Kina - Terrakottaarmén

Förr i tiden spelade jag golf och en gång så vann jag en resa till Kina. Tyvärr skadade jag axeln så golfen är ett minne blott men resan till Kina har jag väl bevarad i minnet. Häromdagen satt jag och rensade och sorterade bland mina bilder och kom till året 2003 och det var många trevliga minnen som väcktes då jag hittade mina bilder från den kinaresan.

Då hade jag en  Minolta Dimage 7i med hela 5 megapixel, det var min andra digitalkamera och jag tyckte nog att det var en häftig kamera jämfört med den lilla 3 megapixel som jag haft innan.

Resan började i Xian med mellanlandning i Peking. Där träffade jag för första gången på att man inte fick ha vattenflaskor med sig på flyget. Från Sverige var det inga problem, vi var tydligen lite efter med säkerheten då.

I Xian var det naturligtvis Terrakottaarmén som lockade. Men vi kikade lite på stan också. Uppe på stadsmuren i Xian

Lilla vildgåspagoden.

Qin Shi Huangdi var Kinas första kejsare När han avled 210 f.Kr begravdes han i Kinas genom historien mest storslagna gravkomplex. Gravpyramiden tros kunna innehålla en av världshistoriens mest intressanta arkeologiska skatter och Terrakottaarmén i anslutning till hans grav tros vara kejsarens militära försvar i hans utomjordiska liv.

Terrakottaarmén hittades 1974 av bönder som grävde en brunn, vilket blev en av 1900-talets största arkeologiska upptäckter. Fyndet var en stor överraskning eftersom Terrakottaarmén inte finns nämnd i några historiska dokument. Terrakottaarmén är listad av Unesco som världsarv.

Vi börjar besöket med den stora hallen där soldaterna står uppradade  i en militär formation.

Det var tillåtet att fotografera, bara man inte använde blixt.

Alla soldater i Terrakottaarmén har unika utseenden och representerar olika militära grader.

Terrakottafigurerna var ursprungligen färgglatt målade, men mycket av färgerna har med tiden försvunnit. Vissa figurer hade färg kvar när de grävdes upp, men färgen förstördes snabbt när figurerna exponerades för luft.

Det grävs fortfarande men själva gravpyramiden är inte utgrävd.

På vissa ställen är soldaterna plundrade, sönderslagna och uppbrända, sannolikt av Xiang Yu , några år efter den första kejsarens död i samband med att Qindynastin föll 206 f.Kr.

På grund av torkan som 1974 rådde i Shaanxiprovinsen grävde några bönder en ny brunn ungefär två kilometer öster om den första kejsarens gravpyramid. De fann inget vatten, men de hittade keramikskärvor och bronsvapen. Bönderna hade hittat Terrakottaarmén. Bonden Yang Jide tillskrivs upptäckten, eftersom det var han som rapporterade den till de lokala myndigheterna. Då när jag var där satt han här och signerade böcker. Han blev lite sur om man fotograferade utan att köpa någon bok och det var dessutom lite rörigt runt omkring honom så mina bilder blev inte så bra, men det är ett minne ändå.

Gott om vakter var det här, den här killen i sin lite för stora uniform såg så söt ut.

Är det en sevärdhet så finns det gott om försäljare och vill man ha en egen terrakottafigur med sig hem så går det bra.

Eller varför inte ett skinn, troligtvis en hel del av arter som är helt förbjudet att ta med sig in i Sverige.

Grillad potatis var en storsäljare.

En del försäljare var ganska små.

Att bli fotograferad var populärt, farfar eller morfar till den här lilla tjejen bad mig att ta en bild av barnbarnet. Då blev hon så här glad.

All vår början...

Det är inte alltid så lätt i början, ibland krävs det övning och övning innan färdigheten sitter där. Den här lilla knatten övade och övade på sin bräda. Åka rakt fram hade han lärt sig bemästra men så ska man klara av att hoppa också.

Han hade en intresserad åskådare också.

Varv efter varv åkte den lilla killen, ibland antydde han bara ett hopp. Inga grodhopp precis, utan bara att kunna lätta från brädan utan att trilla av.

Och till slut så gick det, efteråt så lyste glädjen i ansiktet på den lilla killen.

Åka spårvagn i Hongkong.

Ja vad gör man då man dimper ner i en ny stad, en stad som bjuder på nya och lite okända upplevelser. Visst hade vi läst på och införskaffat guideböcker, men vad börjar man med.

Man kan börja med att köpa ett Octopuskort. Det är ett kort som lite liknar de kort som SL har, reskassa. Fast det här kortet köper man för 50HKD och fyller sedan på men önskat belopp (de 50 HKD får man igen om man löser in kortet). Kortet kan användas på alla färdmedel och även färjan över till Kowloon. Dessutom så kan man betala med kortet i många butiker. Eftersom vi nu har uppnått den aktningsvärda åldern som är 65+ så fick vi köpa ett kort för äldre. Lite gulligt att det är en gungstol före texten "elder". Sagt och gjort, det lät väldigt praktisk så vi införskaffade oss varsitt kort.

