En titt på stan...

...eller jakten på väskorna. Ännu vet vi inte var våra väskor befinner sig; om de försvunnit någonstans på vägen och i något av våra byten eller om de bara blev kvar i Aberdeen. Nästa flyg därifrån ska komma in runt halv elva. 

Efter en näringsrik frukost, på Scottish porridge, den första morgonen i Kirkwall gav vi oss ut på stan för att införskaffa lite mer lämpliga kläder än de reskläder som vi nu var hänvisade till i avsaknad på bagaget. Morgontemperaturen var +9 grader och regnet hängde i luften, så nog saknade jag min jacka som ligger i den försvunna väskan och promenadskorna skulle också ha varit sköna att få ta på sig. Men nyfikenheten på Kirkwall tog över så jag drog ihop kavajen och vi drog ut i den svala luften.

Kan inte påstå att det var någon morgonrusning där ute på stan.

Det här är huvudgatan i stan en onsdagsmorgon.

Vi går förbi Sankt Magnuskatedralen, dit in ska vi gå och titta en annan gång.

På The Reel börjar folk redan samlas för en  morgonfika.

Många gatunamn och platser här får en att tänka och associera till Norge, inte så konstigt egentligen för de norska vikingarna  har satt många avtryck på Orkneyöarna.

Kirkwall är en mysig stad och under vår vecka här kommer vi få många erfarenheter av att Orkneys befolkning är mycket trevliga och vänliga.

Många smala gränder...

...och mysiga prång.

Och mjölken kan man få hemlevererad.

De traditionella brittiska brevlådorna och telefonkioskerna finns kvar. Såg att till och med i de små byarna med få hus så fanns det en telefonkiosk.

Dags att besöka lite butiker; kombinationen tandläkare och whisky, ost och vin har jag inte stött på någon annanstans.

En del butiker hade lunchstängt.

Det här var en mysig butik med lokala råvaror.

Badväder kan man inte beskylla det för att vara, såg på det lokala utbudet av badkläder att det behövdes lite varmare och tätare sorter här.

Hur det gick med våra väskor? De kom och levererades till vårt rum vid 16-tiden.

Tog lite semester.

En regnig dag efter midsommar packade vi väskorna och drog iväg. På Arlanda såg vi att det var fler som kommit på samma tanke, fast vi hade tur som kommit dit före innan kön till säkerhetskontrollen växte sig så den nästan nådde från terminal två till femman.

Efter en mellanlandning på Heathrow och med diverse förseningar för vårt anslutningsflyg så var vi på väg mot Aberdeen.

Vi hade planerat så det skulle vara gott om tid i Aberdeen men med förseningen så hade vi bara att skynda oss så fort benen bar över till gaten och flyget vidare. Storleken på flygplanen minskade undan för undan och nu äntrade vi ett litet propellerplan.

Det var med hjärtat i halsgropen och med viss ångest som jag var tvungen att lämna ifrån mig handbagageväskan med min lilla extrakamera, laddare och objektiven. Den fick helt enkelt inte plats i det lilla planet, men mannen som tog hand om den lovade att hantera den varsamt och att den inte skulle kastas omkring. Så bar det iväg.

Kort flygtid men lite förtäring hann de med att servera.

Till att börja med var det molnigt, men när vi närmade oss målet så klarnade det upp lite och det var med spänning jag kikade ner på resmålet.

Lite öar började dyka upp.

Såg en hög och brant kust.

Lite mera land.

...och ändå lite mera land.

Nere på backen igen blev vi invinkade mot en lite barackliknande byggnad...

...som visade sig vara flygplatsbyggnaden.

Trots att flygplanet var fullsatt så gick det fort att tömma det på både passagerare och bagage.

Bagaget kom på bara några minuter, först kom vårt handbagage och min röda väska med fotogrejor såg helt oskadd ut ... men något som inte kom var våra incheckade väskor. De hade inte hunnit med vid bytet i Aberdeen.

Hjälpsam personal tog emot anmälan om våra saknade väskor.

Innan det var klart var det nästan bara vi och vår taxichaufför som var kvar i hallen.

Äntligen var alla formulär ifyllda och vi kunde åka in till stan. Ja jag skulle kanske berätta var vi hamnat. Det står med stora bokstäver på flygplatsbyggnaden. Fast inte de bokstäver vi är vana vid.

Utan tandborste, tandkräm så var det lite tur att Tesco hade öppet till midnatt, så vi skyndade dit för att inhandla lite toalettartiklar. Det var ett kallt och regnigt Sverige vi lämnade och inte var det varmare eller torrare här i Kirkwall på Orkneyöarna, så jag hade gärna velat packa upp min jacka och ta på den istället för reskläderna.

Ny kamera och midsommar i regnet.

Det var inget vidare trevligt midsommarväder i år, men med ny kamera så var jag ju tvungen att få testa den lite ändå.

Mina stora vallmo blommar för fullt nu och eftersom jag inte är bortskämd med blommande blommor i min trädgård så var jag tvungen att föreviga dem. Orsaken till att det inte finns så mycket blommor är förstås rådjuren som tycker om att vara i min trädgård och tror att allt som jag planterar är bara till för att de ska ha mat, förvisso så kan jag tänka mig att bjuda på lite blommor men de kan väl låta dem slå ut först. Har lite stora och härliga blåklockor som brukar blomma lagom till midsommar, lite sena i år trodde jag, tills jag såg att det var bara skaften som stod kvar, knopparna hade redan blivit rådjursmat.

Syrenerna sjunger på sista versen men doftar fortfarande härligt.

Midsommar firar vi på landet och umgås med släkten.

Festen på midsommarängen regnade in i år, men det hindrar väl inte att man kan ha fiskdamm ändå. Man får improvisera lite.

Det nappade bra.

Fridolf firade också midsommar med oss.

Även om det regnar så kan man ta promenad med kameran.

Det var inte mycket folk ute, bara några blåklint som stod givakt utefter dikeskanten.

Testade närgränsen på nya kameran, det gick ju fint att gå nära, måste prova macro sedan.

Som synes så vräker regnet ner, men det fanns en badgäst nere vid badet ändå.

Man behövde inte hoppa i för att bli blöt.

Fiskmyran heter vår badsjö, långt där ute simmar lommen med sina små.

Lite vattenkonst.

Sedan var det dags att duka fram det obligatoriska som hör midsommar till.

Jordgubbar med socker på är också viktig midsommarmat.

Är det helt okej att byta ner sig.

Efter att ha släpat runt på min stora klump till kamera i 8 år, så kände jag att det var dags för att skaffa något lättare och smidigare. Att dessutom kunna använda de objektiv som min klumpeduns vinjetterar kraftigt gjorde att jag valde en som inte var fullformat. Fick testa sonens 70D och den kändes helt rätt för mig nu. Så i framtiden kommer nog den nya lilla och min lilla spegllösa Sony få följa med på resor då inte bilen är med.

Mobilbilbild men det syns ju i alla fall att den är liten.