Hurtigruten - mot Hammerfest.

Tidigt på morgonen ( 5,45 ) kom vi till Honningsvåg och nu tänkte jag passa på att ta några av de bilder jag inte hann med då vi var här på den norrgående turen. Solen sken och jag började med ett besök hos Bamsen. Han stod snällt kvar och väntade och såg lika glad ut som förra gången vi träffades.

Såg att även Honningsvåg har en Ice bar, men den var stängd så här dags.

Staden klättrar fint uppför berget.

Även här är snöskydden uppradade på berget.

Fina speglingar i vattnet, så att även en grävskopa kan se fin ut.

Inget långt stopp här och i morgonsolen fortsätter vi och kommer åter till berget med alla vindmöllor, det ser lite annorlunda ut i solskenet än när vi passerade här i regnet.

Även i Havöysund skiner solen, på norrgående resan hade vi regn och låga moln här.

Så nu ser vi även bergstopparna.

Se även hur den lilla staden klättrar upp mot berget.

Rikligt med fågel häckar här i området och förr blåste skepparna i visslan då de passerade så att fåglarna flög upp i stora svärmar, nu är de är de snällare och låter fåglarna vara ifred.

Fast fåglarna låter inte fiskebåtarna vara lika mycket ifred.

Det finns olika sätt att roa sig ombord en solig dag, en del njuter av solen på akterdäck.

Eller så kan man roa sig med kameran och fota de solande och den vackra naturen.

Vi möter Nordstjernen som är på väg norrut. Den byggdes 1956 och är den minsta och äldsta av Hurtigrutens fartyg.

Nu börjar vi närma oss Hammerfest, världens nordligaste stad. Fast vid det här laget börjar det kännas som om det mesta är det nordligaste.

Men innan vi kommer fram till staden så ser vi "Snövit"

På ön Melköya bygger Statoil jätteanläggningen Snövit det är Norges genom alla tiders största projekt. Det budgeterade priset för anläggningen ligger på 51 miljarder Nkr.

Det är världens största gasanläggning som ligger här, hit pumpas gasen från  enorma gasfyndighet via pipelines från Snövitfältet och Albatrossfältet. Här fryses sedan gasen ner till minst minus 163 grader C.

Då får gasen flytande form som kan pumpas in i de fem specialbyggda fartyg som fraktar gasen till USA.

Nu ser vi även Hammerfest där borta..

Det är helgdag då vi kommer hit och det mesta är stängt.

Men kyrkan och utsiktspunkten "Salen" är öppet.

Vi börjar med att titta på kyrkan med sin fina fondvägg i gödande glasmåleri.

Måste väl ha några bilder med oss hem också.

Kan det vara brandposten, som till och med den, fått en isbjörn på sig, som fastnade på den bilden.

Eller var det kanske Midnatsol som var motivet.

Eller några hus vid stranden.

Fast jag vet vad jag ska göra, jag ska in på "The Royal and Ancient Polar Bear Society", alltså Isbjörnsklubben och bli medlem 230733 där.

De har en fin utställning om stadens historia och Arktis. Jag tycker att 160 Nkr som det kostar att gå med i Isbjörnsklubben  och få det fina diplomet och isbjörnsnålen i silver, är väl värda sitt pris och ett bra sätt och en kul grej för att finansiera utställningen, istället för att ta inträde. Så kommer du hit, missa inte den utställningen.

Här i Hammerfest står också Meridianstötten, den restes 1856 till minne av den första internationella mätningen av jordens storlek 1816 - 1852. Den står på den lilla halvön Fuglenes utanför hamnområdet. Förmodar att det finns någon orsak till varför den står just där, för vackrare platser finns det.

Så här ser den ut.

Hammerfest hälsade oss välkomna, men nu lägger vi ut.

Kapten Yngve Johannessen, som varit med oss på hela resan, ser också ut att vara klar för avgång.

Hurtigruten - Båtsfjord

Middagen är avnjuten och under tiden har vi kommit en bit till på vår färd. Båtsfjord heter nästa hamn.

Båtsfjord ligger lungt till inne i fjorden och är en av de ställen där det tas iland de största fiskefångsterna. Här ligger flera fiskeförädlingsindustrier. En av de få ställen här uppe i norr som tyskarna inte brände under andra världskriget. Hamnen där Hurtigruten lägger till såg inte så stor ut och först trodde jag att det var ett helt gäng ankor som väntade på oss på kajen.

Tog man en liten promenad så kom man till själva byn och där fanns också fiskehamnen. Kyrkan är från 1971 och TV-masten är Norges högsta på 241,8 meter.

Det gäller att skynda sig, Hurtigruten ligger i hamn och barnen kommer farandes på sina cyklar för att titta.

Det var visst fest här i går.

