Rinpung Dzong - Little Buddha.

Som sagt så hade vi tur med vädret då vi skulle upp till Tigernästet, för resten av dagen regnar det och det regnar även när vi ska besöka klostret där filmen Little Buddha spelades in. Det ligger vackert och högt placerat.

Trappor är de bra på vid klostren, tappa upp och trappa ner för att komma in i klostret.

Ingångarna till ett kloster är ofta byggda så att man känner sig som att gå i en labyrint innan man är inne på själva klostergården. Inte så konstigt eftersom dessa kloster ofta var fästningar också och den vindlande ingången skulle förvirra fienden.

På väg in finns det en hel del vackra målningar, som den här som speglar livets olika skeenden.

Det regnar så munkarna hastar fram och åter över gården.

Jag hittar en sliten trappa.

Utsikten är magnifik här uppe.

Regnet fortsätter att strila ner.

En guldig dörr.

Fler munkar som har bråttom i regnet.

Hjulet, som är buddhistisk symbol.

 Runt om i klostret finns det många symboliska målningar.

Regnet verkar hålla i sig, så jag återvänder till bussen.

Där väntar vår bhutanesiske guide Tintin och jag lyckas få en "grupie" genom hans glasögon. Både jag, maken och vår chaufför kom med och ovanför kan vi ana kungen i en dekal.

Skolan har slutat för dagen och några spralliga skolbarn kommer studsande nedför trappen. Barn är sig lika världen över.

Jag har kvar några av mina stickade och virkade alster och frågar om de vill ha och det ville de. Den här lille killen kom lite senare och står där lite fundersam utanför bussen. Jag har ett par vantar kvar i min väska och jag frågar lite tveksamt om han vill ha dem, det är ju liksom "tjejfärger" på dem ;).

Han vill gärna ha dem och det var roligt att höra honom sedan. Vantarna åkte på och han gick runt och smekte sina kinder med dem och sa:  They are so soft. De läser de flesta ämnen på engelska i skolan så det var inte så konstigt att han sa det på engelska.

Sedan dök det upp fler barn och jag ångrade att jag inte hade väskan full, men tyvärr så var det slut nu. Alla barn var så försynta och inga som var påflugna eller tiggande.

Det här är vår sista dag i Bhutan och på kvällen åker vi iväg för att titta på traditionell dans.

Det är ungdomar som uppträder och vissa danser går i ett livligt tempo.

Dansarna virvlar fram över golvet.

Andra danser är i ett lite lugnare tempo.

De här har lite speciella hattar.

De sjunger så vackert och det är kul att få se lite av de olika folkdräkterna.

Sedan blir det middag med de traditionella tacktalen.

Så här kan en festmåltid i Bhutan se ut.

Top of the world och målet för resan.

Jag fortsätter på inlägget från i går där vi mellanlandade i Kathmandu och nu är vi på väg mot slutmålet på resan.

Kathmandu försvinner under oss...

...och vi har återigen Himalaya på vår vänstra sida.

Nu kommer också orsaken till att alla vill sitta på vänster sida i flygplanet på den här resan. Flygkaptenen gör oss uppmärksamma på att titta ut för nu kan vi se världens högsta berg där borta. Mount Everest sticker upp sina toppar genom molntäcket.

Zoomar in lite. Det är ganska mycket moln i dag men vi får en till chans att på hemvägen och då kan vi hoppas på lite klarare väder.

Men det finns massor med berg att beundra och även de är vackra även om de inte är de högsta i världen så räcker deras höjd till ändå.

Vi har en behaglig flygresa och efter 40 minuter är det dags att landa, innan dess så har flygvärdinnan hunnit med att servera en god smörgås och en kopp te.

Magasinet "Travel and Leisure" har listat världens mest utmanande start- och landningsbanor i världen. Den svåraste, mest skrämmande landningsbanan i världen enligt tidningen, är den på Paro Airport i Bhutan. Det är där vi nu ska gå ner. Landningsbanan är en av de kortaste i världen, och omges på fyra sidor av 5 000 meter höga bergstoppar. 

För att landa på Paro måste man dyka brant och sedan manövrera genom en smal korridor av trädklädda bergssluttningar.

Det svänger rejält och planet lutar så mycket så att vi på vänster sida inte ser  så mycket innan vi är nere i dalen. Lite mer skrämmande var det för de som sitter på andra sidan.

Vi har i alla fall en av de skickliga piloterna som klarar av den svåra landningen här och kommer lyckligt ner på marken. Vi har landat på Paro Airport och är nu i Åskdrakens rike.

Vi flög med Bhutans nationella flygbolag Druk Air men ett till bolag har börjat flyga på Bhutan. Det är ett privat som heter Bhutan air.

Här, som på de flesta andra flygplatser, är det kö till pass och visakontrollen.

Det tog inte så lång tid även om det ofta känns så då man står i kö, men direkt efter passkontrollen blir vi presenterade för Bhutans tidigare kungar samt nuvarande kung.

Väskorna packas på våra små bussar och äventyret kan börja. Att vi nu måste åka i två små bussar beror på att de vägar som finns inte är så breda och inte i det skick så att det inte är genomförbart med en stor buss.

