Brösarps backar.

Eftersom vi bodde i Brösarp så var det väl mer ett måste att besöka Brösarps backar.

Nu behövde vi inte ta ljuset som det var då vi kom fram till platsen utan kunde välja tidpunkt. Sagt och gjort när jag så vaknade redan vid fyratiden, märk väl utan väckarklocka ens en gång, så drog vi iväg till backarna. Eftersom det här var i juli mitt i värsta värmen så trodde jag inte att det skulle vara någon dimma.

Vi hann dit innan solen kommit över horisonten och det fanns även lite dimma i svackorna.

Undan för undan blev himelen färgad i ett rosa skimmer.

Med solen i ryggen blir det en annan färg. Vi tar stigen upp mot backerna.

Jag har full sjå med att hinna med att kolla in alla väderstreck för att få se hur ljuset ändras.

Ser hur landskapet ändras allteftersom som solen kommer högre upp på himlen.

Jag spanar ut över nejden.

Hör hur ett gäng gäss kommer flygandes och har lite svårt att bestämma sig för vem som ska vara ledargåsen.

Runt omkring mig hör jag hur rödhaken och andra fåglar sjunger sin morgonsång, men de vill inte vara med på bild. Gömmer sig i buskarna.

Ljuset kommer mer... ...och mer, och förändras med riktningen man tittar åt.

Det finns en hel del kor här, man får hålla koll på var man sätter ner fötterna eftersom de har en förmåga stt lämna lite visitkort här och där.

Kommer du och stör mig i frukosten.

En blomma som liknar en snöflinga, hundkäx har jag för mig att det är.

Vad gör du?

Lovar, vi ska inte ta dina blommor.

Muuuu

Kalvarna är lite nyfikna på oss och blir mer och mer närgångna.

Jag sa hit, men inte längre!

Innan vi lämnar stället vänder jag mig om och ser förändringen sedan vi kom.

Sedan ger vi oss iväg för att hinna upptäcka lite mer innan det blir för varmt och för mycket solsken men på väg tillbaka efter vår morgontur ser jag den här kossan som betar på en egen kulle.

Var ska vi sova i natt?

När våra barn var små och vi åkte på bilsemester, det blev ofta Norge som vi bilade i och då sov vi i de små stugorna som där kallas för "Hytte". Vi hade ingen inplanerad rutt med förbokade övernattningar utan stannade när vi tyckte det var dags att göra kväller och hade hittat något trevligt ställe. I bilen snurrade ofta ett kassetband, antingen med en inläst barnbok eller musik. En återkommande låt som vi ofta spelade och även sjöng med i var; "Var ska vi sova i natt ?"

Det bekymret hade vi inte nu, vi hade förbokat och tur var det för det var diverse stora tävlingar och andra evenemang på gång och stället var fullbokat.

Här tänkte vi sova i natt, på Brösarps gästgiveri.

Vi fick ett trevligt rum på nedre botten men för att ta sig dit var det lite trappor och korridorer så nog var det praktiskt att bo så att bagaget kunde lyftas in och ut genom fönstret.

Brösarps gästgiveri var ett trevligt ställe med god mat och rikligt med mat. Värdinnan berättade att de måste ha stora portioner på gästgiverierna i Skåne annars blev folk besvikna. Vad sägs om en smaskig laxterrine till förrätt!

Det gäller att vara passande klädd också då man kommer till Skåne. ;). Visst är det snyggt!

Efter en sådan middag som vi fått här kändes det nödvändigt med en liten kvällspromenad i den lilla trevliga byn. Extra trevlig för hundar också de har en egen lekpark här.

Men den här skylten var vi lite förundrade över. Fast inte tillräckligt nyfikna för att gå dit och kolla vad det var för små avloppssystem som de verkade vara noga med att alla skulle veta var de fanns.

Nästa morgon hade vi bestämt oss för att gå upp i ottan och komma ut före innan solen gick upp så det blev tidig kväller.

Lunkende

Det är inte bara kalkugnar som bryter av i sädesfälten, såg en välbehållen och vacker väderkvarn också.

Den här pampiga kyrkan  kallades förr för Sankt Olofs kyrka vid Lunkende och byn som den ligger i hette förr Lunkende men antagligen blev det lite väl långt att säga så Lunkende tappads bort. Informationen vid kyrkan berättar för oss att det är en gammal vallfärdskyrka.

Inne i kyrkan finns en tegelsten bevarad från det gamla kapellet som låg här på 1300-1400-talet. Den hittades vid en arkeologisk undersökning förra året.

Berättelsen om den norke kungen Olof och en mängd bilder om hans liv finns att beskåda inne i kyrkan, förstora så kan du läsa den här och se några av bilderna.

Altartavlan i kyrkan var mycket vacker.

Vi tar oss ner runt kyrkan för att leta reda på Sankt Olofs källa.

Här förstår vi att vi har gjort det i rätt ordning som pilgrimmerna gjorde förr. Först besök i kyrkan och sedan ett besök vid källan. I kyrkan skulle man ta på lien vid altaret för att få god skörd och även ta på en liten silveryxa för att få bot mot sjukdomar och olyckor. Vid källan offrades det. De rika offrade pengar men de fattiga offrade bröd, smör och kött. Ibland var hela brunnen fylld med dessa produkter men ändå satt folk där och drack av vattnet i brunnen. Vi avstod från dessa procedurer, nöjde oss med att titta.

Här i närheten finns också något som kallas för Jungfrukällan.

Sägnen om den finns på en tavla nära Sankt Olofs källa.

Stigen dit är markerad med vita pinnar och vi letar oss fram genom bokskogen för att finna källan. Ett tag tror vi att det är något fel med markeringen men så upptäcker vi att vi är på väg ut på Pilgrimsleden och efter ett litet letande hittar vi den lilla stig som leder oss rätt.

Vi finner källan.

Solen letar sig ner mellan grenar och löv och blänker till i källan.

En vacker liten promenad fick vi i det historiska området.