Vi fortsätter färden och nu går vi mot Berlevåg, innan vi kommer till hamn där passerar vi Kjölnes fyr.

Även Berlevåg lever på fisken och kungskrabban. Länge kunde inte Hurtigruten lägga till vid kaj här och fiskebåtarna fick inte heller någon lä när det var storm. Två gånger blev det mesta av fiskeflottan ödelagd och två gånger försvann den stora stenpiren som skyddade hamnen. 1973 blev en ny pir färdig, den är sammansatt av tetrapoder, fyrarmade 15 tons betongklossar. Så nu ligger båtarna säkert i hamn även om vågorna blir så höga som nio-tio meter höga.

I dag är det ingen risk för så höga vågor, det ser ganska lungt ut.

Vi har bara ett kort stopp här så vi hinner inte gå i land.

Piren är tydligen ett populärt ställe att gå ut på och titta på fartygen som kommer och går.

Kvällen är sen och innan vi drar oss tillbaka till kojen så går vi ut på däck för att möta Hurtigrutens fartyg MS Richard With.

Hon kommer ångandes i full fart...

...och alla är ute på däck med sina handdukar för att vinka och hälsa på oss.

Hurtigruten - Södergående

Nu är vi ett södergående fartyg. Längre bort än till Kirkenes kommer man inte med Hurtiruten. Den vänder där.

Vår nästa hamn nu är Vardö, den östligaste staden i Norge.

Det regnar nu igen och molnen ligger så lågt så bergen i bakgrunden syns knappt.

Här ska det vara 74 dygn utan solnedgång nu, men just i dag är det lite svårt att tro det.

Vardö fyr lyser 23 nautiska mil, den var bemannad från 1896 till 1991 då den automatiserades.

Lite ovanlig måling på en del hus.

Tur att vi inte behöver använda av oss den här tekniken då Nordlys ska lägga ut. Det såg lite jobbigt ut.

 Det såg ut som om måsarna hade tagit över det här huset.

Även Vardö hade en mottagningskommité, han sa inget men jag tror att han ville göra reklam för fästningens vänner.

Vi tog en blöt promenad i Vardö, tittade på kyrkan  med det enorma kyrktornet. Det fyrkantiga röda huset till höger är Vardö rådhus. På kommunvapnet finns en inskription på latin som översatt betyder ungefär: "må mörkret vika för solen".  

Verkar vara snälla människor i Vardö eftersom de satt upp hyllor till måsarna att häcka på.

Här kan man också besöka Pomormuseet och få veta mer om handeln mellan norrmän och ryssar. Ett ord som kommer från de ryska orden vid och hav, alltså "området vid havet". De utvecklade ett eget språk som var en blandning av ryska, norska, samiska, tyska, svenska, engelska och holländska som de använde vid handeln.

Här finns också landförbindelse med fastlandet genom en tunnel. Såg att man kan ta bilen över till Ivalo i Finland, via den tunneln.

Willem Barentsz har blivit förärad en staty här, inte så konstigt eftersom han fått namnge havet utanför.

Landgången krånglade även i dag så vi fick ta bilhissen tillbaka.

Nu är det dags för middag, som vi äter på väg mot nästa hamn, som är Båtsfjord.

Kan jag få fresta med en riklig skaldjursbuffé.

Gissa om vi lassade tallrikarna fulla.........

Å, så lite efterrätt därtill.

Hurtigruten - Kirkenes

Nu går resan söderut, inte för att vi är på återväg men som bekant svänger Norges kust en hel del uppe vid toppen.

Dagens första stopp är Vadsö.

Här i Vadsö står Norges förtöjningsmast, där man stannade till på Nordpolsfärden med luftskeppet 1926.

De har även att museum där man ställer ut bilder från olika nordpolsexpeditionen, framförallt då de med luftskepp.

Vardö sover och vi fortsätter nu mot Kirkenes.

Vi närmar oss och det ser ut som om det ligger en hel del fiskebåtar, eller snarare skepp vid kajerna. Men de ser inte helt frächa ut.

Vi lägger till vid Hurtigrutenkajen och välkomstkommitén är på plats.

Många passagerare avslutar sin resa här och en hel del startar sin. Men vi går av för att titta på staden. Nu har vi tre timmar på oss, så följ med på en promenad.

Först hälsar vi på välkomstkommitén.

Se, jag kan flyga utan att använda vingarna.

Ja vad gör man en regnig söndagsmorgon i Kirkenes, det mesta verkar vara stängt så vi går ner och tittar på fiskebåtarna.

Den första vi ser är en ryss och väldigt rostig.

Vi fortsätter upp mot centrum, på vägen passerar vi en stor pampig staty.

Strax efter ser vi en skylt att Andersgrottan ska vara här någonstans.