Nu beger vi oss till Bhutans huvudstad Thimpu och kikar nyfiket på landskapet som syns utanför bussfönstret.

Det här ska bli spännande.

Fortsättning följer......

Indien - Delhi - Qutab Minar

Vi har alltså kommit till Indien och Delhi. Visserligen är alla trötta efter en lång resa hit men varför sova bort tiden när man kan bege sig ut och uppleva staden. Vi beger oss till Qutab Minar som är en minaret och där finns det högsta tornet som är byggt av sten i Indien.

Tornet är 72,5 meter högt och började byggas år 1199 av Sultanen Qutb al-Din Aibeg för att markera sin seger över Rajputs. Det finns trappor som går upp till toppen av tornet men numera får man inte gå upp dit. Det är utnämnt till ett världsarv sedan 1993.

Qutb Minar och Alai Darwaza.

Pelargång.

Tjusig frisyr.

Järnpelaren som finns på det här området har också sin historia, den kan vara så gammal som från 912 f.kr. Pelaren stod först i mitten av ett tempelkomplex med 27 tempel som förstördes av Qutb Al-Din Aibeg, och byggnadsmaterialet användes för att bygga upp den islamiska moskén. Pelaren består av 98% smidesjärn.

Att det har återanvänds en hel del av det hinduiska templet kan man se om man tittar sig omkring och fördjupar sig i detaljer.

Vår svenska guide, Anne-Sofie, berättar med inlevelse om allt som vi vandrar runt och tittar på.

Det står också ett halvfärdigt torn här, det var den indiske härskare Alauddin Khilji som började bygga det och hade tänkt sig att det skulle bli två gånger högre än Qutb Minar men det blev bara 24,5 meter högt när han avled 1316 och bygget fullföljdes aldrig.

En del stressar runt för att hinna se så mycket som möjligt.

Andra tar det ganska lugnt.

Ville du något?

Tittar man lite förbi alla gamla byggnader så finns det också en hel del djurliv också.

Har varit ute och rest lite.

Har varit lite tyst från mig i bloggvärlden ett tag. Har varit på resande fot och inte haft mycket tid över för vare sig kommentarer eller ens att läsa några blogginlägg men upplevt desto mer den tiden. Tänkte börja lite smått att gå igenom mina bilder och även skriva lite om resan.

Denna resa gick med Finnair med mellanlandning i Helsingfors och jag blev imponerad över vilka vackra glas de serverade sin dryck i på flyget.

I glasen Iittala Ultima Thule såg det så inbjudande ut. Likaså är Marimekkos servetter snygga.

Resan gick bra utan några komplikationer. Bra det, men ska man ha något att berätta om så måste det ju till lite händelser och ovanligheter så vi hoppar direkt till ankomsten. Där nere ser vi landet och staden som vi nu ska landa i.

Vi brukar oftast resa på egen hand, men till vissa resmål är det lättast att ta sig med en organiserad resa. Så här blir vi mötta av en reseledare vid ankomsten.

Alla är en aning förväntansfulla inför vad denna resa ska bjuda på.

Vi och bagaget lastas in i en buss och vi beger oss ut i den hektiska trafiken. Det tutas och körs runt omkring oss som om det inte fanns några som helst trafikregler.

Du som varit i det här landet och den här staden har nog redan gissat var vi hamnat men ni andra, kom gärna med en gissning. I det här landet får man inte bli överraskad om man möter en elefant lite lugnt lufsande mitt i trafiken.

Man ska väl inte heller bli förvånad om man möter en gris eller två på parkeringen. De betraktas som stadens renhållningsarbetare.

Efter att fått en liten inblick i vad vi har att vänta oss de närmaste dagarna kommer vi till vårt hotell och inser att här går säkerheten främst. Både skanning av väskor och visitering av oss gäster blir det innan vi får komma in. Vi pustar ut lite i foajén i väntan på våra rumsnycklar.

Ser att luften är ganska så förorenad och diset ligger tät över staden. Inte konstigt med så mycket trafik men gladorna seglar friskt på jakt efter byten och en av dem slår sig ner utanför fönstret till vårt rum.

Efter att ha beundrat gladan utanför fönstret och tvättat av oss resdammet så är det dags att dra ut på stan och inspektera några sevärdheter.

Det kommer mer om det bara jag hunnit titta igenom mina bilder, då ska jag även berätta var vi hamnat om det inte redan kommit några bra förslag. Den här platsen är nu bara ett delmål före vårt egentliga resmål.

Djurlivet i Dubai.

Kan inte påstå att djurlivet i den staden var rikligt, snarare tvärtom. Såg några små hundar trots att de inte var önskvärda på så många platser och två katter fick jag också syn på. Den här låg och vilade i den gamla souken.

I övrigt var det mest fåglar som stod för djurlivet. De fanns lite överallt.

Några fåglar försökte åka snålskjuts med bussen, på taket behöver man inte betala biljett.

-Va, såg du mig?

Andra fåglar traskade mest omkring.

Några med en mycket kaxig attityd.

Andra satt mest och spanade.