Från sand till strand.

Staden Dubai har vuxit fram ur sanden och även ur havet så det känns som en strandpromenad efter vår ökenutflykt kan vara trevligt att göra. Vi har inte så långt till stranden från där vi bor och om vi tycker att det är jobbigt att gå får vi till och med åka shuttle bus till systerhotellet som ligger vid stranden.

Men som sagt det var inte så långt dit så vi tar en promenad istället.

Ingen trängsel på den här stranden, nu ska vi utforska strandlivet lite närmare.

Även här byggs det en del. Förutom att det ligger ett alldeles nytt vattenlekland ute i vattnet så byggs det en ny pir där ett stort pariserhjul ska byggas. Naturligtvis ska det bli världens största.

Det byggs även på stranden.

Solstilarna varierar.

Den stående varianten såg lite jobbig ut.

Jag var inte ensam om att samla på vackra snäckor.Husen som syns i bakgrunden på bilden här ovanför ligger på Palmen som också är byggd ute i havet. En ny palm håller på att byggas en bit härifrån och den ska bli 50% större än den första Palmen.

På stranden finns det även kameler, det går bra att få en liten åktur om man vill.

Såg även några andra djur.

Palmerna som ska planteras vid något av alla dessa nybyggen levereras fullvuxna.

Bali - Gudarnas ö.

Dagarna innan vi skulle iväg på en resa till solen fick jag veta att mina värden för D-vitamin var ruskigt låga. Min läkare tyckte att det var en utmärkt idé att åka iväg till solen för att tanka lite D-vitaminer. Dessutom så hade vi bestämt att den här resan skulle gå i lathetens tempo. Bara ta det lugnt och njuta. Dagen startar i den andan som vi föresatt oss och vi börjar med stärkande och vitaminrik frukost. En riktig mjukstart som kan behövas med sju timmars tidsskillnad.

Ett gäng tiggande ankor kommer kvackandes och vill väldigt gärna ta del av vår frukost. Klart de fick smaka.

Så är det dags att gå och börja bekanta sig med området.

I gräsmattan ligger det väldoftande jasminblommor. Vackert tycker jag men personalen på området tycker tydligen att det är skräp och städar bort dem hela tiden.

Några steg bort så hamnar vi vid havet, en lång strand med vit, varm och mjuk sand så långt ögat når. HÄRLIGT!

Inget slagsmål om solstolarna heller, men det är de som står i skuggan som blir upptagna först. Som gjort för en slapparsemester.

Mystiska hål i sanden, ser senare att det är små ljusa krabbor som bor där. Snabba som blixten är de.

Titta där har vi våra vänner ankorna från frukosten.

De kommer fram och undrar om vi har någon mat med oss. Det hade vi inte så de vaggar besviket iväg.

Vi promenerar vidare och kommer till porten där området för vårt hotell tar slut. Prydligt och välstädat.

På andra sidan porten ser det lite mindre välordnat ut.

Men det lär nog bli lika välordnat även där för det byggs bakom planket.

Det sägs att det finns 20.000 tempel i Bali och det stämmer säkert för överallt där man går så finns det ett litet eller som här ett större tempel. Inte så konstigt att ön fått smeknamnet Gudarnas ö.

Jag trodde att det röda på palmbladet över ingången var blommor, men det var det inte.

Vi fortsätter promenaden utefter stranden.

Även där på stranden finns det tempel.

Vi behöver inte gå många meter innan nästa tempel dyker upp.

Inte bara tempel, en och annan försäljare dyker upp men de är så försynta och inte alls påträngande. Vill du inte köpa så går de bara vidare.

Kan man göra så mycket annat än njuta av tillvaron.

Utan strumpor och skor vandrar vi vidare i paradiset.

Haväng

Eftersom vi ändå var uppe på benen och ute så passade vi på att åka till Haväng också. Det var så svalt och skönt så det gällde att passa på. Solen hade hunnit upp en bra bit men ljuset kändes fint ändå.

Vi parkerar bilen och hittar en spångad stig som för oss ut mot havet.

Ser att vi inte är först på plats, en ensam fotograf står nere vid strandkanten och lite längre bort ser vi en person som brer ut sin handduk och försvinner ner i en sandgrop. Gissar att han kommer få en fin dag där på stranden.

Solen har tagit sig en liten bit ovanför horisonten och brer ut sin solgata över vågorna.

Den lågt stående solen målar även resterna efter beredskapstiden i guldskimmer.

Borta vid "backarna" var det bara kornas råmande och fågelkvitter som störde tystnaden, jo jag hörde och såg en GB-glassbil som for förbi också. Den extrema värmen då gjorde väl att det behövdes fylla på i glassförråden lite varstans. Här är det mer ljud, vågorna brusar in och rasslar rytmiskt omkring i stenarna på stranden.

Vågornas avslut slätar ut sanden och polerar stenarna mjuka och rundade, lite lockande att ta av både skor och strumpor och vandra i vattenbrynet. Men havet är kallt och solen värmer inte så mycket så jag avstår.

Även här ser jag en del fåglar som flyger över ängarna, fast de är långt borta.

De söker kanske sällskap med tältarna där borta, eller har de spanat in deras matförråd.

Solen lyser upp ängarna alltmer och det är spännande att se hur ljuset förändras i de olika fälten.  Åt ena hållet ser gräset gult ut och åt andra hållet skiftar det mer i rött.

 Vi spanar också in Havängsdösen.

På många ställen finns det informativa skyltar om vad det är man ser och så även här. Visst är det trevligt att få veta lite historik om platser man aldrig varit på. Här är skylten också välbevarad och helt fri från klotter.

Morgonen börjar nu övergå i dag så vi beslutar oss för att återvända till vårt gästis.

Just som vi tänker åka därifrån får vi syn på att det rör sig på ängen, först ser man en och när man tittar närmare så vimlar det av kaniner på ängen.Finns minst elva stycken på den här bilden.

Står man alldeles stilla så kunde man efter ett tag se dem kika upp ur hålen för att speja om kusten var klar.

En alldeles vanlig häst...som är alldeles ovanligt vig.

Sedan åkte vi tillbaka till Brösarps gästis, vilade en stund innan det serverades en riklig frukost.