9. Äntligen....... PINGVINER!

Så kommer vi till höjdpunkten på utfärden, det är det för mig i alla fall. Pingviner gillar jag och här hade jag kunnat stannat resten av dagen. Tyvärr så hade jag en buss som väntade och tiden var begränsad.

Den första som jag såg här vid Boulders beach satt och såg lite längtansfullt ut över havet.

Den sydafrikanska glasögonpingvinen är 60-70 cm hög och väger ungefär 2,5 kg.  År 1982 kom det två par häckande pingviner hit. De upptäckte tydligen att det fanns gott om mat på platsen och sedan dess har kolonin ökat till att vara ca. 3.000 st. som mest. Eftersom deras fiende i Antarktis, leopardsälen, inte finns här så är det miljöförstöring och oljeutsläpp som gör deras art hotad nu.

Pingvinerna här är inte inhägnade utan det är snarare befolkningen på orten som blivit inhägnad.  Guanostanken och pingvinernas skriande fick markpriserna i det fina bostadsområdet att sjunka i rekordfart. Man gjorde försök att flytta på kolonin men pingvinerna simmade bara tillbaka till favoritstranden, då gav man upp och hägnade in området. Nu är de uppskattade grannar till lokalbefolkningen och man kan ju tänka sig att det inte var särskilt populärt att få besök inomhus av en liten pingvin. Även om den är mycket söt och charmig så är de inte speciellt rumsrena och kan även nypas till ganska rejält med sina små näbbar. Men jag måste medge att om man varit i Antarktis och sett pingviner där så ser det lite konstigt ut att se villorna runt omkring här.

Såg även lite ovant ut att se dem i grönskan.

Bakom det här lite kärleksfulla paret sitter en pingvin som ruggar. Vid ruggningen stannar de på land i 3-4 veckor tills de fått ny fjäderdräkt.

Den sydafrikanska pingvinen skrapar upp fördjupningar i marken med fötterna, där de lägger två ägg.

Ungarna matas av föräldrarna och är  färdigruggade först om tre månader då de kan ge sig ut på egna simmturer. Den här ungen stod på stranden och väntade och väntade på sin föräldrar fick sig ett och annat tjuvnyp av  andra vuxna pingviner då den kom för nära, det var inte lönt att försöka få sig ett skrovmål där inte.

Vår tid på stranden var nästan ute och jag hade börjat packa ihop kameran för att återvända till bussen, då plötsligt hände det något och ett helt gäng pingviner kom simmandes in mot land och klev upp ur havet rena och fina efter doppet.

De vaggade in på stranden och jag förmodar att många små ungar blev glada över att få återse sina föräldrar.

Det var tydligen matdags för ytterligare ett gäng dök upp från havet.

och en liten eftersläntare.

För att inte bli akterseglad av bussen, skyndade jag mig därifrån, men som sagt, där hade jag velat stanna i flera timmar och kommer jag till Kapstaden fler gånger så är det här ett måste att återvända till.

Färden går vidare utefter kusten passerar städer och badorter.

För att som sista dagsmål hamna på Kirstenbosch National Botanical Garden, mer om den senare.