Jag har en liten trädgårdsmästare.

Min lilla trädgårdsmästare är väl inte den allra duktigaste men man kan inte klaga på att han inte jobbar hårt och han ligger absolut inte på latsidan. Han är duktig på att öppna lock och fixa fri tillgång till de frön han behöver.

Ibland är han lite för ivrig och ställer till det ganska rejält i sin iver att så, plantera och vara till nytta.

Men man kan inte klaga på resultatet av hans möda, så här fint är det på min altan i år.

Visst är han duktig!

Söt är han också.

hi hi...

Räven raskar.

Sticker emellan med lite nutid och sommar och sol och djurliv i stan. Vi har en räv, ja länge trodde vi att det var en räv, men har sett att det är faktiskt är två rävar som kommer och besöker vår tomt. De kommer ganska regelbundet och vi har sett dem många gånger men nästan alltid är det för mörkt för att fotografera. Vid de få tillfällen den kommit  på dagtid och då jag varit ute så har den varit så skygg så det mest varit ett rött streck som farit fram över gräsmattan. Räv har jag lyckats fotografera på andra ställen, men aldrig vår räv.

Just nu är vi hundvakt till labradoren Ronja och henne favoritplats på kvällarna är att ligga ute på balkongen och spana in omgivningen, i kväll så förde hon ett fasligt liv. Skällde och morrade för fullt, det händer inte ofta så jag förstod at det var något särskilt på gång där ute. Hade sinnesnärvaro att rycka till mig kameran innan jag gick ut för att titta vad som var på gång och mycket riktigt, där var något som Ronja tyckte inkräktade på hennes revir.

Ändra på några inställningar i kameran hann jag inte med i brådskan med att försöka få en bild på vår vän räven. Han raskade på ganska snabbt över gräsmattan. Nästan så det blev ett streck även nu.

Men lite nyfiken var han ändå, så han stannade upp för att markera revir på en av blomkrukorna. Tittade där när jag var ute och vattnade och såg att det var inte första gången han markerat just där, för inne i krukan hade han lyckats lägga av ett visitkort. Pricksäker räv.

Nyfikenheten tog överhand och Mikel stannade upp igen och spanade upp på oss på balkongen. Han ser lite skabbig ut, men det är nog bara vinterpälsen som han håller på att tappa. Pälsen på ryggen ser ullig ut och gör att han ser kutryggig ut. På vintern ser han så frodig och välmående ut.

Sedan tyckte Mickel att det räckte och slank ner under staketet, där han gjort en öppning och där jag sett honom försvinna flera gånger.

Bara svansen viftade till som avsked och så var han borta, för gott för denna gång trodde jag.

Men räven är nyfiken och ville tydligen kolla in vad det var för nytt som hade uppenbarat sig på hans tomt. För det tog inte många minuter innan han dök upp i grindhålet ut mot allmänningen. Där stod han en stund och kikade nyfiket upp mot oss.

Så äntligen har jag fått vår Mickel på bild.

Så blev det påsk.

Även i år så blev det påsk, det har inte blivit så många blogginlägg eller kommentarer den senaste tiden men vill passa på att önska alla här en Glad Påsk med mycket god mat, trevlig ledighet och massor med påskgodis och sedan när blodsockernivån faller som en sten efter allt godisintag så kan det vara bra att veta att hjälp finns att få.

Det är bara att ringa till Blodsockerfallsakutbilen.

Jag hade inga gulliga kycklingar att önska Glad Påsk med men ett par mexikanska ankor kan väl duga. De är fotade en påskafton i Mexico City.

Vi satte upp en kärve till småfåglarna...

Vi satte alltså upp en kärve till småfåglarna till jul..

-Vad sa du?

-Jo, jag sa att vi satte upp en kärve till FÅGLARNA!Bilderna blir inte så bra genom fönstret här, med de gamla handblåsta och lite ojämna glasen.

I natt kom den efterlängtade snön och med spåren i den snön så kan jag tydligt se vem som kom tillbaka och gjorde slut på fåglarnas kärve.

Fast fåglarna får väl skylla sig själva som inte bevakade sitt revir...

...och min cypress, som rådjuren redan fixat en snygg midja på, fick vara ifred.

Cancelled

Alla resor har ett slut, även en vistelse i Florens, men eftersom vi nu klappat Porcellino på nosen och offrat en peng så kan jag anta att vi kommer att återse den staden någon gång.

Många gånger har vi flugit och det enda missöde vi råkat ut för tidigare har varit någon liten försening...ända tills den här gången. Det var ingen munter syn vi möttes av då vi kom till flygplatsen. Vårt flyg var inte bara försenat, det var helt och hållet inställt. Det var för att det blåste och vårt lilla plan vågade inte lyfta då.

Det var bara att raskt skynda sig till Swiss-disken för att höra vad de hade för alternativ plan. Kön den växte kämpalång och där stod vi i tre timmar.

Tills vi till slut fick veta att det inte skulle bli någon flygning för oss den dagen, det skulle bli buss till Rom. De var vänliga nog att dela ut kuponger så att vi skulle kunna köpa lite mat, men ingen berättade att det inte fanns tid för något inköp. Bara att skynda iväg till bussen för en fyra timmar resa till Rom.

Bussen susar iväg förbi italienska hus...

...skogar och fält...

...små städer...

till slut blev allt suddigt och jag somnade. ;)

Av Rom såg vi inte mer än ett hotell, för där var det mörkt och natt.

Nästa morgon blev det i alla fall flyga av och vi kunde beskåda Rom från luften.

När man flyger är det viktigt att studera säkerhetsföreskrifterna noga.

Sedan kan man studera den italienska kusten från ovan.

Spännande virvel där nere i bukten.

Vi kommer in över Alperna igen.

Med snötäckta berg och djupa dalgångar.

Mäktigt att se Alperna så här från ovan.

Lika fascinerande att se dessa bergstoppar sticka upp ur molnen och även se att där uppe ovan molnen bor det folk.

En kort mellanlandning i Zürich och så vidare hemåt. Det är klart väder över Stockholm.

Det var kul att flyga så att jag fick ett flygfoto över vårt eget hus också.

Vi hoppade inte av där hemma, utan följde med till Arlanda för landning.