Där har ni ju redan varit.

Ja, varför sitta hemma och rulla tummarna när det finns så mycket att se ute i världen. Det damp ner ett lockande erbjudande med posten och jag och maken nappade på det och gav oss iväg.

Efter en ganska lång flygresa så började vi se målet för resan där under oss. Det ser inte så bebyggt ut men jag ser en del vackra berg.

Molnen bullar upp sig som ett lager med sockervadd, men i en glipa ser jag att det inte är ödemark där nere.

Sockervadden glesnar för en stund och ett bördigt landskap breder ut sig.

Så tätnar molnen igen och det blir bulliga vita moln; de är riktigt vackra.

Flygplanet sänker sig ner och nu är vi under molntäcket.

Här ser de ut som om de bygger ett fort, men det är nog bara ett grustag.

Vi hoppas på att få se det klassiska landmärket för den här staden, men det är täckt av moln i dag.  Men man kan ändå se hur den här staden är omsluten av berg och hur själva stadskärnan ligger som en skål nere i dalen.

Det berg jag hade hoppats på att få se vid landningen, var det här. Från sidan ser det ganska platt ut, men när man kommer upp dit så är det inte lika platt. Det berget kallas för Taffelberget, dit upp kan man åka kabinbana om man vill.

Den som inte har kikat i förväg har nog redan förstått att vi hamnat i Sydafrika och Kapstaden.

En av mina vänner sa, när jag berättade att vi skulle åka dit, men där har ni ju redan varit. Ja just därför, blev mitt svar. Det är en trevlig stad och nu kom vi ner precis innan vintern började. Lite kul med de omvända årstiderna. Hemma var det vår och här höst.

Det är den 14 april då vi hamnade här, men jag har haft lite annat för mig sedan vi kom hem så dessa bilder har fått vänta. Det här området i Kapstaden kallas för Waterfront.

Här har de ramat in Taffelberget men som sagt, så var det moln över det i dag.

Bokstavsresan G-H-I

G som i gepard.

H som i haj.

I som i isbjörn.

A B C - D E F - J K L- M N O - P Q R - S T U - V W - X Y Z - Å Ä Ö

11. Two Oceans Aqvarium.

Något man inte bör missa när man är i Kapstaden är Two Oceans Aqvarium. Hade inga speciellt höga förväntningar då vi gick dit, har ju varit på  på Skansen-Akvariet och blev väl inte direkt överväldigad där.

Tittade runt lite  på de olika akvarierna som var i början. Visst det var ganska stora och vackra med alla färger.

Spännande fiskar som man knappt upptäckte eftersom de maskerade sig så bra.

Underliga djur och...

...hästar till havs.

Smakfulla djur.

De har även lite pingviner här, många är sådana som de tagit hand om när de varit skadade eller drabbats av oljespill.

Hittade även en utställning om vilken skada allt skräp som hamnar i havet gör. Såg en bild som fick mig att minnas den pälssäl som jag såg i Antarktis med ett plastband runt nacken och som växt in i huden. Pälssäl 

De hade en liknande bild här på Akvariet.  Även den här med all plast kan man få sig en tankeställare av. Det lär vara en fisk under all plast.

Hitintills så tyckte jag det var fint och ett mycket välgjort och vackert akvarium, inte så mycket mer... men så kom jag ner till det riktigt stora akvariet, och då menar jag stort. Det största jag någonsin sett. Där växte klep, stora som tallar och fiskarna som simmade runt var inte bara stora, de var mer än stora. Bilderna gör inte storleken riktig rättvisa, men den innehåller 800.000 liter havsvatten. Vattnet pumpas in från hamnen. Jag lät städaren vara med på bild så man kan se lite av hur stort här är.

Här hade jag kunnat sitta länge och bara njuta, vacker musik på alldeles lagom volym spelades, så att sitta ner och titta på fiskarna och lyssna på musiken kändes som en mjuk meditation.

Sydafrikas nationalfisk är Galjoen. Den är rödlistad eftersom den varit överfiskad och på väg att försvinna. Fritidsfiskare får bara fånga två fiskar per dag och de får inte sälja dem. Den lite mörkgrå fisken under de tre stora silverskimrande är en galjoen.

I nästa stora akvarium var det hajar.  Stora farliga fiskar som man kan bli skrämd av.

Bäst att avlägsna sig från dessa farliga djur, innan man själv hamnar på bild med en farlig haj.

En god måltid  i skuggan under ett parasoll, ett glas vitt vin och hummer därtill smakade bra.

Glöm inte bort att ta del av varningen vid vinbutiken, alkoholkonsumtion är farligt.

5 Camps Bay och solnedgång på Taffelberget.

Vi hoppar på sightseeingbussen igen och far nu mot den södra kustvägen, men först en tur upp mot liftstationen vid Taffelberget. Den första linbanan öppnades redan 1929. Platån där uppe är 3 km lång.

