Stenkoll och lite Ruggigt

Jag hade turen att få se mer än en galapagospingvin på resan till Galapagos. Den här träffade vi på under en gummibåtstur, den satt vid en klippvägg och såg lite ensam ut.

Den satt där och ruggade...

...och med tanke på att den ska sitta där i 2-3 veckor och vänta på att de gamla fjädrarna ska lossna, så såg det ut att vara ett mindre väl valt ställe att tillbringa dem på.

Före ruggningen äter de upp sig, för under den så kan de inte simma runt i havet utan bara sitta och vänta.

Klippväggen är brant och hav och vind eroderar den bit för bit, då kommer det fram lite runda fina stenar.

En del riktigt stora, zoomar ut så att det går att jämföra med fåglarna.

Här träffar jag på den Svalstjärtadade måsen också. Den har ovanligt stora ögon som underlättar för nattligt födosök.

Av den sällsynta lavamåsen finns det några stycken, även här.

En ung blåfotad sula.

När sulan tittar så här rakt emot kameran så får den ett lite lustigt utseende och det är därav det engelska namnet Blue footed booby kommer sig. Booby lär vara ett ord för clown på spanska.

Lyfter blicken lite...

...och får jag syn på min första galapagoshök.

En hjälpande hand.

På en lite gummibåtstur vid Punta Vicente Roca fanns det en hel del djur att iaktta. På ett berg hade havsleguanerna en koloni.

De höll till ganska högt upp på klippan. Längst ut på den här udden och ovanför och i överkant på det gulfärgade fanns de.

De måste vara bra klättrare för att ta sig dit upp och sjölejonen är inte så dåliga de heller. Här har ett sjölejon hittat sig en helt egen hylla.

Fast en del kan behöva en hjälpande hand för att komma upp.

De var ganska många leguaner där uppe.

En del av dem är ganska stora.

Det finns en hel del fåglar vid de här klipporna också. En del verkar vara lite huvudlösa, men fina blå fötter har den.

De stora rörliga stenarna.

De rörliga stenarna är förstås inga stora stenar som kan förflytta sig för egen maskin, men då man ser dem på håll ute på ängar och i skogen så ser de mest ut som stora stenbumlingar som ligger där...ända tills de börjar röra på sig.

Blir nästan som känslan då man står på fjället och spanar på några myskoxar och är övertygad om att det är just myskoxar man tittar på och även att de rör på sig, ända tills man plockar upp kikaren och inser att det var stenar. Fast här blir effekten tvärtom då. Speciellt då det också sticker upp ett huvud från stenen.

Jag vet inte om man kan kalla dem för söta, men jag tycker de är ganska så charmiga. Och visst kan man ana ett litet belåtet leende då den sett något extra gott att äta.

Smaskens!

De har inga tänder, men man ska ändå undvika att stoppa in fingret i munnen på dem, för de har sådan kraft i käkarna att ett finger lätt knipsas av.

Ett rejält gap har de också, inte så lätt att se eftersom de alltid hade huvudet nere i gräset då de gapade som störst.

Gytjebad är tydligen något som de verkligen njuter av.

Verkar inte bry sig så speciellt över, om någon passar på att åka snålskjuts.

Det är någon slags näshornsfågel som slagit följe med sköldpaddan.

Kohägern var nöjd med att förflytta sig för egen maskin.

Även om de här sköldpaddorna är stora och tunga och kan väga 200 kg, så kan de förflytta sig relativt snabbt. Såg en hane som upptäckte en skön dam som han gärna ville bekanta sig lite närmare med. Damen i fråga var inte intresserad av honom och drog iväg. Hanen skyndade efter men trotts att det såg ut att gå i racerfart för att vara en jättesköldpadda så var damen snabbare och han hann inte med henne. En stund senare kom han tillbaka, såg nog lite besviken ut men hade tröstat sig med lite gräs. En rejäl uppförsbacke hade han på återvägen.

Helt utmattad av "språngmarschen" och sedan backen upp, så såg han han rejält uppgiven ut.

Han orkade inte ens vara med och blåsa lite såpbubblor med kompisen.

En raritet.

Vad gör man då en sällsynt fågel landar framför fötterna på en, jo slänger sig ner på sina ömma knän och försöker hinna få den på bild innan den flyger iväg igen.

Lavamåsen är världens mest sällsynta måsfågel, så nog var det en överraskning att den visade sig.

Den spatserade omkring på kajen en stund... 

...spanande på krabborna nedanför.

Innan den bestämde sig för att flyga iväg.

I närheten höll också några darwinfinkar till. Det här är en hona.

Hanen var lite kaxig av sig.

Glapagos petrellbalettakademi.

Den lilla Galápagospetrellen dansade runt vår båt i jakt på lite mat, fast egentligen är det fel att kalla den för liten för den är egentligen ganska stor. Men den ger ett relativt litet intryck med sina eleganta dansuppvisningar på vattenytan.

Den liksom studsar på vattenytan och det ser ut som om den har en elegant balettuppvisning.

På yttersta tåspetsen tar den ett skutt.

Doppar tårna lite i nästa våg.

Hinner med att fånga sitt byte...

...innan den lyfter och nästa dansör kommer in på arenan.

Avslutar med en lite fin piruett.