Hurtigruten - fågelsafari

Regngudarna vilade inte denna morgon, det var grått och det var blött, när vi vaknade. Som synes, mycket grått.

Men  inget att hänga läpp för, bättre att gå ut på däck och se var vi är. Hammerfest sov jag förbi, men det gör inget för där har vi ett längre stopp när vi kommer åter. Men när vi närmade oss Havöysund då var jag vaken och mätt efter en god frukost. Mängder av vindmöllor snurrade på den ö vi just då for förbi...

...och när vi rundar ön, där de står, mötte vi Nord Norge.

Havöysund ligger vackert i en vik...

...med kyrkan mitt i byn.

Efter ett kort stopp på en kvart så fortsätter vi mot Honningsvåg och beundrar det vackra landskapet som vi far förbi. Trots regnet så Ä R det vackert ändå. 

Ser på akterflaggan att vi har post med oss i dag.

Så kommer vi fram till Honningsvåg, landgången krånglade när vi skulle av båten för att åka på utflykt, så vi fick ta oss iland via bilhissen. Det tog  längre tid än med landgången så jag hinner bara ta en bild på "Bamsen". En St. Bernhardshund som levde här mellan 1937 - 1944 och han blev så poppulär så han fick en egen staty.

Det var då ingen trängsel i min buss, fem bussar med folk gick till Nordkapp och en till fåglarna och i den var vi bara nio stycken. Jag tyckte inte att det kändes som någon stor grej att komma till 71 grader nord, när jag redan varit vid 90 grader nord. Då kändes det mer lockande att få se Gjesvaerstappan där det ska finnas ca. två miljoner sjöfågel.

Vädret är inte det bästa, som sagt, men massor av fåglar var det där. Först möts vi av en kolloni med toppskarvar.

Det lär vara en av Nord-Europas största stam av lunnefåglar som håller till här och nog är de många.

Synd bara att man inte får gå iland, vi får nöja oss med att titta på dem från båten.

De är lite skygga och dyker...

..eller lyfter om man kommer lite för nära, eller som här, har en uppvisning på ett ben.

Sillgrissla...

...som också dyker om man blir för närgången.

Där på ön håller det även till ungefär 40 st örnar, jag tror vi ser så gott som alla av dem, de finns överallt verkar det som. Har aldrig sett så många på samma ställe tidigare.

och så några till.

Häckande lunnefåglar är inte så lätta att få se, de gräver in sig i marken, långt in. Deras tunnlar in kan var upp till tre meter, stannar först när berget tar emot. Här en mängd hålor där de har sina bon.

Lättare att se då de simmar i vattnet.

Även häckande sillgrisslor är lite svåra att upptäcka, såg några på den här klipphyllan men det var nog mest tack att vare vår skeppare Ola pekade ut var de var.

Då var havssulan lättare att se.

Snyggt upprade satt de där.

En säl kikade nyfiket på oss och undrade vilka det var som kom på besök i dag.

En storskarv kom med lite nytt till boet.

Tretåig mås fanns det ganska gott om också.

Spännande ställen de valde att häcka på.

Där gäller det att klamra sig fast ordentligt.

Vår tur gick runt hela ön med dess fina formationer. Jag tyckte att en av de där stenformationerna såg ut som en gubbe.

Inte så konstig då att den kallas för just "Gubben".

En gumma hade han som sällskap också.

Lite skvaller innan vi lämnar ön.

Och skarven vinkar farväl...

...och ropar välkommen åter. Det lät så i alla fall.

Så var det dags för återfärd.

Fick höra att just den här dagen hade silvertärnan anlänt på sin färd ända från Antarktis. Inte undra på att de ser lite tufsiga och blöta där de sitter vid fiskodlingen och tar igen sig.

Vet inte om det här är en sjöborre, men jag gissar på det.

Men en sak som jag funderat på vet jag nu. Jag undrade hur det kommer sig att inte fåglarna tar fisken som hänger på tork. Här ser man varför.

Glada, lite blöta och fulla med ny intryck återvänder vi till bussen för färd över fjället (fotad genom en regnblöt bussruta)

åter till Honningsvåg och den väntande Nordlys.

Ett litet tilllägg: Idag har jag pratat med Radio Stockholm och Pär Fontander i deras program "Solsting" om resor till kalla resmål. De hade hittat mig genom den här bloggen och ringde upp och frågade om jag ville vara med. Det ville jag.

Hurtigruten - Var är midnattssolen?

Det hjälper inte att man är i midnattssolens rike om det inte är någon sol, då blir det ingen sol på natten heller. Fast jag tänker inte kräva pengarna tillbaka ändå, som jag hörde att en turist hade gjort,  när han kom på att det var faktiskt samma sol som lyste på natten som på dagen. Tänk vilken bluff, det är det där med midnattssol.

