Avatarland eller Pelaren mellan himmel och jord.

Den snabba utomhushissen i föregående inlägg tog oss alltså upp 326 meter på knappa två minuter, var ju skönt att slippa gå eller klättra den biten. Redan där vi klev av hissen kunde vi se att det var en fantastisk utsikt här uppe.

Molntussar svävade under oss och man ser mängder med stenpelare. Långt, långt där nere kan man ana bussarna  som är på väg upp mot hissen.

Här finns ogripbara klippor, klara bäckar, mångfaldig fauna och ett behagligt klimat. Landskapet av höga sandstenpelare möts av djupa raviner.

Vi vandrar utefter gångvägar och stigar som klänger sig fast utefter bergväggen, jag är imponerad av de som byggt allt det här.

Med jämna mellanrum finns det utsiktplattformer så man kan gå ut och få sig en hissnade och lite magkittlande känsla av att titta ner i djupet. Fast ibland blir det trängsel på dessa plattformar då kineserna verkar vara mer intressera av att få vara med på bild än att fotografera utsikten.

Hur blev det med regnet då, jo det slutade regna och vi kunde vandra utan att bli blöta.

Det är ett helt otroligt landskap vi vandrar i, känns nästan som ett sagolandskap.

Inte undra på att det var dessa berg som inspirerade filmen Avatars skapare och att de var här för att spela in filmen.

Kan mycket väl föreställa mig hur man med fantasins och lite molns hjälp kan få dessa berg att sväva.

Det finns inga ord som kan beskriva skönheten av parken men det känns som om man är på en annan planet. Zhangjiajie National Forest Park är en plats man inte får missa.

Del 1 - Del 2 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7

The Hallelujah Mountains och Hundra drakarhimmellyft

Idag ska vi bege oss till Zhangjiajie National Forest Park, vi vaknade upp till en regnig morgon och det kändes väl inte så där häftigt. Skulle vi se något av de vackra bergen eller bara gå omkring i dimma och dis? Hur som helst, vår guide väntade på oss så det var bara att ta på sig regnkläderna och åka iväg. Först en biltur och sedan gällde det att hitta rätt buss vid entrén till parken. Den saken hade vi aldrig klarat om vi inte haft vår kinesiska guide Carol. Hon lotsade oss smidigt genom biljettluckor och till den buss vi skulle ta. Fanns en del att välja på och alla hade kinesiska tecken där fram.

Kineserna är fyndiga, då det är regniga dagar säljer de skoskydd som man kan dra på över sina skor.

Bussen slingrade sig fram uppför och uppför, det var flera stopp på vägen upp men Carol bad oss sitta kvar till sista stoppet. Då var vi framme vid den höga bailonghissen, "hundra drakarhimmellyft".

Den här hissen lär vara världens högsta hiss med sina 326 meter. Jag har inte kollat om det är riktigt men nog var den hög och med utsikt hela tiden under den snabba färden upp till toppen. Färden upp tog ungefär två minuter och trots att jag hade kameran beredd och försökte filma så gick det så fort att av den filmen var inte mycket att se.

Medan vi väntade på att få komma fram till hissen övergick regnet till duggregn och vi fick en föraning om hur bergen här ser ut. Inte var det någon nackdel med regnet heller för annars hade vi missat de låga molnen som omsvepte de pelarformade bergstopparna.

Stenpelarna är över 200 meter höga och är resultatet av tusentals år av erosion. Erosionen huvudorsak är från is som expanderar under vintern och växterna som växer på dem. Andra orsaker är jordskred och vattenerosion.

Eftersom det är fuktigt här året runt finns det tät vegetation.

Dessa sandstenpelare är ett självklart kännetecken av det kinesiska landskapet och man kan hitta dessa i många antika kinesiska målningar. I hela området finns det fler än 3000 stenpelare och klippor av sandsten, det är så många att man brukar kalla området för skogen av sandstenpelare. Parken togs upp i Unesco:s världsarvslista 1992.

Men nu vill jag inte stå här nere och titta längre, jag vill åka upp och se hur där ser ut.

Fortsättning följer.

Del 1 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7

Tidig morgon

En mycket tidig morgon i Shanghai tog vi våra väskor och for till flygplatsen för en liten utflykt upp till bergen. De enda som var vakna var de tidiga motionärerna. Nere på gågatan vid vårt hotell började folk dyka upp. De första var de här badmintonspelande männen. De spände upp sitt nät tärs över gågatan och satte igång.

Blir inte så tydliga och skarpa bilder genom fönstret 33 våningar upp.

Sedan droppade dit mer folk och på en hel del ställen var det aktivister.

Pensionärsgruppen var lite stillsammare i sina rörelser.

Snart var hela platsen nedanför oss full av motionerande.

Det började regna och blev en flygtur uppe bland molnen, men på flygplatsen i Zhangjiajie mötte vår personliga guide Carol upp. Enligt vår guide så är Zhangjiajie en liten stad med bara 1.5 miljoner invånare. Inte undra på att hon tyckte att Sverige lät som ett mycket litet land. Efter en biltur på en timme kunde vi checka in på vårt hotell. Lite synd att det var regnigt och ganska låga moln så vi såg inte så mycket av de omgivande bergen. Vi får hoppas på bättre väder de kommande tre dagarna som vi ska vara här.

Fint hotell med moderna rum, men jag har lite svårt att förstå varför så många moderna hotell har fönster in till badrummet.

Men de månar om säkerheten för i garderoben hittade jag det här, undrade först varför vi hade gasmask där men de ska tydligen användas i händelse av brand.

