16. Promenad på bakgatorna.

Vill man se mycket och få ett snabbt grepp om en ny stad så tycker jag att sightseeingbussarna är bra, man kommer runt på ett större område och får se många sevärdheter. Men vill man uppleva stadens anda och komma lite närmare det som "verkligen" är staden, då är nog det allra bästa att ta till apostlahästarna och traska runt.

 Det är då man kan se de små detaljerna, som här en morgontrött gata med en skinande röd stol.

En lustig byggnad som ser ut som de ställt in en husvagn åt tandläkaren.

Få en liten inblick i hur folk bor.

Lite tvätt på tork.

På många ställen står det sådana här heliga figurer uppställda.

Fast alla såg inte så behagliga ut. Även om den var smyckad i rosa så kändes den lite skrämmande för mig.

Lite gulligare var ankorna i sin balja, fast jag tror att de inte var så glada, de väntade antagligen på att bli middagsmat för någon.

En liten pojke som satt på sin balkong och betraktade gatulivet.

En fotokurs, kan det vara något?

15. Latinamerikanska tornet och jordgubbar.

Vill man se Mexico City lite från ovan så är ett bra tips att åka upp i det Latinamerikanska tornet. Det är 183 meter högt och har 45 våningar. Är det klart väder har man en fin utsikt där uppifrån.

Av någon konstig anledning så fanns det skyltar som sa att man inte fick fotografera med systemkamera eller filmkamera från den allra högsta utsiktsplatsen; med en liten kompatkamera så gick det bra. Eftersom jag inte såg det och ingen sa något heller förrän jag redan hade klarat av min fotografering så gick det bra ändå.

Här uppifrån ser människorna på gågatan, Francisco I Madero, så små ut och skuggorna blir till en extra följeslagare.

Försäkringsbolaget La Latinoamericana hade sitt huvudkontor här, därav namnet på tornet. Det blev berömt då det klarade sig oskadat undan en jordbävning med en magnitude på 7,9, på Richterskalan. Även den stora jordbävningen 1985, som hade en magnitude 8,1 klarade den.

Här uppifrån kan man beundra den vackra kupolen på El Palacio de Bellas Artes (Palatset för de sköna konsterna).

Där inne finns flera teaterscener och även rum för utställningar av konstverk. Det är långa köer för att komma in.

Mexico City är byggt på gammal sjöbotten och många hus har problem med rejäla sättningar, det syns tydligt på Bellas Artes. Det är inte jag som lutar kameran.

Fast nu var det utsikten över staden som vi åkte hit upp för. Trots all luftförorening så kan man ändå skymta bergen som omger staden.

I den gröna oasen bakom alla höghus ligger en nöjespark.

Där har de en berg och dalbana byggd i trä och som liknar Balder på Lisseberg.

Gågatan som leder till det stora torget,  Plaza de la Constitución, brukar vara sprängfylld av folk men så här tidigt på dagen är det ganska tomt där.

Det torget är ett av världens största. Söndagen 6 maj 2007 samlade fotografen Spencer Tunick drygt 18000 nakna personer på torget för att slå rekord i nudism och ta konstnärliga foton. Något liknande fick inte jag uppleva men det hände alltid något på det torget.

Vi både hörde och såg hur det var när de hade konsert på det torget. Kan gott säga att det var mycket folk, så mycket så den stora flaggceremonin uteblev och flaggan fick vara hissad hela natten.

Trots att det var populära artister som uppträdde och det var så mycket folk, gick allt städat till, inget bråk....men det hördes. Det var så hög ljudvolym så personalen på vårt hotell kom och knackade på och hade med sig en liten ursäkt för oväsendet, trots att de inte kunde rå för det.

Jordgubbarna var goda och öronpropparna i det medföljande brevet kom väl till pass.

 Kikar ner på några hus uppifrån tornet innan vi tar hissen ner igen för en promenad på stan.

14. Sringa i kapp med bussen.

Har man överskottsenergi så kan man ta och använda den för att springa ikapp med bussen.

Den här killen med sina hoppstyltor hade en väldig fart, han sprang ifrån bussen, men liksom en del djur, så orkade han inte så långa stäckor i taget.

