Vitt

Tänk om vi här i stockholmstrakten fick uppleva en ren och vit vinter, en vinter utan saltade vägar och slask.

Bilderna här under är tagna i Kiruna, nästan alla i närheten av Luossavaarabacken. Vita vidder med lite blåtoner, det var min längtan och önskan att få åka upp dit i vinter som gjorde att jag letade fram dem. Få se om jag kommer iväg.                

Kiruna 2004

Satt och letade i bildarkivet efter en gammal bild och ramlade in på året 2004, vi var på besök i Kiruna. Det var januari och kvicksilvret hade sjunkit ner till under -30 grader, tur att långkalsongerna var med fast det var lite kyligt innan de kom på.

Första morgonen vaknade vi till ett soligt men svalt väder. Man behöver inte vara så morgonpigg där uppe för att vara med om soluppgången.

Efter frukost var det dags att åka ut och njuta av allt det vackra.

Så fint när det är vitt, vitt och vitt.

En del dagar var inte sikten så klar.

När dimman lättar lite går det att ana vindkraftsnurrorna.

Kryssled.

En tur ut mot Nikkaluokta.

Åter till Kiruna. 

Dubbel halo.

Kinamat.

Kinamat i Kina är inte riktigt som den vi blir serverad på kinakrogarna här i Sverige. Går man runt i Peking så ser man helt annan mat och att de äter lite andra saker än vad vi är vana vid. Det är inte alltid som man vet vad det är som serveras och kan man dessutom inte kinesiska är det svårt att ta veta vad det är. Även om försäljarna gör sitt bästa med att ropa ut sina varor.

 Ibland så kan man gissa sig till vad det är som serveras.

Men vad det var som rykte och pyste ut ur de här muggarna lyckades jag inte ta reda på.

Hos den här försäljaren var det inte så svårt att gissa vad det var han sålde.

Levde gjorde de dessutom.

Men man får inte vara feg jag lovade ju Tommy att jag skulle göra ett försök att testa skorpion. Jag har ingen bild på när jag äter mina men bilden på makens måltid kanske räcker som bevis. Gräshoppan som blev efterrätt skymtar där också.

Här är lite andra delikatesser som serverades på matmarknaden.

Larver.

Orm.

Fisk.

Sjöstjärnor.

De här kallades för något som lät som Bananas, men jag tror inte att det var banan i dem, för det smakade inte så.

Glada försäljare och dignade bord, jag hittade även kräftor här.

Det såldes inte bara sådant som vi upplevde som konstigheter, även frukt fanns till försäljning.

Rallarvägen

Tog en promenad på Rallarvägen. Tänkte först gå  till Rallarkyrkogården. Där ska Svarta Björn ligga begravd. Men  med min nylagade fot så insåg jag snabbt att det bara skulle bli en liten promenad och inte ända fram dit.

Lite disigt vid parkeringen, men det såg ut att klarna upp.

Efter en stund  hittade vi liten fin kyrka.

Med en vacker och orginell dopfunt.

Även en handbroderad tavla. Ett riktigt konstverk, som säkert tagit många timmar att sy.

Bredvid kyrkan på en liten höjd, ett utomhuskapell.

När dimman lättade var det så här fint.

En liten rundtur i Kiruna med omnejd.

Den här dagen började också med hög klar luft, lite frost och dimma. Allt var sanslöst vackert. Myrarna såg lite mystiska ut i dimman.

Solen kom sakta fram och det blev mer färger även på myren.

Åkte en liten rundtur och gjorde ett kort besök på kyrkogården där min mormor och morfar ligger. Mest av intresse för mig men lite intressant är att morfar var lappskomakare.

Det finns inte så många sådana här "staket" kvar ute i terrängen, men såg några som inte blåst sönder.  Det är vindskydd för att snön inte ska driva ut på vägen.

Nästa anhalt på rundturen blev Malmberget och Kåkstaden där.

Kafè fanns det där, tyvärr så kom vi inte in. Inte för att vi var onyktra, det var stängt.

Utsikten från Dundret.

Med en så här fin skylt om rastplats, då måste man bara stanna.

Håll med om att det var vackert där.

Färden gick vidare och det här välkända vägmärket var jag bara tvungen att fota. Det är Suptallen som står strax utanför Vittangi.

Ryyppö-talli, som de säger här upp. Vid resorna till och från tinget i Vittangi, så bads skjutsbondne att stanna där vid tallen och pluntorna plockdes fram för en stärkande tår. Hästen fick vila en stund och skjutshållarhästarna blev så vana vid stoppet där så de stannde självmant.

Det har berättats, att länsman i Kiruna en vinterdag efter avslutat ting i Vittangi startade sin hemfärd vid kvällningen. Han blev trött och somnade, även skjutsbonden somnade. Hästen sin vana trogen stannade vid Suptallen och gick inte vidare förrän bonden vaknade och kunde mana på hästen. När de nästa dags morgon inte hade kommit längre än till Svappavaara (ca tre mil från Vittangi) och länsman frågade hur det kom sig. Svarade bonden bara "Ryyppö-talli". Det räckte tydligen som förklaring.          Tallen fridlystes 1932.

Det här såg lite märkligt ut, såg det från vägen och undrade varje gång  vad det var. Såg ur som det hade snöat bara där. Kom sedan på att det var ängsull som i blåsten lossnat och vitpudrat terrängen runt omkring med. Tyvärr så gick det inte att stanna här, men tog den här bilden i en rullande bil.

Å så en bild till.

Hittade en gammal fin bro, bron över Kalixälven. Den påminde om bilturer här upp i norr när jag var barn och bilväg och järnväg samsades om samma bro. Det såg ut som om det här varit en sådan men nu fanns det en ny vid sidan om för järnvägen.

Samma bro men från sidan, tycker den ser ut som något som min bror byggde med sitt Mekano.

...och i Kiruna kan man välja sparkfilen, även så här på hösten.