Sjuöarna.

Under natten har vi styrt kosan mot Sjuöarna och har nu ankrat vid Phippsöya.

Dags att hoppa i gummibåtarna och göra en liten zodiactur. På stranden ligger ett stort gäng valrossar. Antalet valross har ökat mycket i Svalbard och i den här gruppen är det ca. 200 st.

Det ångar om dem.

Några av valrossarna beslutar sig för att kolla vad det är som händer i deras vik och plaskar ner i vattnet.

-Kom grabbar, vi drar ut och kollar läget!

Full fart ut för att se vad som kommer på besök.

Det är mäktigt att få ha dessa stora djur så nära inpå.

De frustar och fnyser och har små brölanden för sig.

-Hmm, vilket objektiv ska jag nu ta.?

Några är lite nyfikna på vårt fartyg också.

Lite fågel finns det här vid Phippsöya också. Ser några ejdrar vid stranden.

Utropstecken på berget, eller är det Andrées luftballong.

Det snöar lite lätt men är en fin dag för landstigning, men först måste man kolla så det inte är några isbjörnar i närheten.

Ny Ålesund.

Efter en lugn natt kom vi fram till Ny Ålesund. Det är en gammal gruvby som numera är ett tillhåll för forskare från alla världens hörn.

En väldigt vacker omgivning till det lilla samhället.

De här bergen kallas för Tre kronor, fast det lärde jag mig i flygplanet på väg hem då jag satt bredvid en norsk man som jobbat där i Ny Ålesund. Han berättade en hel del om platsen och även om dessa vackra berg.

Dagen ser ut att bli fin.

David berättar om platsen.

Här finns världens nordligaste tåg.

Det är mycket som är det nordligaste här, som hotellet...

...och posten.

Londonhusen. De flyttades hit från andra sidan fjorden när marmorbrytningen där lades ner. Under dem brukar det bo polarräv.

Så här fina var rävarna då vi var där för sju år sedan.

Rävungarna var så otroligt söta, i år fanns det inga rävar där.

Här vid statyn får vi Amundsens äventyr berättade för oss.

I det här huset bodde han under sina besök på platsen, ser att det huset fått en rejäl ansiktslyftning.

Vi tar en promenad ut till luftskeppsmasten och David gör i ordning sitt gevär.

Utanför samhället så får man inte gå utan beväpnad isbjörnsvakt.

Vid masten får vi finbesök.

Jag passar på att beundra den vackra fjorden och bergen.

Zeppelinfjället, där finns det en gondolbana upp till toppen och en luftforskningsstation.

Men vad är det alla samlats för att titta på här?

Jo, vi har fått syn på en svalbardsren.

Är man obeväpnad så blir det inte så långa promenader...

...för här ska man  inte lämna samhället om man inte är utrustad med vapen. Isbjörnsfaran kan lura överallt.

Ganska kallt och även kargt.

Fast är man klädd i päls så kan man sitta där och le.

En helikopterplatta finns det också.

Vad detta är för farkost vet jag inte.

Jag vänder tillbaka till själva samhället, som inte är så stort men ett litet museum om hur de bodde här på gruvbrytningstiden är inrett i ett litet hus.

Så här kunde ett kök se ut.

Kul med den gamla kalendern.

Även här har de alla ledningar och rör ovan jord.

Innan jag går ombord kollar jag in badstranden, någon verkar redan vara där. Gissar på en skärsnäppa.

Vackra isskulpturer har glaciären släppt ifrån sig.

Vi lägger ut med vårt fartyg och styr kosan mot Virgobukta.

Lämnar Kapstaden.

Klart väder då vi lämnar Kapstaden och jag undrar lite hur det låter där under när de stora flygplanen lämnar startbanan.

Det ligger en hel del kåkstäder där flygplanen kommer in och lämnar flygplatsen.

Vi gör en sväng ut över det blå havet.

En sista skymt av staden.

Molnen verkar göra en sväng runt Robben Island.

Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.

Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.

Jag får bli co-driver och sitta där fram.

Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.

Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.

Upp i luften bär det av.

Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.

Där nere ser jag vårt hotell...

...lite längre bort stadion.

Kusten bort mot Camps Bay.

Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.

Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.

Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.

Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.

Lion's Head.

Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.

Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.

Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.

En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.