Vår buss fortsatte utan honom och det var väl tur för det fanns mycket kvar att se. Som säkert många kommer ihåg var det Olympiska spel i Mexico City 1968. Den här arenan, som heter Estadio Olímpico Universitario, byggdes 1952 och användes då främst för amerikanska fotbollsmatcher mellan universiteten. Till OS byggdes den ut för att stämma överens med IOK:s krav för en olympisk arena. Den är byggd så att den liknar en vulkan. Konstverket ovanför entrén är gjord av Diego Riviera och föreställer en örn och en kondor på en kaktus som breder ut sina vingar över den mexikanska familjen, fadern och modern ger fredsduvan till sin son. Vid sidan om familjen är det två idrottsmän, en kvinnlig och en manlig, som tänder den olympiska elden, Under alltihopa ligger symbolen för den förspanska guden Quetzalcoatl, en befjädrad orm.

Olympiabyn där idrottsmännen bodde vid spelen är nu vanliga bostäder.

Världens största tjurfäktningsarena finns här i Mexico City (Plaza de Toros Mexico).

Vid Frida Khalos hus är kön för att komma in lång, men alla är glada och gillar tydligen att vara med på bild.

Hittar senare en gatumålning med motiv från hennes produktion.

På långt håll kan man se Jungfru Maria sträcka ut sina händer, hon figurerade som ofrivillig åskådare och väktare till flera scener i filmen "Romeo och Julia" som filmades här med Leonardo DiCaprio som Romeo.

 Många hus är konstfullt utsmyckade.

En hel gata är dekorerad av en kostnär som är inspirerad av Salvador Dalhi, i alla träd på den gatan hänger det svarta skynken.

 På flera ställen har lokala "konstnärer" också bidragit med lite utsmyckning.

Inte så originellt, för liknande installationer har jag sett även i Sverige. Har även hört flera förklaringar till vad det är. Den första jag hörde var att det var en signal om att här förekom narkotikahandel men jag har även hört att det ska vara en hyllning till mördade gängmedlemmar och även att det skulle vara frigivna fångar som firade med att slänga upp skorna på sådant sätt. Vet inte om något av alternativen är riktigt.

Såg ett färggrant konstverk vid en järnhandel.

13. Änglar, bubblor och en stickning.

Det finns så mycket att se och upptäcka i Mexico City att man behöver många dagar där och flera rundturer för att hinna se åtminstone en bråkdel av vad staden har att erbjuda. Som den här märkliga byggnaden, Estela de Luz, det är ett minnesmärke som restes till minne av tvåhundraårsjubileet av frihetskampen. Diana som spänner sin båge framför monumentet var lite för vågad för mexikanarna när den restes 1942, hon fick en kjol på sig då och den fick hon behålla i 26 år innan det ansågs lämpligt att avtäcka henne helt och hållet.

Monumento a la Independencia eller Ängeln som den oftast kallas är också ett minnesmärke för frihetskampen; till hundraårsdagen.

I högra handen håller hon en lagerkrans som hon ska placera på hjältarnas huvuden och i den vänstra handen en avbruten kedja som symbol för friheten.

 Även Columbus har fått en staty här. Han står på Paseo de la Reforma omgiven av fyra munkar.

Hemiciclo a Juárez hittar vi i den tidigare privata parken Alameda. Det är ett pampigt minnesmärke i marmor som byggdes för att hedra Mexikos första president, Benito Juarez. Parken är nu stängd för renovering.

För att ta sig runt och titta på alla sevärdheter som finns här kan man välja flera olika transportsätt. Det finns tunnelbana, men att åka under jorden och inte se omgivningarna tyckte jag inte var så lockande. Sightseeingbuss är bra för då ser man även in över höga plank. Det finns också cykeltaxi; bara att välja om man vill ha en människodriven eller en motordriven.

Vanlig taxi finns det också gott om och den variant som det såg ut att vara flest av var lilla VW-bubblan.

Såg ut att vara lite för varmt för motorn emellanåt.

Buss skulle jag inte rekommendera, de flesta bussar såg nämligen ganska så krockade och skamfilade ut. De behövde tydligen knuffa sig fram ibland.

Vilket färdmedel man än väljer så är det alltid mycket att se på en rundtur. Inte bara gamla minnesmärken utan det som är roligast är att iakta folk.

Här en glad dam som stod mitt i gatan, hon sjöng och spelade gitarr och tamburin.

Eller mannen som sålde hattar till turisterna på bussen, han gjorde säkert bra affärer för det var inte bara en som blev av med sin hatt i blåsten uppe på övre däck.

Andra sålde godis och chips till förbipasserande.

Eller så kan man sitta vid busshållplatsen med gamla mormor och sticka. Mormor fick hålla reda på garnnystanet.

Bredvid den stora katedralen sitter hantverkarna och bjuder ut sina tjänster.

