Mera om vad man kan roa sig med.

De som läst mina tidigare inlägg här i bloggen vet att det inte behöver bli långtråkigt att vara på Nordpolen. Innan vi lite mer vanliga släpptes ut på isen så var det en hel del som skulle ställas iordning. Alla som var med på färden skulle representeras med en flagga från sitt land. Här fixas det så att vår svenska flagga ska vara med i flaggspelet.

Titta, där vajar vår vackra svenska flagga. Vi är bara tre svenska deltagare, jag, min make och bartendern.

Det var bara en flagga som de missade, den danska. Tur att Rajan hade med sig en egen.

Den indiska flaggan var inte heller med eftersom de från Indien bodde i USA. Men våra fiffiga indiska vänner ritade och målade en egen och så kunde de sätta den indiska flaggan på Nordpolen och även ta en bild som minne.

En bild inifrån ringen också strax innan vi vandrar runt alla världens tidzoner.

Fotografera är en bra sysselsättning om man är vid Nordpolen. Då kan det vara bra att ha riktigt många och stora kameror. Det här är Marketa Jirouskova som var expeditionens officiella fotograf.

Vi hade också en fototävling ombord. Jag lyckade få med en bild till final i alla klasserna och i klassen "Is" så vann jag med den här bilden på hur det droppar vid 90 grader Nord.

När det är riktigt kallt är det bra att ha varmt om både händer och kamera.

Vi hade även en egen konstnär med ombord.

David McEown var hans namn. Han målade fantastiska bilder och hade även lektioner för oss ombord. Mer om det i ett annat inlägg.

Exakt vad de här ryska besättningsmedlemmarna pysslade med vet jag inte. Men de samlade in vatten från smältvattenpölarna. Vattnet i pölarna såg blått ut och de hade blå flaskor så det såg ut som om de samlade in blått vatten. Vad de skulle ha det till vet jag inte eftersom de bara talade ryska. Gissningarna var många. Antingen skulle de ha det som dricksvatten, eller sälja det som vatten från Nordpolen när de kom hem eller så var det vattenprover.

Vi hade även lektioner i Tai chi ombord och det var klart att världens nordligaste Tai chi grupp ville visa upp sig.

Med vår ledare geologen Susan Currie i spetsen.

Grillparty kan man också ha vid Nordpolen, passar bra för sjön suger ju.

Medan kapten smyger iväg i bakgrunden och överger skeppet. 

Det kommer mer, för vid senaste läkarbesöket fick jag veta att jag har ungefär sex veckor till i relativ stillhet och med kryckor innan det är dags att få testa att kliva ner med hela tyngden på foten. Men lite omväxling blir det, får börja träna på sjukgymnastiken nu på måndag. Men kul med extra tid också för så många blogginlägg som jag hunnit med att läsa nu har jag aldrig tid med annars.

Nordpoolen.

Så har vi baxat isbrytaren ända hit. Tungt och slitit var det men är man ute på expedition så ska det vara lite strapatser också.

Behövde inte slita alldeles ensam med det tunga uppdraget, fick lite avlösning.

Tungt var det, för Yamal är ingen liten skorv. Finns lite jämförelse här med de två personerna bredvid fartyget.

Många undrar kanske vad man ska till Nordpolen och göra, och vad finns det där att göra. Egentligen ingenting om man nu inte kommer dit med en enorm isbrytare. Allt var inte bara allvar, utan det blev mycket skoj också. En del tyckte att det roligaste man kunde få göra var att få bada på Nordpolen. Jag hade en idé om att även jag skulle göra det och hade faktiskt packat ner baddräkten. Men den fick ligga oanvänd i väskan. Hade jag inte frusit så mycket på natten då jag stod på däck och tittat på när Lewis simmade så kanske att jag hoppat i, men nu nu tyckte jag att det räckte med kyla.

Vad kan vara mer lämplig klädsel än solhatt och baddräkt då man ska bada i Nordpoolen på Nordpolen. Först måste säkerhetslinan tas på, ingen fick hoppa i vattnet utan den. Vattentemperaturen var -1,8 och man kan verkligen säga att det blev som en kalldusch att hoppa i där.

"Poolen" fram till Yamal var ungefär 15 meter. Så det skulle egentligen inte ta så lång tid att simma dit,en av mina medresenärer slog vad om att han skulle klara av det men förlorade vadet. Han fick nöja sig med snapsen med vodka som var belöningen för att ha vågat hoppa i.En ryss i besättningen var den enda som klarade av det.

Stilarna var många, men rekommendationen var att hoppa i. 

Även vår expeditionsledare Laurie Dexter hade en helt egen stil.

Fast varianten att blunda och sedan hoppa var inte så bra med isklumpar liggandes i badvattnet.

Närkontakt på det viset är inte nyttigt för näsan.

Några modiga vågade sig på några simmtag.

Klart man sedan måste ha bildbevis med sig hem för att visa de där hemma hur modig man var.