Stairs to sky

Vi har traskat runt uppe på Tianmen Mountain så gott som hela dagen och börjar nu ta oss nedåt.

Men först tar vi oss en titt på vägen som vi ska åka ner till stan.

För att undvika att gå i trappor nedåt så tar vi rulltrappan och den rulltrappan eller rulltrapporna är de längsta sammanhållna rulltrappesystemet som jag någonsin sett. Tyckte när vi klev på att det var en ganska lång trappa, men när vi åkt den så var det några få steg till nästa och nästa och nästa, trodde det aldrig skulle ta slut. Allt detta var insprängt i en tunnel i berget.

Sammanlagt är det 16 stycken uppsättningar av rulltrappor på 30 meter och tre på 20 meter. Alltså åker man 18 trappor nedför.

På en mellanstation kan man välja om man vill gå nedför Stairs to sky eller fortsätta med resten av rulltrapporna. Att gå nedför trappor har jag fått nog av så det blir rulltrappan för vår del. Det är visserligen bara 999 trappsteg, men stegen är så låga så det blir en trippande gång då man går i dem.

Den här trappan kallas för Stairs to sky eftersom den leder upp mot hålet i berget, det hål som kallas för Himmelens dörr. Fast då man står här ser man inte hålet. Däremot såg jag lite högre upp hur de håller på att stabilisera marken under hålet och ovanför trappan. Behövs en liten människa för att se hur stort det är.

Så har vi kommit ner och kan beskåda Himmelens dörr nerifrån. Lite frestande var det att testa och gå uppför de 999 trappstegen, bara för att ha gjort det, men jag kände att det räckte nog med gående för i dag.

Vi tar bussen ner till stan och den kör den vinglande serpentinvägen med 99 svängar.

Resan ner går i en rasande fart och folk i bussen skriker som om de satt i bergochdalbanan på Liseberg.

Det går verkligen fort, tror att chaufförerna försöker sätta någon form av rekord, känns nästan så, eller så tycker de att det är roligt när folk blir lite skrämda.

Så är vi äntligen nere och kan titta tillbaka på hålet i berget.

Vi ska äta lite innan vi beger oss till flyget, men först ska vi handla. Mitt nya favoritte är riste och det vill jag ha med mig lite av hem. Vår guide tyckte att det var på tok för dyrt i turistorten där vi bodde så hon lotsar oss till en lokalbutik istället. Där  kostade det bara hälften mot i turistkvarteren.

Träffade också på en kvinna som satt och broderade innersulor till skor. Ett helt otroligt vackert mönster på något som inte syns, om man inte tar av sig skorna.

Sedan är det dags att flyga tillbaka till Shanghai.

.

Föregående

En märklig flygplats

I dag ska vi ut på en liten flygtur, blir upphämtade vid hotellet och åker ut till flygplatsen. Eftersom det är ett litet plan vi ska åka med så tror vi att det även är en liten flygplats som vi är på väg till. Men det visar sig vara den stora internationella flygplatsen som vi kommer till.

Intet ont anande traskar vi in i byggnaden.

Tittar oss förvånat omkring då vi kommer in, var är allt folk. På stora internationella flygplatser brukar det vara ett vimmel av folk, köer till incheckningsdiskarna och ett larm och stök. Här är det tyst och tomt. Flera diskar är dessutom inplastade.                

En enda disk är öppen och bemannad, här blir vi invägda och incheckade. Vi vägs in med allt vi har med oss, väskor kameror och allt.     

Här är så tomt och öde, nästan lite kuslig och spöklik känsla när vi traskar iväg till säkerhetskontrollen.

Trots att vi bara är 12 stycken som ska med flygplanet så är säkerhetskontrollen lika noggrann som på alla andra flyg. Får senare höra att knarksmugglare kapade ett plan här för några år sedan och efter det så infördes rigorösa säkerhetskontroller. 

Vi går ut till gaten och där är det nästan lika öde, det är bara de tio övriga som ska med på vårt plan som är där och naturligtvis killen i kaféterian. Den är öppen för oss tolv.

Äntligen kan vi gå ut till vårt flygplan.

Efter vår flygtur, som jag återkommer till i nästa inlägg, så kollar jag in flygplatsen lite mer när vi kommer tillbaka och det är lika tomt och öde då.

Bagagebandet och bagagekärrorna finns på plats.

Färggranna vägar att ta sig mellan våningarna.

Vi frågar hur det kommer sig att den nya och fina flygplatsen står tom och när ska den öppna. Får till svar att det är det ingen som vet. Flygplatsen var klar för ett år sedan men sedan hände inget mer. Den används nu mest till flygfrakt av alla de frukter och grönsaker som odlas i området, men när den ska öppna är det ingen som har rnamnet aning om.

Den förfaller i alla fall inte, utan underhålls hela tiden.

Det var nästan som att vara med i en science fictionfilm på den flygplatsen. Lite spöklik känsla.

Roligt i kön.

För ovanlighetens skull så skulle jag ut och flyga 😉 och har man ögonen öppna så kan man få sig ett gott skratt även i kön till säkerhetskontrollen. Nu får man inte fotografera vid säkerhetskontrollen, så ni får nöja er med min berättelse med ord och använda fantasin.

I kön bredvid mig var det en ung man, runt 20-25 årsåldern, där säkerhetskontrollanten ville att han skulle ta av sig skorna. De verkade ha lite språkproblem men med engelska och gester försökte de förklara att han skulle ställa sina skor i en sådan låda som de har till att lägga prylarna på bandet. Personalen ställde lådan på en bänk och visade att han kunde sätta sig där bredvid och ta av skorna och sedan placera dessa i lådan.