Konstnärlig strandpromenad.

Man kan inte bara sitta och åka buss hela dagarna, utan vi drog iväg på en uppfriskande promenad utefter stranden för att få lite vind i håret och även en dos motion. Vi lämnar vårt hotell och börjar söka oss tillbaka till den strandpromenad som jag såg från bussen.

Det är friska vindar i dag, så man får hålla i hatten om man har någon vill säga. Här nere vid stranden så kan vi se både Signal Hill och stadion.

Den är byggd för att klara av de kraftiga vindar som kan bli i Kapstaden.

Det är iordninggjort en mycket fin strandpromenad där man kan gå utefter havet en lång sträcka.

Det är rejäla klossar som ligger och hindrar vågorna att erodera stranden.

Den här mackapären som sticker upp ur havet såg jag förra gången jag var i Kapstaden. Då visste jag inte vad det var utan trodde att det var något rör från avlopp eller vattenintag, nu vet jag att det är rester från ett fartyg som led skeppsbrott strax här utanför. Det var ganska lugnt väder då fartyget gick ut men det blåste snabbt upp och vågorna blev så höga att de släkte elden i pannan och de hade ingen möjlighet att manövrera sin farkost. Ingen överlevde och det här är rester från det fartyget.

Här kan man också se Robben Island där Mandela satt fängslad i 18 år. Från början var det där som fartygen lade till innan Kapstaden fick en riktig hamn. Namnet robben kommer från holländskan och betyder säl och gott om sälar är det här.

Nu har vi traskat på en stund och det kan vara dags att slå sig ner och vila benen lite.

Vila? Är inte det där en skulptur? Jo, visst är det så, men även en bänk.

Vi går vidare och funderar på vad man får göra och inte får göra här. Kan det vara så att det bara är blå hundar som inte får följa med på promenaden här. Sova går nog bra om det inte är nymåne.

Mellan husen kan man här se hur Lion's Head sticker upp. Det heter så eftersom berget bakom dessa hus ser ut som ett liggande lejon.

Som sagt var så blåser det ganska mycket i dag och vågorna piskas upp mot strandpromenaden.

Man får passa sig för att inte bli helt genomblöt på den här promenaden.

Nu har vi traskat på och kommit fram till den vackra fyren vid Gren Point. Det är den första fasta fyren på den Sydafrikanska kusten och den är fortfarande i drift. Den har dessutom en mistlur som hörs vid dåligt väder.

Här i parken är de omtänksamma mot hundarna, på flera platser finns ställen där de kan få en slurk vatten.

Dessutom har de väldigt duktiga hundar också, som om de bara hade händer så skulle de plocka upp efter sig själva. Så har de även speciella tider då de får skälla.

Vi traskar vidare.

Tittar på lite spontankonstverk.

Träffar på en lekpark där de flesta av lekredskapen är skapade av naturmaterial.

Dessutom har den en järnväg som går runt hela lekparken, ser lite rostig ut så jag tror att den är nedlagd. men pass på, där kommer ett tåg.

Den var inte alls nedlagd, det är Old Lady som tuffar fram med lokförare och passagerare också.

De har inte bara tänkt på barnen här utan de vuxna kan få vila benen vid lite kul bänkar. Varför inte ta och göra en pudel.

Eller sitta hos en anka...

...eller en säl.

Där intill står de "Fem vita hästarna", en skulpturgrupp som är inspirerad av havet och ett skepps förlisning när konstnären var barn. Skeppet hade, förutom den övriga lasten även White Horse Whisky och små vita plasthästar. Dessa små hästar flöt iland och barnen roade sig med att samla in dem vid den här stranden.

De här hästarna har en vuvuzela i munnen och en i baken, genom dem är det tänkt att man ska kunna viska meddelanden till varandra. Man kan även få känna sig lite barnslig en stund och rida bort till fantasins värld.

Här i parken finns också hjälpen för dem med stora synproblem. Det är kanske så här stora glasögon jag behöver för att få bukt med mitt dubbelseende.

Vill man höja sina matupplevelser till en hög och snurrande värld så kan man ta sig upp till den här restaurangen som snurrar när man sitter och äter och man kan få beundra utsikten åt alla håll.

Innan vi hoppar på bussen för återfärd, så får jag syn på någon som förmodligen låst sig ute.