Matmarknad i Thimphu.

Vi går tvärs över gatan från marknaden och hamnar på matmarknaden. Här är kommersen i full gång.

Här säljs det mat i två våningar.

Folk strosar runt och verkar söka upp sina favoritförsäljare.

En storsäljare är chili.

Man kan sitta och handla också.

Som sagt, chili är det som det går åt mest utav bland grönsakerna.

 Här säljs grönsaker som är helt okända för mig.

Å så lite mer chili.

Barnen får hänga med på inköpsrundan.

I en hörna sitter en  söt liten tant, jag frågar om jag får ta en bild, hon nickar medgivande och efteråt så skyndar hon sig upp för att få se bilden i displayen. Ibland önskar jag att jag hade en liten skrivare med mig så jag kunde dela med mig av bilderna.

I en paviljong vid sidan om den stora byggnaden säljs det ris.

Ris går det åt i stora mängder och köps säckvis. Ser tungt ut det som tanterna bär iväg.

Rosa ris lär vara hälsosammare än det vita riset och gott var det dessutom.

Efter marknadsbesöket är det dags för oss att bege oss till vårt hotell.

Vi bjuds på the, kaffe och kakor i väntan på rumsnycklarna.

Vårt hotell ligger inte mitt i stan utan lite högre upp med utsikt över staden.  Lite synd för det är lång väg att gå om man vill gå ner och kolla in kvällslivet i stan, men å andra sidan så har vi varit i farten sedan klockan 03.00 och alla är säkert lite trötta och somnar in ovaggade efter middagen.

Det finns ännu inte så många hotell i Thimphu så man får ta det som är ledigt för stunden.  Television och Internet är ganska så nytt här, det kom först 1999. Ändå har vi en stor fin platt-TV på vårt rum, vi har till och med två eftersom vi fått ett stort rum med både kök och vardagsrum och här har vi även internet på rummen. Det hade de inte ens på hotellet i Indien. Mobiltelefon kom för bara några år sedan men ute på stan så ser det ut som det blivit nästan lika vanligt som hemma i Sverige. Vi ser härifrån att det är en skogsbrand lite längre bort.

Hoppas inte att den ställer till något problem för vår fortsatta resa i morgon.

Nere på gården ligger det hundar och vilar, de tar säkert igen sig för att orka skälla hela natten sedan.

Jag kikar in till närmaste grannen men de verkar inte vara hemma.

Åskdrakens land - Bhutan

Vi har nu kommit till Bhutans huvudstad Thimphu, det är kul att se hur de bevarar sin byggnadsstil även i staden och när det byggs nytt.

Husen dekoreras också fint med målningar.

Här kan man se den öppna övervåningen där man förvarar hö.

Bambu fungerar bra som byggnadsställning.

Vi kommer in i själva staden Thimphu.

Nu börjar vi bli hungriga och det ska bli gott med lite mat. Jag är nyfiken på vad det är för typ av mat man äter här, har hört i förväg att det ska vara buffé.

Kyckling serveras till alla måltider men den tillagas och styckas inte så som vi är vana vid hemifrån, här verkar de hugga kycklingen i mindre bitar och så ner i grytan med alltihopa. Det smakar bra men är lite knepigt att pilla ut kycklingköttet från skinn, brosk och benbitar...men det går. Rött ris till är gott och så lite olika grönsaksrätter, ibland får vi också nudlar. Men så har vi nationalrätten Ema Datshi  som är en chili-och cheesegryta. Man kokar chilin i mjölk och sätter sedan till ost och låter den smälta ner, det blir starkt och gott.

Mätta och belåtna beger vi oss nu till Thimphu Dzong som är en fästning och ett buddhistiskt kloster. Det korrekta namnet är egentligen Bkrashis-chhos-rdzong som betyder fästningen av den lyckobringande läran. Den byggnad som nu är kloster och säte för regeringen är inte så gammal utan byggdes så sent som 1962, men den gamla byggnaden som flera gånger förstörts av brand och jordbävningar och byggts upp igen, finns kvar och är nu klosterskola.

Alldeles intill ligger nuvarande kungens bostad, vi får inte fotografera det huset men det är en liten villa som ser ganska alldaglig ut. Kungen vill leva lite enkelt och vara som sitt folk.

Innan vi går in så får vi berättats lite om klostrets historik och får veta att man inte får ha huvudbonad på sig och inte heller ha sjal.  Bhutaneserna däremot ska bära en speciell sjal då de går in i ett kloster, olika färger beroende på vem man är. Vår guide visar hur den sjalen ska tas på.

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Så där, nu är den strax på plats trots blåsten.

Sedan är vi klara att gå in i klostret. Den bhutanesiska flaggan vajar stolt, flaggstången är så hög och flaggan så stor så vaktposterna ser onaturligt små ut.

Här blommar körsbärsträden för fullt.

Lustigt att det kan vara så olika färg på blommorna på samma träd.

Vi går in. Bakom den gyllene Buddhan är det en säkerhetskontroll.

Vi kommer ut på en stor kringbyggd gård där klosterbyggnaderna ligger.

För att gå in i den här byggnaden där bönerna hålls och där det finns flera tusen buddhafigurer, så måste man ta av sig skorna och fotografering är förbjudet.

Huset är vackert dekorerat.

Det är föresten alla byggnaderna här.

Tänk att ha så här vackert fönster på sitt hus.

Vi strosar runt och tittar på allt det vackra.

Men hur gick det här till, hon har en sjal på sig och det fick man inte ha?

En munk kommer ut ur en byggnad och nedför den branta trappan. Att trapporna är så branta är för att förhindra fienden att kunna storma in.

