Nästan som att sitta vid Råstasjön.

Att äta frukost på Bali är nästan som att sitta vid Råstasjön, fast lite varmare förstås. Vi slår oss ner med vår mat och det första som dyker upp är två duvor.

Lite i smyg föser jag ner några smulor på golvet till dem. Fast jag hade inte behövt göra det i smyg för personalen matade också fåglarna och ibland fick vi gammalt bröd att mata dem med.

Nästa som dyker upp är en lite blygare fågel, den sitter uppe vid takbjälkarna och spanar. Liknar lite vår nötväcka med sitt svarta över ögonen men den här är större.

Den är lite försiktigare av sig och gör bara en störtdykning efter smulorna och iväg, så för att få en bild på hela fågeln får jag ta den borta i buskaget. Är det någon som vet vad det är för sort så berätta det gärna.

Nu har även ankorna vaknat och kommer kvackandes i en lång rad och vill ha mat.

Det är bara jag och maken som har kommit till frukostmatsalen än så länge, så vi blir flitigt uppvaktade av de söta ankorna.

Det var inte bara fåglarna som tiggde godsaker här, även fiskarna var duktiga på att tigga.

Fick de något så kom det genast ett helt gäng som ville ha.

De fullkomligt simmade ovanpå varandra. Vi fick veta att en av dessa fiskar var 20 år gammal.

Men sedan får vi finbesök och känslan av Råstasjön blir mer påtaglig, för även om den här hägern är en aning mindre än de i Solna så påminner den om gråhägrarna där.

Personalen kallade den för Black Crown Heron, så om det stämmer ska det vara en natthäger.

Det kommer fler till frukost och det är inte bara människor som är hungriga, även fågellivet utökas.

De här fåglarna fick vi sedan sällskap och mycket nöje av under vår vecka och jag återkommer till dem senare när jag hunnit gå igenom fler bilder.

Bali - Gudarnas ö.

Dagarna innan vi skulle iväg på en resa till solen fick jag veta att mina värden för D-vitamin var ruskigt låga. Min läkare tyckte att det var en utmärkt idé att åka iväg till solen för att tanka lite D-vitaminer. Dessutom så hade vi bestämt att den här resan skulle gå i lathetens tempo. Bara ta det lugnt och njuta. Dagen startar i den andan som vi föresatt oss och vi börjar med stärkande och vitaminrik frukost. En riktig mjukstart som kan behövas med sju timmars tidsskillnad.

Ett gäng tiggande ankor kommer kvackandes och vill väldigt gärna ta del av vår frukost. Klart de fick smaka.

Så är det dags att gå och börja bekanta sig med området.

I gräsmattan ligger det väldoftande jasminblommor. Vackert tycker jag men personalen på området tycker tydligen att det är skräp och städar bort dem hela tiden.

Några steg bort så hamnar vi vid havet, en lång strand med vit, varm och mjuk sand så långt ögat når. HÄRLIGT!

Inget slagsmål om solstolarna heller, men det är de som står i skuggan som blir upptagna först. Som gjort för en slapparsemester.

Mystiska hål i sanden, ser senare att det är små ljusa krabbor som bor där. Snabba som blixten är de.

Titta där har vi våra vänner ankorna från frukosten.

De kommer fram och undrar om vi har någon mat med oss. Det hade vi inte så de vaggar besviket iväg.

Vi promenerar vidare och kommer till porten där området för vårt hotell tar slut. Prydligt och välstädat.

På andra sidan porten ser det lite mindre välordnat ut.

Men det lär nog bli lika välordnat även där för det byggs bakom planket.

Det sägs att det finns 20.000 tempel i Bali och det stämmer säkert för överallt där man går så finns det ett litet eller som här ett större tempel. Inte så konstigt att ön fått smeknamnet Gudarnas ö.

Jag trodde att det röda på palmbladet över ingången var blommor, men det var det inte.

Vi fortsätter promenaden utefter stranden.

Även där på stranden finns det tempel.

Vi behöver inte gå många meter innan nästa tempel dyker upp.

Inte bara tempel, en och annan försäljare dyker upp men de är så försynta och inte alls påträngande. Vill du inte köpa så går de bara vidare.