Sedan var det bara att börja testa Hong Kong Tramways, som spårvagnarna kallas där. Fast de har smeknamnet Ding Ding.

De är dubbeldäckade och man ser väldigt bra från övervåningen.

Hongkong fick spårvagnar redan 1904 och det ser ut som om vagnarna är från den tiden, inte så bekväma att sitta i men väldigt charmiga.

Undrar om förarens arbetsplats hade klarat svensk arbetsmiljökontroll?

Det finns även en turistvagn som har öppen övervåning, för 95 HKD får man då åka en rundtur på en timme.

Lite roligare och betydligt billigare med de vanliga vagnarna och speciellt som äldre resenär då man till och med åker billigare än barn.

Man går på spårvagnarna baktill och av framme vid föraren, har man inte kort så lägger man jämna pengar i en liten plåtlåda eller så lägger man sitt Octopuskort på läsaren. Med en avgift på 1,10 HKD så blev det många turer för oss.

Det är ganska lätt att hitta också med tydliga namn på hållplatserna.

Som sagt så ser man bra uppifrån övervåningen på spårvagnen och eftersom fönstren är öppningsbara så kan man även passa på att fota lite. Vad den här fotografen filmade kan man ju fundera på.

Cyklist skulle jag inte vilja vara i den här staden, de verkar leva ganska farligt då de kryssar fram mellan bilar, spårvagnar och bussar.

Här uppe sitter man i nivå med duvorna.

Trodde det var prydnadskatter i det fönstret, men katterna rörde på sig. Antog att det var ett kattdagis, men då jag googlade på namnet så hamnade jag på en restaurang???

Mobilen måste kollas.

Extra kul är det då man får kontakt med lokalbefolkningen, inte så lätt alla gånger för det är inte så många som pratar engelska. Vid Happy Valley klev det på en mamma, hennes lille son och mormor. Det var lite fullt i vagnen och de enda platser som var kvar fanns där vi satt. Lille Harry blev först lätt skräckslagen då han blev uppmanad att sätta sig där. Mormor klämde dock ner honom bredvid min make och till att börja med var han väldigt reserverad, men tinade sedan upp och jag fick tillåtelse att ta en bild. När de klev av vågade han till och med säga Goodbye och vinkade glatt.

När vi kom till området med de här husen hoppade även vi av.

____________________________________________

Har du hört talats om capoeira?

Vi traskade vidare på vår favelapromenad, som jag skrev om i de föregående inläggen, här och här.

Vi kommer ner till ett litet torg där några fnittriga tonårstjejer håller till och den här lille söte killen.

Här har en del skjulliknande hus rivits och lite modernare hus byggts upp i stället.

En trött hund ligger och vilar här.

En liten kille kämpar på med en tung tunna.

Många skaffar barn tidigt här och många har också många barn.

Promenaden går vidare.

Stilen på husen varierar.

Vid nästa lilla torg träffar vi på några småpojkar som hälsar oss med vad jag tror är "morning".

Fast det de sa var "money", men vår guide sa bestämt ifrån att de fick inte tigga. Han sa till killarna att ni är inte fattiga och behöver inte tigga. Att bjuda dem på godis var okey men inte ge pengar.

Det som är trevligast med våra resor är nog kontakten med de människor man träffar på, även om vi inte pratar samma språk så kan man få kontakt och lite utbyte.

Graffittin i favelan var riklig och färggrann. 

Är det någon som är giftassugen så finns det en lämplig kandidat till äkta make här i favelan. Han är berömd för alla sina ringar och säkert den mest fotograferade mannen i Rocinha. Han har varit gift nio (9) gånger och har en ring för varje äktenskap, men nu är han singel igen och har ett finger kvar som inte har någon ring.

Hans kompisar ville också vara med på bild.

Nästa gata vi kommer till ser nästan lite idyllisk ut med trästaket och lummig grönska.

Sedan är det dags för dagens överraskning och uppvisning i capoeira.

Några charmiga killar hälsar oss välkomna och ska nu visa oss vad capoeira är för något.

Capoeira är en afrobrasiliansk kulturtradition och kampkonst med inslag av musik, sång och dans, den  utvecklades av afrikanska slavar i Brasilien.

Enligt sägnen utvecklades capoeira ur traditionella afrikanska kamparter som slavarna maskerade i form av dans, då de var förbjudna att utöva och träna dem.

De här killarna gör sitt bästa för att få igång oss besökare med både sång och handklappning och så sätter de igång sin show.

Deras vighet och spänst kan man inte klaga på.

Det är en glad och livfull uppvisning de bjuder på.

För att se i rörliga bilder och med lite ljud till så kika gärna på de här två filmklippen HÄR och HÄR. Tröttna inte att se på det första klippet, för jag började filma lite för tidigt, det fartfulla kommer en bit in i klippet.

Vår tvåtimmarspromenad i favelan är snart slut och vi kommer ner till området där de flesta butiker ligger.

