Efter lunchen genom byn

Vi har ätit en god lunch lagad i det enkla köket i föregående inlägg och slinker ut till byn för att se hur där ser ut. Det först jag möter är en hund.

Tittar ut över nejden och ser risfälten som väntar på regnet.

Byn, ser ut som de flesta byar vi åkte förbi så det är kul att få gå omkring och titta lite närmare.

I sådana här bostäder bor byggnadsjobbarna och de som även har ansvar för vägarna.

Intressant också att se hur det ser ut under putsen när husen byggs.

En del hus ligger väldigt vackert.

Stenarna på hustaken har också en funktion att fylla. En är att de ska hålla fast taket så att de inte blåser iväg och om det skulle blåsa iväg är det lätt att lägga tillbaka taket, en annan berättelse om dessa stenar är att när det kom fiender så gick man upp på taket och använde stenarna för att jaga iväg fienden.

En färgglad blomma.

Landskap och lunch - Bhutan.

Där vi fick stopp på vägen så fanns det tid till lite landskapsfotograferande också, och med det här landskapet så är det svårt att låta bli att fota.

Det är disigt från brandröken men man kan ändå ana landskapets storslagenhet.

Kul att se hur husen är byggda också. Det här huset är inte helt färdigt ännu.

Landskapet böljar fram och terrassodlingarna klänger sig fast på sluttningarna. Mycket skog finns det också.

Huset på kullen lite närmare.

Böneflaggan på toppen av husen är för hela familjens beskydd.

La ihop tre bilder för att få en panorama över landskapet.Måste förstoras för ses ordentligt.

Så kommer vi fram till vårt lunchstopp. Ser lite kul ut med prylarna vid fönstret som skvallrar om var värdfamiljen har sitt badrum.

Här har till och med vinflaskan fått nationaldräkt.

Jag kikar in i restaurangköket. Lite annorlunda än standarden där hemma.

Vägar och vägbygge i Bhutan.

Som jag nämnt tidigare så är vägnätet i Bhutan inte så utbyggt och de vägar som finns är inte i det allra bästa skick. Man kör inte så fort här, inte för att det gör mig något för då hinner jag se mer,  vägarna är en aning skumpiga och smala dessutom. På den väg vi åker pågår det ett vägbygge och eftersom terrängen är något knepig för vägbygge så måste vägen stängas av ibland för att de ska kunna arbeta.

 Jag försöker få en bild på den väg vi åker på, det är inte så lätt för det skumpar en hel del och öppna fönstret är inte heller någon bra ide eftersom det dammar en ganska mycket på den här vägsträckan, men ungefär så här ser vägen ut där den slingrar sig fram.

Det är vänstertrafik här och när vägen är så här smal och stupet vid sidan är ganska brant, då får man hoppas på att det inte kommer någon mötande lastbil.

Trafiken börjar strax gå mycket långsamt och eftersom vägen slingrar sig fram runt bergväggarna så kan jag se att kön är lång på andra sidan av ravinen.

Sakta går det, ja så sakta att de ivriga blomfotgraferna hinner ut för att få med några blommor på sina minneskort.

Jag hittar ett vackert träd istället.

Sakta rullar vi vidare.

Vi gör ett nytt stopp och här får jag syn på några fåglar. Den här vet jag inte vad det är för sort.

Men det här är en Bulbul.

Vi rullar vidare igen.

Det här vägbygget ska vara klart om fem år, men jag är tveksam om att det ska hinnas med för arbetsmetoderna är med mycket handkraft.

Men så kommer vi fram till en plats där det är totalstopp i trafiken. Alla hoppar ur sina bilar och bussar och några försäljare av goda kakor dyker upp. Här fick vi vänta i ungefär en halvtimme innan vi kunde åka vidare.

Kör man ambulans och även om man råkar vara patient så är det nog en osäker tillvaro, för är det stopp så är det inte så lätt att komma fram på de platser där det inte ens finns utrymme för omkörning. Den här ambulansen blev nog framsläppt för den försvann från kön.

Vi andra köade kvar och passade på att umgås med de andra i kön...

...och titta på utsikten.

Men det kommer senare.

Dochulapasset - Bhutan

Vi lämnar Thimphu och den enorma Buddhan och beger oss iväg mot Dochulapasset. På vägen dit passerar man en checkpoint. Där måste alla stanna och deklarera sin last och det är även kontroll av passagerarna. Avsikten med det är att de vill ha koll på hur turisterna färdas och även förhindra smuggel från Indien.

Vi träffar lite lokalbefolkning.

Jag tycker det är kul att handarbeta och för att förena nytta med nöje så brukar jag ta med mig lite av mina alster på resorna. Kameran är ibland en bra kontaktsökare, men att ha med något litet till barnen är ändå bättre speciellt när man inte har så lätt med kommunikationen med ord och det händer aldrig att de nekar mig att ta en bild. Den här lilla flickan fick en Nassefigur och blev så glad och även lite blyg. Hon kröp upp i mammans knä och så fick jag ett leende och löfte om att ta en bild.

Utefter vägen hit upp fanns det små stånd där det såldes torkad yakost, lite torkad frukt och färska äpplen. De här ungdomarna passade på att spela ett spel i väntan på kunder.