Vi hittar den och ser att det är stadens största skyddsrum, den anlades 1943 och sprängdes ut i berget helt nära centrum. En rundvandring där inne tar 25 minuter, så det får vara om vi ska hinna se staden.

Vi fortsätter vår promenad in till centrum, ser ganska dött ut där.

Krigsmödremonumenet står där ganska ensam.

Antar att det går att låna även ryska böcker på biblioteket.

Verkar vara en livlig stad det här, i alla fall av att döma av vad de har bakom disken i den här butiken.

Pizzerian är också stängd, öppnar först klockan 13.00. Då är vi inte kvar här.

 Med Hurtigruten kan man åka på utflykt till Ryska gränsen, men det gjorde vi inte. Även den lokala resebyrån erbjöd resor dit.

Det sades att gruvan i Kirkenes,  lades ner 1996 och vi trodde att den inte var i drift nu, men vet nu att den togs i drift igen 2009. Fartyget som ligger där framför gruvanläggningen, det verkar inte vara i drift.

Intressant rutigt hus vid gruvområdet.

Det finns inga förbudsskyltar och ingen ropar åt oss att försvinna heller så vi går en sväng ut på kajen.

Där ligger de ryska fiskebåtarna på rad.

Ingen av dem ser ut att vara i toppskick. Finns mycket rost att skrapa här.

Men vad är det som står där borta, kan inte vara en gris för det är ingen knorr på den gula svansen, kan det vara en rysk hund? Den verkar snäll i alla fall.

Bryggan och kajen ser ut att vara i samma skick som båtarna som ligger där. Men alla sätt att laga den på är bra. Man får se sig för var man sätter ner fötterna.

 Ser fler ryska båtar och de ser ganska så fina ut från det här hållet.

Men bakifrån ser de mer ut som vrak som ska sjunka när som helst. Hörde att många lämnar sina skrotfärdiga fartyg här och låter norrmännen ta hand om dem.

Vi kommer inte längre på den här kajen och tar en sväng in mot byn igen. Sådan tur att vi tog paraply med på promenaden för det var väl därför regnet upphörde, men vattenpölarna är kvar.

Det är gudstjänst på gång i kyrkan men vi hinner inte med det nu, klockan tickar på och vi måste vända åter mot vår båt. Snödrivorna ligger kvar vid kyrkan. Undrar om de hinner smälta bort innan vintern kommer.

Troligtvis inte, ser att det inte lönar sig att ställa undan snöskyffeln och sparken här. Sparken går fint att använda som solstol.

Alla sätt att bygga hus på är nog bra, här är det ett gammalt skyddrum eller bunker som fått vara som grund för bygget.

Nu börjar vår tid i land ta slut och vi får skynda oss, men området med fiskeredskap lockar in mig för att ta några bilder.

Det blev mycket kajpromenad men det var det området som lockade mest att gå och titta på.

Men såg även en landgående skönhet, den stod parkerad utanför brandstationen. Den såg gammal ut men i mycket bättre skick än de ryska fiskebåtarna.

Helt klart, fick bevis för att vi verkligen är i Kirkenes.

En liten mer stillsam bild som avslutning.

Innan vi återvänder till Nordlys och den väntande lunchen och sedan vår resa åter, mot Bergen.

Hon ligger där startklar.

Hurtigruten - Mehamn. den nordligaste hamnen på resan.

Från Honningsvåg skyndade vi vidare norrut, vi var lite försenade på grund av den krånglande landgången eftersom det tog längre tid att få in alla via bilhissen. Men fåglarna vid Svaerholtklubben, vilket är ett av Norges största fågelberg, de väntade på oss ändå.

Många fåglar var det där. Nordlys passerade sakta så vi kunde både se och höra dem.

Strax efter kom vi till Finnkjerka, den kallas Norges mest eleganta havsklippa.

Förstod namnet också då vi rundade klippan, det ser ut som en kyrka.

Ändå mer från det här hållet. Kan förstå att det är en helig kultplats för samerna.

Nästa hamn är Kjöllefjord. Många undrade över det som ser ut som staket uppe på berget. Jag la ihop fyra bilder till en för att visa hur långt det var. Det är inte staket utan naturligtvis snöskydd, kan nog behövas med tanke på hur mycket snö det finns kvar nu.

Man måste  förstora bilden för att se.

Nu fungerar landgången igen, så bra.

Då kan vi gå ut och titta lite. I hamnen ligger fiskebåtarna  på rad i väntan på nästa morgons fisketur.

En gammal trotjänare ligger här också.

Kargt landskap med snö långt ner i byn.

Nu ska vi till den nordligaste hamnen på resan, Mehamn.

Även här en fin kyrka mitt i byn, den här med ängel på kyrktornet.

Fiskebåtarna ligger även här och väntar in morgonen.

Så drar vi vidare på vår färd mot Kirkenes.