Molde och Hurtigruten...igen.

Om Molde finns det inte så mycket att säga mer än att de har ett ganska pampigt kulturhus som heter "Plassen". En bred och pampig trappa har det huset.

Trappen fortsätter ända upp på taket av kulturhuset.

Där uppe har man en fin överblick av den lilla staden Molde.

Domkyrkan har ett lite speciellt klocktorn, den här kyrkan byggdes 1957 eftersom den gamla kyrkan bombades och förstördes under andra världskriget.

Något som verkar vara mycket populärt i Norge är Pizza, fast jag tror att där kan man dessutom äta de dyraste pizzorna.

Fast den mest spektakulära byggnaden i Molde är nog hotellet Seilet som är utformat som ett segel.

I kväll sitter vi där uppe på balkongen på tolfte våningen och väntar på att Hurtigruten ska komma.

Färjorna till Vestnes kommer och går med jämna mellanrum och nu kommer dessutom Hurtigruten.

Det är fint väder när sydgående Kong Harald kommer inseglandes.

En extra bild till Bo-Lennart. Förstora gärna bilderna för de blir bättre då.

När Kong Harald har tuffat ut igen så dröjer det inte länge innan det nordgående fartyget kommer.

Nu är det Midnatsol som kommer.

När sista färjan för kvällen lämnar Molde...

...är det bara fåglarna och vågskvalpet som hörs.

Kvällen sänker sig över Molde.

Gäddede och 15 år på fotosidan.

Upptäckte att det i dag är 15 år sedan jag hittade Fotosidan och blev medlem där. Tänk så mycket som hänt sedan jag skyndade mig in för att anmäla mig så att jag skulle få användarnamnet Maggan. Så många vänner jag fått tack vare fotosidan, så mycket jag lärt mig och så många roliga saker som blivit till tack vare sidan. Det anade jag inte då. För fem år sedan la jag in det här då jag firade tio år. Få se om jag även hänger med om fem år och kan fira tjugo år.

Tar och firar det med att visa bilder från världsmetropolen Gäddede.

Det är nästan att komma till vägs ände då man anländer till Gäddede, för fortsätter man Storgatan rakt fram så kommer man till stranden och Gäddede hotell. Där checkade vi in i gårdagens blogginlägg. Idag tänkte jag att ni skulle få följa med på en promenad genom byn. Den är större än vad man tror vid en första blick, men det här är den centrala delen. Här fanns det en lanthandel en gång i tiden, nu har den blivit mer en diversehandel men utan livsmedel.

Vi kunde inte gå in och kolla in sortimentet för den har bara öppet torsdag till fredag 13:00-17:00 och så på lördagar, vi var i Gäddede en måndag och tisdag.

Men fönstershoppa går ju bra.

Här i Gäddede har de världens största snöskoter. Inget dåligt rekord att ha, den finns noterad i Guiness rekordbok. Byggd av Roger Hellgren och Gunnar Holgersson 1992, här i Gäddede.  Är 8,20 meter lång,  2,50 meter bred och 3.50 meter hög.

Den skotern får nog inte plats i skoterhotellet.

Förra gången jag var i Gäddede fanns det ett fik i delen till vänster i det här huset, nu har det flyttat in i en liten hörna av Westbergs. Där inne träffade vi en göteborgare som flytt storstan och stressen och flyttat till Gäddedes lugn. Kommer du dit så gå gärna in och köp brödet som bakas uppe i Jorm, det är jättegott.

Ska man bo i en liten by får man vara mångsysslare.

Kvällen är fin och vi går uppför backen till kyrkan och njuter av det vackra ljuset. 

I den här vinkeln ser kyrkan nästan lite mallig ut.

Men Gäddede har något annat att vara malliga över.  Inte den här, men efter den här lite moderna vagnen kom det en skönhet.

En brandbil från 1977 som bara gått 4.000 mil.

Brandmännen hade varit ute på övning och berättade med stolthet i rösten om sin fina brandbil.

Något som också kommer att bli väldigt fint när sommaren kommit lite längre är Frostvikens fjällpark som ligger bakom Gäddede turistbyrå och Frostvikens naturrum.

Här kan man studera fjällets växlighet.

Det finns en hel del skyltar också där man kan läsa sig till hur jorden omdanades för 400 miljoner år sedan och om landskapet i nutid, även om fjällets växt och djurliv.

Det enda som blommade nu var vitsipporna.

Vid bensinstationen i vägkorsningen mot Norge är det inte så många bilar.

Vi ska inte till Norge än, så vi vänder åter mot byn.

Ja, varför ställa undan sparken, den kan få stå där den korta tid som det är snöfritt och rullatorn används.