 Att ha en ambulerande blomsterhandel är nog ingen dum idé.

9. Teotihuacán eller Platsen där män blev gudar

Mexiko består förstås inte bara av Mexico City så i dag tänkte vi ta en liten utflykt till Teotihuacán, det är inte så långt dit utan det ligger 4,5 mil utanför stan. Teotihuacán betyder "plats där gudarna föddes"  och återspeglar den aztekiska tron att gudarna skapade universum här. Det började troligtvis byggas 600 år före Kristus och under sin storhetstid uppskattas ha varit den sjätte största staden i hela världen.

Eftersom vi är de enda som bokat en engelsktalande guide har vi turen att få en egen bil och egen guide. Första uppehållet blir redan inne i stan för även här har det funnits pyramider. Tyvärr så tyckte inte spanjorerna att de var något som man skulle bevara utan tog sten från dem för att bygga katedraler och hus. Vissa rester finns dock kvar och på den här platsen kan man se tre olika epokers byggnader. Den  kallas för "Tre kulturers torg".

Vi fick också en kortfattade redogörelse över hur det gick till när Hernán Cortés kom, hur han blev mottagen som en kung eftersom aztekerna trodde att han var en reinkarnation av guden Quetzalcoatl som astrologiska tecknen hade förutspått skulle återuppstå just det året som Cortés kom. Cortés blev överöst med guld och ädelstenar, och som guiden sa, de fick även kvinnor.

Fast Hernán Cortés var en otacksam gäst som återgäldade gästfriheten med att erörvra landet och avrätta många azteker.

Men vi lämnar historien om Cortés och åker vidare ut mot pyramiderna, vi far motorvägen norrut och ser hur stor Mexico City med förorter är, här bor c:a 24 miljoner innevånare. Det byggs dessutom hela tiden. Vår guide berättar att de som byggt här ute; här där bosättningen klättrar upp utefter bergen, har byggts utan tillstånd och de hade varken vatten, el eller avlopp i dessa områden, men det ville de så klart ha men fick inget gehör från stadens beslutsfattare på sina krav. Då tog de och blockerade motorvägen helt enkelt och vipps så fick de igenom sina krav.

Strax före pyramiderna blir det obligatoriska stoppet vid ett hantverkscenter.

Ett intressant besök för vi fick se hur de tillverkade vackra föremål i en mycket vacker och dyr sten som skimrar i många färger.

Vi fick även en berättelse om kaktusar och hur de användes i det dagliga livet förr i tiden.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt, besöket vid sol- och månpyramiderna. Vi börjar i den delen som antagligen var bostäder för präster och liknande.

Här finns några välbevarde föremål och väggmålningar kvar att beskåda, som den här jaguaren.

En vacker örn.

Även rinnande vatten och bad hade de, här kunde man ta ett bad där vattnet värmdes upp med hjälp av varma stenar.

Men det mest imponerande var när vi kom fram till pyramiderna. Här har vi Månpyramiden.

Åt andra håller på "Dödens gata" ligger Solpyramiden.

Det är pampiga byggnader. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen. Det var lite frestande att klättra upp på den.

Ända tills vi såg kön dit, vi var inte de enda som var här och det skulle ha tagit hela dagen att forsera den kön.

Dödens väg är också välbefolkad både med besökare och även av försäljare. Klart man måste införskaffa Aztekernas kalender. Gatan är 2,5 km lång och har fått sitt namn på grund av den felaktiga  tron att de byggnader som kantade vägen var gravar.

Vid Månpyramiden är det ingen kö, där kan vi springa upp eller göra som de flesta, kravla upp.

Vi är på ganska hög höjd här (Mexico City ligger på 2.240 m.ö.h) så lite flåsigt blir det att gå upp dit. Skönt att stanna upp och fota lite och pusta ut.

En svalkande vind fläktar lite och vi har en fin överblick över Dödens väg här upp.

På väg tillbaka till vår bil botaniserar vi lite bland alla souvenirförsäljare.

Tillbaka inne i stan kör vi förbi en märklig byggnad som verkar övergiven. Det är alldeles riktigt, för här höll en bank till men vid den stora jordbävningen 1985 så blev huset så förstört så det inte ansågs lönsamt att renovera. Nu står det som ett minnesmärke efter jordbävningen.

Det finns många tolkningar av vad Mexico betyder. Den vackraste tolkningen fick vi av vår guide Martinés. Han berättade att det var ett gammalt namn på ett insianstamspråk och betydde ungefär;  Månens strålar reflekterar sig i sjön.