Vi hade inga problem att passera chekpointen.

Så vi fortsätter färden och njuter av utsikten. Men röken från skogsbranden ligger över nejden så det är disigt trots det fina vädret.

Vi kommer fram till Dochulapasset och Druk Wangyal Chortens, vi är nu på  3116 möh. Här lät drottningmodern bygga 108 chorten för att hedra de 4 soldater som stupade i strider när indiska flyktingar jagades ut ur landet.

Jag går upp bland dessa chorten. Här kan det vara fin utsikt över Himalyamassivet men nu ligger röken i vägen och döljer det mesta. Vi kommer att komma förbi här en gång till under resan så vi får hoppas på att den blåst bort då.

Vi fortsätter färden och lite längre fram stannar vi för att beundra utsikten.

Ibland ser landskapet ut som om någon försökt bygga upp det som ett modellandskap, ungefär så som man brukar se på arkitekternas modeller över nya områden. Jag är imponerad över de som skapat dessa terassodlingar.

Här ser vi tydligt hur röken från gårdagens skogsbrand ligger kvar och skymmer utsikten, men jag tycker att det där diset som bildas också är fint.

Ny dag och nya spännande mål.

Vi vaknar upp till en ny dag och strålande solsken, lite svalt på morgonkvisten och för att hinna fylla dagen med så mycket som möjligt är det tidigt upp för frukost.

Diset borta vid bergen tror jag först att det är morgondimma men får sedan veta att det även är röken från gårdagens skogsbrand som ligger över dalen och skymmer utsikten. Som tur var så lyckades de släcka branden innan den spred sig för mycket. Skogen är värdefull och de är rädda om den i Bhutan.

Vårt första stopp den här dagen ligger i utkanten av huvudstaden Thimphu och är en stupa fast här kallas den för chorten.  Den här som kallas för Memorial Chorten byggdes 1974 för att hedra den 3:e kungen av Bhutan. I en sådan brukar det finnas det en relik av något slag men i den här finns det bara ett foto av kungen. Vi går in genom en vackert utsmyckad port.

En försäljare har öppnat sitt lilla stånd intill porten. Skönt är att försäljarna här inte alls är så påstridiga som de i Indien. Vill du köpa något så får du säga till.

Det är redan mycket folk här som vandrar runt chorten.

Till vänster ser vi ett stort hus med de stora bönekvarnarna.

De stora innehåller mängder av böner och det plingar glatt från en klocka som aktiveras då kvarnen snurras. Har du inte tid att be själv så kan du låta mannen som sitter där be åt dig.

En liten krum farbror kommer och strör ut ris på marken, duvorna flockas omkring honom och en hund kollar in om det var något ätbart för den.

Hunden ger upp, för ris verkar inte vara något gott; inte om det är okokt i alla fall. Den kollar in oss turister i stället och finns det hundägare så finns det även lite kvarglömt hundgodis i fickan.

Vi går också gå runt chorten. Tre varv ska man gå.

Runt alla dessa heliga föremål ska man gå medsols.

Vi lämnar chorten för nu ska vi bege oss till Kuensel Phodrang som ligger högt upp på berget, för att titta på den jättestora buddhafiguren som håller på att byggas där uppe.

Vägen slingrar sig uppför bergssidan och här stannar vi till för att få en utblick över huvudstaden Thimphu.

Alla är fotografer.

Jag spanar ut över berget på motsatta sidan av dalen och ser att någon byggt sitt hus högt där uppe.

Området uppe vid Buddhan är inte helt färdigbyggt men det ser ut att bli riktigt pampigt, här en del av det blivande staketet.

Den gyllene buddhafiguren är hela 51 meter hög och den lär vara fylld av 125.000 små buddhafigurer.

Ett lätt dis ligger över Thimphu i dag.

Det här bygget skulle ha varit klart år 2010 men det ser ut att vara en del kvar att jobba med.

Men själva buddastatyn ser ut att vara helt klar.

Det är mycket symboler i en sådan staty, det mesta har någon betydelse.

När Buddha blev upplyst så satt han så att högra handen vilade på knä och fingrarna pekade mot jorden som en symbol för att jorden är vittne på hans upplysning och hans kontakt med moder jord.

Högt där uppe på berget bakom Buddhan vajar en mängd böneflaggor. Dessa samlingar av flaggor reses när någon anhörig avlidit, det ska vara 108 flaggor för en man och 105 för en kvinna.

När vi är på väg tillbaka ner i dalen passerar vi skolan. Där står alla uppställda ute på gården och sjunger. Det är föräldradag. All skolundervisning är gratis och en stor del av undervisning sker på engelska. Alla Bhutans rektorer har förbundit sig till att utveckla skolans undervisning i grön riktning. Man har dessutom meditation på schemat.

Vi åker vidare, kan inte stanna för länge här, för den vägen där vi ska fram håller på att byggas om och den stängs av vissa tider för all trafik så vi måste hinna dit innan det händer, men vid gamla fortet som nu är klosterskola kan vi stanna för ett fotostopp.

Vägen här är inte heller så bred men den är fullt framkomlig.

I sådana här hus bor det folk som ska hjälpa till med vägen, de får rycka ut då det är halka och bilar inte kommer fram och även om det händer något med vägen.