Men trots lite regn och avsaknad av sol så är det vackert ändå och lite speciellt när fjälltopparna försvinner i upp i molnen. Jag har ofta undrat över alla dessa färgrika hus i Norge, som det blå här på bilden. Nu har jag fått lära mig vad det beror på. Efter kriget leverades det hus från Sverige och de gick att få i bara fyra olika modeller. Då målade de husen i olka färger så att det inte skulle se för lika ut och skilja sig något från grannens hus. inte många faluröda stugor här inte.

Kvällen sänker sig och vi stävar in mot kvällens sista hamn Skjervöy. Fascinerande med landskapet, först ser man ett berg och bakom det så reser det sig en bergvägg som är bra mycket högre.

Vi lägger till...

...i hamn....

...äter en god middag med delikat dessert....

...lyssnar en stund på husbandet...

...men avstår från att dansa, för i morgon är en ny spännande dag och då ska jag på utflykt. Hoppas det inte regnar då.

God natt!

Hurtigruten - fortsätter norrut.

Resan går vidare och den här morgonen har vi kommit till Harstad.

En liten stad som brukar ha "De Nord-Norske Festspelen" men nu på morgonen så verkar det inte så festligt, staden ser ut att sova.

Men jag imponeras över matutbudet, tror jag ska ta och festa loss på lite torrfisk eller kanske ett hyhäckat måsägg. Fast ska jag vara ärlig så var måsäggen mycket goda.

Ser ett konstverk i ett fönster inte inramat, snarare inslaget.

Det blev ingen lång promenad i Harstad eftersom det bara var ett kort stopp där. Vi möter Hurtigrutens sörgående fartyg Vestervålen när vi lägger ut från kaj.

Ser även Trondenes Kirke, från 1250, strax efter avgång från Harstad. Det är  Norges nordligaste stenkyrka från medeltiden. Jag förstår att den byggdes där, så vacker som den ligger.

På vår färd nu mot Tromsö, ser vi en hel del gårdar en del verkar vara tämligen öde och övergivna, som den här.

Innan vi kommer till Tromsö ska vi till Finnsnes och på väg in dit går vi under ännu en pampig bro. Gisundsbroen, den förbinder Norges näst största ö Senja, med fastlandet.

I Finnsnes har vi inte heller så lång tid på oss i land.

 Man hinner inte så långt på en halvtimme så det blir en kortare promenad bara men hinner se att det tydligen är lite kallt att dyka här, med tanke på dykklubben symbol.

 Ingen idé att ta av snökedjorna heller.

Sen så ska man nog inte parkera på kajen. Då kan det gå riktigt illa.

 Tromsö nästa och där vid det lilla torget nära kajen står Roald Amundsen och välkomnar oss, i bakgrunden syns den lilla domkyrkan.

Ser att huset där Amundsen alltid övernattade då han var i Tromsö är ledigt för att hyra. Telefonnummer finns där om någon är intresserad. Det var härifrån som Amundsen 1928 startade sin flygning med Latham för att undsätta sin kollega och konkurent Umberto Nobile. Nobile kom hem men inte Amundsen. Även Andréeexpeditionen utgick härifrån Tromsö.

 På andra sidan sundet ligger Ishavskatedralen så vi tar en tur över bron för att komma dit.

Kyrkan byggdes 1965. Den har fått sitt namn efter formen på kyrkan, som påminner om isberg. Formen på kyrkan sägs också vara inspirerad av klippön Håja.

Glasmosaiken inne i kyrkan kom på plats 1972 och heter "Kristi återkomst",  av Viktor Sparre. Den har som huvudmotiv Guds hand med tre ljusstrålar som tillsammans symboliserar treenigheten. Kristallkronan som här skymmer en del av fönstret är av Böhmisk kristall.

Tidigare var där ett glasfönster med utsikt mot den vackra naturen bakom, men den distraherade tydligen kyrkobesökarna för mycket så glasmosaiken kom till. Det regniga och disiga vädret gör utsikten inte rättvisa här, man får använda fantasin. Tyvärr är det så när man är på resa, man får ta det väder som ges.

Ett besök på Polaria känns som obligatoriskt när man är i Tromsö och dit begav vi oss också. En spännande byggnad som ser ut som isflak som strandat och klättrat upp på varandra.

Det mest fascinerande där var panormafilmen Svalbard - Arktisk vildmark. Det kändes som att få flyga dit igen. Det finns mycket annat att se och uppleva där inne. Man kan gå runt på en Arktisk vandring och uppleva norrsken, tundra, snöstorm och isbjörn, fast inget går ju upp mot att få uppleva det på riktigt.

Nu tar vi adjö av vår guide " Den norske svarte vikingen". Det var så han kallade sig själv.

 ...och fortsätter norrut.

Hurtigruten - Lofoten

På väg mot Lofoten och ut över Vestfjorden, som inte känns som någon fjord utan mer som öppet hav, ser vi en fin fyr. Jag tycker att fyrar är så vackra och speciella så den vill jag visa.