Munken verkar vara fåglarnas vän, för när han kommer så kommer även fåglarna.

Gurudwara Bangla Sahib och färgglatt folkliv.

Gurudwara Bangla Sahib är en sikhisk helgedom. Det var ursprungligen ett palats för en indisk härskare under 1600-talet. Sikhernas åttonde guru Sri Har Kishan har en gång bott där som gäst och därför vallfärdar sikherna dit. Även en hel del andra turister kommer dit för att se på prakten.

För att gå in i palatset så måste man ta av sig skorna och även knyta huvudduk på huvudet.

Det är lite knepigt för min fötter att gå omkring utan skor så jag stannar utanför och tittar på folklivet och njuter av alla färger och människor där. Man fick dessutom inte fotografera där inne så då var det roligare ute i solen.

Det finns mycket att se på även här. Reparationer pågår.

När jag ska ta en bild genom portalen så träffar jag på dessa herrar, som jag tror är typiska indiska herrar. De vill att jag ska ta en bild på dem framför palatset med deras mobiltelefon. De undrar varifrån jag kommer och berättar samtidigt att de kommer ifrån USA.

Förmodar att det här är förhållningsregler för området. Märket i överkant är i alla fall Khanda som är en symbol för sikhismen.

De manliga sikherna klipper inte sitt hår eller skägg och de sätter upp håret i en turban. Pojkarna blir så söta med sin lilla klut och bulle uppe på huvudet.

Folklivet här är färgsprakande och vackert.

Vet inte om det här var heliga män eller vakter men de strosade också omkring på området och kom med glada tillrop emellanåt.

Jag strosar vidare.

Gott om tillfällen att göra av med pengar finns det vid varje sevärdhet och det här stället var inget undantag.

Inte behövde man gå hungrig heller.

Bamboo Forest Restaurant

Vi har åkt på små bygator, genom små byar, vackra risfält och förbi stora äggfabriker nu när vi ska leta oss fram till lunchstället så smalnar vägen av mer och mer och det känns som vi är ute på en liten skogsstig och åker.

Vi kommer längre och längre in i bambuskogen, kommer förbi ett häftigt tempel.

Till slut efter en skumpig färd på skogsvägar så parkerar vi bilen och vandrar iväg in i skogen.

Vägen går uppåt och vi försvinner in i den djupa bambuskogen förundrade över att det ska finnas en restaurang här.

Ser att restaurangen behöver påfyllning. Det finns ingen bilväg dit upp så det blir till att bära varorna.

Stigen går mellan olika exotiska växter.

Härliga dofter når oss och nerifrån bambuskogen hörs det spröd balinesisk musik. Långt där nere sitter det någon och spelar för oss. Mycket riktigt här inne i skogen med bara en stig som väg dit där ligger det en restaurang.

Förföriska dofter sprider sig i lokalen och den mat vi får här omvänder mig helt från att inte varit så värst förtjust i asiatisk mat till att verkligen gilla den. Är den så god som på Bali så kan jag äta det varje dag.

Vi börjar med en kycklingsoppa.

Sedan plockar jag på mig lite av varje, favoriterna kan jag ju hämta mer utav.

Äppelkaka och svart rispudding som avslutning före kaffet. Kan det bli så mycket bättre.

Mätta och belåtna tackar vi för maten och  återvänder  till bilen. En innehållsrik dag är inte slut ännu, vi ska besöka modertemplet också innan det är dags för hemfärd.

När vi var på besök i den lilla byn och familjen där så tittade mannen upp mot himlen och sa, molnen drar in, vid tre kommer det att börja regna. Jag tittade också och undrade lite om han inte överdrev, var väl inte något speciellt molnigt. Nu när vi ätit klart är klocka nästan tre och visst hade han rätt, det börjar regna.

Hembesök.

Ett trevligt avbrott i bilåkandet var en fikapaus hemma hos en balinesisk familj. Huset rakt fram är sovrummet, där hålls också alla religiösa ceremonier och det till vänster är till för förvaring av ris.

Här blir vi välkomnade av den alerta vakthunden Ben.

Titta bara så han visar tänderna...

...innan han gör sig beredd för anfall...Gäääsp!

Far i huset hälsar oss välkomna och berättar att hans familj består av honom hans fru och deras två söner 6 och 12 år gamla. Stora sonen är i skolan men lillkillen är hemma och smyger lite blygt runt oss och kikar  nyfiket på vad vi är för några. Innan vi gick så vågade han sig fram och hämta en liten leksak.

Här bor också farmor.

Hon håller mest till i köket och tycker om att det kommer gäster. Hon gillar också att bli fotograferad.

I dag ska hon laga små pannkakor.

Vi får smaka på pannkakorna, de serveras med kokosflingor och smält brunt socker. Mmm så goda de var.

Farmor blir så glad när jag säger att de var goda.

Så glad så att jag får kika in i hennes skafferi med de vackra handflätade förvaringskorgarna.

Frun i huset tillbringar förmiddagarna med att iordningställa de olika vackra och konstfärdigt gjorda offergåvorna till dagens religiösa ceremoni. De kallas för Canang.

Det är bara vid speciella tillfällen som man besöker de större templen, till vardags och de dagliga ceremonierna håller man vid husets egna lilla tempel. Något som finns vid de flesta hus i Bali.Varningsskylten är till för att man inte får gå dit under "women period".

Strax ska vi gå en liten vandring bland risfälten...men vi tar en fikapaus  med nybryggt balinesiskt kaffe och en nybakade traditionell kaka först.