Lite skotsk natur.

Det är inte så många turister i Aberdeen, det märks speciellt då vi är på turistbyrån för att försöka boka en utflykt. Dit vi vill åka är vi de enda som bokat den veckan och blir det inte två till så körs inte utflykten. Lite spännande väntan till måndagsmorgon för att se om vi kommer iväg.

Vi hade tur, för det är två till som bokat, två som bor i Norge.

Trevligt att se lite landskap och inte bara grå granithus.

Tyvärr är det inga fotostopp på vägen så jag försöker få till några minnesbilder på landskapet som vi susar förbi. Det är gott om får i Skottland, det är dubbelt så många får som människor.

Kommer till byn Elgin. Stannar till vid Johnston Courtyard för en fikapaus och titta på lite dyra hantverk i kaschmir.

Fast vi är inte fikasugna ännu utan går iväg till den gamla Elgin Cathedral.

Det är inte så mycket till katedral längre, mer en ruin efter den ståtliga katedralen.

Elgin Cathedral började byggas redan 1224 och växte under åren till en pampig domkyrka. Men den mötte sitt öde vid den skotska reformationen då den skotska protestantiska statskyrkan grundades och de katolska mässorna förbjöds.

Man kan se att det varit en rejält pampig byggnad.

Inte så mycket kvar av den nu, mycket av kyrkan återanvändes av traktens innevånare då de byggde hus och vi fick höra att taket monterades ned och skulle skeppas till Norge. Det var uppenbarligen en högre makt som inte uppskattade tilltaget och skeppet förliste.

Ett gulligt litet hus som ligger nära kyrkan.

Vi far vidare och vår guide Karl berättar att Skottland satsar massor på vindkraftverken.

Fascineras av det vackra landskapet och alla linjer som det bildar.

Lite hotande mörka moln tornar upp sig på himlen, få se om vi klarar oss utan regn.

Ser på åkrarna att det blåser en hel del.

Skörden har varit god.

Nu börjar vi närma oss målet för dagens utflykt.

Seaton Park och klädda träd.

På väg tillbaka från floden Don och den gamla bron tog vi vägen genom Seaton park. Här verkade de tycka att träden inte skulle behöva frysa in vinter.

Ett gäng var i full färd med att klä in träden.

Så där, nu ska trädet ha det varmt och fint.

I Seaton park blommade det för fullt.

En fotograf var där för att föreviga blommorna.

Varför inte bara slå sig ner och njuta av blomsterprakten.

Skotska flaggan i blommor.

Uppe på höjden skymtar Cathedral Church of St Machar, dit ska vi gå sedan.

I backen har det skulpterats fram ett litet landskap.

En bäck av stenar på högkant var ju fyndigt. Det rinner lite riktigt vatten i den också.

Den andra bron - Brig O 'Balgownie.

Eftersom Aberdeen ligger mellan två floder och eftersom vi gick till den gamla bron över floden Dee så vill jag också gå och se den gamla bron som går över floden Don. Promenaden dit är längre och går mer genom grå stadsbebyggelse. Men det finns en del växtlighet även i den grå delen av staden, fast då får man höja blicken.

Dessutom kan man träffa på lite vilda djur.

Det är söndag och vi ser att alla kyrkor inte är övergivna, till en del så strömmar det folk.

Ser en lite ovanligare varningsskylt.

Undrar om de varnar för att de äldre är lite våldsamma här eller kan det vara långsamma.

Efter ett tag kommer vi fram till floden Don. Då vet vi inte om det, men det är till byggnaden som syns efter flodkröken som vi ska.

Vi kommer till en lummig gångväg som följer floden.

Vi går och går...

...och går.

Några ska ut och paddla kanot och vi börjar skymta målet för vår promenad.

Där har vi den, Brig O 'Balgownie. Den här bron har betydligt äldre anor än den gamla bron över Dee, Brig O 'Balgownie har anor från 1300-talet och den är en av de äldsta i Storbritannien. Den var byggd och klar vid tiden för skotska frihetskriget, men med åren så blev den illa åtgången och 1605 var det dags för en omfattande renovering. Bron är konstruerad av granit och sandsten och valvet är i gotisk stil.

Här ser vi också den nya bron. Går man ner på den här gräsplätten så skulle det bli en mycket bättre bild på bron, men det är nog många turister som kommit på det för ägaren har satt upp avspärrningar och även skyltar om att det är privat mark.

Vi är framme vid de husen som vi skymtade från nya bron.

Klart vi måste gå över bron också.

Stilla flyter Don. Här brukar det finnas sälar, men hur vi än spanar så syns det inte till någon.

Bron från andra hållet.

Vi går tillbaka genom den lilla fina byn som ligger vid bron och önskar att det skulle kunna gå att se hur här såg ut på 1300-talet.

Vår promenad fortsätter.

Staden mellan Dee och Don.

Aberdeen ligger mellan två floder och dessa floder har varit med och gett namn till staden. Aber ska betyda "mellan vatten" och dee är ju lätt att förstå eftersom ena floden heter Dee och sedan kommer det sista n ifrån floden Don. Alltså Staden mellan Dee och Don.

Eftersom floderna funnits där länge så finns det också några gamla broar, vet inte varför jag gillar broar, men så är det och är det gamla broar så tycker jag de är intressantare. Klart jag måste dit för att titta. Vi börjar med att gå till den äldsta bron över floden Dee. För att komma dit så går vi igenom en liten fin park. Union Terrace Gardens.

Där ovanför står sir William Wallace staty, en skotsk nationalhjälte som jag inte får glömma att nämna nu när vi är i Skottland. Ni som sett Braveheart vet vem han var och vilket öde han gick till mötes.

Men den här lilla parken var en fin liten oas i stadsvimlet och allt det grå. Många sökte sig hit för en avkopplande stund.

Som den här "Grandpa" med sitt lilla barnbarn.

Men vi stannade inte i parken, utan traskade vidare mot bron.

Wellington Suspension Bridge är från 1830-talet.

Den är även känd under namnet kedjebron eller Craiglug Bridge. Innan bron byggdes fanns här en färja.

Vi går över floden Dee.

Bron stängdes för biltrafik 1984.

Den nyare bron på Wellington Road är inte så ful den heller.

Tar en sista titt ut över floden Dee innan vi återvänder in till stan.

Andlig spis.

Det finns en hel del kyrkor i Aberdeen, en del av dem ser en aning åtgångna åt. Som ‘The Triple Kirks’.

Här var det tidigare tre separata kyrkor men på 80-talet blev dessa kyrkor överflödiga och platsen köptes upp för att bygga kontorskomplex där i stället. De satte igång att riva för bygget och då kom stadssekreteraren på att tornet får inte rivas utan ska stå kvar eftersom det var en viktig silhuett i Aberdeen. Kontorsbyggnaden kom aldrig att byggas och så här har det nu sett ut i ungefär 25 år.

 Såg att det är många kyrkor i Aberdeen som står tomma, den här kyrkan Gilcomston South Church har inte ännu omvandlats till något annat än kyrka ännu...

...men man får inte vara höjdrädd om man är byggnadsarbetare och ska upp för att renovera tornet.

Svindlar bara jag ser stegen där högst uppe.

Blir man alltför trött att gå runt och titta på kyrkor och kyrktorn kan man ta sig en pustande vila på någon kyrktrapp.

Eller så kan man få sig lite andlig spis i någon av de ombyggda kyrkorna. Vi slank in på The Soul Bar en Pub som öppnat i Langstane Kirk på Union Street.

Lite konstig känsla att slinka in i kyrkan och ta sig en drink och äta lite pubmat.