar vi vid Voortrekker Monumentet. Det är en stor monolit som byggdes för att hedra de pionjärer, som lämnade Kapkolonin under perioden 1835 till 1854 för att bosätta sig längre in i landet.

Här finns många statyer, friser och även broderier som  berättar historien om de olika slagen om marken som ägde rum mellan pionjärerna och Zulufolket. Även berättelser om hur folk levde på den tiden.

Vår guide Mona berättar medryckande om byggnaden för vår lilla grupp.

Jag blir inte riktigt klok på skylten med kameran. Vill de att jag ska stå där i planteringen och fotografera eller att jag inte ska trampa ner blommorna när jag fotograferar. Tar för säkerhets skull en bild på skylten...;)

I kupolen i taket finns ett hål där solen kan skina in.

I den stora hallen en trappa ner, finns en minnesgravvård. Klockan tolv den 16 december varje år lyser solstrålen från hålet i taket mitt på orden som står på minnesgravvården. Orden betyder "Vi, för dig Sydafrika". Strålen av ljus ska symbolisera "Guds välsignelse över liv och strävanden för pionjärerna".   Den 16 december 1838 var slaget vid "Blood River".

Vi tar hissen högst upp i byggnaden, det finns även trappor men i dag skyller vi på värmen för att slippa gå upp. Här uppe är det en vidsträckt utsikt.

Man ser även muren som är byggd runt omkring som ska symbolisera hur pionjärerna ställde upp sina vagnar runt lägerplatsen.

Ser även att det går många vilda djur och betar där nere på ängarna.

 I de fyra hörnen står statyer av Voorterkkerledare.

Inan vi lämnar området får jag syn på den sällsynta tvåhövdade sebran. Den har ovanligheten att ha ett huvud både framtill och ett baktill.

 Vi passerar Krugermuseet som är stängt för renovering. Där bodde Kruger själv, satt på verandan och rökte cigarr och vinkade till förbipasserande.

Lite gatuhandel.

Kruger själv står staty på torget, som vanligt klädd i rock och hög hatt.

Pretoria är inte en lika lugn stad som Kapstaden. Brottsligheten är mycket hög och ibland även mycket rå. Trots det så stannar vi en liten stund mitt i staden för att skynda ut för att ta några bilder.

Martinus Wessel Pretorius, är en av Voorterkkerledarna han står staty här.

Vi blev varnade för att brottsligheten var hög. Förstår att det är riktigt då det finns sådana här skyltar.

Ett normalt gatukök.

Vi tar en tur upp till regeringsbyggnaden.

Även där uppifrån är det utsikt över själva staden. Den grå byggnaden rakt fram är vårt hotel Sheraton. Kan inte rekommendera det......

 Souvenirer i mängder finns till försäljning.

11. Two Oceans Aqvarium.

Något man inte bör missa när man är i Kapstaden är Two Oceans Aqvarium. Hade inga speciellt höga förväntningar då vi gick dit, har ju varit på  på Skansen-Akvariet och blev väl inte direkt överväldigad där.

Tittade runt lite  på de olika akvarierna som var i början. Visst det var ganska stora och vackra med alla färger.

Spännande fiskar som man knappt upptäckte eftersom de maskerade sig så bra.

Underliga djur och...

...hästar till havs.

Smakfulla djur.

De har även lite pingviner här, många är sådana som de tagit hand om när de varit skadade eller drabbats av oljespill.

Hittade även en utställning om vilken skada allt skräp som hamnar i havet gör. Såg en bild som fick mig att minnas den pälssäl som jag såg i Antarktis med ett plastband runt nacken och som växt in i huden. Pälssäl 

De hade en liknande bild här på Akvariet.  Även den här med all plast kan man få sig en tankeställare av. Det lär vara en fisk under all plast.

Hitintills så tyckte jag det var fint och ett mycket välgjort och vackert akvarium, inte så mycket mer... men så kom jag ner till det riktigt stora akvariet, och då menar jag stort. Det största jag någonsin sett. Där växte klep, stora som tallar och fiskarna som simmade runt var inte bara stora, de var mer än stora. Bilderna gör inte storleken riktig rättvisa, men den innehåller 800.000 liter havsvatten. Vattnet pumpas in från hamnen. Jag lät städaren vara med på bild så man kan se lite av hur stort här är.

Här hade jag kunnat sitta länge och bara njuta, vacker musik på alldeles lagom volym spelades, så att sitta ner och titta på fiskarna och lyssna på musiken kändes som en mjuk meditation.

Sydafrikas nationalfisk är Galjoen. Den är rödlistad eftersom den varit överfiskad och på väg att försvinna. Fritidsfiskare får bara fånga två fiskar per dag och de får inte sälja dem. Den lite mörkgrå fisken under de tre stora silverskimrande är en galjoen.

I nästa stora akvarium var det hajar.  Stora farliga fiskar som man kan bli skrämd av.

Bäst att avlägsna sig från dessa farliga djur, innan man själv hamnar på bild med en farlig haj.

