Swan River till Perth.

I dag ska vi ta en flodtur på Swan River, vi åker från Fremantle till Perth. Floden hette från början Swarte Swaene Revier efter de svarta svanar som lever här. Vad den holländske upptäckresesaren Willem de Vlaming tänkte när han kom hit 1697 och fick se de svarta svanarna, kan man bara föreställa sig.

Vi tar oss ner till hamnen och spanar ut över Indiska oceanen, skulle vi segla ut här så hamnade vi troligtvis på Madagaskar så småningom.

Fast i dag är det tydligen storfrämmande på ingång.

Det är ett franskt örlogsfartyg som kommit på besök.

Här nere vid hamnen finns också det Maritima museet, arkitekturen får mig att tänka på operahuset i Sydney.

Vi får en trevlig tur på floden, jag spanar efter de svarta svanarna, men än så länge ser vi mest lyxiga hus som kantar stranden. Gina Rinehart en australisk multimiljardär bodde här men sålde nyligen sitt hus för summor som man knappt kan föreställa sig i fantasin. Om inte jag missuppfattade summan så lär det huset ha gått för 85 miljoner dollar.

Finns fler stora och överdådiga hus utefter floden.

Men nu var det de svarta svanarna jag ville se och spaningen ger resultat, de finns här fortfarande.

Alla svarta svanar härstammar från Australien. Churchill lär ha fått med sig några hem när han var hit på besök.

Det finns även andra som håller till på den floden, alla är inte lika vackra och stillsamma som svanarna. Den här mannen med sin leksak var tämligen irriterande där han lekte i svallvågorna efter vår båt. Han var värre än flugorna i Fremantle där han zick zackade fram bakom vårt båt.

Vi kom i alla fall fram till Perth.

Vi tuffar in till hamnen.

Här står Swan Bell Tower där tolv av de arton klockorna härstammar från  St Martin-in-the-Fields i London. 

I Perth tar vi en liten promenad och beundrar arkitekturen.

För de shoppingsugna finns det gott om tillfällen här.

Men shopping och traska i staden  är inte så skönt så vi åker till Botaniska trädgården. Här som på mängder av ställen i Australien finns det minnesmärken över alla de som stupat i krigen.

Här har man fin utsikt över Perth också.

Trädgården prunkar av blommor, träd och en hel del fåglar.

Röd kängurutass.

Gul kängurutass.

Red Wattlebird eller Rödflikig honungsfågel.

Men det är varmt och soligt och några vill åka och bada så vi styr kosan till stranden, en del skyndar snabbt ner till vattnet...

...fast jag har hört att här ska finnas en del papegojor och går iväg och letar efter dem.

Fast papegojorna hade dragit iväg till den närliggande golfbanan så jag fick nöja mig med några rödflikiga honungsfåglar. De är också fina.

Fast när några damer poserar för en bild nere på stranden så kan jag inte låta bli att hänga på. Damerna skrattar gott då de ser det. Glada australiensare som bjuder på sig själva.

Sedan återvänder vi till Fremantle.

Promenad i Fremantle

Som så många andra städer i Australien så var Fremantle först en fångby, och många av de vackra byggnaderna som idag ger Fremantle sin unika atmosfär byggdes av straffångar. Fremantlefängelset byggdes på 1850-talet och det stängdes 1991. Har blivit utnämnt till Världsarv. Klart vi måste ta en promenad dit och titta hur det ser ut. En riktigt pampig uppfart leder upp till entrén. 

Gissar att fången kände sig bra liten då han fördes upp till  den stora porten.

Själva fängelsebyggnaden ser enorm ut.

Tur att det var en bil som skulle passera in dit så vi kunde rymma ut och uppleva lite annat än fängelsemiljö.

Utanför murarna i och i frihet så möter vi hop-on-hop-off turen som här ser ut som en spårvagn.

Solen skiner och fåglarna kvittrar så vi avstår från en tur och promenerar istället. Vi träffar på en flöjtkråka som också rymt.

En stor och pampig fågel som höll på att skrämma slag på mig för den låter mer som ett litet barn i nöd än som en sjungande fågel.

Den här lilla Willy Wagtail (Ärlesolfjäderstjärt) var lite mer diskret av sig.

Vi börjar bli lite hungriga så vi beger oss ner till hamnområdet, statyerna där påminner om att det var en fiskehamn förut.

Lite annorlunda båtar som ligger här nu.

Fåglarna här ser mer lika ut de vi är vana vid hemifrån, men de här är lika sugna på att få i sig en matbit, snabba är de också.

Senare ska vi ta en tur på Swan river för att besöka Perth men först svalkar vi oss lite i parken.

Ett gäng vita duvor traskar omkring där och pickar i sig frön.....

....men ser inte de här duvorna lite ovanliga ut. Tar en närmare titt och inser att det är nog inga duvor utan papegojor. Tror att det är någon sorts kakadua

Fortsättning följer.

Fåglar, blommor och solnedgång.

Där vi bodde första veckan i Zanzibar fanns det ganska många fåglar, men det var inte så stor variation på arterna, mest var det de busiga iggofåglarna och de små som liknade våra gråsparvar och pilfinkar.

Fast i träden runt omkring så hörde man lite olika fågelläten.

Frukterna i de träden verkade vara både mat och bon till fåglarna. Många hade sådana här hål i sidan.

Även om jag gjorde många försök att få syn på de som kvittrade i träden så var det inte så lätta att få syn på, men de här fågeln slog sig ner i trädet utanför vår balkong.

Fast det var nog inte så konstigt att de som kvittrade i buskarna var svåra att få syn på, de var så små, så små.

Fjärilshibiskusblomman är inte stor och bladen på busken är lika stora som fågeln, inte lätt att få syn på den då. Den var expert på att smyga undan och sitta inne i bladverken.

Blomman på fjärilshibiskusen tycker jag är så vacker.

Sedan blev det kväller och i morgon åker vi vidare för att utforska Stenstaden.

Jag vill ju ha socker i kaffet.

Dags för en liten fikastund.

Gott med lite kaffe efter maten.

Men jag vill ju ha socker i mitt kaffe. Att de aldrig lär sig det, får väl fixa det själv.

Lite svårt att få ner det i koppen.

Får väl ta det direkt i näbben då.

Frukost i solen.

Visst är det härligt att få sitta ute i solen och äta frukost, speciellt när sommaren  är över där hemma och man fått chansen att förlänga den med några veckor.

Vår frukost förgylldes av lite olika varelser, en del lite väl fräcka i sin framfart.  De här stora fåglarna som kallades för Iggo var extra fräcka. Var du inte uppmärksam så kunde nästan mackan försvinna ur handen.

Vad det är för sorts fågel vet jag inte, de liknade våra kajor men var större. På swahili kallades den för iggo.

De små fåglarna var lite mer försiktiga av sig.

De passade på först när någon lämnade bordet, men då lät de sig väl smaka av de godsaker som bjöds.

Den här var inte alls så framfusig av sig, höll mest till i rabatterna.

Nu ska vi ta en strandpromenad.