Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Ryska marknaden
Ett måste när man besöker Tallinn är att någon gång besöka den Ryska marknaden. Även om man inte tänker köpa något så är det kul att gå runt där och titta. Den som ligger bäst till om man kommer med båt eller bor i Gamla stan är Balti Jaama Turg. Den ligger nära järnvägsstation.
Här på marknaden finns det ett otroligt blandat utbud, har du behov av böcker på ryska så finns det här.
Här kan du köpa en mjuk och skön skjorta i skogshuggarstil för 11.
En gravsten kan vara lite svårt att ta med på flyget hem men annars så går det bra att köpa en sådan här.
Finns till och med två konkurrerande försäljare.
En grönsakshall finns det också.
Inte alltid första sorteringen.
Kötthallen brukar vara fräsch och ren men i dag luktar det illa här inne. En stank av härsket känns i hela hallen så något köp blir det inte för vår del.
Vi avstår också från att köpa salt fläsk från Litauen av Ukrainsk modell och slinker snabbt ut igen.
Vi går över till osthallen istället och köper en bit rökt ost.
Expediten vill gärna vara med på bild.
Vi går ut i friska luften istället och tittar på vad som bjuds där.
Fortsättning följer...
Vi nådde målet - Åre.
Så nådde vi målet för vår resa den här gången, Åre. Högt där uppe ligger vårt hotell. Från det här hållet kan man ana att det är storlagen utsikt där uppifrån.
Vägen dit upp slingrar sig fram mellan mängder av nybyggda hus. Verkar finnas hur mycket villiga husköpare som helst. En kul sak på den vägen är att fotgängare och troligtvis även skidåkare, på vintern, fått en egen kryssled.
Hotellets entré visar stilen, mycket koppar var det.
När man kommer in i entrén möts man av en liten flicka. Det är ett konstverk av Charlotte Gyllenhammar och heter "Ute" Ett lite rörande konstverk av en liten flicka som just blivit påbyltad alla sina varma kläder för att kunna gå ut. Det är många som klappat henne på huvudet och där börjar hon redan bli lite blanksliten. Hon bringar kanske tur.
Hotellet som är skapat av Peter Bohlin känns väldigt modernt.
Den stora kopparväggen är verkligen imponerande, för att inte tala om den öppna spisen.
Skaplig utsikt från rummet är det också.
Utanför restaurangen, framför helikopterplattan hittar vi spanjoren Jaume Plensas lysande skulpturer.
Det föreställer ett samtal mellan två kvinnor, blundande, som i en inre dialog. Irma, den äldre, är från Dominikanska Republiken. Hon arbetar som hemhjälp i Barcelona. Nuria, den yngre kvinnan, är dotter i familjen som driver Barcelonas bästa Kinarestaurang.
Det här konstverket är specialgjorda för Copperhill. På huvudena finns det "tatuerade" texter på spanska. På Irma står det Enfermedad (Sjukdom), Hambre (Hunger) och Insomnia (Sömnlöshet), det som plågor de som tvingas leva i ett fängelse. På Nuria står det Ansiedad (Oro), Pánico (Panik) och Histeria (Hysteri), som drabbar många i en stressad tillvaro.
Det finns belysning inne i huvudena, men så sent var jag inte ute, utan här är det kvällssolen som lyser upp dem.
Speglingar har jag svårt att motstå.
Även om jag inte var ute på natten så var det lite svårt att sova med den utsikten. Jag ville hela tiden se hur ljuset förändrades.
Mera 798 Art Zone
Fortsätter med lite bilder från 798 Art Zone. Området är stort och även om jag har många bilder därifrån så är det här bara ett litet axplock av vad man kan beskåda.
Här kommer många bilder och lite text.
Trots det kalla vädret så var vi inte ensamma här men jag tror att vi var de enda västerlänningarna.
och en del ville vara med själv på bild och vågade t.o.m fråga en västerlänning om hjälp.
Många konstverk var hyllningar till Mao Zedong.
Några märkliga hus hittade jag också.
Stuprör kan användas till mycket.
798 Art Zone
798 Art Zone eller Dashanzi konstdistrikt är ett gammalt fabriksområde som ligger nordost om centrala Peking. En plats som är väl värt ett besök. Här kan man tillbringa många timmar och gå runt och titta.
Det är som sagt ett gammalt fabriksområde där man tillverkade millitär elektronik. Fabrikskomplexet kallades då Kombinat 718 och Fabrik 798 och byggdes efter bildandet av Folkrepubliken Kina 1949.
Att det har några år på nacken märks, för det pyser och droppar lite här och där.
När det begav sig så arbetade det mellan 10 000 och 20 000 personer här.
Under Deng Xiaopings reformperiod (han var en ledande politiker i Kinas kommunistiska parti) inleddes en nedgångsperiod som ledde till att flertalet av fabrikerna lades ned i början av 1990-talet.
År 1995 började konstnärer och konstinstitutioner flytta in och ta över området.
Efter hand som Peking expanderat, har markvärdet kraftigt ökat och planer har funnits för att riva och nybebygga området. Mot slutet av 2007 togs dock ett beslut om att området skulle få fortsätta som en "konstzon".
Jag tror inte att den här röda mattan var utrullad för oss utan det är en del av någon installation.
Jag var här i november 2012, en solig men kall och blåsig dag. Vandrade runt och tittade på vad konstvärlden i Peking hade att visa upp. Här är ett litet axplock.
Det var mycket att se och uppleva, så fortsättning följer i nästa inlägg...