Kan man göra så mycket annat än njuta av tillvaron.

Utan strumpor och skor vandrar vi vidare i paradiset.

Blöt kväll

Lite missvisande titel kanske men det var så att regnet som vi hade på förmiddagen fortsatte att komma i små skvättar även senare på dagen och till kvällen så var de kullerstensbelagda gatorna blanka och glänsande.

I de mörkaste kvarteren syntes det inte så mycket av blänket.

Något väsen följde med oss i gränderna, skuggan syns i alla fall.

Åldrat och slitet ger patina.

Vi kommer fram till mitt favorithus och det ser sig ganska likt ut så som det såg ut för sju år sedan.

Vid Rådhusplatsen är det lite mer ljus och där blir blänket mer påtagligt.

Dags för lite mat igen och i kväll slinker vi in på en gourmetpub. Maten var mycket god och jag antar att den hade bra rykte för plötsligt kommer en stor svart bil och släpper av någon prominent person och efter en bil med hans matsällskap. Secret service anlände strax före och kollade av området. En stackare lämnade de kvar ute i regnet, det är han i blå jacka.

Vi lämnar Säkerhetskillen åt sitt öde och går till den mest fotograferade gränden i Tallinn.

Hit kommer till och med en del engelska filmföretag och gör inspelningar bara för att få den rätta tidstypiska miljön.

Hippt område

Vi fortsätter promenaden i regnet och kommer till där det varit lite fabriker och där det är en del stora industrihus, där växer det nu fram en del inneställen och där de lite modernare folket tycker om att vistas. Slitet men uppiffat  en förändringar är på gång.

Andra hus är det inte så mycket gjort åt men har en tydlig bohemisk charm och jag ser att det förekommer verksamhet där av något slag.

Där bara skalet av ett hus är kvar ramlar vi på en fotoutställning.

Bilder som väcker frågor och bilder som blicken har svårt att slita sig ifrån.

Känns som om det är passande väder för att bese denna utställning Och att regnet och vattendropparna borde vara här konstant. Även om du aldrig förstorar annars gör det gärna vid den här bilden så syns vattendropparna bättre. Det finns lite att läsa om utställningen  här. 

Foddy Allen ser ut att vara ett lika hippt inneställe som resten av de som håller till i området, ska enligt skylten i fönstret servera "street food". Har de lika bra fantasi som när skylten skapades så är det nog kreativ mat också.

Kan gissa att när vi återvänder hit något annat år så har hela områdets slitna industrilokaler förvandlats till populära ställen för de unga innefolket.

Kul skylt, undrar om man tar bort krysset över förbudet ibland eller om det är permanent tillåtet att köra in där numera.

Vi lämnar trähusområdet och börjar leta oss tillbaka mot gamla staden. Passerar över järnvägsspåren som kom till på 1870-talet och förband Tallinn med S:t Petersburg, den förbindelsen ledde till att fabrikerna börjde växa fram här.

Även här i utkanten av området finns det några av de klassiska Tallinnhusen med två symmetriska trähus som är åtskilda med ett trapphus i sten. Många av dem byggdes på 20 och 30 talet då det behövdes massor av bostäder åt alla arbetare som strömmade till för att arbeta i fabrikerna. 

Ryska marknaden 2

Vi går ut till tanterna som står med små bord ute i kylan, köper fyra vitlökar  för 1 . vet inte om det är billigt men tanten är charmig.

Den ledsna minen här beror kanske på att vi handlade vid bordet bredvid.

Det finns mycket att välja bland vid borden och alla har bara några få saker av varje sort. Lite äpplen, några hemstickade vantar och sockor, inlagda gurkor...

...blommor, ägg och...

...inlagd pumpa. Den där burken följde med oss hem.

Här var det bara ryska skyltar så jag vet inte vad han sålde mer än att det var sylt av något slag, men han köpte upp bär också.

Pumpan såg god ut men jag vet inte om hans händer såg helt rena ut.

Vi fortsätter till den delen av marknaden som har lite av varje och här är det verkligen lite av varje.

Ett par byxor för 50 cent, kan det vara något?

Eller ett plagg för 30 cent.