Här Landegode fyr, tyvärr så kunde jag inte se Landegomannen som enligt sägen sägs klättrar uppför fjällväggen, var nog för att molnen gick så lågt.

Jag hade säkert alltför höga förväntningar på Lofoten efter att ha hört så mycket om den ögruppen, blev inte så imponerad som jag hade räknat med, men det beror säkert på att hela norska kusten är så vacker, därmed inte sagt att Lofoten också är vackert, det är vacket. Men ljuset svek oss inte, det var så vackert som det sagts.

Tror inte att mina bilder gör det helt rättvisa. Ni får tro mig på mina ord.

Lofotenväggen, en 100 km lång bergskedja som reser sig upp hur havet var verkligen mäktig och kändes också som en vägg.

Har tappat bort namnet på den här fyren, tacksam om någon vet vad den heter.

Mäktiga vyer och Stamsund passerar vi.

Vi möter även den sörgående Midnatsol.

Kabelvåg en fin liten fiskeby.

Så siktar vi Lofotens "huvudstad" som är Svolvaer.

Vi möts vid inloppet till hamnen av "Fiskerkona".  En skulptur som illustrerar fiskekäringa, alltså någon som man är kär i. Skulpturen är gjord av Per Ung.

Svolvær är känt för sitt fiske och här hänger det mycket fisk på tork.

Mycket fisk.

På stora torget spande vi efter det som jag trodde hette hornen, men tydligen går under namnet Svolveargeita. De syns högt uppe på berget över de vita huset.

Det är främsta av Lofotensymbolerna. Tidigare kallades den "Kärringa och Kallen. Man kan se hur Kallen håller sin vänstra hand över Kärringens skuldra och hur de tillsammans spanar ut över staden.

Det är poppulärt bland bergsbestigare hoppa över från det ena hornet till det andra, tyvärr så var det inga bestigare där den här kvällen men i ett av butiksfönstren fanns en bild och jag tog en bild av bilden. Vet tyvärr inte vem som är upphovet till den bilden men en liten signatur finns där även om den inte helt kom med.

Dags att lämna hamn och Fiskehustrun vinkar farväl.

...och önskar oss säkert lycka till på vår fortsatta färd, nu mot Trollfjorden.  

  Där i den smala fjorden ska vi in den är bara 70 meter bred i mynningen. Får hoppas på att vi inte fastnar.

Det ser ut att gå bra även om det är trångt, men så vackert.

Fjorden är två km lång och vi undrar nu, när vi närmar oss lutet på fjorden, åt vilket håll vi kommer att gå  för att komma igenom. Det gissas vilt på både höger och vänster.

Vi svänger runt när vi kommer ner till det innre av fjorden och vi på däck fortsätter att fundera på var öppningen för att gå igenom finns. Försöker med "Sesam öppna dig" när fören ligger ganska nära fjällväggen och fallet där.

Men bara massiva bergväggar finns det.

...och vackra mycket höga vattenfall.

Det vi inte visste var att det var en återvändsväg och vi vänder för att gå ut samma väg vi kom. En sådan luring.

....så är det säkert.

Nu är klockan nästan nästa dag, så det är bara kojen som väntar.

Hurtigruten - överraskningen.

På utflykten till Svartisen fick vi en fin överraskning, besättningen på utflyktsbåten hade varit och fiskat på morgonen och nu ville de visa oss havsörnarna som bodde i området.

Vår spanske forograferande matros preparerade fiskarna innan de kastades ut som lockbete. Smart att spruta in luft så att de skulle flyta.

Fast först kastade han ut lite fiskhuvuden och småbitar för att locka till sig måsar och trutar, de i sin tur lockade fram örnarna. Fast en del måsar gapade över lite för mycket.

Bättre att ta de små bitarna då.

Då började örnen bli lite nyfiken, kom seglandes mot oss men gjorde inget försök att ta någon fisk.

Han flög tillbaka till sin talltopp och satt där en god stund. I en annan en tall en bit därifrån satt frun på boet, men hon lät sig inte frestas.

Men han var nog lite sugen ändå för plötsligt så kom han och snabbt gick det vid fångsten.

Tre fiskar hämtade han, men han var lite gentleman och lämnade över den sista till frun vid boet.

Det var ett härligt skådespel att få se och uppleva. Mycket nöjda vände vi åter mot Bodö och vårt fartyg som väntade på oss där. Måsarna verkade också nöjda.

Eftersom det klarnat upp lite och inte regnade, på vägen tillbaka, så stannade jag ute på däck och fick lite landskapsbilder.

Vet inte om det är så som jag tror att det är ont om sandstränder i Norge, men de verkar vara stolta över dem i alla fall. Den här åkte vi enkom till för att få se. Lite väl kallt i vattnet för att ta ett bad. Det var +5 grader. Fanns gott om plats att lägga ut badlakanet.

Moderna robur, nu mest för sommargäster och turister.

Såg även en ängel i berget.

Nu ska vi ut till havs igen på väg mot Lofoten och ska kryssa över Vestfjorden.