Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Hangover soup
Hangover soup stod det på flera menyer som vi gick förbi så det var inget skämt utan något som de serverade regelbundet i Seoul.
Klart jag undrade varför de hade en sådan märklig soppa, men fick förklaring när jag fick veta att alkoholkonsumtionen i Sydkorea är ganska hög. Sydkorea toppar väl inte listan över de som har högst alkoholkonsumtion men de lär ligga på trettonde plats. Det dricks alltså ganska rejält och inte bara till helgen.
Nu var vi inte ute och provade på nattlivet i Seoul, men jag vet att det finns och är ganska livligt också. En vanlig vardagkväll kan man se kostymklädda män vars knän viker sig när de försöker korsa gatan, eller bara stå upp. Kollapsfyllan är ett så utbrett fenomen att det finns en fotoblogg tillägnad den. Den finns här.
Så jag antar att Hangover soup behövs och att den beställs in lite då och då också. Fast jag tror att jag skulle nog drabbas av baksmälla om jag försökte mig på att äta den. Den består vanligtvis av torkad kinakål, stelnat oxblod och grönsaker i en rejäl nötköttsbuljong.
Jag vet inte om de personer jag fått med på bild här har drabbats av just kollapsfyllan eller om de bara är trötta.
Hittade lite glada och spralliga gubbar också.
Men vad gör Tommy Körberg på en gata i Seoul!!!
Vad äter man i Korea.
Ja, vad äter man i Korea. I Nordkorea är det inte så säkert att alla får äta överhuvudtaget, många svälter där fortfarande efter svältkatastrofen under 90-talet. Orsaken till den hungersnöden var många, och den krävde mellan omkring 600 000 och 2 miljoner människoliv. I Sydkorea är det inte lika eländigt och syd har även bidragit med huminitär hjälp till nord efter det att Nordkoras regering 1995 vädjade till omvärlden om humanitär hjälp. Tyvärr så får vi inte veta så mycket om hur det verkligen är i Nordkorea men de få som lyckas fly därifrån vittnar om hur eländigt det är.
Nu var det inte om Nordkoras mat jag hade tänkt skriva men det är svårt att släppa tanken på hur de har det där bakom gränsen. Vi ska istället ta en en liten runda på några matställen. Den koreanska maten är nog den minst kända av de asiatiska köken.
Det finns många ställen att välja på, har man lite bråttom kan man äta på de små gatuköken som har både god och vällagad mat.
Det finns en hel del att välja på.
Vi hade inte så bråttom så vi tittade på vad som bjöds på restaurangerna. Stora tydliga skyltar visade vad som bjöds och det var inte så svårt att förstå eftersom det även fanns text på engelska.
På det här stället kan man välja att äta på olika nivåer. Uppe eller nere.
Köket såg inte så förtroendeingivande ut så vi gick vidare...
...och slank in på ett annat ställe för att testa det som kallas för Bulgogi, eller eldkött som det även kallas. Man hör också att det kallas för "Korean barbeque". På det här stället där vi slank in hade de inte kött. Min man var sugen på bläckfisk och jag tog gärna kyckling så det passade oss. Vi fick ett bord och när vi beställt kom det in ett stort fat med kål och kimchi. Kimchi är fermenterade (en slags jäsning) grönsaker.
Gasbrännaren, som var inmonterad i bordet, tändes. En stor krage sattes på omkring fatet och vi tittade lite förundrat och undrade vad som nu skulle hända. Den lilla flaskan till höger innehåller vatten och det är det vanligaste att dricka till maten. Det serverades utan att vi bad om det och drack det gjorde man ut små rostfria muggar.
Sedan kom vår servitör och la i kycklingen och bläckfisken. Bra att bläckfisken är hel tänkte jag eftersom det inte är min favoritmat och då ser jag var den är och kan låta bli att ta av den.
Ha!!! Vad lurad jag blev, servitören kom tillbaka när vår mat nästan var färdigstekt. Nu beväpnad med sax och började klippa itu alla kycklingbitar och bläckfiskar.
Fast före det och innan maten började fräsa så kom han och hängde på oss röda förkläden. Nu lurade han säkert två ovetande turister tänkte vi, men då vi tittade runt i lokalen så hade alla sådana förkläden på sig.
Nu togs också kragen bort och resterande matlagning överläts på oss. Åt gjorde vi med ätpinnar men här är alla ätpinnar av metall och inte i trä.
Det här var inte enda stället vi åt på men för att inte bli för långt inlägg så kommer det mer mat senare.
En annan resa.
