Stanna upp en minut och le en smula - bra även i julstressen.

En blåsig dag är idealisk för surfarna, men inte lika behaglig för badarna.

Som den här dagen, då vågorna gick så höga så det nästan känns som om det regnade på stranden av det inblåsta havsvattnet 

Då kan man passa på att ta till sig budskapet på stranden och stanna upp en minut.

__________________________________________

Surfa säkert

Går det att surfa säkert? Det verkar inte så, jag har aldrig testat så jag vet inte hur svårt det är men nog verkar det svårt att få in den rätta balansen.

Jag stod en stund och iakttog surfarna och insåg ganska snabbt att det är nog bra mycket svårare än det först ser ut.

Vågorna vid Ipanemastranden var ganska stora och surfarna många.

För den här killen ser ju ut att gå ganska bra.

Men även han försvinner in i vågorna.

Det kommer en till våg och redan innan den har hunnit så långt ser jag att det är några brädor där surfarna fallit av, men en kille håller balansen. ska han klara sig hela vägen in mot stranden.

Se där han klarade den vågen.

...men blir överraskad och försvinner även han in i vågen.

Det är lugnare på stranden, även om jag tycker det ser kul ut så tror jag att jag avstår från att testa surfing. får hålla mig till att surfa på datorn och internet.

Men det är kul att titta på surfarna, här kommer en till våg.

Ser ju ut att gå bra.

Full fart genom vågen...

...men även han damp i.

___________________________________________

Sockertoppen

Som de flesta vet så finns det ett berg i Rio de Janeiro som kallas för Sockertoppen - Pão de Açúcar. Det är också ett sådant där "måste" när man är i Rio, så naturligtvis måste även vi besöka det. Man åker linbana upp och som vid alla andra ställen där det strömmar in turister så finns de obligatoriska försäljarna, fast om clownen sålde något vet jag inte, han såg bara glad ut.

Men de färgglada dockorna var till salu.

Nu såg det inte så lovande ut med molnen, men alla våra dagar i Rio var med varierande väder från stund till stund. Det växlade fort, så vi gör ett försök och åker upp.

Linbanan upp till toppen är uppdelad i två delar, vid första anhalten som är Morro da Urca, tar vi en liten promenad för att få syn på de små aporna som håller till där.

Men de håller sig undan i grönskan och vi tar en titt på utsikten istället. Det man nu kan se mellan de drivande molnbankarna.

Plötsligt kommer en fjäril flygandes ut ur dimman.

Fast nu är det dit upp vi tänkt oss. Ser inte så lovande ut...

...men molnen driver en hel del så vi ger oss iväg in i dimman.

Kikar ner mot fortet som ligger under oss.

Väl där uppe på toppen, skingras molnen för en stund och vi hinner få en skymt av staden innan allt är vitt igen.

Vi åker ner till det nedre berget igen.

Lite klarare nu så vi ser fortet och den stadsdel som är säkrast och tryggast i Rio.

Det klarnar upp en del också.

För oss är det dags att åka ner igen, men ser att maten är på väg upp.

även att det arbetas på hög höjd.

_______________________________________

Corcovado och Limhamnsjesus.

Ett måste när man är i Rio de Janeiro för första gången är att besöka kristusstatyn (Cristo Redentor, på portugisiska) uppe på berget Corcovado. Berget är 710 meter högt och det borde vara en hänförande utsikt där uppifrån vid klart väder. Vi har väl inte haft så mycket klart väder och dagen för vårt besök lovar väl inte det klaraste vädret heller. Det regnar i alla fall inte. Ser ni statyn där borta bland molnen?

Från vårt hotell ser statyn ut att sväva bland molnen.

Vi har i alla fall bokat in en tur upp till statyn, en liten minibuss hämtar upp oss vid hotellet och vår lilla grupp består av två engelsmän, mig och maken och vår guide Eduardo. Tror inte han var så van guide, för det han delgav oss läste han innantill på en knagglig engelska. Men hur som helst så begav vi oss iväg för att stifta närmare bekantskap med den 38 meter höga statyn. Ett litet stopp på uppvägen ökade våra förhoppningar om att det skulle klarna upp något.

När vi så kom upp till mellanstationen för bergbanan som går upp till statyn, tanken är att vi ska åka bil upp, kan jag inte påstå att vädret kändes lovande för utflykten.

Man ser inte många meter bort.

Vi får veta att under nattens oväder så har ett träd fallit rakt över vägen och vi måste vänta tills det röjts bort, jag roar mig med att kolla in djurlivet.

