Olympiastadion och en hälsning från Bob.

Olympiastadion i Helsingfors är Finlands största idrottssarena. Den brukar kallas världens vackraste stadion och den var klar 1938. Det var meningen att de Olympiska sommarspelen skulle anordnas här 1940 men andra världskriget kom emellan och de fick vänta ända till 1952 innan det kunde förverkligas.

Nu när vi var här var det massor av barn och ungdomar som kommit hit. Det var de svenskspråkiga skolorna i Finland som hade idrottstävlingar.

Finlands stolthet, löparen Paavo Nurmi, står staty vid stadion. Han anses ofta som Finlands störste idrottsman genom alla tider. Han tog 9 olympiska medaljer och det hade kanske blivit fler om det inte var för den tidens stränga krav på när man var amatör eller proffs.

I dag så kan jag förstå varför han ser ut att ha så bråttom, vem vill stå bredvid alla dessa "major".

Efter att ha tittat på stadion känns det fint att ta en promenad genom Hesperiaparken. Där möter vi söta små barn i snöflingeskynken och är det inte Bob som varit här före oss.

Här i parken finns en skulptur som ser ut som en orm.

Det var en något lång förklaring till ormen så jag lägger in den här så de som är intresserade kan läsa.

Här har man också fin utsikt över sjön mot nöjesfältet Borgabacken. Ett mycket populärt utflyktsmål med fritt inträde. Såg hur attraktivt det var då vi åkte spårvagn. Vagnen var fullproppad med folk men när vi kom till hållplatsen vid Borgabacken så klev nästan alla av.

Orsaken till att vi tog den här vägen var att jag ville se Finlandiahuset. Det är ett konsert- och kongresshus som Alvar Alto ritat.

Det är täckt med marmorplattor, men dessa plattor tålde uppenbarligen inte den finska vintern och har nu slagit sig. Det var inte meningen att det skulle bli så, men med en amatörs ögon så ser det ganska snyggt ut. Risken är att de ska lossna och börja falla ner, så jag förstår att det var en miss i konstruktionen.

När vi bilade runt i Finland så såg vi mängder av björkskog, här hittar vi en flaggstångsskog.

Promenaden fortsätter och vi kommer till riksdagshuset. Framför det en märklig skulptur,

Jag tycker att fågeln där uppe på skulpturen lever lite farligt.

Vi fortsätter till Centralstationen.

Där är det full rulle. Folk kommer och folk åker.

Finns en del olika tåg att titta på där...och härliga skuggor från taket.

I Nora händer det.

Hamnade mitt i en auktion då jag var i Nora. Massor med prylar av alla de varianter skulle gå under klubban.

Vad får jag för korgen?

Får jag ett bud! ...Första!...20 kronor där!... Andra!

Trejde! Såld!

Tröttnar man på att gå på auktion finns det en hel del tåg, rälsbussar och vagnar att titta på.

Tåg i blickfånget.

Brukar inte ha blick för tåg även om ett och annat kan fastna på bild i min kamera också.

Har sett att det finns en del tågentusiaster här på fotosidan, så här är några bilder på ett tåg  jag såg i Tallinn.

Det kommer från eller är på väg till Paldiski.

Julstämning

Jag åkte till Tallinn och hittade julstämning.

Tomten hade anlänt och han hade även renarna med sig. De hade tydligen jobbat hårt på färden så nu fick de vila i en liten hage.

Medans tomten och tomtemor körde runt barnen i sitt tåg.

Vita berg och snöklädda byar.

Lite svårt att veta när det är dag eller natt när man flyger över olika tidszooner men när jag öppnar gardinen framför fönstret ser jag att där vi är just då är det dag igen.

Vi flyger över vita snöklädda berg, här uppifrån luften är det så vackert. Men det är svårt att fånga det på bild genom ett smutsigt flygplansfönster.

Ser att det inte är öde land där nere. En stor väg skär genom landskapet och jag tycker det ser ut som en by där också.

Mer vägar och större samhällen tittar fram mellan bergen.

Berg är så vackert tycker jag.

Snön börjar avta och kikar man i högra kanten på den här bilden så skymtar man faktist en välbekant mur, som enligt sägnen ska kunna ses från månen. Förstår när jag ser den på min bild att det är ganska omöjligt för jag fick förstora bilden ganska mycket för att se att jag fått med den på bild.

Landskapet blir strax helt annorlunda. Vi lämnar bergen bakom oss och kommer in över bebyggda trakter. Det byggs nya bostadsområden, vägar och broar. Ser lite märkligt ut med stora vägar som slutar i intet.

Och vägar med otroligt skarpa kurvor.

Det är inte bara jag som nyfiket spanar ut på landet som vi ska strax ska landa i.

Vi landar på  Beijing Capital International Airport och vrider klockan 7 timmar frammåt. Så istället för fyra på natten är den elva på förmiddagen.

På flygplatsen blir vi mötta och lotsade genom alla kontroller. Där vandrar min väska iväg och jag kan lirka upp min lilla kameran ur fickan.

Tåg ska vi också åka...

Väskorna kommer.

Där har vi vårt hotell.