Det var länge sedan jag skrev något blogginlägg här, inte ens berättelsen om resan till Peking blev klar. Kommer kanske en fortsättning så småningom. Det har nu sina orsaker att det blivit så långt avbrott i mitt skrivande. Det började med att jag trodde det var något fel på min kamera eftersom jag tyckte att mina bilder var så oskarpa. Tänkte lämna in kameran, men när en god vän sa att det inte alls var så utan tvärtom, bilderna var visst skarpa. Då insåg jag att det var dags att boka tid hos optikern för att skaffa nya terminalglasögon. Fast nu räckte det tydligen inte med nya glasögon, jag fick istället en remiss till ögonläkaren och där fick jag veta att jag fått grå starr. Ingen större fara för den grå går att operera men jag hade också hört att starren måste "mogna" innan de gjorde något åt den och att väntetiden för operation skulle vara två år. Så fel jag hade, allt detta är tydligen bara en skröna. Grå starr kan opereras så fort det är konstaterat att det är det och väntetiden var bara en månad.
Fast innan jag hunnit få min ögonoperation så damp det ner en till överraskning i brevlådan. Jag har länge gått och väntat på att få en operationstid till min trasiga fot. Hade fått besked att det skulle dröja och att det skulle bli sen vår och med betoning på sen. Nu kom det en kallelse om att jag skulle inställa mig på operation och det var på min födelsedag. En del väljer exotiska resmål för att fira sin födelsedag, det har jag också gjort några gånger, men varianten med att fira på operationsbordet har jag aldrig testat.
Så tidigt på morgonen den 25 februari startade den här resan. Något nervös anlände jag till avdelning 34 och där blev jag väl mottagen, fick kläder som jag skulle byta om till och krypa ner i en säng. Sedan färd ner till operation med alla de bestyr och sysslor som sker före en operation. Jag fick kravla över till operationsbordet och hann knappt säga god natt innan jag sov.
Vaknade 5 timmar senare med foten i ett prydligt paket.
Bilden är nog lika suddig som jag såg det, fast här beror det på mobilkameran.
Min läkare kom och berättade vad han gjort och sa att han tror att om ett halvår ska jag vara bra igen, men innan dess är det mycket träning.
Foten har blivit rejält omstuvad med en itusågad häl och där en cm stor bit från min höft fått bli till utfyllnad. Lite plåtbitar har läkaren lyckats få plats med och där senor fattats har han delat på befintliga så att det blivit till nya. Tur att jag är rejält bedövad och fullproppad med smärtstillande.
På min sal ligger vi fyra personer, blandat damer och herrar, där grannsängen ska stå är det tomt, hon har inte kommit upp från operation ännu så jag har fin utsikt över S:t Görans kyrka. Ser visserligen inte så mycket mer än tornet men dit kommer det en fågel och sätter sig då och då, eller två.
Vården och omhändertagandet på S:t Görans sjukhus finns det inget att klaga på. Personalen har tid och tar hand om oss på bästa sätt. Vi får t.o.m mat. Kanske ingen gourmékost men god mat även om den är mikrouppvärmd.
I morgon väntar nya utmaningar och jag hoppas på att få sova utan alltför svår värk.
Kinamat.
Kinamat i Kina är inte riktigt som den vi blir serverad på kinakrogarna här i Sverige. Går man runt i Peking så ser man helt annan mat och att de äter lite andra saker än vad vi är vana vid. Det är inte alltid som man vet vad det är som serveras och kan man dessutom inte kinesiska är det svårt att ta veta vad det är. Även om försäljarna gör sitt bästa med att ropa ut sina varor.
Ibland så kan man gissa sig till vad det är som serveras.
Men vad det var som rykte och pyste ut ur de här muggarna lyckades jag inte ta reda på.
Hos den här försäljaren var det inte så svårt att gissa vad det var han sålde.
Levde gjorde de dessutom.
Men man får inte vara feg jag lovade ju Tommy att jag skulle göra ett försök att testa skorpion. Jag har ingen bild på när jag äter mina men bilden på makens måltid kanske räcker som bevis. Gräshoppan som blev efterrätt skymtar där också.
Här är lite andra delikatesser som serverades på matmarknaden.
De här kallades för något som lät som Bananas, men jag tror inte att det var banan i dem, för det smakade inte så.
Glada försäljare och dignade bord, jag hittade även kräftor här.
Det såldes inte bara sådant som vi upplevde som konstigheter, även frukt fanns till försäljning.
Vissa dagar är omväxlande.
Började här.
Avslutade dagen på Lydmars med ett 10-årsjubileum, tillsammans med mina "Hundvänner".
Mobilkameran fick dokumentera.