Santa Teresa.

Santa Teresa är en stadsdel i Rio de Janeiro som är väl värt ett besök. I det området bodde de styrande av landet då Rio var huvudstad, men då Brasilia tog över som huvudstad flyttade de dit och de fina villorna blev mer eller mindre övergivna. Stadsdelen har fått sitt namn efter ett Carmelitekloster som låg ganska ensligt uppe på det berget. 

När den elektriska spårvagnen började trafikera området 1896 så tog byggandet av de fina villorna fart.

Många av de pampiga och nästan slottsliknande husen har fått stå och förfalla.

Vi har bokat in en tur med en lokal guide; Edoardo är charmig och kunnig italienare som bor i Rio sedan flera år tillbaka och ett utmärkt val om man vill se lite av Rio som man som turist har lite svårt att hitta runt till på egen hand.

Edoardo tar oss upp via de slingrande gatorna, det är en söndag som vi gör vår rundtur, lite synd för på söndagar är det mesta stängt. Under 1960- och 70-talen flyttade konstnärer, författare och musiker in i det förfallna området; de återställde några av de åldrande husen och väckte nytt liv i området. De öppnade studios och skapade kreativa evenemang - afro-brasilianska trummor på gatorna, konst promenader - som gav distriktet sitt rykte, även ett antal trendiga butiker öppnar sina dörrar.

När vi har slingrat oss upp kan vi få lite utsikt över den närliggande favelan...

...och bebyggelsen nedanför berget.

Vi är inte ensamma som tittar på utsikten här uppifrån.

Där borta kan vi se fotbollsstadium Maracanã.

Så här uppifrån ser det ut som ett riktigt myller av hus.

Vi letar oss nedåt igen via de branta gatorna.

Den gula spårvagnen "Bonde de Santa Teresa" som var en bidragande orsak till att det här området började bebyggas blev också en turistattraktion, men tyvärr så var det en otäck olycka för fyra år sedan. Spårvagnen spårade ut och sex personer omkom och minst 50 skadades. Spårvagnslinjen lades då ner eftersom det behövdes så mycket renovering och underhåll för att få den säker, men protesterna från befolkningen var så pass kraftfulla så nu har man beslutat sig för att restaurera spåren och öppna linjen igen. Troligtvis är det arbetet klart till OS nästa år.

Spårvagnsstationerna är vackert målade och står där bara och väntar på att spårvagnen ska börja gå igen.

Vi åker vidare och Edoardo överraskar oss med ett lite speciellt ställe som vi nog inte hade hittat på egen hand. Vi ska till Parque das Ruinas men det tar jag i nästa inlägg.

______________________________________________________