En god måltid  i skuggan under ett parasoll, ett glas vitt vin och hummer därtill smakade bra.

Glöm inte bort att ta del av varningen vid vinbutiken, alkoholkonsumtion är farligt.

10. Kirstenbosch Botaniska trädgården

Ett besök i en trädgård, kan det vara något? Jag var väl lite tveksam till det besöket, hade gärna skippat det för att stanna längre hos pingvinerna men fördomar sätts ibland på sin spets. Det här är ingen vanlig liten villaträdgård. Trädgården är på 500 hektar och har över 7.000 olika sydafrikanska växter.

Trädgården anlades 1913 och är man bara det allra minsta naturintresserad så är ett besök här givande. Den blev dessutom förklarad som ett av världsarven år 2004.

Det är lummigt och grönt i parken och vi beundrar mängder med växter, som den här kottepalmen Cycad som bevisligen fanns redan på dinosauriernas tid. Beviset är i form av fosiler.

Det finns inte bara växter här, lite varstans kan man råka på lite vilda djur som den här pärlhönemamman med sina kycklingar.

 Jag trodde att  det här paret var ute på picknick med sin tama sköldpadda.

Men den var inte alls tam utan levde här i trädgården, den var kanske inte så snabb som en motordriven gräsklippare men jag såg att den betade av gräset ganska så snabbt ändå. Man t.o.m ser på bilden ovan att det är ett spår i gräset där den betat sig fram.

 Även lite små och mindre trevliga djur bodde här.

Fast deras hem är desto vackrare.

Via en vacker kamferallé lämnade vi parken.

Vi for till vårt tillfälliga hem på Cape Grace där pälssälarna lustfullt simmade i hamnbassängen.

Och fartygen fortsattes att renoveras.

På återhörande och då ska vi gå på Two Oceans Aqvarium i Kapstaden.

9. Äntligen....... PINGVINER!

Så kommer vi till höjdpunkten på utfärden, det är det för mig i alla fall. Pingviner gillar jag och här hade jag kunnat stannat resten av dagen. Tyvärr så hade jag en buss som väntade och tiden var begränsad.

Den första som jag såg här vid Boulders beach satt och såg lite längtansfullt ut över havet.

Den sydafrikanska glasögonpingvinen är 60-70 cm hög och väger ungefär 2,5 kg.  År 1982 kom det två par häckande pingviner hit. De upptäckte tydligen att det fanns gott om mat på platsen och sedan dess har kolonin ökat till att vara ca. 3.000 st. som mest. Eftersom deras fiende i Antarktis, leopardsälen, inte finns här så är det miljöförstöring och oljeutsläpp som gör deras art hotad nu.

Pingvinerna här är inte inhägnade utan det är snarare befolkningen på orten som blivit inhägnad.  Guanostanken och pingvinernas skriande fick markpriserna i det fina bostadsområdet att sjunka i rekordfart. Man gjorde försök att flytta på kolonin men pingvinerna simmade bara tillbaka till favoritstranden, då gav man upp och hägnade in området. Nu är de uppskattade grannar till lokalbefolkningen och man kan ju tänka sig att det inte var särskilt populärt att få besök inomhus av en liten pingvin. Även om den är mycket söt och charmig så är de inte speciellt rumsrena och kan även nypas till ganska rejält med sina små näbbar. Men jag måste medge att om man varit i Antarktis och sett pingviner där så ser det lite konstigt ut att se villorna runt omkring här.

Såg även lite ovant ut att se dem i grönskan.

Bakom det här lite kärleksfulla paret sitter en pingvin som ruggar. Vid ruggningen stannar de på land i 3-4 veckor tills de fått ny fjäderdräkt.

Den sydafrikanska pingvinen skrapar upp fördjupningar i marken med fötterna, där de lägger två ägg.

Ungarna matas av föräldrarna och är  färdigruggade först om tre månader då de kan ge sig ut på egna simmturer. Den här ungen stod på stranden och väntade och väntade på sin föräldrar fick sig ett och annat tjuvnyp av  andra vuxna pingviner då den kom för nära, det var inte lönt att försöka få sig ett skrovmål där inte.

Vår tid på stranden var nästan ute och jag hade börjat packa ihop kameran för att återvända till bussen, då plötsligt hände det något och ett helt gäng pingviner kom simmandes in mot land och klev upp ur havet rena och fina efter doppet.

De vaggade in på stranden och jag förmodar att många små ungar blev glada över att få återse sina föräldrar.

Det var tydligen matdags för ytterligare ett gäng dök upp från havet.

och en liten eftersläntare.

För att inte bli akterseglad av bussen, skyndade jag mig därifrån, men som sagt, där hade jag velat stanna i flera timmar och kommer jag till Kapstaden fler gånger så är det här ett måste att återvända till.

Färden går vidare utefter kusten passerar städer och badorter.

För att som sista dagsmål hamna på Kirstenbosch National Botanical Garden, mer om den senare.