Skyltar kan jag inte motstå.

Vi återvänder till hotellet eftersom timmen är sen, hittar en gullviva som blommar.

Men mer solnedgång än så här blir det inte.

Camões grotta.

Igreja de Santo António, som är en av de tre äldsta kyrkorna i Macao.

Han satt där utanför kyrkan och tittade på trafiken.

Husen här skiljer sig en hel del från de i Hongkong. Många har vackert utsirade balkonger.

Det här mystiska bruna, blev jag nyfiken på. Var det ett kloster där munkarna hade haft stortvätt, eller vad? Här syns också den mönstrade stenläggningen.

Fast det var inte så spännande då jag kom närmare, bara lite handdukar och tvättlappar, alla i brunt.

Vi slank också in på den protestantiska kyrkogården, men den var inte så inbjudande så det blev en snabb titt.  Hunden träffade vi inte på, som tur var.

Fundação Oriente.

En vacker plats bredvid parken Jardim  Luís de Camões Garden, dit vi egentligen var på väg, men huset lockade vår nyfikenhet så vi kikade in i parken.

Där fanns en liten damm som det simmade omkring grodor i och även några söta sköldpaddor.

Bredvid ligger alltså parken Jardim  Luís de Camões Garden. På torget utanför brukar äldre män samlas och lufta sina burfåglar. Mycket riktigt så kommer det en man med sina burar.

Burarna hänger de upp på staketet.

Vi går in i parken.

Den verkar vara flitigt använd av motionärer.

Vi hittar Luís de Camões grotta, men det är inte mycket till grotta, mer en liten öppning i berget. Det lite lustiga är att han troligtvis aldrig varit i Macao.

Det är mycket man inte får göra här, undrar om den översta till höger betyder förbjudet att hosta eller är det spotta.

Spela kort får man i alla fall.

Jag stod en stund och tittade på spelet, men förstod inte mycket av det. Frågade om det gick bra att fota och det var inga problem. Snarare tvärtom.

Blommorna behöver vatten...

Behöver man kasta lite vatten så fanns det valfrihet.

Men glöm inte att spola.

.

.

__________________________________________

Ruinas de Sao Paulo.

Byggandet av denna katedral började 1582 och pågick ända till 1602 och leddes av Jesuitorden. Vid den här tiden var St Pauls katedralen den största kyrkan i hela Asien och var därmed mycket känd.

Med tiden började Jesuitorden att undervisa i kyrkan som snabbt blev till ett stort college. Av den anledningen brukar man prata om St Pauls College när man pratar om katedralen. År 1835 totalförstördes dessvärre St Pauls college som numera ligger i ruiner.

Fast inte helt i ruiner, ena gaveln står där så praktfull.

Går man trapporna upp till själva ruinen så får man lite utsikt och då framträder det märkliga huset Grand Lisboa.

Det har kommit in ett kryssningsfartyg och deras passagerare strövar runt här.

Å så en gruppbild.

Vi strövar vidare in i gränderna. Där finns det många småbutiker och många säljer portugisiska specialiteter.

 Som det här pressade köttet. Jag fick smaka och även om det mer ser ut som en torr Vettexduk så var det gott.

Jag blir nog aldrig någon reseboksfotograf, för jag kan inte låta bli att ta bilder av vardagen förutom de gängse sevärdheterna, som de här männen som rensar avlopp. Hur kul är det att se det. 😀

Eller en Herr Gårman med hatt.

Hur som helst så strosar vi vidare mot nästa tips i vår bok.

___________________________________

Grace Cathedral

Grace Cathedral är USA:s tredje största biskopskyrka och ligger i San Francisco. Den började byggas 1910 men var inte färdig förrän 1964.

Den är byggd i gotisk stil men uppförd i stål och betong för att kunna stå emot de seismiska rörelserna i området. Går man in på långsidan så ser man ett lite speciellt fönster ovanför dörrarna där.

Inget jag sett i någon kyrka förut. Det är i lite dova bruna och gula färger.

Altaret.

Det finns flera små kapell inne i kyrkan, men på de flesta platser är det för mörkt för att fotografera.

Målningar som speglar livet i San Francisco förr kan man beskåda utefter väggarna.

Här finns också en lite speciell labyrint, träffade på något liknande i Brasilia. Det sägs att om en besökare följer mönstret och går i labyrinten så kommer man att hamna i ett meditativt tillstånd. Den här ska vara en kopia av en som finns i Chartreskatedralen i Frankrike. Seden med sådana här labyrinter härstammar från medeltiden och ska efterlikna själens resa mot frälsning.

Vi kom in på långsidan av kyrkan och går ut genom huvudingången och ut i solen igen.