Berget ser verkligen imponerande ut då man står här nere på parkeringen. Högsta punkten är Maclear's Beacon 1086 m.ö.h. med en vidsträckt utsikt över omgivningarna.

Även här nere vid parkeringen har man fin utsikt. Vi spar färden upp till platån tills solnedgången i kväll. Här på bilderna ser man både huvudet och baken på det Liggande lejonet och i svanken kan man skymta Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad i 27 år.

 Här syns ön lite bättre.

På sluttningen nedanför berget finns det en överenskommelse om att inte bygga höga hus för att det skulle se enhetligt ut, men någon lyckades kringgå det och byggde dessa tre höghus ändå. De ser något malplacerade ut bland alla de låga husen.

I folkmun går de under benämningen Salt, Peppar och Senap.

 Vi fortsätter färden mot Camps Bay.

Här brukar innefolket hålla till, inte så mycket för att bada för det är kallt i vattnet. Även om det är mycket varmt i luften så blir vattentemperaturen sällan över +10°C. Klippan ute i vattnet med det runda hålet i kallas för "Bakugnen".

Med den vattentemperaturen så är det nog förståndigt att ligga under parasollet och läsa en bok och lyssna till vågornas brus.

Eller bara stå på stranden och spänna musklerna.

Även en lugn dag som den här så slår vågorna högt.

Någon verkar älska den här stranden.

Brott lönar sig inte. Brottslingar får passa sig eftersom vakterna är beväpnade.

Vänder man blicken bakåt så ser man bergskedjan som kallas "De tolv apostlarna",  som är en fortsättning på Taffelberget.

Utefter kustvägen finns det många vikar.  I Clifton är de så många att man inte gett dem namn. De heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

När vi kommer till Sea Point uppmanas vi att vända oss om för att se de dyra och fina villorna som klättrar uppför berget. Somliga har egen hiss som går upp till villan från gatunivån.

Det påstås att mäklarna försöker hävda som säljargument i Three Anchor Bay att det inte blåser där, men om man ser på träden är det nog lite svårt att tro det, så som träden där hukar för vinden.

Det börjar närma sig kvällning och  hotellets BMW är redo för oss för färd till Taffelberget och solnedgången där. Vi tar linbanan upp.

Lite svårt att fota från linbanekorgen eftersom golvet vrider sig runt så att alla ska få utsikt men jag lyckas ändå få en bild ut över stan. Den stora runda byggnaden där nere, som ser ut som ett rymdskepp, det är stadion som byggdes inför fotbolls-VM. Står nu mest oanvänd och kostar en massa pengar.

Solnedgången uppe från Taffelberget var väl inte så mycket som fotoobjekt men jag måste medge att det var fint ändå att vara där uppe och känna stämningen.

 Det är tydligen ett populärt utflyktsmål, vi var inte ensamna om att ha valt den platsen den kvällen.

Sedan blev det väldigt mörkt och vi åkte ner och tog en taxi tillbaka till hotellet.

Afrikaresan 1. Kapstaden.

Den här gången går resan till södra Afrika med startpunkt i Kapstaden. Efter en lång och behaglig flygresa ser vi Kapstaden där nere under oss. Till höger om Taffelberget och berget som kallas det liggande lejonet ligger själva staden.

 Vårt hotell Cape Grace verkar lovande med fina rum och trevlig personal.

Utsikten från vårt rum är inte så dålig den heller. Tittar vi ut till höger ser vi Taffelberget eller Table Mountain som de säger här och rakt fram så skymtas rumpan på "Det liggande lejonet".

Det känns som om de kommande fem dagarna här i Kapstaden kommer att bli riktigt bra, vi tar en promenad ut för att bekanta oss med Victoria and Alfred Waterfront. Hotellet ligger på en liten pir med hamnbassänger på ömse sidor. Tittar man riktigt noga här så ser man att det simmar några pälssälar utanför hotellet.

 Syns de inte? Vi zoomar in dem lite.

Zoomar lite till. De ser ut att må ganska så bra där.

Nära hotellet reser sig en mäktig Coca Colagubbe bygd av Coca Colabackar.

På Nobeltorget står fredspristagarna parad. Albert Luthuli (1960), Desmond Tutu (1984), FW De Klerk (1993) och Nelson Mandela (1993).

 Här i V&A Waterfront finns det mesta, god mat i de flesta prisnivåer och mängder av butiker om man är sugen på en shoppingrunda, även ett pariserhjul om man vill upp och se på utsikten. För en ringa penning kan man få en egen gondol för två och då ingår champagne också. Det är den svarta gondolen.

Synd att jag inte kan lägga in lite ljud här för överallt så spelades det medryckande musik.

Klocktornet från 1882.

Det finns mycket att se och fotografera här och jag är inte ensamen om att gå runt och fota, fast jag såg bara en enda person som gick runt med sin ipad och tog bilder. Alla sätt är bra.

När vi tittat färdigt på alla människor, hus, båtar och fåglar......

...så känns det som det är dags för lite mat.