Den lilla byn.

Om man har gått ända bort till fyren så hittar man också den lilla byn Nungwi. Vi promenerar sakta igenom byn och en av byborna berättar för oss om livet där.

De flesta här lever på fisket, tempot är så som de säger på Zanzibar, pole, pole alltså sakta sakta.

Man bor i enkla små hus.

Mycket av livet är ute på gatan.

Fast man har ett shopping center.

Även en restaurang, fast den var stängd då vi kom.

Skomakaren hade tagit siesta. Stenhögen som ligger vid skomakarståndet är den sten de bygger sina hus av. Värmes den upp så smälter den och blir som cement.

Även en fotostudio hittade jag. 

Minst ett sådant här träd finns det i varje by, inte bara för att de ger välbehövlig skugga utan dess blad har dessutom läkande effekter. Tror inte det fanns någon sjukdom som den inte ansågs bota. bra mot allt alltså.

Som sagt, så var tempot i byn ganska långsamt.

Men det lugna tempot till trots så arbetades det, den här kvinnan flätade korgar. Barnen lekte runt omkring och det fanns alltid vuxna till hands.

Här bakas det typiska zanzibarbrödet. Någon som ser lite sugen ut där.

Grönsakshandlaren hade inte siesta.

Allt tas tillvara på, kokosnötskalen kommer också till användning. De kokas till de blir mjuka och grävs sedan ner i sanden, sen kan man få loss fibrerna och göra rep av dem. Repen används sedan till det mesta, bl.a. så flätas det sängbottnar av dem.

Barnen kommer från skolan och lockas till den lokala affären. De går i skolan i två pass, de yngre går på förmiddagspasset och efter 12 då skolan är slut för dem så kommer de äldre barnen. Alla barn har skoluniform.

Den här lilla killen är tydligen yngre än sju år för han har inte börjat skolan ännu, utan kan leka med sitt tunnband.

Alla byar av aktning ska tydligen ha en rondell, även den här har en. 

Mnarani natural aquarium

Om man tar en promenad norrut från vårt hotell så kommer man till den allra nordligaste spetsen av Zanzibar och där finns det en fyr.

Där vid fyren ligger Mnarani natural aquarium, "Mnarani"  betyder "platsen för fyren" på swahili. Där har det skapats ett akvarium runt en stor naturlig tidvattenpool i korallstenen. Det här akvariet inrättades  för att rehabilitera och studera sköldpaddor som hade fångats i fiskenät.

Senare utvidgades akvariprojektet för att säkerställa att lokala sköldpaddor skyddades också. Vi betalade och gick in. Man får en egen guide som följer med runt och berättar om anläggningen och verksamheten.

Kan egentligen inte rekommendera stället för det var inte så mycket att se, men om du är i närheten så gå in bara för att stötta verksamheten, har man barn med så är det säkert riktigt uppskattat av dem för man får mata sköldpaddorna också.

De tar också hand om småsköldpaddor som får vara här tills de är 10 månader, dessa sköldpaddor släpps sedan i havet, tillsammans med den största sköldpaddan från akvariebassängen. Vid denna tid har de vuxit till tio tum och deras chanser att överleva till havs ökar dramatiskt.

Det tog inte så långt tid att gå runt här och titta men jag hoppas att den knappa hundring vi betalade i inträde gör lite nytta.

De har en hemsida och vill man läsa mer om det här projektet så finns den här.

Hakuna Matata och IKEA-mannen.

Hakuna Matata var det första ord jag lärde mig på swahili. Det betyder ungefär att allt ordnar sig eller det finns inga bekymmer. Det var också den fras som försäljarna på stranden flitigt använde. Nu var det inte så många försäljare som höll till vid den här stranden och de var dessutom inte alls så påflugna som de kan vara på en del turistorter. Kan vara för att det inte bara var en strand för sol och bad utan den användes av lokalbefolkningen för fiske. Men några fanns det.

De sålde  lite hantverk...

...och även fynd från havet

Några konstnärer höll också till på stranden, lite väl färggrann konst för  min smak.

Sjalarna hade bättre åtgång. Var bra att svepa in solbrända axlar i.

En hel del massajer vandrade runt på stranden också, om de sålde något kom jag aldrig underfund med. Gissar på att deras affärsprojekt var att ställa upp på att bli fotograferade med turister, fast jag fick veta att de kallades fejkmassajer.

Och så hade vi IKEA-mannen förstås, här behövde du inte montera ihop dina varor själv.

Även kvinnor kan fiska.

Det är inte bara männen som fiskar i Zanzibar.

Även kvinnorna fiskar, men de åker inte ut med fiskebåtar som männen gör utan de vadar ut i vattnet. En del samarbetar med ett tygstycke och skrämmer in fisken till mitten av samlingen med kvinnor.

Går tätare och tätare ihop för att samla fångsten där.

Andra vadar längre ut beväpnade med spjut och fiskar bläckfisk. Bläckfisk är det bara kvinnor som fiskar.

Medan andra vadar utefter stranden och fångar fisk som blivit kvar när tidvattnet dragit sig tillbaka.

Barnen hjälper ofta till.

Fångsten bärs hem.

Strandpromenad.

Bor man vid havet för en gångs skull så är det klart att man måste ta en strandpromenad. Havet var så blått och vattnet så varmt och skönt, sanden så vit och mjuk. Det var nästan så man stämde upp i sången om att det är så härligt att gå i solen.

På stranden fick vi en bekräftelse på var vi var, tur det så att vi inte trodde att det var bara en dröm. För det kändes som om vi hade hamnat i paradiset.

Där nere vid stranden mötte och träffade man på lokalbefolkningen. På kvällen gick de ut med sina fiskebåtar med tidvattnet och på morgonen kom de åter med sin fångst.

En del hade mycket enkla båtar.

Båtar skulle dras upp...

...fiskeredskapen lagas...

...och fångsten tas till vara på.

För en del hade fiskelyckan varit god.