I morgon dra vi iväg och utforskar det här området.

Del 2 - Del 3 - Del 4 - Del 5 - Del 6 - Del 7

Yuyuan Bazaar

Även om det var väldigt lungt och skönt att gå runt i Yu Garden så är det dags att dra sig tillbaka mot hotellet. I dammen utanför håller några ankor till, de verkar ha en ganska skräckinjagande beskyddare. 

Ser ut att vara skönhetsvård på agendan för dem. 

Det putsas och fejas i fjäderdräkten.

Kollas i spegelbilden om det blivit bra.

Tydligen inte helt klart ännu.

Jobbigt det där, man måste ju nå ända till de allra bakersta fjädrarna.

Innan man kommer till Yu garden passerar man genom Yuyuan Bazaar, där finns det mesta en turist kan önska sig. 

Tempel av alla de slag, både för den köpsugne och den som vill ha lite religiöst upplevelse.

Lite nya penslar kanske.

Man behör definitivt inte gå hungrig här.

Finns mat för de flesta smakriktningar.

Vad det är i de här korgarna är jag osäker på, de ser mest ut som fågelbon men jag gissar på något åt tofu hållet.

Då var det här lättare, ser i alla fall ut som räkor.

Här kan man få ledtråd av bilderna, annars är det bara att peka och chansa.  Kan vara ganska kul det också. 

Här är det i alla fall handarbete, tillagning av dumplings. 

Även en kock behöver lite rast. Fikarummet var inte så privat. 

Ibland kan man bli riktigt rejält trött. 

Här hemma pratas det ofta om enkla arbeten, här i Kina finns det gott om sådana.

En vakt som inte såg att ha så mycket att göra. Han hade fått en fläck på slipsen som verkade lite svår att få bort. 

Vakter finns det gott om. Han har sällskap av en skräckinjagande sköldpaddsdrake. 

Alla vill bli fotograferade med den.

Titta på fotografen nu.

Nu börjar mitt knä protestera högljutt,  undrar om man kan lifta hem med den där?

Eller så får jag ta och hyra en cykel, hyrcyklar finns det gott om.

Yu Garden

Yu Garden räknas som en av Shanghais allra största sevärdheter och den vackraste och mest kända trädgården i området. Parken anlades så tidigt som år 1559 under Mingdynastin som en privat trädgård. Den byggdes av Pan Yunduan för att hans föräldrar skulle ha en plats att  få njuta av en lugn och lycklig tid på sin ålders höst.  Trädgården växte så småningom igen och förföll fram till 1760 då den köptes upp av en grupp  rika köpmän, de spenderade mer än 20 år på att rekonstruera byggnaderna.  

Vi kommer in till trädgården via Nine-zigzag Bridge.

Vi är där ganska tidigt, men vi är liksom inte ensamma om att ha styrt våra steg hit.

I dammen finns det planteringar och massor av guldfiskar. Fiskarna är levande men lotusblommorna ser väldigt plastiga ut.

I dammen simmar även några sköldpaddor.

En kopia skarvfiskarnas båtar är också placerad här. De har en lykta eller brinnande bloss som lockar till sig fisken medan fåglarna dyker och fångar fisken. Fåglarna har ett band runt halsen som hindrar att de sväljer eventuellt byte.

Efter att ha tagit oss igenom trängsel på bron, betalar vi entréavgiften och går in i Yu Garden. Där inne är det betydligt lugnare.

Vackert är det också och en frodig grönska trots att det så pass tidigt på våren.

Under opiumkriget ockuperades  trädgården och när Qing-trupperna återlämnade trädgården hade den ursprungliga strukturerna nästan helt förstörts. Under andra världskriget skadades trädgården svårt av japanska trupper men Shanghais regering lät reparera skadorna och 1961 öppnades den för allmänheten och är nu en av Shanghais allra största sevärdheter. Det finns hur mycket som helst att berätta om trädgården men trevligast är att gå runt och njuta av det fina vädret och allt det vackra.

Vi går runt och njuter av allt det vackra, många vindlande gångar och portar leder oss vidare.

Allt är omgivet av en vågformad drakmur och trots trädgårdens blygsamma två hektar så känns den ganska stor.

På taken och murkrön finns det många spännande dekorationer.

Även marken vi går på har dekorerats fint.

Det är en hel del folk här men absolut ingen trängsel, så det var nog en bra idé att gå hit ganska tidigt på dagen.

Bland allt det vackra fick jag syn på de här städredskapen som stod uppställda i givakt, kineserna tittade lite konstigt på mig då jag stannade upp och fotade dem men jag kunde ändå inte låta bli att få dem på bild.

Största skatten här i trädgården är Yu Ling Long, en enorm jadesten. Den är 3,3 meter hög och väger 5 ton. Stenen har 72 hål och om du eldar en rökelse precis under stenen kommer röken magiskt att flyta ut från alla dess hål. På samma sätt om du häller vatten från toppen kommer vattnet att rinna ut från varje hål. Stenen var ursprungligen ämnad för kejsare och det kejserliga palatset i Peking, men skeppet med stenen sjönk i Huangpufloden och hämtades senare upp av Pan Yunduan och placerades här.

I närheten av jadestenen finns Jade Water Corridor.

Många bilder blev det här inne i trädgården, men det var vackert och en plats dit jag säkert inte kommer åter.

Kul med alla dessa portar i olika utformning och här gillade jag städerskan som kom ut, synd bara att jag inte fick henne ensam där.

Kineserna tar selfies så gott som överallt...

...så jag tänkte väl inte vara sämre jag heller, det funkar ju med en vanlig kamera också.