Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.

Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.

Jag får bli co-driver och sitta där fram.

Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.

Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.

Upp i luften bär det av.

Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.

Där nere ser jag vårt hotell...

...lite längre bort stadion.

Kusten bort mot Camps Bay.

Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.

Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.

Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.

Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.

Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.

Lion's Head.

Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.

Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.

Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.

En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.

Dubai creek - Deira

Efter att ha tittat runt i Dubais gamla souk så drog vi oss ner till floden. Där finns de gamla passagerarbåtarna som kallas för Abra och de fungerar fortfarande. De användes för att transportera folk över floden innan det fanns några broar och jag ser att det är inte bara turister som tar sig en nöjestur utan de används fortfarande av ortsbefolkningen. Det kostar en dirham att åka över till Deira (ungefär 2 kronor)

Båten går när den är fullsatt.

Vi ska över till Deira sidan, där finns det en hel del gamla souker som guldsouken, kryddsouken och fisksouken.

Men det som är mer intressant på den sidan är nog myllret nere vid hamnen. Det var här som det gamla Dubai låg och det är här de billigare bostäderna finns nu.

Men även här förändras området och det går ibland under namnet Business Bay.

Men borta där fraktfartygen ligger kan man mer eller mindre tro att man rest tillbaka i tiden.

Inga kranar som sköter lastningen utan allt sker för hand och med människokraft.

Det är trängsel och livligt.

När jag såg båtarna trodde jag att de bara trafikerade närliggande områden, men de här kommer långväga med sina laster.

Känslan av att ha gjort en tidsresa var hög när jag såg de här arbetarna. Det var nästan som om bronsfigurerna i statyn som står i Singapore vaknat till liv.

Vi hoppar på bussen igen och åker tillbaka över floden.

Varningar

Mycket tal om tsunami just nu och det är inte så konstigt eftersom det snart är tio år sedan den stora katastrofen inträffade. Många svenskar tänker på Thailand och alla som drabbades då men även Indonesien råkade mycket illa ut. När vi promenerad vid stranden vid Nusa Dua så såg vi att de tagit faran på allvar.

Stranden där vågorna kom in från söder var tydligen extra utsatt.

Där hade vågorna fritt spelrum utan att något hindrade dem.

Tog man en promenad här så kunde man se tydliga tecken på att de tagit faran på allvar.

Med jämna mellanrum fanns det skyltar som varnade för faran och vart man skulle bege sig om det var fara å färde.

Nu var det lugnt, inga faror som hotade.

Vandra vidare.

Stärkta efter ett glas vitt på vinkällaren Gloria traskar vi vidare ut på stan. I Tallinns gamla stad finns det så mycket att titta på.

Här runt hörnet finns det en wienerschnitzelrestaurang, dit ska vi nog gå i kväll.

Men till kvällen är det långt så vi hinner gå runt lite mer. Här ligger Svenska kyrkan i Tallinn såg på deras hemsida att under sovjettiden så användes den till gymnastiksal. Finns bilder från det här.

Många gatufasader påminner mig om Amsterdam.

Men det är både kul och trevligt att gå runt här i de trånga gränderna, vingla på kullerstenar och kika in i de många hantverksbutikerna.

Tycker man om choklad så bör man inte missa att slinka in på Chokolateriet och värma sig med en kopp choklad. Min favorit är deras chilicholkad.

Området runt den här kyrkan var bebyggd av en mängd hus före kriget men en intensiv rysk bombräd förvandlade de flesta till pulver, 20.000 människor blev hemlösa. Det bestämdes att området skulle sparas som torg och grönområde.

I dag drar vi oss ner mot färjehamnen för att titta.

 En färja har kommit in och ligger där och väntar på att bli fylld igen med folk och bilar och tuffa tillbaka till Sverige.

I maj fick Tallinn en ny attraktion för de som vill komma upp sig lite och få fin utsikt. Det är en heliumfylld ballong som är förankrad i marken och tar 20-30 passagerare upp 120 meter i luften. Vid klart väder lär sikten vara 20 km.

Det är inte så värst klart väder och ganska fint här nere på marken också så vi tar ingen flygtur.

Blir man trött i fötterna så finns det spårvagn och har man Tallinnkortet åker man fritt.

Opolitiskt valreportage.

Det här blir nog dagens mest opolitiska valreportage, eftersom det finns en tydlig regel om bloggarna som lyder som så här, "Bloggar eller blogginlägg som används mer som politiskt verktyg eller för att agitera för sin sak är också regelbrott". Därför är jag en lydig medlem och tar ett valreportage som inte tänker påverka någon i någon riktning angående deras val i dag.

Men mitt val den dagen det här hände var kanske inte helt övertänkt ändå. Jag bestämde mig nämligen för att följa med på en valsafari.

Sjösjukepiller delades ut före avfärd och redan där borde jag har tänkt till lite mer. Inte ens när det kom en person och började dela ut påsar så hade jag några betänkligheter om att följa med.

Vi tuffade i alla fall ut med vår båt och fick se lite av Reykjavik från havssidan. Ett stort fartyg från kustbevakningen låg förtöjd framför Harpan. Harpan som är Reykjaviks nya konserthus ska vi besöka senare.

En märklig grön kulle som man tydligen kan bestiga åkte vi förbi.

När vi kommit lite längre ut från hamnen har vi fin utsikt över staden och Hallgrimskyrkan sticker upp sitt torn som ett riktmärke och bakom den skymtar Perlan.

Den här lite speciella kyrkan vet jag tyvärr inte vad den heter.

Vi kommer längre och längre ut till havs och får syn på en fin fyr. Dit kan man gå till fots när det är lågvatten.

Men nu var det här ju ett valreportage, så hur var det då med valen...

Ja vi spanar och spanar och utkiken spanar och det gungar och gungar ganska rejält. Sådana här varma overaller fick vi alla att ha på oss och de värmde gott i blåsten.

Det är faktiskt så att minnet från den trippen vaknar lite väl mycket nu när jag skriver och även ser bilderna. Märklig känsla men det är en klen tröst att veta att jag inte var ensam om att inte må så bra och även fick erfara varför vi fick påsar. En ung kille var så medtagen att han fick ha hjälp för att ta sig ner till undre däck.

Men jag förstår att vän av ordning nu börjar bli lite irriterad över om hur det gick med valen. Jo, vi såg två vikvalar och ett gäng vitnosdelfiner. Bildbevis hör jag nu att det ropas om. Njae, det var tunnsått med det. Gungandet gjorde att jag hade fullt sjå att klamra mig fast i relingen och med två händer krampaktigt fastklamrade där vid relingen så fanns det inga händer kvar till att lyfta upp kameran.

Tur att jag passade på att fota lite val på torra land innan avfärd annars hade det här blivit ett valreportage utan någon val. Kan det vara ett gäng blåvalar som jag lyckats fånga på bild...måntro?

Sensmoral: De som avstod från valsafarin gjorde det bästa valet.