Hittade några sådana här baggar som valt att sova på rygg.

Jag väckte dem genom att vända dem på rätt köl...

...och de satte genast igång med dagens jobb.

Fanns en del fåglar också, men de var lite blyga.

Efter lite väntande och diskussion med personalen där uppe så fick vi veta att det inte gick att komma fram bilvägen utan vi fick åka ner igen och ta bergbanan upp. Där nere står en lite annorlunda staty.

Efter lite köande så kommer vi iväg med första vagnen för dagen.

Turen upp går genom skog och moln och lite högre upp kommer vi förbi den mellanstation där vi stod och väntade nyss. Ett mycket fallfärdigt hus håller på att renoveras och det ska bli hotell så småningom.

Sista biten upp mot statyn kan man välja på att gå trappor eller åka hiss och rulltrappa.

Så var vi uppe vid den stora kristusstatyn. Ett som är bra med alla dessa selfies är att folk ser så glada ut.

Jag läste att statyn skulle ha förlorat ett finger på högerhanden i ett åskväder, tog en bild men de måste ha lagat handen.

Sedan måste vi beskåda den formidabla utsikten. ;)

Här en till som verkar fundera på hur det ser ut där nere.

Molnen skingras lite emellanåt så man ser att det finns en stad under oss.

Masterna på berget intill ser lite spöklika ut då de skymtar fram då och då.

Vår guide beklagade sig för att vi hade otur med vädret och sikten men jag tycker nästan att det var lite mer spännande så här. Kom att tänka på sången "Jag har hört om en stad ovan molnen", här kan vi säga att vi såg en stad under molnen. Det var nästan som om någon gläntade på förlåten och lät oss skymta en glömd och gömd stad. Lite magisk känsla när molnen öppnade sig för en stund.

På baksidan och i sockeln av statyn finns det ett litet kapell.

Men hur var det där med Limhamnsjesus då? Jo, det ryktas om att statyn är gjord av cement som kommer från Cementa i Limhamn, det blev känt bland svenska sjömän och de döpte statyn till Limhamnsjesus. Nu stämmer inte det helt och hållet, visserligen levererades cement från Limhamn, men den användes bara till fundamentet.

Man får inte mata aporna här...

...men det bryr sig inte aporna om utan förser sig gärna av det de kan roffa åt sig. Den här som satt ovanpå maskinhuset till bergbanan hade lyckats få tag på ett stort bröd.

Vi åker ner igen.

På kvällen är statyn belyst och synes sväva över Rio.

_______________________________________

Söndag på Copacabana.

På söndagar stängs en halvan av Avenida Atlântica av för biltrafik och folket tar över gatan . Avenida Atlântica är den gata som går utefter Copacabana stranden.

Då kommer rullskridskoåkarna...

...brädåkarna.

Även de som inte är så vana cyklister vågar sig ut på en tur.

Den sötaste lilla brädåkaren var nog den här lilla flickan. Hon hade övergett sin sparkcykel och tagit över pappas bräda och kom åkandes i full fart.

På kvällen blir det musik och dans, men redan på eftermiddagen börjar folk förbereda sig för det.

Försäljarna är så klart på plats.

Paraplyförsäljningen gick inte så bra den här regnfria dagen, tur han hade lite solhattar med sig också.

Vädret är så klart i dag så att men ser Sockertoppen och stranden börjar fyllas med solande och badande.

Saknar du baddräkt så är det lätt avhjälpt.

Olika viljor. Hundar är också välkomna på stranden.

Ser en person som nog får en orolig natt.

Har du inte varit förutseende, som den här mannen, och tagit med egen öl...

Så är även det lätt avhjälpt. Serveringarna duggar tätt utefter Avenida Atlântica.

Trots att det ofta varnas för tjuvar och rån, så känns det ganska tryggt att gå här.

Polisen patrullerar på den avstängda gatan...

...och förstora upp och kolla vad polisen där uppe i helikoptern har i famnen.

Det kan även vara jobbigt med en dag på stranden.

Och får man inte sin öl så blir det inte så roligt heller.

Tur att det finns folk som kan liva upp tillvaron för en stund då.

Men nu börjar det skymma...

...och vi drar oss tillbaka till takterrassen och hotellets lounge med en Caipirinha som är en traditionell brasiliansk drink bestående av cachaça (brasilianskt sockerrörsbrännvin), lime, rörsocker och is. Den är både läskande och god.

______________________________________________________