Där är det lite livfullare och kommersen är i full gång.

Vi går upp på gångbron med den pampiga bågen som vi såg uppifrån, då vi stod på utsiktsplatsen och kikade ner över området.

Vi spanar uppåt för att leta efter det gula huset som jag la märke till i första favelainlägget.  Längst till höger i den här bilden finns det ett hus med blå kant, det är polisens högkvarter i området. Fast det är inte någon vanlig polis utan de kallas för "Den lugna polisenenheten"  (Unidade de Policia Pacificadora) som förkortas till UPP. De arbetar brottsbekämpande och socialt i de områden som  kontrolleras av gäng av knarklangare. Låter bra i våra öron, men vår guide säger att de vill helst klara sig själva i sina favelor.

Vi spanar efter det gula huset. Kan du se det, lägg också märke till det lilla området som ligger lite avskilt till höger.

Där har vi det gula huset.

Det området till höger är ett ställe dit inte ens vår guide går på egen hand, trots att han bor i favelan. Där håller en hel del knarkhandlare till och det är oroligare än i den övriga delen. De vill inte ha någon insyn i sitt område.

Marcelo berättat att trots att han bor i en favela, så kan han inte besöka någon av de andra favelorna utan att först ha kontaktat den han ska besöka och be den personen komma ut och lotsa in honom.

Här vid favelan finns också en av de modulskolor som byggts upp hundratal i Brasilien, bredvid den finns ett fint swimmingpoolområde, det får barnen gratis använda bara de går i skolan. 

Nu är det dags för oss att lämna favelan.

Vi har haft en givande dag med många trevliga möten och fått mycket intressant information. träffat många trevliga människor och fått en annan bild av favelorna än vad jag hade före besöket.

___________________________________

Följ med på en promenad i en favela.

I Rio de Janeiro finns det en stor mängd kåkstäder, de kallas för favelor efter det portugisiska ordet för slum. Från början var de byggda med lådspjälor, oljefat och palmblad och började växa upp i samband med slavbefriandet 1888, men ökade i antal och storlek under 30-talet då inflyttningen från landsbygden tog fart. Ganska nära vårt hotell ligger det en favela som personalen på vårt hotell säger att det är tryggt att besöka, men efter alla varningar om att gå omkring med smycken, klockor och kamera synligt så avstår vi från att gå dit upp på egenhand.

En annan favela som vi ser från vårt hotell har en bergbanan.

Den största favelan heter Rocinha och det är den vi nu ska besöka. Vi blir upphämtade vid hotellet av vår guide, han bor själv i den favelan och han pratar en utmärkt engelska.

Till Rocinha ska man inte gå på egen hand, det är inte säkert säger Marcelo och han varnar oss för två saker innan vi påbörjar vår tvåtimmarspromenad. Det är motorcyklisterna och att fotografera knarkhandlare. Motorcyklisterna är det inget problem med att upptäcka, det vimlar av dem och de kör som om de hade polisen efter sig, de flesta har dessutom inget körkort. Vi frågar hur vi ska veta vilka som är knarkhandlare och Marcelo lovar att berätta det. Hoppas bara att han hinner göra det innan jag fotograferat fel person.

Vi startar vår promenad.

Vi slinker in i en gränd...

...det är trångt...

...och det går uppför.

Ett virrvarr av ledningar och intryck möter oss.

En och annan katt...

...och graffitimålning stöter vi på.

Vår guide leder oss ut på en plattform, som visserligen är ett tak till ett hus, men även en plats med den bästa utsikten och i favelan tar man tillvara på alla möjligheter att tjäna en liten slant. Det kostar 2 real (4,25 skr)per person för att få njuta av den utsikten .

Det här ska vara platsen för den bästa utsikten, och det stämmer nog också.

Det är ett myller av hus och byggnadsstilarna är verkligen av den fria varianten. Marcelo berättar att om det behövs lite mer plats så bygger man bara till lite på sitt hus och eftersom marken inte räcker till så blir det oftast på höjden.

De blå tunnorna som syns lite överallt är vattenreservoarer. Man har inte vatten varje dag och de dagar som det finns vatten tappas det upp i dessa tunnor. Det är ingen som klagar på det systemet säger Marcelo eftersom ingen betalar något för vattnet här.

Ingen betalar för elen heller man kopplar bara in sig på någon ledning.

Det gula huset ber Marcelo oss att lägga på minnet...

...så att vi ska kunna se var det var vi var, när vi sedan kommer ner till bron längst ner i favelan.

Under fågelsång lämnar vi utsiktspunkten.

Vi fortsätter vandringen i de trånga och labyrintliknande gränderna...

Nu ska vi göra en liten paus och lyssna på musik och se lite dansuppvisning. Det är några grabbar som samlar in pengar till en skola.

Småkillarna lyckas även få med sig en av oss besökare upp till dans.

Med så många intryck på den här favelapromenaden så delar jag upp den i flera blogginlägg. Ta en stund och titta och lyssna på killarna här.

_____________________________________________