Killen ser lite förbryllad ut, men efter lite funderingar kliver han upp och ställer sig i lådan uppe på bänken. Där står han och ser glad ut, han har ju förstått instruktionerna. Det ser lite lustigt ut med en ung man uppe på bänken, ståendes i nästan givakt. Säkerhetskillen får då syn på killen på bänken i lådan och har väldigt svårt att hålla sig för skratt. Försöker igen att förklara att det är bara skorna som ska i lådan och visar på platsen bredvid på bänken, där kan du sitta och ta av dig dem. Killen ser ut att förstå galloppen och hoppar glatt upp på bänken bredvid lådan, nu kan inte säkerhetskillen hålla sig för skratt längre, skrattande lyckas han förklara att det är bara skorna som ska i lådan. Killen tar av sig skorna och får upp lådan på bandet. Han gjorde nog säkerhetspersonalens dag och de resenärer som inte observerat den unge mannen stående i sin låda på bänken såg lite förundrade ut över att all personal var så glada och hade ytterst svårt att hålla sig för skratt. Det fnittrades hejdlöst, dessutom så fick de i personalen som inte sett vad som hänt, historien återberättad. Det var nog den gladaste passering genom Arlandas säkerhetskontroll som jag haft.

Efter den lite skojiga starten så kan det väl bara bli en bra resa.

Vi hittar våra platser.

Men är det bara vatten som serveras på den här resan.

Får ta och roa mig med en film då. Sådan tur att de hade två svenska filmer som jag inte sett innan. En man som heter Ove hade jag ju tänkt gå och se, men det hade inte blivit av.

Vi hade tur, vi fick mat. Börjar med en soppa.

Huvudrätten på kyckling var god. Skål!

Ska det vara lite mer vin?

Avslutar med lite ost och Jailhouse Rock.

Den där var inte min!

Efter en behaglig flygning landar vi i ett land där palmerna vajar i värmen.

Dags för en resa.

Dags för en resa ut i vida världen.

Dagen började okristligt tidigt så frukosten fick bli på Arlanda.

Eftersom det var ett morgonflyg så blev det ytterligare en frukost på flygplanet.

Mellanlandning på London Heathrow och där blev det dagens tredje frukost. Ägg Benedict och ett glas champagne var ju inte så dumt att avsluta dagens frukostar med.

Med flaggan i topp så lyfter vi för en flygtur på elva timmar.

Lite ost, portvin och en film kan vara bra avslutning innan det är dags att försöka sova lite.

Ganska skönt att kunna sträcka ut sig och försjunka in i en god bok före landning. Nio timmars tidsskillnad till där vi ska landa gör att man inte riktigt vet om det är morgon eller kväll.

Vår taxi körs fram och nog blev vi lite snopna när den här bilen uppenbarade sig.

Ibland kan det vara kul att få känna sig som en filmstjärna, fast barskåpet var mest till lyst och med en massa glas. Men man fick verkligen plats att sträcka ut benen.

Utsikten från vårt hotellrum, var ut över en välkänd profil för den staden vi hamnat i.

Tidsskillnaden gjorde att det fortfarande var samma dag som när vi lämnade Sverige och för att försöka komma in i dygnsrytmen här tog vi en liten promenad innan det var dags för att krypa till kojs.

Tog lite semester.

En regnig dag efter midsommar packade vi väskorna och drog iväg. På Arlanda såg vi att det var fler som kommit på samma tanke, fast vi hade tur som kommit dit före innan kön till säkerhetskontrollen växte sig så den nästan nådde från terminal två till femman.

Efter en mellanlandning på Heathrow och med diverse förseningar för vårt anslutningsflyg så var vi på väg mot Aberdeen.

Vi hade planerat så det skulle vara gott om tid i Aberdeen men med förseningen så hade vi bara att skynda oss så fort benen bar över till gaten och flyget vidare. Storleken på flygplanen minskade undan för undan och nu äntrade vi ett litet propellerplan.

Det var med hjärtat i halsgropen och med viss ångest som jag var tvungen att lämna ifrån mig handbagageväskan med min lilla extrakamera, laddare och objektiven. Den fick helt enkelt inte plats i det lilla planet, men mannen som tog hand om den lovade att hantera den varsamt och att den inte skulle kastas omkring. Så bar det iväg.

Kort flygtid men lite förtäring hann de med att servera.

Till att börja med var det molnigt, men när vi närmade oss målet så klarnade det upp lite och det var med spänning jag kikade ner på resmålet.

Lite öar började dyka upp.

Såg en hög och brant kust.

Lite mera land.

...och ändå lite mera land.

Nere på backen igen blev vi invinkade mot en lite barackliknande byggnad...

...som visade sig vara flygplatsbyggnaden.

Trots att flygplanet var fullsatt så gick det fort att tömma det på både passagerare och bagage.

Bagaget kom på bara några minuter, först kom vårt handbagage och min röda väska med fotogrejor såg helt oskadd ut ... men något som inte kom var våra incheckade väskor. De hade inte hunnit med vid bytet i Aberdeen.

Hjälpsam personal tog emot anmälan om våra saknade väskor.

Innan det var klart var det nästan bara vi och vår taxichaufför som var kvar i hallen.

Äntligen var alla formulär ifyllda och vi kunde åka in till stan. Ja jag skulle kanske berätta var vi hamnat. Det står med stora bokstäver på flygplatsbyggnaden. Fast inte de bokstäver vi är vana vid.

Utan tandborste, tandkräm så var det lite tur att Tesco hade öppet till midnatt, så vi skyndade dit för att inhandla lite toalettartiklar. Det var ett kallt och regnigt Sverige vi lämnade och inte var det varmare eller torrare här i Kirkwall på Orkneyöarna, så jag hade gärna velat packa upp min jacka och ta på den istället för reskläderna.